Dags för mens igen

Har just läst ut två ryska fantasyböcker av Nick Perumov. Kanske de blodigaste jag läst i genren. det betyder inte det sämsta trots det. Nej. Min känsla när jag läste dessa var att nu är fantasy verkligen på väg mot vuxenlitteraturen. Jag har läst min beskärda del av denna min älsklinggenre men aldrig förr har någon bok fått mig att känna illamående eller att krig gör varelser av alla slag till skuggor av den de var. Inte förren nu.

 Här har man lurat sig själv att läsa två feta böcker med vidriga krigsskildringar med ingående detaljer om grymheter mot kvinnor,barn och gamla av alla raser. Trots det kunde jag inte sluta läsa, för jag ville se hur allt skulle lösa sig. Frågan är om jag inte får läsa några delar till. (Åtta sammanlagt)

Annars...så har Daniels glasögon gått sönder, Nova behöver nog också ett par om hon bara fick komma till ögonmottagningen (skolsyster har slarvat med remiss och tog semester i samma veva så vi väntar), jag behöver ett smärre mirakel. Den där hopplöshetskänslan. Jag vill förgifta den,hugga ner den med en kniv eller strypa den så att den inte får något syre.

Jag kan inte/hinner inte/vet inte hur jag ska parera alla saker som sker runt mig. Stora som små. Andra människors ledsenhet. Min egen. Barnens skola. Min skola. Hälsan. Hoppet.
Think outside the box. Känns ironiskt att jag ska skriva om "Huset Usher" när jag inbillar mig att allt bara faller som dominobrickor. Jag kanske skulle ha valt en annan bok. Någon gullig. Trygg. Där kaninerna är fluffiga. Där allt slutar lyckligt......

Bla bla bla

Människor är specialister på att sortera. Även de mest slarviga av oss har denna förmåga vare sig vi tror det eller ej. Se på små barn som knappt har utvecklat sitt språk, de flesta går igenom en period då de lägger alla pennor uppradade bredvid varandra, eller delar upp plastkor i en hög och plastgrisar i en annan. Ni som träffar många små vet säkert hur jag menar. Men vi slutar inte där. Visst vi kanske inte källsorterar eller håller ordning i våra rum men vi sorterar, mentalt. Jag har nog inte träffat någon människa som inte gör detta. Antagligen är det nedärvt men man kan ju undra i vilket syfte. För vissa är världen svart eller vit. Det finns bra och det finns dåligt, fint vs fult, gott vs ont. Jag själv är inget undantag.
Det kan väl vara bra att ha en känsla för rätt och fel. En intuition för om ett beslut är dåraktigt eller klokt. Ska jag ta den sista drinken ? Ska jag hoppa in i bilen med den berusade chauffören ? Ska jag slå mitt barn när det är olydigt ? Ska jag precis som kompisarna snacka skit om X fast det känns olustigt ?
Våra beslut ligger på olika nivåer. En del har allvarliga konsekvenser och de besluten är något viktigare än andra. Men poängen är att något "hjälper" oss att avgöra, vårt rättesnöre för hur vi värderar situationer. Var kommer den här känslan ifrån ? Hur vet vi vad som är rätt? Jag antar att de flesta av oss utgår från att det finns en sanning, en universell kärna av rätt och fel. Någonstans finns en logik vi kan följa.

Jag är ledsen men jag är inte så säker på det. Kanske i någon fråga, men det kan inte bevisas. Konstruktion baserad på sortering, klassificering och social värdering är nog närmare sanningen. Jag vill säga att det är sant att det är fel att döda en annan varelse för det är min inre värdering. Det har jag lagt i min "universell sanningskorg". Fast det betyder ingenting. För jag vet inte vad jag är kapabel till. Det vet nog ingen om sig själv.

Vi känner nog att den här värderingen är ganska sann, men varför dör någon hela tiden pga någon annan då. Alla religioner har i stort sett detta som huvudbud....men det finns ju undantag.det finns det även inför lagen. En polis som skjuter en mördare i nödvärn döms inte som en vanlig mördare och vi förstår alla varför. Därför att det finns undantag. Vi har sorteringar i rätt och fel korgen också. Någonstans har vi fått alla åsikter, övertygelser och sanningar ifrån. Och jag vill påstå att de är inga sanningar. Bara tillfälliga sanningar.

Fast i många fall kan jag leva med tillfälliga sanningar, iaf på högre moralnivå. Dock är det dessa små sanningar som stör mig.  "man måste äta kött" "religiösa människor är tråkiga" "är man snygg så är man lite bättre" "majoriteten har oftast rätt" "alla måste anpassa sig efter den kultur de flyttar in i". Ni förstår jag blir så trött på mig själv när jag upptäcker dessa klicheér hos mig själv. När jag inser att jag har en åsikt baserad på, ja jag vet egentligen inte vad. Och jag blir trött på andra människor också. Fördom kallas det. Men fördom i dag = sanning i går. Tyvärr hjälper inte medvetenheten särskilt mycket. Anna Skeri kommer att fortsätta sitt liv med att sortera sanningar precis som alla ni andra. För min tillfälliga sanning säger att vi är såna, människor.

Äntligen

Har febrilt försökt att hitta en författare från engelsk och amerikansk kanon att göra min b uppsats i litteratur på. Som säkert anar godkänns inte Tolkien ; D (Oh yes I tried.) Problemet var att jag kunde inte förlika mig med tanken att bara ta en random författare och vilket tema som helst att skriva om, jag måste känna någonting för texter jag läser.

 Men så föll slöjorna tack vare en skolkamrat. Hon hade föreslagit ett tema och jag som en fisk nappade på betet för jag insåg i och med skådespelaren Corey Haims död att Edgar Allen Poe tillhör kanon. Så honom tar jag.
Nu tror ni kanske att kopplingen mellan Haim och Poe är obefintlig, men alla sanna Lost Boys fans därute minns att Haims karaktär var en av bröderna Edgar och Allan. Bra film, killen gjorde en bra roll och den går inte att få tag på i Sverige längre.
Poe å sin sida är väl mer eller mindre betraktad som en av skräcklitteraturens stora. Men hans personliga liv var lika spännande det.  Återkommer om detta.
God morgon för övrigt.

Sett

På en vecka har jag lyckats se en Johnny och två Robert med blandade känslor. Om vi börjar med Robertarna så avser jag Pattinson och Downey JR. Det här innebär att jag har sett trailern för Eclipse och precis som med New Moon kände jag "Hm ser inte särskilt intressant ut." Lite besviken och det är inte så underligt. Om man är intresserad av Twilight har man en smula koll och inför den här kommande filmen har det snackats så mkt om hur actionbetonad och mörk den kommer att vara men jag fick se en trailer på ett menage a trois. Jag älskar kärlekshistorien men jag är inte mkt för enbart en sådan historia rakt av. Nåja filmen kommer jag att se none the less.

Sen har vi Downey JR i Sherlock Holmes som jag äntligen sett. Tja inte var det traditionellt inte. Det kändes som en actionfilm. Men skådespelarna var bra och lite kul är det med variation, fast jag är nöjd med att jag inte gick på nån biopremiär och såg den. Hade inte så höga förväntningar så det var nog bra. Jude Law som Watson - sådär. Guy Ritchie kunde inte motstå att slänga in lite irisk fiolmusik här och där så det kändes inte så uberbrittiskt som jag hade föredragit. Vissa grepp som Holmes kalkyleringar var bra men som helhet hade den fått en trea i ett fem-system.

Slutligen den film som jag längtat mest efter- Alice i Underlandet. Jag älskar ju Burton och är svag för Depp så man har ju förväntningar fast man inte ska ha det. Tack och lov är ju Burton- Burton så jag kände mig ganska tillfredställd efter att ha sett den. Lite mörkare och mindre barnanpassad hade varit önskvärt dock. Men Mia Wasikowska var precis så bra som Alice som jag misstänkte, underbar faktiskt. Och vissa taglines satte sig direkt. Johnny Depp i orange hår tänker ni, tja han är inte bara snygg han har en karisma som letar sig fram ur underläge det är allt jag säger. Matt Lucas (ex.Andy i Little Britain ) som tweedledee/tweedledum var en bonus.
Nej nu ska jag ha lite ångest över min b uppsats i litteratur.

Brev till mina döttrar inför framtiden - Sol och Nova.

Människan ska inte ledas. Hon ska vara sin egen ledare. Inte följa någon annan utan att reflektera. Att högakta någon annans filosofi ska berika våra liv men inte göra oss till slavar. Att dela varandras värderingar ger oss gemenskap med vissa människor men bör inte stänga ute alla andra vars värderingar vi ställer oss likgiltiga till.

 Vi är alla här på denna planet vare sig vi vill eller inte, och vi bör komma ihåg att vi ska vörda den. Vi härskar inte över den här planeten, den kan likaväl härska över oss genom orkaner , torka , översvämningar , jordbävningar, vulkanutbrott, tsunamis eller istider. Vi är här men låt oss vara likt goda bakterier istället för de parasiterande virus vi så länge har varit.

Var och en av oss har ansvar för situationen här på jorden. En del av oss har mer ansvar än andra för att de har förskansat sig  makt över andra men det betyder inte att vi ska ge bort den lilla makt vi har. För varje handling räknas. Varje val har en konsekvens. Varje aktion en motreaktion. Ta makten över ditt liv så gott du kan genom att göra medvetna val, utföra medvetna handlingar. Välj att utbilda ditt sinne genom läsning eller genom praktisk handling.

 Ta hand om dig själv såväl som andra. Var en ledare för dig själv. Välj det som gör att det känns rätt inuti dig så att du kan respektera dig själv. Respektera andra livsformer även om de är annorlunda än dig själv. Gläds åt variationen.
Jag älskar er.
Mamma

Söndag igår -Måndag idag

Gårdagen gick i Vasaloppets tecken. Lillebror Michael utförde stordåd genom att tävla mot andra storheter som Thynell och Kajan. Han slog iaf en av dessa herrar ; D Nejdå skämt åsido tycker jag att det var en riktig bedrift. Hurra för Michael Kjellsson.. Få se om det blir klassikerna nästa år..
Annars for Sols kompis hem efter att ha varit här hela helgen och vi var helt plötsligt själva ,vi fyra, jätteskönt. Tyvärr blev Sol febrig så i dag vaknade hon och var förkyld(igen).

I går bakade jag muffins i två sorters knäckformar och de blev jättegulliga, bilden gör dem icke rättvisa. Slängde dit nån stor för jämförelsens skull.
Annars är jag nöjd för Christoph Waltz vann sin välförtjänta Oscar i går.

I want candy

I dag har jag abstinens besvär. Jag är så vansinnigt sugen på riktiga jellybeans. Tråkigt nog är inte Mora ett sånt ställe där mångfald gäller godis (eller något annat jag gillar för den delen) så jag får nöja mig med att sukta idag. Har funderat på att beställa men det blir nästan lika dyrt som att åka ned till Stockholm för att köpa live. Suck. Ja jag vet att jag är en smula USA kritiskt men allt med USA är inte fel. Deras godis är gott. Sen har de mycket roligare bakingredienser. Färger och annat som är förbjudet här ; b

Igår mötte jag farbror Kjell igen, och vi hade riktigt intressanta diskussioner. På vägen till och från Falun åkte vi samma buss. Jag försökte skoja till det och sa att det var ju lite roligt att hans dotter studerar till astrofysiker med tanke på deras efternamn. Först såg han förbryllad ut men sen förklarade jag att Aldrin  är ju samma namn som en av månvandrarna hade, Buzz Aldrin. Då skrattade han och förklarade (såklart) att de är släkt. Jag trodde att han drev med mig men icke. Vad ska jag säga kära vänner. Inte nog med detta vi kom fram till att han också gillar Douglas Adams, han sjunger i en kyrkokör som ska till Rom och de har nån bekant som är knuten till Vatikanen spännande eller hur. Sen har han såklart Lord of the Rings i extended version.

Ibland är inte ugglorna vad de brukar vara : )

I dag var jag med om något ytterst märkligt som verkligen fick mig att förundras.Jag har på min skola ofta sett en farbror som är väldigt lik den senile mannen i första bröllopet i filmen "Fyra bröllop och en begravning". Ni vet, han som börjar argumenterar med Hugh Grant pm att han minsann känner igen sin egen bror Charles. Så jag har väl tänkt att farbrorn i fråga är nån överbliven lärare som inte kan slita sig från skolan för han ser riktigt gammal ut.


Idag klev vi av bussen samtidigt. Bussen stannade en bit ifrån själva trottoaren så vi fick gå ned på vägbanan och kliva över lite snö upp på trottoaren. I ett försök att kallprata lite sa jag nåt om hur högt det var. Farbrorn tittade på mig och sa lite häftigt 'Hur vet du det när du inte ens försökt ?' Jag blev paff och tänkte 'Wow han är så senil och tokig som han ser ut, bäst att hålla med om allt han säger.' Men jag sa bara; ' Förvisso'. I brist på ord. Då skrattade han och sa ' Det är inget att vara ledsen för. ' 'Nej, det vore ju ett slöseri med tid.' svarade jag. Han frågade ' Lärare eller sjuksköterska ?.' Jag förstod att han undrade vad jag studerade till för vi gick ju till skolan samtidigt så han anade väl att jag var student.

 'Ingetdera,' svarade jag, 'Jag läser engelska bara.' 'Det är inte så bara.' säger min nye bekant.'Själv är jag en dålig pensionär så jag pluggar lite själv.' Då blev jag motvilligt intresserad och undrade vad för ämne. Det visade sig vara religionshistoria, som jag älskar så nu blev jag intresserad på allvar. 'men vilken inriktning har du valt då?' frågade jag.
'Tja, jag skriver en E- uppsats nu, så det är på en hög nivå.' svarar han.

'Vad har du valt för ämne?' försöker jag igen varvid han svarar; ' Jag undersöker mytologin inom science-fiction i en tv-serie som heter "Babylon 5".'
Kära vänner ni vet hur man brukar reagera när ens tjejkompisar berättar något riktigt coolt så man står och hoppar upp och ner. Då har ni min reaktion efter att Kjell som min nye bekant heter har yttrat dessa ord. Jag blev chockad över beskrivning. Jag hoppade lite fjortisaktigt och förklarade hur coolt detta var, så när jag hade lugnat mig fick jag titta lite på hans utkast. Dessutom var han medlem i Stockholms Tolkien-sällskap. Så nu återställdes mitt hopp om framtiden, mitt nya mål- att bli lika cool när jag går i pension.

För den oinvigde så är "Babylon  5" en serie som jag och Daniel följde i flera år och verkligen gillar. att stå och diskutera Delenn och Minbarisk livsåskådning var så oväntat. Hans dotter råkar bara vara astrofysiker, eller som Kjell sa; 'Man måste lära sig lite av grunderna i kvantfysik så att vi ska kunna prata om hennes jobb.' Yeah, right.

Stubborness does have its helpful features. You always know what you are going to be thinking tomorrow.

Har som Daniel påpekat i sin blogg haft besök av fyra damer från hufvudstaden. Min syster, hennes mor och två andra skidälskande brudar. Trevliga och glada människor. Och jag uppskattar alltid att få möta olika typer av personligheter även om man kanske inte alltid tycker likadant i alla frågor. Lite senare på kvällen kom vi i det där samtalande humöret som ofta inträffar när människor är pratsamma.

 Det började med att Amanda(syrran) nämnde någon incident som berörde homosexualitet och då kom vi in på det här lite laddade ämnet. Men det verkade som att vi alla tyckte ungefär samma sak. att det är väl inget att hetsa upp sig för när en vid bordet plötsligt sa : 'Jag tycker i alla fall att det är så här att det finns ett syfte med att man finns och det är för att föröka sig och det kan bara två personer av olika kön.' Hoppsan tänkte jag, för hon sa det en smula bestämt.

Varvid en annan av gästerna helt lugnt sa: ' Det kan ju tänka sig att med tanke på befolkningssituationen på jorden att syftet har förändrats nu.' Detta mina vänner var en sådär klockren replik som jag ofta önskat att jag själv skulle ha producerat. Och hon sa det så samlat och konstaterande att jag kan inte annat än beundra en sådan fattning.Ja, det är kanske så att man inte alltid kan använda argumentet att "vi har alltid gjort så här därför måste vi fortsätta med det.".'Cause people got me, got me questionin' Where is the love

Sanningen är att många evolutions forskare påpekar ju ofta att det är de anpassningsbara som överlever.