28 juni 2013

New Clone Batch - weehoo

Dagens inlägg kunde handla om Neil Gaimans senaste bok, men det får vara idag. För jag har blivit faster åt en liten Kian nu på morgonsidan.
De är bra slemmiga när de kommer ut....men oroa er inte - de blir bättre ; P

Först skulle barnet heta Kian, sen blev det Emilio, sen blev de oense då mamman ville ha Jamie och pappan Emil. Vi fick komma med förslag. Det blev allt från Luke, Luka, Gunnar till Dexter (mitt). Jag visste redan att de inte skulle falla för Stormageddon - dark lord of all. Men de gick tillbaka till val nummer ett. Ibland är första instinkten rätt.

23 juni 2013

Kalas

Har roat mig med att fylla år den här veckan, samtidigt som vi har firat midsommar och haft ett späckat mötesschema. Yay, tidsbrist.
Delade min födelsedag och tårtan med min lillasyster. Kändes rätt på något sätt. Hm, hur ska vi hitta ett tema vi båda gillar? Tur att vi har Star Trek ; P
Mina vänner förstod att jag behövde ALLA säsonger av Buffy, samt Doctor Who Monopol : D
Så här mogen blir man av att fylla år......


19 juni 2013

Ursula, och förlåt Nova nu blir det ett långt inlägg igen.

En tid tillbaka så blev jag sugen på att läsa Ursula K. LeGuin sedan Hanneles Bibliotek la ut en fundering huruvida hon skulle ta sig an någon av LeGuins böcker. Det tyckte ju jag, självklart, men man vet ju aldrig vad en annan människa har för smak om de ska byta från sin "vanliga" genre till en de är "sådär" förtjust i.

Efter att ha rekommenderat Övärlden så kom jag på att jag aldrig läst några noveller av författarinnan. Det är numera åtgärdat efter att ha läst "Röster i vinden". Hennes tio första år, och alla av dem är inte ren sci-fi eller fantasy utan som LeGuin själv uttrycker det "psykomyter" (s8). Mitt intryck av boken som helhet är lätt vördnad.

När det gäller novellsamlingar tycker man inte lika mycket om alla, och man fastnar mest för de som tilltalar ens 'inre sanna genre' (ok, jag medger - jag hittade just på den kategorin...men nu finns den såååå!). Oavsett favoriter så känner jag hur progressiv jag tycker LeGuin är, hon behöver inte hemfalla till det som nu är mer eller mindre klassisk fantasy där riddaren/hjälten är ledaren som finner en vapendragare och vinner prinsessan Peach. I vissa av novellerna är personerna androgyna, i andra klonsamlingar för att sen varva manliga och kvinnliga huvudkaraktärer.

Visst, det ska medges att det är en del män som får vara trollkarlar, men för att vara skrivet under en tid då kvinnors skrivande i stort var en imitation av den 'manliga författarnormen' så inser jag mer nu som vuxen hur LeGuin har banat väg för alternativ i en ganska hierarisk struktur.

Vissa berättelser känns som moderna varianter av sagor där kungligheter och adel har vissa utmaningar, men ändå är de främmande. Dels på grund av att de inte utspelas här, och dels på hur medborgarna i dessa världar porträtteras. Min favorit är nog "Sakta mot gränslöshet" där ett forskarteam hamnar i en märklig, klaustrofobisk situation. Mycket pga de psykologiska aspekter som lyfts fram. Hur reagerar vi människor på något icke-mänskligt?


LeGuin är vänlig nog att skriva lite om sina egna tankar runt varje novell. En av dessa intron innehåller en skrämmande, underbar historia om novellen "Mörker".

"När min dotter Caroline var tre år, kom hon till mig med en liten träask i sina små händer och sade: 'Giffa va' det är i afken'. Jag gissade på insektslarver, vita möss, elefanter etc. Hon skakade på huvudet, log ett obeskrivligt diaboliskt leende, öppnade locket en aning så att jag kunde kika in och sade: 'Mörker' (s 73).

En charmerande historia : )
Ursula K. LeGuin, amerikansk konstruktör av världar bortom vår egen, född 1929 21 oktober, bra dag, har fortfarande åsikter om det mesta. I ett annat liv hade hon nog blivit rebelledare för någon underdog-rörelse tror jag : D


15 juni 2013

Lättare sagt än gjort


Jag önskar att det inte var så här, men det är nog verkligen så det är för oss ...alla.

13 juni 2013

Skräck

För ett tag sedan läste jag en bok om ämnet skräck. Nämligen Mattias Lindeblads personliga, roliga och otroligt informativa bok Skräck - Boken som gud glömde. Nu är det ju inte alla som uppskattar just det här ämnet och för er skull så väljer jag att inte lägga upp någon bild på Stephen Kings It/Det, eller något psycholäskigt japanskt barnspöke.
Vad man tycker är läskigt varierar från person till person, och av meningen ovan så har jag avslöjat två av mina fasor. Japanska skräckfilmer och clowner i skräcktappning.

Lindeblad lotsar oss genom allt från filmer, böcker till konst. De ämnen han själv inte är så haj på lånar han in proffs till. Men det som är behållningen i denna faktabok är hans personliga berättelser och det avslappnade språket. En av de roligaste sakerna är hans kamp att haka på kompisarnas kärlek till Tolkien, men som han skriver att när han försökte läsa Sagan om ringen då gav han upp för han läste " 'Tom Bombadills hus'. Det var droppen Ett lökigare och mindre sexigare namn på ett kapitel hade jag aldrig hört" (s 58).

Han gick över till Stephen King istället. Men det blir mycket skräckfilmsdiskussioner i Lindeblads bok, och som boende i Mora så kändes det extra kul att få läsa om Morasonen Joacim Cans, sångare i Hammerfall, förhållande till genren. Hela åtta sidor får Cans breda ut sig och berätta om t ex när han såg "Fredagen den 13 del 2" på bion i Mora (som jag älskar, bion inte filmen). Cans gillar H P Lovecrafts Necromicon, Evil Dead-trilogin och skräck överhuvudtaget. Precis som Lindeblad och undertecknad.

Lindeblad får bonuspoäng för att han tar upp en av mina svenska favoritfilmer i genren (finns inte så många), ungdomsskräckisen "Frostbiten". Det är fascinerande att läsa hur det gick när "Frostbiten" visade för en sluten publik i Nordkorea. Guiden fick lov att dricka en drink efteråt, men bästa repliken är när en ung koreansk kille frågar filmskaparen "var det inte svårt att arbeta med alla de där vampyrerna?" (s 137).

Sen gillar jag ju när Lindeblad intervjuar Mattias Fyhr, docent i litt.vetenskap, som är expert på gotisk litteratur. Jag menar om det bäddas in i "Myser du när du får läsa om slott och ruiner, magi, antihjältar, labyrinter, katakomber, källare och vindar, makabra händelser, storslagna ödesmättade landskap, med taggiga berg, mörka skogar och hela paketet inbäddat i någon form av vemod?" (S 84).
Har någon läst min privata anteckningsbok om litteratur? "You had me at hello".

Den här boken är så läsvärd om man vill veta detaljer om skådisar, filmer, böcker och hårdrock måste tilläggas. Lindeblads sätt att uttrycka sig känns både roande och 'hemtrevligt'. Förlåt Mattias Lindeblad att jag säger det, men din bok är mysrysligt.


11 juni 2013

Aum

Min mamma undrade varför jag fotade hennes samling av Dalai Lama häromdagen. För att det är fascinerande. Sju böcker av en helig man, för visst kan vi väl kalla honom det? Frågan är ju om han har rätt? Eller så är frågan felställd. Spelar det någon roll vad människor tror på, eller vilka åsikter de har?

Jag råkar tro det. Det handlar inte om du lägger din tro på vetenskap, filosofi eller någon gud eller den praktiska vardagen. Du tror på något, du kanske bara inte vet om det bara. Dina tankar formar dina handlingar så naturligtvis spelar det någon roll vad som försigår innan för pannbenet eller inuti ditt hjärta.

Scenario ett; du tror att mänskligheten skulle må bättre av att använda genhygien för att bli av med alla oönskade gener så att människor blir perfekta.
Scenario två; du tror att om alla följde din religion till punkt och pricka så att din gud till slut tycker att människor blir perfekta.

Scenario Anna: Perfektion är en illusion. I scenario ett så måste jag göra alla rasister, ivriga läkare och andra besvikna. Som Bengt-Olle Bengtsson konstaterar i sin bok Genetiska konflikter  att det "inte finns några genetiska sunda människor. Alla har vi fel i våra arvsmassor" (s.15). Om vi skulle gå in och ta bort en genmarkör för t ex psychopati så vet vi faktiskt inte om den genen är pleiotropisk dvs. "har mer än en effekt" (Richard Dawkins "Så gick det till" s 80).  Tänk om den där genen bär på andra instruktioner som t ex stark överlevnadsinstinkt.

Ingenting är någonsin enkelt eller ensidigt. Inom religionernas värld, scenario två, så har vi andra bekymmer. i ärlighetens namn måste alla religioner ha ett överkommando. Jag gissar att det är "gör som guden/gudinnan säger". Men om deiteten talar emot sig själv. Om t ex lagen säger att otrogna kvinnor ska stenas och sen kommer störste profeten säger att visst gör så men den "som är fri från synd skall kasta första stenen på henne" (NT Joh 8:7). Det går inte finna perfektion om något talar emot sig själv.


Vare sig vetenskapliga hypoteser eller livsåskådningar har patent på NÅGONTING. Du som människa kommer att tala emot dig själv många gånger, för vi tillhör "den mänskliga faktorn", den som har rätt att göra fel. Det du har kvar är livet. Hur vill du göra? Forma tankar som ger handlingar, som bara du kan avgöra om du tycker att det blir rätt eller fel. Och alla andra kommer att ha en åsikt i frågan dessutom. Men att sträva efter att utvecklas som människa kan bara vara bra i min bok.


Livet är ett tärningsspel. Ta fram Yatzyt!

06 juni 2013

6 juni, och igår Västerås.

Nationaldag och sommarväder. Det brukar vara så ganska ofta har jag tänkt på de senaste åren. Solen skiner mestadels. Sen vet jag inte riktigt om jag känner mig extra svensk idag, men när sommarblommorna börjar blomma och grönskan doftar av solvärme så är Sverige ett vackert land.
Hjälpte min syster i Västerås att flytta igår, och värme och jag är egentligen inte bästa kompisar så det var bara att bita ihop när solen envisades med att visa sig från sin vackraste sida.

Som tur var kunde vi vila lite hos svågerns trevliga familj och fika lite.
Mina döttrar var flytthjälp de med, och väntade tålmodigt *hrm* på att syrran skulle få nyckeln till sin nya lägenhet av en virrig studentska som var segare än kola och sämre på att städa än min hushållerska Inga. Suck vilken röra det var igår. Tur att det mesta i livet går att lösa.
Svågerns hemtrevliga postlåda. Om jag hade varit postutdelare hade jag uppskattat att få lägga ner posten i en personlig låda i alla fall.

Idag sken solen hemma, för det mesta, och tur var väl det när vi i bokcirkeln skulle diskutera Jeanette Wintersons Skrivet på kroppen. Det var mitt förslag, så jag får väl ta på mig att jag lyckades välja en bok som ingen av oss egentligen riktigt gillade. Intressant nog, måste jag tillägga, för den skulle analyseras av personer med positiv inställning till feminism, HBTQ-frågor och genus rent allmänt, och boken är ju omskriven för att man anser den vara cool ur just den synvinkeln.

Så varför fastnade vi inte för den icke namngivna/könsgivna/passionerade protagonisten ens? Ingen av oss köpte riktigt kärlekshistorien. Det allmänna intrycket, som jag uppfattade det, var att bokens huvudperson var känslomässigt omogen, osympatisk och behandlade sin stora kärlek som en idé snarare än en riktig människa. Vi hade med en passionssurfare att göra.

Det är självklart spännande att inte veta vem som talar, vem som är historiens berättare. Men eftersom att jag själv har läst så mycket OM Winterson kände jag att det här är bara en slags terapibok för Winterson själv. Jag föredrar Oranges are not the only fruit/Det finns annan frukt än apelsiner.

En sista sak om boken, en av oss ville se om hon kunde finna någon inneboende kritik mot heteroäktenskap, eller äktenskapet som form och det fann vi väl visst stöd för. Men det jag hakade upp mig mest på var känslan av att judar framställdes på ett sätt som inte direkt är smickrande. Den elaka flickvännen Batsheba t ex eller den älskades man Elgin, samt hans familj utmålades som mindre trevliga. Detta kan vara övertolkning från min sida, men det var något jag tänkte på tidigt i berättelsen. Smak är subjektiv så för att bilda er en egen uppfattning - läs själva : )