"Vi tar in på ett litet franskt hotel i Mont-Parnasse i morgon kväll"

Egentligen vill jag inte vara här just nu." Jag reser inte till nånting, jag reser ifrån" som Adolphson och Falk sjunger. Om. Det där ordet igen. Om saker var annorlunda då. "If I was a rich man". Det finns inget sätt att kringgå gnällandet just nu. Tänker på min klasskamrat Jalal som alltid har en ledsen status på facebook. Det är alltid regn hos honom. Man kan ju småle lite åt hans ständiga "livet är det som händer före döden" attityd men det är ju tragiskt. Inte att han känner så utan att han inte lyckas ändra på nånting i sitt liv för att han ska må bättre.
Men look who's talking. Jag är precis likadan. Vill inte. Kan inte. Orkar inte. Ger upp.

Nej om jag hade pengar skulle jag resa bort här och nu. Till Frankrike. I juli. (Om jag var rik kunde jag nog ändra tiden.) Då skulle barnen få besöka Disneyland (de har bett om det ett par år nu) och jag, jag skulle gå i lavendelfälten med en flaska vin och sjunga. "I morgon, då drar vi ner till Paris". Sen hade vi bott där i några veckor. Efter det tog vi England och senare USA. Bara för att barnen vill. Sol och Nova har en märklig förkärlek för amerikanska saker, de vansläktas vansinnigt men det är väl bra att de tycker nåt själva.
Sen skulle jag köpa nån som var privatlärare åt mig i sociolingvistik så att jag får den knäpp-äckelpottiga-slemsvampade uppsatsen klar nångång. Åh vad den tynger på mina axlar just nu.

Just nu skulle jag ju vara i Frankrike och tala flytande franska och väga sextio kila och shoppa så mycket kläder att jag aldrig behövde ha samma trosor mer än en gång.

I don't like Mondays

I går var det en smula stressigt med allehanda skolarbeten som skulle lämnas in. Men jag kunde inte motstå min trädgård som lockade med varmt väder och chansen att få se något nytt som kommit upp ur den slumrande jorden. Så jag offrade några timmar till utomhus gudinnorna. Så skönt trots medföljande hösnuva.

Men senare på dagen fick vi besök av den förlorade sonen. Min lillebror som inte varit här på över två år och det var inte igår som man säger. Dagen till ära hade snoddas bakats och Nova gjorde en variant med strössel istället för kokos. Det var ganska tungt att vinka adjö vid tåget och miss Decibel gick gråtande iväg och satte sig på en bänk när morbror tårögt gick ombord på tåget. Men det är så här det är. Visar lite bilder på bröderna, svägerskans nya fina frilla och lilla mamma.

"Everybody was kung-fu fighting"

Yes jag klarade lingvistik provet och får VG på hela kursen. Så otroligt bra det känns med tanke på hur jag har fokuserat på ämnet.
I övrigt fick jag leka "Mega-mamman" igen och ringa till Sols skola igen för triljardte gången. Den vilda hade blivit arg på en tjej och i linje med hennes oförmåga till att se andras synpunkt blev hon less på att den andra bruden skrek att Sol borde gifta sig med eldfursten för att Sol ville gunga bredvid henne. Sol sa att tjejen var störd, då sa den här flickans special lärare (som har jobbat med autistiska flickor i 12 år) att då var nog Sol störd själv. Så då fick lilla jag ringa och säga att så får du inte göra och hon höll med.! (Jo då hon vet hur det ligger till med Sol men det är lätt att glömma).

Jag antar att det är tufft att vara lärare men det är tufft att behöva gå in på deras område var och varann månad för brister i organisationen. Jag är LESS nu. Så jag tog på mig dräkten och kopplade upp mig to the Matrix för att ställa allt till rätta.

Chirp,chirp....

Våren hade jag glömt under veckan som passerat. Det är först nu när jag sitter i tystnaden här hemma och hör fåglarna sjunga sina locksånger som jag påminns om den. Alla andra sover bara jag är vaken. Så skönt. Stillhet är underskattat. Just nu skiner solen och i dag ska jag gå ut och se vad som vaknat mer i min trädgård under min mentala frånvaro.

Hoppas att vulkanaskan lugnar ner sig och att den låter folk åka var de vill och att man ska slippa dra ner den i luftrören tillsammans med allt förtjusande pollen.

Linguistics

Friends, Romans and countrymen, i morgon är dagen K. K som i Kostia, mannen som plågat mig och mina studiekamrater de tre senaste månaderna med semantics, syntax och svåra läxor. Examensdags i morgon hur som helst och ja, jag är en smula nervös. Men faktiskt har jag haft en ganska bra vecka tillsamman med mina pärlor till classmates. Vi har åkt in varje dag till Falun och råpluggat(ok råflamsat också det måste medges). Det är lustigt vilken gemensamhet en gemensam fiende skapar. Men då menar jag ämnet naturligtvis och inte vår eminente ryske mentor. Det enda som känns trist med att ling. snart är slut är att inte få ha vår lärare mer. En bra lärare gör en enorm skillnad. Men som Nellie Furtado skulle ha uttryckt det "Why must all good things come to an end."

I natt ska jag åkalla alla kloka andar och visa gudinnor och be att de fyller mitt sinne med skärpa under morgondagen. Hoo hoo hoo.

Ragdoll

Kära medsyndare har ni nånsin känt er ihoplappade, provisoriskt lagade eller kört på reservtanken ?
Då har ni en aning om hur jag känner mig. Det spelar ingen roll i fall det är självförvållat det är ändå så jag känner.

En lång tid nu har jag försökt övertyga mig själv att jag klara av att pendla till Falun och läsa på heltid men det är frågan om. Det finns säkert briljanta lösningar men nu vill jag inte höra dem. Bara prata.I dag fick jag för första gången höra att jag måste göra om ett skolarbete. Låter kanske inte så farligt tycker ni kanske men då lider inte ni av prestationsångest för då hade ni ryst av fasa i samförstånd med denna dramaqueen. Till saken hör att jag läser tre kurser och en av dem är väldigt tung så den stjäl tid från de andra ämnena. Helt sant har jag inte lagt ned den energi jag vanligtvis gör på detta usla papper men jag har inte haft tid. På riktigt.

Som student i Falun lär man sig snabbt att det inte alltid finns någon större förståelse bland lärarkåren att vi (en minoritet) vuxna, vi som har familj och inte pluggar för att bara ha något att göra, vi kan inte använda vårt privatliv som en ursäkt för att man inte hinner med. Därför har jag alltid hunnit med. Kanske tom legat steget före många av mina yngre studiekamrater. Fram tills nu.

Jag har försökt kombinera mitt privatliv med mina drömmar och sanningen är att jag räcker inte till. Jag är inte bättre än så här, dessutom blir det vissa saker som blir lidande. Mitt humör, min stresshalt, min familj och ekonomin. Kanske är det dags att sluta drömma......

I want to thank my manager and most of all my supporting fans.

Av Gittan har jag fått denna (min första : b ) blog award och som jag förstår så ska jag lista tio saker som skänker mig glädje. Nu kan jag som vanligt säga barnen och det är sant men jag tänkte tänka ut något som inte är så uppenbart. I helt random ordning here goes:
1. Oväntad vänlighet när jag inte hade förutsett det.
2. Trädgårdar. Privata eller offentliga. Love the green
3. Första snön varje vinter.
4. Bada utomhus.Särskilt i havet.
5. Varje gång jag lär mig något nytt.
6. Komplimanger. Faktiskt.
7. Goda saker att äta.
8. Min gitarr
9. Musik.
10.Kärlek
Nu tänkte jag ge pokalen vidare till Krimskramsan och Ida så får de göra som de vill : ) Tack Gittan.

Nattetid är kattetid

Ahh känns som att jag inte gör något annat än att sitta med skoluppgifter hela tiden. Och därute väntar våren. Vad gör jag här inne? Vill ju dricka ljuset och andas uppvaknandet av allt som ska växa och ännu en gång förbluffa oss med sin grönska. Jag känner i mitt rastlösa sinne att snart gör jag något sinnessjukt eller olämpligt om inte de här känslorna får utlopp snart. Varför blir det så här varenda vår? Jag tror snart att jag inte har någon egen vilja utan bara styrs av alla cykler runt omkring mig. Våren innebär nästan alltid en känsla av vildhet och ursinne. Vintern ger alltid stillhet och melankoli. Mina kvinnocykler har redan ett fast grepp om mina känslor på ett mera regelbundet plan. Min sexualitet styrs av de regelbundna hormonerna upp och ner med ägglossning och blodflöde. Och dagligen skiftar jag humör från morgon till kväll. Helt cykliskt så tappar jag all inspiration efter klockan tre på dagen från morgonens alla planer. Jag är alltid styrd av omständigheter.

Nu vill jag gå ut i mörkret och absorbera mer galenskap men vad jag vill och vad jag gör är sällan samma sak.

Such a perfect day, I'm glad a spent it with you...

Ute i min trädgård har tulpan bladen börjat komma upp. Krokusen blommar och Scillan likaså. Jag såg den allra första fjärilen för i år idag. Solen luktade hopp och tillförsikt.Min lillas Sol cyklade med kompisen Emilia till affären och de kom hem och hade köpt toapapper åt oss helt på eget bevåg. Vilket vi uppskattade jag och fadern. Men egentligen var det ett svepskäl, för min rara flicka köpte mörk choklad och kryptoniter som hon gav mig i ett påskägg. Inte nog med det. Hon satte fast en träkanin ,som hon sågat ur på slöjden  som hon gjort åt mig, på ägget. Vilken vårängel. Jag hade inte fått ett påskägg sen jag gifte mig. Förren nu. Hon är en äkta diamant.

Annars har vi nog haft den bästa påskaftonen någonsin (bortsett från när vi gifte oss för tretton år sen.) Min härliga svägerska hade tänkt ut sjukamp och den vanns av min man av det lär vi få höra länge nu. Fast han fick dela förstaplatsen med broder Michael. Tvåa kom Nova. Hrm, jag kom näst sist. Nåja här får ni random bilder från dagen. Marshmallow tävling, mat och mingel.

I want to grow something wild and unruly

Happ, så börjar den igen. Vår rastlösheten. Vill inte sitta inne och skriva om akademiska saker,vill göra något vilt istället. I morgon är det påskafton och min externa familj kommer för att äta med oss. Vi kommer väl äta ägg och sånt man vanligtvis gör och det är okej. Men egentligen vill jag.... duka utomhus, tända eldar runt om på gården. Bjuda på nässelsoppa, chokladtårta med violer på, en vinbål med exotiska gula frukter i,att alla berättar spännande sagor i vårkvällens mörker, att vi sjunger alla vår och sommar sånger vi kan för att locka till oss grönskan tidigare och slutligen plantera de första fröerna vid midnatt.
Men janssons inomhus är helt okej det med.

Känner ni av det här ? Längtan efter att vandra i skogen mitt i natten, suget efter att ge sig av någonstans ni inte varit förut, behovet av att få göra något helt oförutsägbart. Våren gör mig frustrerad därför att den påminner mig om hur instängda vi är i samhället. Den vilda växtkraften som lurar strax under ytan krafsar så högt att jag hör den. Jag känner hur den växer och strävar uppåt, utåt trots alla bakslag av snö och tillfällig kyla.