31 maj 2011

Tiffany, Vanessa och jag

Håller på att läsa lite Terry Pratchett. Förra året läste jag Små, blå män, och nu har jag läst om den på original språk. Det blir alltid bättre så! Sen har jag tagit uppföljaren A Hat Full of Sky, och nu kör jag trean Wintersmith. Pratchett är en författare som ibland är smårolig och andra gånger helt enkelt briljant. Tiffany Aching slår Hermione Granger med hästlängder. Missförstå mig inte, alla som känner mig vet att jag är devoted HP-fan, men ändå. Jag vill att det ska finnas bra och starka kvinnor i litteratur och Tiffany är den bästa häxan ever!

I första boken är hon nio år, i tvåan elva år och nu är hon en nästan -vuxen tretton-åring. Det känns som ett riktigt bra "comin-of-age"-tema Pratchett har fått till. Det bästa är ändå hur han tar ned magi till vardagsnivå och då samtidigt lyfter upp vardagen till en magisk nivå.




Att på tal om magi jag måste få puffa för Vanessa Valencias fantastiska blogg. Hon har ett förtrollande perspektiv på tillvaron. Vill man känna en stunds magisk närvaro är ett besök på hennes blogg väl värd besöket. Kolla igenom gamla inlägg och njut. Men just nu så förbereder hon för årets stora fest, hon bjuder in till the mad hatter's teaparty. Och det är ett Alice i Underlandet inspirerat bloglandia-happening. Vill man själv vara med så finns förklaring "how-to-do" där. Men i juni när det väl sker är det suveränt att surfa runt på alla fantastiska bloggares festinlägg. så mycket fantasi och magi man kan önska.

30 maj 2011

Testar bara lite photoshop med sepia funktion

Flickor i hagelstorm, april 2001. S., Deci och Malungs Emelie
Elin i Sthlm maj 2011
Deci och D. i Bollnäs juli 2010
 Ida, Elin och S. dec 2010

Mors dag igår

Jag hade inte min egen mamma i närheten i helgen. Sen hon flyttade till Falun blir det lite glesare med besöken från bägge håll av naturliga skäl. Men självklart tänkte jag på henne igår även om jag inte var där i person. Min svärmor passade vi att fira redan i lördags jag och maken. Dagen till ära så bakade jag mini muffins med fluff.
Deci med farmor, de är verkligen delikata och fluff is tha thing.



Sååå lätt att göra. Ta 180 g av valfri choklad och smält på mycket svag värme i 3 dl grädde. Det får absolut inte koka och måste röras. Sen kyler man ned vätskan över natten, fråga mig inte varför men flera timmar i kylskåp gör det mer lättvispat. Sen vispar man det som vanlig grädde och spritsar ut på tårtor eller cupcakes osv. Själv valde jag Japp, men man kan ju testa all möjliga smaker. Har prövat med apelsin choklad förut, också gott. Nästa gång blir det mörk choklad tror jag.

Själv blev jag uppvaktad av Decibel med flera små presenter i går. Nästan tonåringen tror jag inte ens visste att det var mors dag ha,ha. Men hon är min plutt ändå. Fast Decibel är lite mer uppmärksam på de här högtids dagarna eller vad vi nu ska kalla dem : D Den rara tösen gav mig ju fina saker men den finaste var ändå den "tatuering" som hon gjorde, den fick jag se när den var klar.

Hon är en pärla min Deci!

29 maj 2011

Två dygn i Stockholm

Ohh vad denna vecka gått fort. Med triljoner arbeten som skulle in och producerades i överljudshastighet, sen skjutsa "nästan-tonåringen" till Sthlm där hon skulle praktisera. Närmare bestämt på Ica St: Eriks. Ja, med oss fick vi hastigt och lustigt Pelikan som hellre hängde i huvudstan än Falun ett par dagar.  Inte för att vi sov särskilt mycket när vi var där men kul hade vi.

Det började med att jag efter mitt seminarium skulle hämta S. men kände inte riktigt igen henne. Peli hade gjort en makeover på mitt barn nu när hon skulle ned.







Men omväxling förnöjer ju. Första kvällen i stan hängde vi på Söder, ett av mina favvo områden. Vädret var alldeles lagom och vi njöt av att se alla glada avslappnade människor som översvämmade uteserveringarna. Själva gick vi på pizzahut.  Dagen efter var det bara att rycka upp en mkt trött S. för att sen försöka sitta och plugga när hon praktiserade. Det gick sådär...vädret var så fantastiskt att till slut gav jag upp och gick ut med Pelikan och gick. Jag tror vi har gått på varenda tvärgata runt Odenplan och St:Eriks området.



Vi hann få ganska ont i fötterna efter att ha vandrat runt i väntan på att få ut och shoppa när S. blev klar.Men vi enades iaf om att det finns underbart mysiga bostadsområden i vår huvudstad. Hursomhelst så hittade S. världens snyggaste examens klänning på Shock, men inga bilder på den än. Brorsan och Ida slutade jobba och vi satt oss för att andas ut på en resturang i väntan på att komma överens om hur resten av dan skulle fortlöpa.
Sushin var god, men S. var inte imponerad hon tyckte att mammas var betydligt godare : D Här satt vi och funderade om vi skulle gå på bio.



Sol och Ida posar med Jack vid hötorgs biografen. Men alltså S. ville se baksmällan två, inte min typ av film. Peli ville inte gå på bio alls och Michael ville på grönan!!!What to do?



De inringade är S och Peli samt Mike nån vagn framför. Här ska de åka Kvasten, S. åkte alla värstinagr. Twister, Katapulten och varenda berg och dalbana de hade. Men när hon och morbror skulle åka Fritt Fall var både jag och Ida skakis vid blotta åsynen.  Nej jag och Ida stannade tryggt på marken hela kvällen.
Och efteråt åkte vi limosin hem



Eller inte, det blev spårvagn och pendel. Det var svinkallt när solen gått ned så icke förvånande vaknade S. upp dunderförkyld. Aningens snopet. Så vi åkte hem en halv dag tidigare. Men hon var nöjd och jag tyckte det var skönt att slippa köra i skymning. Men vi hade det toppen!

24 maj 2011

Alla har vi superkrafter

Ibland undrar jag vad det är som får människor att orka vidare i vardagen. Det är en sak med stora kriser, dödsfall och allmän tragik. Men just vardagen. De flesta människor har ju något de brottas med. Någon kan lida av eftersviterna av e stroke, och ska återvända till livet igen. I början när man är akut sjuk så får man oftast stöttning och uppmärksamhet, men det avtar ju. Så där runt dag 163 när man hade behövt en klapp på axeln och inte orkar rehabiliteras då undrar jag hur folk orkar. Eller den ensamstående föräldern som bruter ihop när skolan skickar ut papper om att nu är det minnsan skidutflykt, och då vet föräldern att skidor har man aldrig haft råd att köpa. Loppisar i all ära men hur känns det i dessa dagar att skicka med en lapp till fröken med orden "tyvärr Nisse får gå en promenad istället". För så är det på riktigt, i Sverige idag.

Vi har klyftor. Men även om du är rik, eller berömd så är det inte säkert att du uppfattar dagen i rosa skimmer. Vi vet alla att pengar gör skillnad. Men om du lider av psykiska problem gör kanske inte pengar på bankboken nån större nytta. Ett liv med ångest lurande runt hörnet är för många ett halvt liv. Därför orkar man inte alltid. Ett bra exempel är skådespelare, ta Heath Ledger som exempel, trots karriärs framgångar, pengar och berömmelse var det inte tillräckligt.

Poängen jag vill komma till är att livet i vardagen är den största nötningen vi upplever. Inte de där stora händelserna, visst påverkar de oss, och kanske är de med i form av åratals bearbetning i just vardagen. Trots det så är vardagen den stora boven. Själv har jag i många år önskat att jag kunde få någon slags superkraft som kunde underlätta min vardag. Tänk att kunna flyga, hur mycket tid och bensinpengar hade jag inte kunnat spara då. När man blir osams hade det bara varit att flyga var an vill. Då spelar det ingen roll om man varit trångbodd eller så, man kan ju fara var man vill när man vill.

Men med stigande ålder har jag insett att den där superkraften är någonting helt annat. Den är förmågan att härda ut, att fortsätta kämpa. När man är så trött som Frodo var vid mount Doom, då släpar de allra flesta sig ända dit utan någon Sam som bär en. Det är en inre kraft som är guld värd. Hurra för vardagshjältarna.

PS. Jag känner att det här inlägget blev lite för PK, så för att ta ned det några knäpp så kan ni ju alltid se vilken superhjälte ni egentligen är HÄR. För att ge ett exempel så kan jag numera glatt meddela att för några år sen när jag tog testet (före mina studier) så blev jag Robin, Batmans sidekick. Vilken besvikelse. Robin är ingen superhjälte hur vi än vrider och vänder. Han är en sidekick. Men nu har jag utvecklats, eller invecklats till den här karaktären:
Bild från comicbookresources.com, föreställande Hellboy! Studier lönar sig.

19 maj 2011

Barba

Istället för att köra stenhård löpträning så är det tusen småsaker som ska göras emellan. Baka till Sols klass vernissage t ex. Men bra, då fick vi chansen att inviga Decibels nya förkläde. Jag är avis, för tro inte att de fanns i strlk "big mama"!
Har ynkligt nog inte en ens ett foto på syndarna.

Vi har haft lite kultur tema hemma på sistone. I fredags var Deci på Orsa körernas våruppvisning. Tydligen helt wunderbar, de hade filmtema, vilket betyder låtar från filmer. Jag som älskar soundtrack musik, men ibland är det svårt att få tag på både biljetter och pengar : D. Deci var nöjd iaf. Sen var det ju mello i lördags. Kul för Azerbadjan, kul för Saade och alldeles för lite paljetter för min smak.
Sen hade Sol och Nova dans uppvisning på i söndags och det var en ren fröjd att se mina dansande dervisher. Och alla andra så klart.  Och snart går vi ut genom dörren för att titta på vernissage. Luverly.

13 maj 2011

A recap on "Skeri's - it's a living"

Skriva,skriva, skriva och sen läsa...snark. Jaha har jag ett liv utanför skolan. Bra då går jag och fikar med Kallur, check! Då springer jag, check! Sen måste jag se på fyra bröllop, check!

Ok, min familj. Du heter Daniel va? Mmm, jag hade för mig att vi var gifta. Nej det är sant, vi hinner sällan prata, och barnen vill också ha uppmärksamhet. Men då bokar jag in sex runt 2012 nångång, sen kan vi kanske prata nån natt i mitten av augusti för då får du semester och jag kan inte sova varma nätter ändå. Men om du orkar vänta på mig så kanske jag blir mig själv nångång.....kanske.

När kommer jag bli så gammal att jag kommer att längta tillbaka till den här stressen ? För det kommer jag. Som Kallur säger det omvända hade varit värdelöst. Att inte ha min man och mina barn. Men när allt tar upp min tid så jag inte vet vem jag är längre är det lätt att idealisera ensamhet. Eller lugn och ro. Jag hade ju tråkigt innan jag fick Sol. Vi hade ju tid över, men vad gjorde vi med den? Inget överdrivet viktigt i alla fall.

Precis, Veronica. Så är det. Du håll ut, du vet att jag kommer.

Decibel har blivit lite större.

02 maj 2011

Det var i maj när göken gol

Precis när jag hade vant mig vid våren blev det mulet och kallt igen.Maj har inledningsvis inte imponerat. Men april var ju fantastiskt. På sista april sken solen så vackert på morgonen att jag lockades ut i min trädgråd. Den första jag mötte på min växtinspektion var grann katten.
Lite avvaktande så där, men jag kan inte klandra honom. Vi har inte varit bästisar precis. Jag med min allergi och han med sitt hoppande i mina land när jag flyttade in. Men sen började hela kommunen kompostera matavfall och mössen har fröjdats sen dess. Det var då jag insåg att vi skulle bli riktigt goda vänner. Så numera överser jag med hans smygande på min gård då jag vet att han håller mus populationen nere.

Tror ni att jag överdriver dessa gnagares lust till gnag. I morse hittade min man en död mus i fällan som han lagt i bilen. JUST DET. I vår bil. Helt sanslöst hur de små kan breda ut sig. Därför får gamla treben springa och härja hur mycket han vill på min gård.
Men jag såg mer än honom naturligtvis. Rabarbern är på antågande. (Äntligen)
Finns inget som går upp mot årets första rabarber paj.

Kanske att få njuta av våra alldeles egna blåsippor?

Min mans morfar var ett botaniskt geni som fick allt att växa, tyvärr är vi två inte lika begåvade. I år är det första året på ca nitton år som jag inte har grävt i jorde . Har varit för apatisk och håglös. Inget bra tecken.
Tom gulsippor planterade morfar in.
Var i alla fall lite halvhjärtat  iväg till Stackmora handelsträdgård där jag inte föll för något. Decibel ville ha en Pelargon så det fick hon. Men i kön till betalningen såg jag fröerna. Jag brukar ha ca 15 olika fröer varje år men aldrig hinna med. Men inte i år. Då såg jag bondbönorna. Tanken på brorsans farmor kokta bondbönor fick mig att livas upp och de slank med. 39 kronor för en påse, så det är bäst de tar sig : D

Men nu är det ju maj i alla fall. Efter en rask promenad på förmiddagen i går var jag rejält nedkyld, och inte undra på!
Det där vita på backen är inte vitsippor utan hagel. Inte undra på att Decibel springer in. Tolvåringen med Malungs bästisen var lite mer påklädda men kylan var iaf genomträngande.
För att att säga något mer så tar vi farväl att påsken, april och Decibels hår eventuellt. Hon har bestämt sig för att klippa sig kort idag.



Själv ska jag ta ett litet blogguppehåll närmaste veckan då jag har ett fullspäckat schema. Men jag tror ni klara er fint ändå. Over and out.