Visar inlägg med etikett Borlänge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Borlänge. Visa alla inlägg

29 maj 2012

Coniuncti Fortes lag 1& 2 gick i mål i går kväll i Borlänge hurra. Jag och mina lagkamrater sprang fem km i ett folkhav i ett blåsigt och rätt så kallt försommarväder. Jag är nöjd med mina 36:53 min eftersom att vi liksom missade starten en smula. (Sant, så uberklantigt, men vi skyller på att de hade lagt toaletterna så långt bort ha,ha)

Hade min arma moder inte fått en fraktur på en ryggkota hade vi varit elva personer, men hon hejade fram oss och var moraliskt support. Min nio åring tyckte att det var det värsta hon hade gjort men hon överlevde
 : )
3841 är Nova, bredvid henne försöker hennes svarthåriga moster Elin glida ur bild. Jag är jättestolt är mina lagmedlemmar som trots whiplash skador, jättejobbiga björk pollen allergier och andra krämpor genomförde detta. Tillsammans starka som sagt var.
Trodde inte jag skulle få med mig tonåringen, men Sol var glad och nöjd efter sin insats.
Bäst av allt är väl ändå att få fika tillsammans efter en fin insats.
Här river Lilo staketet...nej då det hade någon gjort åt oss innan.

Här har vi någon som inte är rädd för att vara med på kort iaf. Kvällens starkaste löpare som mumlade och grymtade att hon kan bättre, men jag tycker att hon ska vara stolt med sina 32'53, snabbast i laget : ) Min blygsamma lillasyster Emelie.

Här har vi nästan alla med. Utom jag, Lilo och maken som hatar att springa men som gjorde det trots allt. Han kom in på 33'39 fast han innan vårträningen inte har sprungit sen för tonåringen blev till : )
Vi hade faktiskt rosa som färgtema, men det syns tyvärr inte. En stor eloge till Hans som vi ser här i kyckling gula Blodomlopps t-shirten man fick, under den finns en superrosa, snygg t-shirt. Han vinner kvällens stilpoäng!

Nu tror ni kanske att det här börjar bli en träningsblogg, men icke, måste dock bara få skryta när jag har fått med mig medsyndare som gör såna här tokiga saker frivilligt med mig : )

10 juni 2011

Today I don't feel like doing anything

Veni,vidi,vici IGEN! Ok, segrade är kanske fel ord. Kom i mål är mer sant : D Ingen tid att skryta med (5 km - 46 min), men till mitt försvar vill jag inflika att som en god moder höll jag nästan-tonåring sällskap sista biten när hon inte kunde springa längre. Men nästa år då jäklar ; D

Det började lite osäkert med världens skyfall med kraftiga blixtrar som fick kära svärmor ur lite balans. Så vi fick krypköra en bit av vägen, men när vi väl kom till BLG så var det fuktigt, klibbigt och - ja varmt som ni anar inte. Men vilken folkfest, och hur bra kändes det inte efteråt när vi satt och picknickade med ICA sponsrad matkasse. Fantastiska funktionärer, och man måste ju bara skratta när åtta-åriga knattar varvar en.

Nu ska jag ägna nån vecka åt kvalitetsläsning, allmänt slappande och batteriladdning. Sen väntar min sommarkurs med Vampyrtema efter midsommar, ska bli toppen.

24 juli 2009

Varför har man aldrig med kameran ?

Har nu i kväll kommit hem efter en nöjestur till kupolen. Duktiga Nova hade sparat ihop pengar själv för att köpa Hannah Montana kläder. Jo visst fanns det en uppsättning men i storlek 164. Nåja barnet köpte den ändå fast den var lite stor. Nyss har hon hållit konsert för sina beundrande föräldrar. Sol är hennes manager : ) På vägen ner hamnade vi i en bilkö för det hade tyvärr varit en bilolycka före Insjön. Sen såg vi en odling i form av en Sverige flagga. Och en gädda hade någon hängt på Borlängeskylten. Dessutom hittade vi i Blg en supermysig lekpark vid geologiska museumet. Så fin. Plus att alla jänkarbilar hade ansträngt sig att hitta matchande husvagnar i gammal stil, vackrast var en röd underbar husvagn med tillika tjusig bil som gjorde mig grön (röd he he) av avund. Så varför hade vi inte kameran med oss. Så är det alltid.

På kupolen shoppade vi faktiskt inte särskilt mycket. Presenter åt en kalaspojke på snart 2 år, godis åt oss själva, byxor åt solstrålen och of course Hannah-kitet. Sol var lite fixerad vid att hitta ett nintendo ds till vrakpris så hon mässade om det halva tiden. Men hon lugnade sig när vi kom till lekparken. Vad det gäller min lilla stora flicka känns det som att jag ibland kämpar en hopplös kamp. Så fort vi lyckas hjälpa henne med en sak sker något annat som omkullkastar oss.
Eller som Hannah sjunger:

"There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an uphill battle
Sometimes I'm gonna have to lose

Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb