Sommarkort

Värmen gör att jag blir mindre benägen att blogga. Mer benägen att svalka mig eller göra lata saker.

"Det blir en dag på stranden, morgnarna drar förbi. Vi sjunker ner i sanden, låter dagen bli som den blir." Ledin har så rätt, det är svårt att göra planer och följa dem, dagarna får bli som de blir.

Livspusslet har jag gett upp att nånsin lyckas lösa den här sommaren. Så vi testar enklare varianter. Som hela familjen kan lösa.

Sista biten är ilagd.

Det måste firas...lime och gurka går utmärkt att ha i diverse drycker.

Tonåringen och jag tyckte att "Helvetesfallet" är ett missvisande namn, snarare himlavackert. Och nej, skogen är inte så mycket svalare. Men den är tillräckligt trevlig för att vilja gömma sig i.

Bildkavalkad över en varm, lite mindre glad juli, men i år har i alla fall sjuttiofem procent av familjen badat ovanligt mycket. Det var det som var bäst med juli. Hoppas augusti blir lite gladare och mer normalvarm. Om inte finns det alltid böcker.

Somar, sol och nån trevlig bok...

Har haft lite sommarledigt nån vecka från bloggvärlden. Det kan hända mycket under sommaren också, trots att nästan hela Sverige verkar stanna pga ledigheter och det faktum att folk måste "passa på" att njuta av solen. Så mycket njuter jag inte av hettan, så gårdagens regn var högst uppskattat.

Men visst är det skönt att kunna bada i utomhus, sitta länge på altan om kvällarna och grönskan är ju ljuvlig. Det mest uppskattade från min sida är som vanligt att få sitta på stranden.

Inte för att sola, den glädjen överlämnar jag åt maken. Själv ligger jag i vattnet eller läser. Förvånansvärt nog kom min romanläsning igång igen efter ett långt uppehåll. Senast utläst är denna:

Deckare som utspelas i nutida London. Lacey Flint är den kvinnliga polisen med ett brinnande passion för kända mördare. Så är det en slump att en "Jack the Ripper"-kopia börjar härja i staden? Som vittne till det första offrets dödskamp blir hon av stort intresse för sina kollegor.

Den var helt ok. Lite tråkigt med den uppenbara kärlekstråden mellan Lacey och hennes kollega Joesbury som först verkar hata varandra, men sen... Ja, ni känner till greppet. Så osmart i en annars ganska smart roman. För det är riktigt roligt att läsa fakta om Londons kanske mest kända mördare, och jag uppskattar faktadelen efter bokens slut. Laceys egen personlighet och hennes bakgrund är också en fin detalj som sticker ut.

Men detta är inte den enda boken om ond, bråd död som jag har läst. För snäppet mer spännande tycker jag nog att den här är:

Bauer har imponerat på mig tidigare. När jag köpte den här tittade jag inte ens på baksidan så jag visste inte att karaktären Steven från en tidigare bok skulle vara med, så det var en bonus. Men det mesta fokuset ligger på den helt nedbrutne och sörjande polisen Jonas Holly. Han tas in i aktiv tjänst efter en lång tids sjukskrivning då hans hustru befanns döende badande i sitt eget hem. Holly ställs omedelbart inför en seriekidnappares sjuka hjärna. Barn i olika åldrar tas från bilar och kvar lämnas en lapp med just orden "Ni älskar dem inte".

Jag kan inte motstå Bauers miljöbeskrivningar. Det är mörkt och Exmoor är en perfekt setting för att låta galningar härja. Frågan är bara vem som är galningen. Steven Lamb, förra bokens hjälte och offer, ogillar starkt Jonas Holly av en enkel anledning: han är säker på att Holly tog livet av sin fru. Som den inititivrike tonåring Steven är så börjar han fundera på om Holly dessutom kan ha något med kidnappningarna att göra.

Boken byggs upp av ett varvande av Stevens, Jonas och andra karaktärers perspektiv, samtidigt som att man genom dessa får en bra bild av samtligas förflutna. Det är snyggt skrivet och jag önskar lite att jag hade sparat den här boken till en regnig novemberkväll men,men. Den har ett speciellt slut som beroende på vad man uppskattar kommer att värderas olika. Jag tyckte om det men hade önskat ett annat slut.

Här har vi en bok som överraskade - på flera sätt. Jag har aldrig läst Trosell tidigare men när jag såg denna på kyrkans bokloppis tänkte jag att jag skulle testa ännu en svensk författare. Vad jag inte visste att denna deckare utspelade sig mycket nära min hemort. Jag har många gånger varit i Malung trots att jag inte dansar under dansbandsveckan eller alls för att vara ärlig. Men det var roligt att känna till i stort sett varenda område som beskrivs i boken och det var med en viss känsla av att det blir en extra bonus för mig som läsare att ha så mycket förkunskap om dalmål, den speciella mentalitet som genomsyrar Dalarna i stort och trakterna.

En ung pojke blir ihjälskjuten av misstag under en klassresa. Det är inte en särskilt bra idé att ha ett jaktlag och en skolklass på samma ställe, vilket huvudpersonen Siv Dahlin blir snabbt varse om när hon oavsiktligt dras in i händelseförloppet av en slump. Allt tyder på att det hela är en olycka, men den här kullan börjar ana oråd. Hon kan inte stänga av sina överaktiva iakttagelseförmågor så trots att hon minst av allt vill ställa till med något så kan hon inte låta bli att notera småsaker som skaver.

Dahlin är för mig en uppfriskande karaktär. Inte ung, inte inom rättsväsendet alls utan jobbar inom hemtjänsten och hon är inte alls främmande. För mig kändes hon som en väldigt levande kvinna, någon som påminde om många äldre kvinnor i från dessa trakter. Det ser ut som att jag är väldigt partisk nu men jag hävdar att Trosell skriver så att man känner igen sig i sin egen vardag. All behållning är inte bara storyn runt dödsskjutningen, utan även vardagsrealismen som sipprar igenom allt. Tro nu inte att jag bara läser om döden.

Lånade den här av mamma. Sen jag läste Mortons The Distant Hours/I det förflutna så har jag verkligen tänkt att jag måste läsa mer av denna australienska författarinna. Jag kände ingen besvikelse alls efter att ha plöjt igenom Den glömda trädgården. Visst, det var lite död och mystiska sammansvärjningar i den här pärlan. Det är bara det att Morton får allt att kännas så magiskt och romantiskt trots att det är tunga ämnen som försvunna barn, olämpliga föräldrar, tragiska dödsfall och familjehemligheter.

Men jag är svag för romaner som tidshoppar. Vi får läsa om händelser på nittonhundratiotalet, sjuttiotalet och mer i nutid. Sakta men säkert nystas hemska och sorgliga livsöden upp. Vem kan dessutom motstå en bok som lägger in berättelser och sagor inuti sin egen berättelse. Som den sagoälskare jag är så är tråden med en sagoberätterska och hennes sagor fängslande. Sen en trädgård som inte vem som helst kan hitta, som en ung kvinna från Australien ärver tillsammans med en liten, i stort sett K-märkt , stuga i England - ja då går det inte att lägga ifrån sig boken. Få se vad svärmor tycker som läser den nu men jag rekommenderar den varmt om man vill ha spänning, lite 'då och nu'-känsla och romantiska beskrivningar. God sommarläsning på er!

Böcker, bad och bröllop

Första romanen sen början av november förra året. Har bara läst faktaböcker sen dess. Men det blev så varmt och soligt att jag behövde en dos av något annat. Så Bauers Ni Älskar Dem Inte kändes som en bra inskolning. Klassisk deckare i mitt tycke. Gillar henne. Lite otäck men lättläst. Kidnappade barn på den engelska landsbygden, återseendet av en karaktär från förra boken jag läste av henne och ett sorgligt men lyckligt slut. Tillräckligt bra för mig.

Jag gläds åt regnet för sån är jag. Fast jag erkänner att värmen är bra för att man kan äntligen bada utomhus. Jo, det är sant ibland går Fantomen i stan "som en vanlig man" och ibland sitter jag på en strand före klockan sju på kvällen. Bildbevis:

Sommaren är ibland ett stressmoment i vår familj. Nej, jag menar årligen ett återkommande stressmoment. Men ibland bryts vardagens monotoni bort mot fantastiska saker som makens brors bröllop.

Bruden...som vi lämnar hänsyn till men hon var strålande.

Nu har jag just tagit fyra veckors terapisemester. Försöker hålla mitt huvud från de mest nedbrytande tankarna så jag håller låg profil. Lovar inget. Gör inte så mycket. För nu är jag trött på riktigt känner jag. Brukar man inte bli piggare av solljus? Försöker vara ute så mycket jag kan för att prova något nytt. De sista åren har inte varit fulla av utomhusaktiviteter.

Ser att mina rosor blommar mer än vanligt. Är det ett bra tecken?

Månad Åtta

Augusti är här. Jag också. Fortfarande. Har haft finbesök ett par dagar av Suzana aka Krimskramsan med sonen Felix. Så nu har det gåtts på loppisar och affärer : ) Jag gör lite fynd själv när jag följer med henne. Bästa fyndet var dock överraskningspresenter hon hade med sig. Det bästa glömde jag fota - kantareller så gula och vackra. Samma dag stod jag och tittade på kantareller a femtio kronor asken för att konstatera att det är för dyrt, sen kommer hon med solsken till mig.

Men lite vintage bakhäften har jag fotat i alla fall.

Man kan aldrig få för många bakböcker : )

Rolig är även den uppiggande plastfolieavrivaren:

Den fungerar utmärkt, redan testad och godkänd!

När jag fyllde år i juni fick jag av Suzana en så otroligt söt pipmugg. PIP-mugg, ska det nog särskiljas, för än är jag inte så gammal att jag måste dricka ur en pipmugg : )

Underbar. Den "rysk"-inspirerade teburken höjer också humöret. Ska vi se vad det är för te i?

Inget drickbart : ) Hennes virkade disktrasor är för vackra för att användas. Jag vet att de kommer vara bra att gnugga bort sånt som sitter lite, men det känns som helgerån att använda dem. Så efter sex veckor ligger de kvar i tryggt förvar.

Varje chans till solsken och bad tar vi tillvara på. Även om vattnet är kallare än vanligt.

Bara att ligga och läsa "Julia" på stranden kan vara guld värt. Själv har jag solat, mot min normala inställning. Måste suga åt mig värme så jag kan lagra den inför vintern.

Jag brukar älska Augusti, och anledningen till det är att den är så fruktbar och grönskande. Samt att värmen brukar vara hanterbar för mig, som vanligtvis avlider i juli. Sen börjar ju skolan - jag vet -  skolångest! Men som förälder är det lite skönt med rutiner (inte tidiga mornar dock) och att det känns som en tidsmarkering. Jag behöver lite hållpunkter för att veta var i tiden jag befinner mig.

Brukar ni glömma var ni är? Tidsmässigt alltså, inte rumsmässigt. Ibland tror jag att det är helt andra dagar, ibland helt andra år. Men särskilt säsonger tenderar att smyga upp på mig. Oj, är det jul om en månad, eller va? - skolavslutning - är det sommar snart. Men nu är det augusti, och bären är som godast.

Turkisk yoghurt, Start, jordgubbar och blåbär, det är frukost det : D

Saker och ting

I lördags tog jag mina flickor till vår favoritsjö och badade. Det var växlande molnighet och vattnet har varit varmare. Men jag kände att det här är nog sista chansen att få känna lite sommar värme i vattnet.
Alla omkring mig envisades med att nu är det höst men jag har inte fallit för den sången. Jag ville bada en gång till. När jag dök ned i den ganska så kalla vattnet tänkte jag på hur härligt det kommer att kännas nästa år när vi får bada igen...och så tänkte jag på havslukt och Dalarö.

Som jag tänker simma under vatten nästa år. Och lukta salt. Och lyssna på vattnets kluckande.

Att bo inne i skogsmark kan kännas jobbigt när man bara längtar till havet hela tiden, men jag har ett litet skogstroll inom mig så det går hyfsat- i perioder. I dalarna kan det ibland kännas som att tiden står still, som om det var här alla sagor kom till, som om man fortfarande kan känna lukten av vardagsmagin komma från de röda stugorna. I alla fall på vissa håll. Min ena svägerska har sin mamma boendes nära tomten. Uppe i Gesunda och där kan man inte känna annat än att tiden har frysit.

Den "lilla" gården där finurliga Jenny huserar. Det är Idas mycket pyssliga mamma. Jägare, loppismästarinna och djurälskare. Hon har de mest söta och olika sorters höns, såklart får hon ägg : ) Men roligast är hennes tre ankor som imiterar varandra hela tiden. De har hon bara för att hon vill.

Att se dem springa efter varandra i samlad tropp får en att skratta, de är som karaktärer ur en tecknad film. Ida fyllde nyss 22 år så då firade vi henne hos Jenny., som sommartid öppnar sin söta lilla bod och har loppis i ett annat litet hus.

Här tittar Emelie igenom affären medan Ida livligt berättar om alla Jennys ideer och förehavanden. Bilderna gör verkligen inte hennes gård rättvisa. Ni får helt enkelt åka upp till Gesunda nästa sommar under midsommarveckan för att se själva, för då har byn en loppis vecka.

Nej det händer saker hela tiden så jag hinner inte med bloggandet som jag brukat. Min vampyrkurs är klar och just idag gläder jag mig åt mitt VG som jag fick på min uppsats. Men häromdagen hade jag storfrämmande, eller snarare lillfrämmande.

Min lillasysters lillasyster - Anna. Här med Deci och Emelie. Ja, Emelie har en storasyster och lillasyster med samma namn. Bara rättvist tycker jag som har en storebror och en lillebror som heter Michael. Men det är ju inte min lillasyster och det är inte Emelies storebror...är ni förvirrade? Bra, det ska visst rensa bihålorna har jag hört, och ni vill väl inte ha problem med dem !!!???

Bada i havet

Äntligen har jag fått bada hela mig i vatten utomhus- i ett hav -  när det är varmt...det var inte i går. Åh som jag hade längtat.

Jag beslöt impulsivt att dra i väg min och en annan familj på onsdags eftermiddagen till Rullsand . Bara tjugo mil hemifrån : )
Men det var det värt. Små snäckor. Klippor. Glada barn.

Visst vi kom fram sex på kvällen men vattnet var så skönt, så ljuvligt. Passade mig perfekt. Att det sen var clasic car week i Rättvik hade jag förträngt. Att det tar extremt tid att passera genom vår vackra grannkommun var helt oplanerat, men vi kom bort och hem ändå.

Annars har D och jag varit på muskikryss hos svarta Malin som sjunger och spelar fantastiskt bra, vi har haft besök av en av mina bröder med fru och allt annat somrigt som att svettas, svära över vädret och ni vet.....

Sommar,sol och jag vägrar ha kort tight kjol.

Efter en kort men trevlig semester i huvudstaden är jag tillbaka i Min egen huvudstad. Trodde jag skulle få chansen att läsa ut Mrs. Dalloway men ack så jag bedrog mig. När vi kommit hem om kvällarna har vi nästan stupat i säng. Vi har kört klassiker som grönan, shopping på drottninggatan och sedvanliga besök på Heron City och Skärholmen. Sen tänkte vi hinna med Skansen en då blev nästan-tonåringen förkyld och Deci hängig!

Det som var mest spännande var Etnografiska museet (museumet? jag kan seriöst inte böja det här ordet ha,ha hjälp mig alla lärare; P) och i synnerhet vodou-utställningen. Som vanligt blir jag beklämd av att läsa om hur europas kolonisering av resten av världen mest gått ut på att trycka ned och hata andra kulturer. Deci tyckte nog att det var lite obehagligt med de människostora dockorna, tyvärr kan jag inte visa några bilder då det är fotoförbud där. Men de hade även andra intressanta utställningar om många andra kulturer: Japan, indianer, Kongo etc.

Vädret var liiite för vackert för mig och Deci. I torsdags när det var shoppingdagen satt vi två mest på svala cafeér och pustade medan D. och nästan-tonåringen glada sprang in och ut i affärer. I onsdags var vi i Vaxholm. Äntligen fick jag sätta fötterna i havet och Deci kastade sig glatt i. Sol nöjde sig med att klättra på klipporna (hon älskar dem precis som sin mor).

När hösten kommer börja jag längta efter havet. Sen går jag och väntar på en chans att få komma dit hela året. Lite ironiskt då att det råkade vara fel vecka för mig personligen, hrm, så jag måste nog åka till havet en gång till i år.

Det ser så idylliskt och rofyllt ut, men vi var inte själva på stranden.

Man kan knappt urskilja Deci i rosa handduk i mitten av bilden för det var mycket glada barn som ivrigt väntat på solen. Jag avskyr värme, men jag blir så glad när andra är glada så det är svårt att inte ryckas med av människors leenden över att solen skiner.

När vi var på Grönan var det så otroligt mycket folk att folk hade klagat hos personalen över de extremt långa karusell köerna. Men med så få vackra dagar som juli bjudit på får man förstå att varma, vackra kvällar kommer alla andra också vilja åka dit du vill : ) Vi hade det verkligen bra.

Men nu är vi hemma och jag och Deci började med att sprita bondbönor som jag köpt på hötorget.

Alla bär har mognat i min vilda trädgård. Jag får dåligt samvete att se de hänga så inbjudande utan att göra något åt de små skönheterna. Vi får se. Kom ihåg: kittla aldrig en sovande drake!

Sommardåd eller vem behöver trosor anyway?

Värmen är tillbaka. Som de flesta vet är jag värmeintolerant å det grövsta och är djupt tacksam att jag slipper jobba som parkarbetare eller något dylikt. Men vad gör man då i denna värme? Åker och badar med de förtjusande barnen såklart. Man kan göra sånt när man pluggar för att böcker är tacksamt nog flyttbara : )
Vi har varit och badat sen i måndags. Eller i måndags var det bara Nova som doppade sig, men jag har tagit termometern varje dag för att kolla in framstegen. plus 18 i måndags och redan igår hade det stigit till 22 grader.

Sommardåd nu då...ja första dagen jag bestämde mig för att bada på riktigt var i tisdags. Packar väskan, stuvar in barnen i bilen. Svänger ut på vägen, kommer till första rondellen i vårt köpcentrum, lyssnar på Sol som sjunger. Trevligt, hon nynnar och sjunger på en sång från filmen vi såg dan innan.

Just det, Bortspolad som den heter på svenska. Mycket rolig, vi har sett den flera gånger. Sol sjunger "Och hon har stora underbyxor,whoa whoa whoa". Har ni sett filmen minns ni kanske att Ritas mormor tror att Roddy är Tom Jones och slänger upp sin trosor på "scen".
Sen hör jag ett "Neeeej", från baksätet. "Mamma det kom en kastvind", säger mitt oskyldiga barn. Det förstår jag eftersom att alla rutorna är nedvevade. "Och?"säger jag. "Du förstår inte, jag höll i trosorna från badpåsen och de flög ut!", säger min nästan-tonåring. Nu blir jag lite arg och säger skarpt: "Har dina trosor som du ska byta om till efter badet flugit ut genom fönstret?".
Tystnad. "Nej, jag sjöng ju hon har stora underbyxor". Sen fnittrar hon..."Det var dina trosor mamma"
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så om ni ser ett par beiga, leopardmönstrade urtvättade trosor ligga skräpandes längs vägkanten uppe i Noret vet ni varför. Igår tog jag dock nya tag och funderade på varför jag inte tänkte bada alls i år , jag som älskar det. 85 kg mina vänner är svaret. Ja, trots att jag vill gå ner i vikt så vill inte alla delar av mig det tydligen. Men, nu är det slut med att ställa upp på det moderna kvinnoidealet tänkte jag ilsket i går. Jag badade i min trevliga tant-baddräkt i tisdags, men nu ska jag köpa en bikini bestämde jag. Vilket jag gjorde. I storlek fet är det inte givet att hitta nåt roligt med färg eller så, så här får man ta det som erbjuda. Jag hittade en svartbeige historia som passade och valade iväg till stranden.

Jag var riktigt nöjd med mig själv att jag vågade visa upp min blekfeta lekamen i bikini, och vattnet var superskönt. Efter en timme på stranden kändes det lite konstigt på axlarna dock. Tro ni inte på fan att bikini toppen hade gått sönder. Jepp, både axelbanden hade gått av. Alltså, den var en XLNT bikini från Kapp-Ahl som visade sig vara mindre excellent. Där satt jag, mamma val och hade lyckats med att ha den på mig i mindre än två timmar och den gick sönder. Den hölls uppe av svarta plastringar som helt enkelt hade spruckit upp. Citroner var mer söta än jag, så den bikinin fick de tillbaka med sand och blöt fortfarande.

Idag ska jag nog bada i långklänning, olé!

Dagstripp

Är sommaren slut nu ? Termometern visade i alla fall tretton grader vid tio-tiden i dag. Igår vid halvsju var hon plus fjorton i Gävle såg vi efter att ha kastat oss i havet vid Rullsand, Skutskär. Jo jag vet att det var otroligt blåsigt, mulet och regnet hotade att bryta ut. På stranden stod min hubby insvept i en filt medan jag och mina muntra kompanjoner (Nova och Sol) trotsade förnuftet och sprang ut i havet. Det var underbart, varmt i vattnet och isande ovanför vatten ytan. Det tog tre timmar innan jag var varm igen, barnen repade sig fortare. Jag älskar havet och måste få bada i det minst en gång om året, kosta vad det kosta vill. Sol tog en sten och jag pinnar från havet, souvenirer för att lättare minnas känslan av det salta vattnet.

Anledningen till att vi var där var ett barnkalas i Hälsingland, har man åkt så långt kan man gärna fortsätta en bit till. En liten Casper firade sin tre-årsdag och vi var bjudna.

Nyckelpiga

Nova mölar in bulle

I dag har jag räddat livet på en nyckelpiga som höll på att drunkna i Orsasjön. Samt lagat två semifreddo till efterrätt. Vidare har jag blivit erbjuden ett städjobb hela juli månad som min granne, arbetsförmedlaren har ordnat. Missförstå mig inte, visst vill jag ha en inkomst men att städa i sommarvärmen känns mindre lockande. Ni vet vet lika väl som jag att som arbetslös är man en bonde på en schackplan. Suck.

Var hos mamsen och systrarna igår. Deras lägenhet är något svalare än vårt hus. Måste dela med mig av pelikans gulliga klänningar. Jag undrar hur många klänningar hon har sytt i år. Hon försörjer tygstugan iaf.Hur kommer det sig att både Emme och Pelikan är så sjukt duktiga med nål och tråd när jag var syslöjdlärarnas hatobjekt. Iag har vi badat två gånger. Sista gången hade vi med oss lingvisten Malin som just nu slumrar på min soffa. Mulet nu men vattnet var varmt. I morse åskade det och blixtrade när vi fikade vid strandkanten.