Uppföljar-glädje

När jag läste Justin Cronins första del i Passagen-trilogin, Flickan från ingenstans, kände jag att det var en väl avvägd dystopi, samhällskritisk historia, samt förtjusande övernaturlig och ett mindre episkt drama a la U.S.A (ni vet all handling sker där men man antar att hela världen är inblandad). Vi talar mänsklighetens undergång. Death by "science madness" (som Thunder skulle sagt) via virusvampyrer.

I andra delen, De första tolv, bli Cronins berättelse allt tydligare upplagd som en historia som återberättas med en religiös överton. Nu säger jag inte att Cronin själv är det ena eller andra, men han använder sig av grepp som inledande text uppställd lite som Biblisk skrift, för att senare skriva delar i kapitelform i tredje person. Varje del inleds med något förtjusande citat från en pjäs, dikt eller roman, som lite ska ange delens innehåll.

Det är med tillfredställelse jag ser att vi får veta mer vad som hände med vissa huvudkaraktärer, självklart den mystiska lilla Amy - som inte är så liten längre. Men även kolonister som Peter Jaxon, Alicia Donaldo, och t ex Sara som i förra boken tas (och antas vara död) av vampyrerna men visar sig leva ett eländes liv som slav i en koloni styrd av människor som står i förbund med vampyrer.

Sen uppskattar jag verkligen att få mer bakgrundskunskap om Amys styvfar Brad Wolgasts förra hustru, Lila Kyle, där den yttre katastrofen gör läkaren galen och leder henne tillbaka till den katastrof som ödelade hennes och Brads äktenskap - förlusten av deras baby Eva. Hur Lila hanterar situationen är minst ut sagt intressant, och det är aldrig försent att få nya vänner hur galen man än är.

De tolv är ändå de ursprungliga tolv vampyrerna som alla står i förbund med den som kallas Noll, och de är ute efter att rensa jorden. I gammaltestamentlig stil. De är som några slags anti-änglar som transformerar eller bara lemlästar os människor var de än strövar. Har man blivit förvandlad står man alltid i kontakt och i automatisk lydnadsställning till den av de tolv, man blir en av tolv stammar. Bibelvetare, hänger ni med?

Böckerna är långa. Snyggt upplagda, historierna spännande men grymma. Nu väntar jag glatt på den sista och avslutande delen. Gillar man Stephen King när han är i sitt esse så är det möjligt att man tilltalas av Cronin. Men därmed inte sagt att de skriver helt i samma stil. Cronin känns faktiskt, lite mer modern och använder förre miljöbeskrivningar. (Tack.) Jag rekommenderar den här boken till en läsargrupp som kan hantera det ganska råa våld som ibland beskrivs. Inget för elva-åringar alltså, även om de kan läsa tjocka böcker.

Vampyrvirus

Mastodontboken Flickan från ingenstans av Justin Cronin är nog en av de mest genomtänkta böcker inom vampyrgenren jag någonsin har läst. Niohundra sidor flög snabbt förbi och jag gläder mig åt att läsa uppföljaren snarast.

I typisk modern tappning så presenteras vi lösningen att vampyrer skapas av virus. En dystopisk framtid som känns väldigt nära och inte helt omöjlig. Forskare kan kanske inte skapa zombies eller vampyrer, men om de kunde det och trodde att de kunde styra dessa som nära nog odödliga soldater hade det nog skett.

Bokens huvudperson, Amy, är flickan från ingenstans som redan som litet barn visar sig vara något utöver det vanliga. Vi får följa hennes tillblivelse, mammans hopplösa kamp att ge sitt barn allt. Hur Amy blir av intresse för militären och sen försvinner vår tid. Det är inte så långt ifrån World War Z, en tid där människor lever i isolerade, skyddade små microsamhällen där döden är en del av vardagen.

Det är många intressanta karaktärer med många bottnar i. Cronin har lyckats skapa ett bra persongalleri, vampyrer man kan känna både rädsla och empati inför och upplägget i boken med vad som ser ut att vara journalanteckningar-mail-dagbokssidor samt rena berättelser i tredje person är lysande.

Vill ni ha en bok som räcker länge och gillar dystopier med en twist är denna att rekommendera.
(PS visste ni att väldigt många virus faktiskt kommer ifrån olika typer av fladdermöss? Sant!)