Är blod tjockare än vatten ?

Jag har fått frågor om min familj och våra inbördes släktrelationer så många gånger att jag har förstått att det är svårt att förstå hur allt ligger till. Genom min uppväxt har folks minspel visat att de ansett att det är för komplicerat att hänga med när jag förklarar om mina bröder och systrar. Ibland förvånar det mig för jag tycker att vi är en så modern och tidstypisk familj. Men så kom jag på att jag mestadels växt upp här i Dalarna och att av någon märklig anledning så skaffade folk barn här i 25-års åldern på sjuttiotalet vilket gjorde min mamma yngst alla kategorier när jag växte upp, sen envisas folk med kärnfamiljer och andra Norén. traumatiska saker här uppe : D

Jag har alltså bara halv syskon. Det är punkt ett. För mig är det konstigt med människor som delar upp så här för man är alltid syskon enligt mig. Vare sig man vill eller inte. I Dalarna tycks det vara viktigt att särskilja detta som om att helsyskon är ens riktiga och halvsyskon blir något i stil med styvsyskon (strange). Så ser inte jag det för då skulle jag helt plötsligt gå från åtta syskon till noll.

Punkt två. Jag har fyra syskon på mammas sida som växt upp här i Mora och sen har jag fyra som är min pappas som växt upp i Sthlm. Så långt tror jag alla hänger med. Jag känner dem som bor i Mora bäst för det är hos min mor jag har växt upp. Men mina syskon i Sthlm är på många sätt mer lik mig på det viset att de är precis lika pratsamma, klantiga blåögda som jag. Det förvånar mig en smula att det faktiskt är så. Sen är det betryggande : D Många år trodde jag att jag var adopterad eftersom att jag var så annorlunda mot min mors släkt. Ingen har varit så pratig, nervig eller viftat med armarna som jag. Men i min pappas släkt är det betydligt vanligare. Mamma är nog lite typisk för sin Västerbottniska bakgrund, lite försiktig med främlingar, eftertänksam och ogillar uppmärksamhet. Pappa å andra sidan, tja har ni sett Allan Svensson i Svensson,Svensson så vet ni ungefär.

Punkt tre. Mina föräldrar var väldigt unga när de fick mig därför har vi olika pappor och mammor nästan allihop. Och det brukar vara här folk tappar tråden. Men för mig är det oviktigt. Mina syskon är mina trots att det rinner lite vatten i blodet. Men jag vet inte hur det skulle vara att tillhöra en traditionell kärnfamilj, jag tror inte att det automatiskt är bättre. Min uppväxt kanske var ovanlig när jag var liten men nu kan man se oss som pionjärer. Nu är vi standard och kärnfamiljen döende.