Hyperaktiva barn och "mum and dad can't hardly wait for school to start again".

Nu börjar jag längta efter att barnen ska börja skolan igen : ) Vädret har gjort att de är mer inomhus än jag skulle vilja. Tonåringen är rastlös och uttråkad och vill att vi ska åka på roadtrips, nioåringen går visserligen på dans läger några dagar men annars är hon kvällspigg. Det är dock inte jag, helst vill jag sova klockan åtta på kvällarna. Julen kräver sitt ha,ha.

Skönt att det är nytt år nu. Fick en så söt present av bäste herr D. i nyår.

De här burkarna hade jag tittat på före jul, men det visste han inte så det var en lyckträff. Varje nyår ordnar maken skattjakt så att jag och barnen får leta efter en varsin present med hjälp av ledtråds-lappar. En särdeles trevlig tradition som kommer från hans barndomshem.

Annars så hade vi lunchgäster vid nyår. Svarta Malin och syster Emelie. På kvällen tog vi en biltur och våldsgästade Malin tills det var dags att fara hem och dricka lite champagne. Alltså jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag gillar inte champagne. Tacka vet jag cava eller något annat mousserande men champagne -tyvärr inte. Varje år tänker jag att jo men D. älskar ju "riktigt" bubbel så jag provar väl igen, men icke sa Nicke, jag vänjer mig aldrig.

Sol, min lilla syster Emme och Deci på nyårsafton.

annars då? Jo jag funderar på vad jag ska skriva för kandidat uppsats i vår. Funderar på att dra något om Bella Cullen som ett exempel på en medberoende personlighet. (Ja, det låter far out, men i mitt huvud finns en viss logik.)

Härom dagen tänkte jag iaf ge Leila en chans genom att baka en kaka från hennes bok One More Slice. Maken skulle ta med fika så jag skulle fjäska och bakade coconut swirl brownies. Okej vid första anblicken kanske man blir lurad.

Saken är den att man skulle ha åtta ägg i smeten, och i kokos lagret två äggvitor vilket lät mastigt.  Antagligen skulle man ha vispat äggvitorna eller så,  men det stod inte i beskrivningen så resultatet blev detta....

...någon slags läskig fläsksvål i botten av kakan. Eller kanske kokossvål. Den var seg, äcklig och långt ifrån ätlig. Jag hade inget brett Leila leende på mina läppar när jag insåg hur misslyckat Leixperiment hade blivit. You can't win them all, suck...