Böcker, bad och bröllop

Första romanen sen början av november förra året. Har bara läst faktaböcker sen dess. Men det blev så varmt och soligt att jag behövde en dos av något annat. Så Bauers Ni Älskar Dem Inte kändes som en bra inskolning. Klassisk deckare i mitt tycke. Gillar henne. Lite otäck men lättläst. Kidnappade barn på den engelska landsbygden, återseendet av en karaktär från förra boken jag läste av henne och ett sorgligt men lyckligt slut. Tillräckligt bra för mig.

Jag gläds åt regnet för sån är jag. Fast jag erkänner att värmen är bra för att man kan äntligen bada utomhus. Jo, det är sant ibland går Fantomen i stan "som en vanlig man" och ibland sitter jag på en strand före klockan sju på kvällen. Bildbevis:

Sommaren är ibland ett stressmoment i vår familj. Nej, jag menar årligen ett återkommande stressmoment. Men ibland bryts vardagens monotoni bort mot fantastiska saker som makens brors bröllop.

Bruden...som vi lämnar hänsyn till men hon var strålande.

Nu har jag just tagit fyra veckors terapisemester. Försöker hålla mitt huvud från de mest nedbrytande tankarna så jag håller låg profil. Lovar inget. Gör inte så mycket. För nu är jag trött på riktigt känner jag. Brukar man inte bli piggare av solljus? Försöker vara ute så mycket jag kan för att prova något nytt. De sista åren har inte varit fulla av utomhusaktiviteter.

Ser att mina rosor blommar mer än vanligt. Är det ett bra tecken?

Sådär i oktober

Fick lov att inviga min pumpa-bakform i morse. Kanelkaka. God. Något måste jag ju göra för att komma i mysrys-stämning utöver att läsa.

Efter att ha läst fjärde "parasollboken", Heartless av Gail Carriger, samt Mörk jord av Belinda Bauer, så kan jag säga att Carriger står för myset och Bauer för ryset.

Många spännande saker avslöjas i Heartless om intressanta sidokaraktärer. Så pass att min aktning för Carriger höjdes ytterligare. Jag uppskattar fortfarande den ultraviktorianska touchen, och tänker allt mer att jag kanske ska se hela serien lite som första Scream-filmen, en parodi på genrers. Det underlättar en hel del.

Bauers debutbok är knappast trevlig. Söndertrasad familj, seriemördare med inriktning pedofili, samt en tolv-årigs pojkes förtvivlade kamp att laga familjen på en något makabert vis. Steven måste helt enkelt hitta sin morbrors lik. Mycket spännande att följa hans tankegång i jakten på helhet. Men mästerligt berättat. Ser fram mot att läsa mer av Belinda Bauer.