Klarvaken

 Sitter ni och väntar på jordens undergång? (Thunder rumbling, castles crumbling*). Ibland behövs inga spådomar för att det ska kännas som att man själv är ett olagt pussel, med alla bitar slängda åt alla håll och kanter. Hela ens liv kan kännas som en undergång. Jag är ledsen men så kan det vara ibland. För vem som helst.

Jag har sett mycket elände bland vänner, släkt och bekanta detta år och särskilt denna höst. Vi fungerar alla olika, själv är jag mottaglig för andras känslor. På gott och ont. Ibland kan jag tom överempatisera. Särskilt med de som står mig närmast. Särskilt mina barn. Lider de, så lider jag. Den här hösten gick jag helt över gränsen för min egen förmåga att fungera som supermamman. (I am trying to hold on*).

Denna vackra stjärnklara natt tränger en slags sanning in i min själ. Jag kan inte ändra på en annan människas öde, eller väg om den personen inte vill det. Jag kan varken bota, hela eller transformera människor, skeenden eller val. Så nu ska jag träna på att inse det lite mer. Att kunna acceptera att livet är ibland sorgligt, att det som jag upplever som negativt inte är jordens undergång. (God knows that I tried, seeing the bright side*).

Så med mycken möda och stort besvär så ska jag göra mitt allra bästa för att se livet, och andra människor som de själva vill vara och inte som jag trodde var bäst om de var. (I'm not blind anymore*).  Jag lovar inget annat än att jag ska försöka. Att acceptera. Att låta livet falla lite som det vill, att inte kontrollera. Nu först ser jag min egen roll i mitt eget drama.

Så den här julen och resten av mitt liv så hoppas jag att jag kommer vara klarsynt. Nu kan man ju undra vem som ska plocka i hop alla pusselbitarna. Det måste var och en göra själv, särskilt våra barn och ungdomar. Som förälder är det vårt jobb att visa dem att vi som vuxna klarar av att lägga våra egna pussel, så att de i sin tur kan se och lära sig hur de själva kan göra det den dagen det behövs. Eller kanske under hela livets gång.

*Wide Awake, Katy PerryTro

Day 5 - A book that makes me happy

Happy i sig själv är ibland ett svårtolkat ord men jag fokuserar på betydelsen av att känna sig glad nu, lycklig är lite stort ord : D
En av mina favoriter för att pigga upp mig själv är Douglas Adams Liftarens guide till galaxen (jag vet, det var väl ett jävla tjatande). Jag har bara läst den på svenska än så länge så i någon framtid ska jag väl skaffa den på originalspråk också.

Jag älskar den för alla absurda händelser, förklaringar och naturligtvis karaktärerna. Mina personliga favoriter är Marwin och Zaphod, även om Arthur är sympatisk på sitt rigida förvirrade sätt. Boken har filmatiserats, dels som märklig BBC-serie och den relativt kända filmen från 2005 med Martin Freeman som Arthur Dent. Vet ni inte vem Freeman är ? Vänta tills 2012 då får ni se honom som Bilbo Baggins, men redan nu har han visat sig som John Watson i mini-serien Sherlock, polis i Hot Fuzz och lite annat.

And Yes

Japp, jag satte litteratur tentan. Veni,vidi, vici. Fick ett allmänt utskick av lärarna om att tentorna var rättade och fick lov att maila och fråga om jag måste till Falun för att få veta om jag måste göra om den eller inte, då skriver han att nej han minns mitt resultat och det behöver jag verkligen inte göra om. Tack för den passningen F. Jag har klarat mig tjo ho.
Nu håller jag på att njuta av att ha skickat in första uppgiften i religions kursen. Läser om nya religiösa rörelser och deras historia. Måste säga att jag alltid blir lika amazed över hur mycket jag tar för givet som inte alltid är som jag trott. Det är bara att anpassa om hjärnan igen : )

Annars har mormor, Nova och jag varit på Tomtelands visningsöppet idag. Nova var nog mest förundrad över hur glada och trevliga alla människor var som jobbade där. Vet inte hur jag ska tolka det, är hon van vid att servicepersonal är sur eller är det så att de bara var extremt trevliga där. Jag föredrar att tro det sistnämnda. Vi fick i alla fall se ren - och älgkalvar samt ankungar som tydligen blivit adopterad av en höna ( !?!) så de tror att de är höns de små raringarna. En nissa berättade att ibland försöker de tom att kackla : ) Naturen är underbar.