So what's going on? som Marvin undrade.

Påsklovet är snart över och jag inser att jag inte ens har visat aprils PEZ-tema.

Alltså här känner jag att det finns någon tydlig röd tråd så trots den dåliga bilden (bredvid lammet står en rätt osynlig Wall-E).

Jag har annars skickat iväg min lilla Garbo. Till ett annat land. Utan mamma. Undrar vem som ska ha tapperhetsmedaljen, hon eller jag. Hon får den. Det är ett stort steg för damen som knappt vill gå in på ett IKEA. (Fast det kan ju ha mer att göra med hennes personliga smak än något annat slår det mig.)

Så nu klättrar hon i träd i Hyde Park (jo, faktiskt morbror har skickat bildbevis, fast här är hemma någon dag innan avresan till London).

Annars ska Decibel här, pappan och jag strax göra oss redo för att åka på ännu en danstävling. Bara åtta mil bort denna gång tack och lov. Är allt annat är pigg just nu såhär en vanlig lördagsmorgon. Så nu ska jag klistra på stora leendet, måla lugn över mitt ansikte och sen ut och leka att jag vet vad jag håller på med. Lagledardags. Snart är M & M på plan....mina små kelgrisar.

Lista, lite kalas och L-----N

Gårdagen ägnades mest åt min dotter som fyllde år. Kalas. Släkt. Kakor och stuff. Men jag tar lite lista först.
Dag 21- fulaste saken jag vet vid jul är den klassiska, läskiga och oerhört fuuuula tomtemasken som skrämmer slag på barn och folk med svagt hjärta. Tack och lov blir det vanligare med fina skägg, och bra kostymer.
Dag 22- Jag är förtjust i de här lite "gammelpynten" som kallas virvateller.

Man drar ut dem och hänger dem i fönster så snurrar de och precis som det står på förpackningen ger de feststämning : )

Annars var det vintersolstånd, nyligen fullmåne och femton år sedan jag låg lätt chockskadad på BB den 21 december 1998. Svårt att tro att min lilla nu är min stora.

Igår var det så obegripligt, idag tänker jag på att hon kommer inte vara här hemma i femton år till. Om några år står vi och lassar möbler till första egna boendet, och hon kommer vara glad men jag kommer ha separationsångest. Men än bor hon hos mor.

Russinkakor och världens bästa brownierecept från Matildas Kafferep. Konsistensen är perfekt, jag har aldrig lyckats så bra med en brownie förut. Ovanpå har jag strött pepparkaksdeg, men till skillnad från Matilda använde jag citronsmak på den vita chokladen - hon har bakat med vanlig vit. Det smakar underbart hursomhelst.

Jag invigde min muffinsform med julfigurer genom att tippa i Red Velvet-cakesmet. De smakar godare än de ser ut - jag lovar!

Paketöppning. Mina flickor mellan farfar och farmor. Vi hade gett henne en telefon på morgonen. Hon har alltid haft såna enkla, superbilliga men nu fick hon en ny iPhone faktiskt. Det har varit lite debatter här hemma nämligen att tjejernas mostrar ofta låtit lillasyster ärva deras lite mer avancerade telefoner. Men som John Hurt säger som Doctor Who "No More". Nu är det slut med det. Hon var nöjd med dagen och sina presenten. Fast vi hade sparat det mest spektakulära till sist.

Alla kunde inte komma. En av mina bröder reser genom Dubai, Maldiverna, Sri Lanka osv. Men han skickade det här:

En mindre chock. Och glädje. Så de sista 24 timmarna har det varit en hel del London-frågor. "Vad ska man besöka? Var har ni varit? Hur är det att flyga?". Vem är världens bästa morbror just nu tror ni?

Svenska ruskigheter

Amanda Hellberg, det är grejer det. Alltså jag hade ju givit upp hoppet om svenska författare sådär runt gymnasietiden då inga kanoniserade författare egentligen tilltalade mig. Visst, jag förstår väl att Strindberg tog upp intressanta ämnen (för sin tid), eller att Moa Martinsson gjorde skillnad. Fast jag hade nog redan gjort mitt mentala genreval. Det är inte drama. Inte kärleksromaner. (Här vill jag tillägga att jag inte är fördomsfull, jag har läst Danielle steel, Barbara Cartland och bägge mina döttrar har namn från Sagan om Isfolket.)

Jag bara kände att min pappas böcker av Ray Bradbury eller Edgar Allan Poe gav mig så mycket mer. Att finna svenska författare som skrev liknande saker verkade omöjligt. Det är inte så att det aldrig slunkit ned några verk av svenskar sen den tiden, Marianne Fredriksson, Tage Danielsson eller varför inte Maria Lang för att nämna bara några.

Men innan jag hittade Ajvide Lindqvist så kändes det som att jag aldrig kommer att kunna känna mig rädd eller obehagligt berörd av svenskt författarskap igen. Men så köpte jag Döden på en blek häst av Amanda Hellberg till mig själv i Halloweenpresent förra året. Tyvärr kom ju min "Jedi mind-melt"  (ha, ha förlåt men nu när Obama har uppfunnit detta kränkande begrepp så måste det ju användas) emellan.

Så jag läste den nyss. Maja Grå, en flicka som är aningen mer överkänslig än jag själv : ) Hon hemsöks av det förflutnas spöken, riktiga spöken och definitivt riktiga faror. Att historien utspelar sig i Oxford, England, gör det ännu mer tilltalande. Hennes mor som övergav henne som barn hittas död och det väcker många känslor, att hon hittas i England väcker många tankar. Sådan tur att Maja kommit in på en konstlinje i Oxford så pjäsen kan börja.

Jag blev lite rädd, och aningen äcklad, men framförallt förtjust. Sen insåg jag att jag hade gjort noob-felet och börjat med att läsa andra delen i en serie på tre böcker än så länge. Så vad göra. Jag tittade framåt och läste trean Tistelblomman. Maja Grå är fortfarande i Storbrittanien, men staden är bytt mot landsbygden. Vi vet ju alla när man är ute och reser att vi sett något hus som verkar helt ensamt i ödemarken, och vi tänker "hur kan någon klara av att bo så ensligt och isolerat" - bra då har ni greppat stämningen i Majas nya hem.

Precis som i  Döden på en blek häst är folk sällan som de verkar vara i hennes nya hemby. Vad de däremot är är vidskepliga, skeptiska till Majas hus och mycket förtegna om varför huset inte är så populärt. Vi har lokalteater, spöken och ensamhet. Inte lika blodig som tvåan, men mysigare. Så jag antar att jag ska backa och leta fram Styggelsen som ska vara ettan. Jag vet att Hellberg även skrivit en ungdomsroman, samt att hon sitter med ett bokprojekt hemma i Oxford (jepp) så det finns lite att se framemot. Alltid bra det där, att ha något att se framemot. (Och nej, jag satte inte ihop fram +emot av misstag, jag tycker de ska sitta ihop.)

"There's an ordinary world I somehow have to find"

Svår pågående Doctor Who-abstinens. Så jag måste visa er ett kort (dålig kvalitet) på min Svarta Malins most awesome iPhone -skal.

Vem behöver inte en TARDIS?

Eller en doctor, eller ett besök i England åtminstone. Min yngsta dotter fick precis den här presenten av en nyligen hemkommen vän.

Vilket i sin tur fick mig att tänka på en av Harry Potterfilmerna där telefonkiosken används som ingång till Ministry of Magic. Så jag tröstsurfade på Youtube för att hitta bra HP-klipp. Då trillar tonåringen in, som i sin tur inte hade vetat att Rowlings hade outat Dumbledore som Gay och tyckte det var det bästa hon hört på länge.

Annars låtsas hon att hon är en hinduistisk gudinna.

Eller så är det bara hennes lillasyster som står bakom henne : )

Jepp precis så var det. Min lilla hiphopper och min lilla "almost-wearing-black clothes- as -often-as-I-can" tonåring.

Öl och helighet

Terrific Tuesday to all of you! Oteknisk som jag är inser jag att typsnittet blivit mindre på bloggen men innan min it-tekniker får tid över så får det se ut så här. På makens (min it-tekniker) jobb har de regelbundet fredags fika med tema. Åh, sånt gillar jag. Fika generalen bestämmer teman och de kan vara allt möjligt. D har haft både hallon och blåbär, men sist bestämde generalen att de skulle ha nationalitets tema.

Och hurra, D fick Storbrittanien. men hur gör man då. För det är inte riktigt England, utan man måste tänka på Nordirland, Skottland och Wales också. Men som tur var så hade vi redan imperialist muffinsformar, och en aning vad de i alla fall gillar gemensamt i dessa fyra trakter.

Precis - Öl.
Tack vare Nigella Lawsons recept på choklad Guiness-kaka så blev det muffinsar med fyllig smak. Det låter en smula märkligt men till och med provsmakarna (läs barnen med kamrater) godkände dessa sammetslena sötsaker. Det blev en smula undran vad som var brittiskt med muffinsarna bortsett från flaggan på formarna, och jag tror att det väckte en viss förvåning när ingrediensen avslöjades. Godare än det låter. Vill man provbaka kan man testa Nigellas egen sida här!

I övrigt så är jag förkyld, men hur kul är det att veta. Så jag berättar att i en by någon mil härifrån hade vi under pesttider en helgonlik kvinna som inte var rädd för att trösta de smittade med tröstande bibelord. När de inte kunde ta sig till kyrkan så tog Malin som hon hette kyrkan ut i skogen till dem. Min mor tog dit mig ibland, och med några års mellanrum far vi dit.

Det ligger väldigt fint i en glänta och inger mer lugn än någon riktig kyrka jag någonsin besökt.

Här vid Nova skymtar besöksbänkarna. Tämligen nygjorda, för tidens tand har tärt på de originella stockarna. Men tänk vilket mod av en kvinna under svåra tider. Jag känner mig alltid stärkt efter vi varit där. Malibambo kallas det och inte ens lokalbefolkning vet alltid att det finns där uppe i skogen. Om ni mot all förmodan går, cyklar eller bilar runt Gesunda trakten så finns det där. Bättre vägbeskrivning hittar ni kanske av dessa.

Mera böcker och en liten groda.

Jag kan inte låta bli att undra om historikern Deborah Harkness läste Twilight innan hon skrev Alla Själars Natt. En manlig vampyr som beskrivs som otroligt vacker och är extremt överbeskyddande mot den kvinna han blir kär i. Matthew Claimont är till och med Edward Cullens överman när det gäller föråldrade genusroller. Men historierna skiljer sig åt i och med att Diana Bishop är en häxa som försökt förtränga sin bakgrund och sina krafter. Men när hon möter Matthew så ändras allt.

Om ni tror att det hela är en typ Danielle Steel roman fast med vuxna aktörer istället för tonåringar så tror ni rätt. Jag funderar lite varför den här boken står i vuxen skönlitt. och Meyers Twilight i ungdoms hyllan, för gränsen är väldigt hårfin. Jag ska inte vara orättvis, bokens 689 sidor gick fort att läsa igenom och hade den här kommit före böckerna om Edward och Bella så kanske Matthew och Diana varit allas favvopar ; P

Men om ni förväntar er mörker, vampyrer som typ Lestat eller Vlad så välj något annat. Är ni romantiska och önskar att det fanns en vuxen version av Twilight så varsågoda här är den!

Mer spännande protagonist finner man i China Miévilles Embassytown. Avice Benner Cho är något så sällsynt som en kvinnlig huvudperson som INTE behöver beskyddas av en man. Befriande och mer sånt vill jag se! Sen att det råkar vara SF gör inte saken sämre.

Hans språk är fängslande och snirkligt, men historien är ändå inte riktigt av samma klass som Kraken i mitt tycke. Miéville har byggt upp en spännande värld där människor och rymdvarelser samsas i en hård värld. Vet inte om jag ska kalla det en slags dystopi, men det känns som en tid och plats som inte är helt lockande.

Där lever människor i en slags exil på en främmande plats, där de tillåts bo av en märklig ras som har den egenheten att deras språk (Language som det kallas i orginal) inte symboliserar något utan det ÄR något. Låter det svårbegripbart, japp det är det. Jag hade viss nytta av att ha läst lingvistik och kommit i kontakt med språkforskning. Den här bokens största behållning är nog just den här delen, språkteorierna.

Alla ord vi människor använder är en godtycklig symbol för det vi säger. Om jag säger att "jordgubbar är röda", så vet de flesta som talar svenska att jag beskriver färgen på en viss sorts bär. Vi har kommit överens om att de ljud jag yttrar kan förstås. Men om man inte kunde berätta något på det här symboliska sättet skulle allt vara mer komplicerat, vilket det såklart blir i boken när det gäller kommunikationen mellan värdfolket och alla andra raser. Kommunikation känns som ett av bokens stora teman, men utrusta er med tålamod - Miévilles snirkliga språk och sen teori inbakat på det.

Men jag kan inte sluta inlägget utan att visa vad jag fick av svarta Malin i present från London : )

Ja det är en chokladgroda....men inte vilken som helst. De invigda kommer att förstå : )

Och här är asken : D

Underbar mugg. Jag har förbjudit min familj från att någonsin diska den, för jag litar inte på att någon annan kan hålla den hel. Jag tog det tryckta på muggen som en direkt uppmaning från universum om hur jag ska leva resten av mitt liv. Keep Calm and Carry On!

Handduksdagen och fredag igen!

Har fått lov att smälta min senaste läsupplevelse någon dag innan jag tar upp den. China Miévilles Kraken har varit en fängslande läsning. För er som inte riktigt minns vad en krake är så kan jag hinta lite åt Pirates of the Caribbean där den förekommer : ) En gigantisk bläckfisk.

Men det är inte riktigt det som boken handlar om, utan snarare om hur en grupp människor försöker att förhindra jordens undergång. Det låter kanske dystert, men så kändes inte. Protagonisten är konservatorn Billy Harrow, som jobbar på ett museum där Kraken blir stulen, och det verkar vara det som sätter igång den annalkande undergången.

Handlingen utspelas i London, men inte ett London fyllt av shopping, teapartys eller pubvändor, utan snarare ett där religiösa sekter och trossamfund lever i symbios med en stad som beskrivs, mer eller mindre, som ett levande väsen.

Tonen är mörk, handlingen lämnar en otrygg och Miévilles språk är stundtals komplicerat och väldigt späckat av, för mig nya ord. vilket jag gillar! Den har inte varit den typen av bok som jag läste ut på några timmar utan här fick jag verkligen gå långsamt fram. Nu vet jag inte hur den svenska översättningen är, om den ens är översatt, för av någon märklig anledning så är det tydligen många av hans böcker oöversatta.

Karaktärerna är intressanta, miljö beskrivningen gör mig sugen på att åka till London och jag blev lite nyfiken på hur författaren såg ut när jag hade läst ut den här höjdarboken. Och vad för slags är China egentligen? Jag föreställde mig en skäggig man i medelåldern som tagit namnet som en pseudonym. Men icke. China är hans riktiga namn och så här ser han ut:

Och han visar sig vara råsocialist, utöver sitt fantasyförfattarskap. Född samma dag som en av mina kompisar, och samma år som mig : ) Inte vad jag hade väntat mig.

Det som väntar mig nu är att läsa defencedrafts från två studenter på HD, sen är det väl ändå helg. Med lite tur så hinner/har jag råd att gå på bio under denna helg. Men närmast väntar zumba maraton i Falun i morgon. Ska bli coolt att få leka en hel förmiddag.

Men idag, glöm för guds skull inte att ha era HANDDUKAR i beredskap....vogonerna kan vara nära!