Valborgsveckan

Sa jag att det var mycket förförra veckan, med påsklov? Då hade jag förträngt förra veckans schema. Novas klass skulle ha hand om ett Valborgsarrangemang, det var möten, och en tävling under helgen. Sen var det pollen....typ björkpollen. Det sista hade jag inte tagit med i beräkningen, för precis som Stockholmsfolkets överraskning över snön varje år så lyckas jag förtränga pollen. Nämnde jag en förkylning ovanpå det.

Det var hektiskt, och trots det blev det helt ok. Jag behövde ju bara stå i iskallt valborgsväder med småregn i två timmar för min man tog de andra sex timmarna eftersom att jag var sjuk. Men barnen hade kul. Och klassen fick lite pengar till framtida resa.

Helgens hiphoptävling skulle jag inte ha missat för något. Den sista för säsongen och några av våra äldsta dansare hade sin sista omgång med danceteamet. Så jag lekte lagledare trots att jag inte var superpigg. Tack och lov.

För ser ni den unga damen i svart på prispallen. Det är vår överlyckliga Decibel som tog sin första silverpokal. Jag blir alltid glad när "våra" barn känner att det har gått bra, eller när de får välförtjänta pallplaceringar. Men extra tårögd blev jag när de ropade upp lilla frökens namn.

Så var det lite tvångsbakning under veckan. Dels till Valborg, men också till årsmötet för dansföreningen. Det kändes segt först sen började jag experimentera lite, tack vare tidningen "Hembakat" som är en guldgruva.

Steg ett; gör glasyr på ett papper och frys in det medan du gör rulltårtesmet.

För när du sen drar över smeten, gräddar fem minuter och vänder fram sidan där du lagt glasyren ser det ut så här:

Min syster säger paket, jag säger stiliserade Tardisar. Det var inte helt lätt att spritsa ur en plastpåse, men ni förstår potentialen på vad man kan göra med en rulltårta mönstermässigt.

Men det är lite viktigt att man minns att alla tecken måste spegelvändas annars blir det så här:

M&M fast med "och"tecknet bak och fram. Tur att vanliga m&mgodisar är svåra att krångla till.

Påsken är skön, påsken är grön.

Firade påskafton hos min bror nära Nora. Bara synen av hur mycket grönare allt var och ju fler blommor som hade börjat komma ju längre ned man kom i Sverige livade upp påskandan. Tre sjöars väg måste vara en av landets trevligaste bilvägar.

Vem kan inte bli annat än glad när man möts av en sån här liten påskkärring?

Miss Decibel med allra minsta lille påskhäxan : D Det blev tuppkam istället för huckle...det är svårt att få bebisar att riktigt gilla att ha något på huvudet.

Sista muffinsen med kyckling på, jättegoda chokladisar som min mamma gjorde dagen till ära.

Maken målar påskägg....och ja det är en slips med det periodiska systemet på (kände att jag ville förtydliga just det).

Lilla M beundrar den nya färgen hennes tunga har fått av påskgodiset. Hon är för liten för att göra selfies, men en så vacker tunga förtjänar att visas upp så jag hjälper henne på traven lite här.

Så här fint pris fick man om man tillhörde det VINNANDE laget i årets påsklekar. Jag vill ju inte skryta (läs jo det vill jag) men det är väl klart att jag tillhörde det.
Här skiner solen än så länge. Så en morgonpromenad så här på påskdagen känns som ett bra alternativ just nu. Påskpussar till er alla och envar.

Sandviken Deci tävlar.

Nya bilden är från vår älskade dansskola. (Lillhippien i militärbrallor är min, men när man är där så mkt känns det nästan som att man har massvis med barn.) Här en träning i hiphop/Rn'Bstil.

Jepp, vårt lagledarbord från sista tävlingen. (Oskriven regel....lägg inte era saker framför, hur många gånger hålls det :D)

Jag vill alltid kunna samla ALLA våra tävlanden men som här står de mest och knäpper kort på klubbkompisar som kämpat sig till pokal och pallplacering.

Det finns nackdelar med att tävla i en så tydlig bedömningssport. Missförstå mig inte, tävling är tävling. Det är hårt när man tycker att man har tränat så hårt, gett allt, satsat eller blev förkyld precis så man vet när man går av golvet att "jag hade kunnat göra bättre". Oavsett om du är liten eller stor, tävlar i lägsta eller högsta klassen kommer dagar när besvikelsen och sorgen att inte lyckas med sitt mål tar ut sin rätt.

Det blev mycket trösta och stötta den dagen, trots att klubben vann så mycket. Sen att sitta bänkad bredvid och se de andra tävla men du kan inte för att du är skadad, sånt tär på en. Och det vore lögn att säga att det inte tär på oss lagledare/föräldrar att se tårarna bakom den leende masken.

Så vill man uppleva många av livets alla spektrum av känslor så rekommenderar jag att vara lagledare och förälder samtidigt. För det är det många av klubbarna som kör som vi. Peppande pappor, motiverande mammor och duktiga danslärare på plats som bara vill att "våra" barn ska vara glada och nöjda. Jag ångrar inte en sekund av det som sker. Livet är en hård skola, men vi finns här bakom er våra kära dansare! 

Dansa, men pausar knappast!

En intensiv helg har förflutit. Då yngsta dotterns stora intresse är dans, Hip-Hop, och säsongen har kört igång så blir det lätt lite hektiskt. Helgträningar, ibland nån Cup de ska på, vissa gånger spontana förfrågningar om de kan ha uppvisningar.

Och i helgen var det naturligtvis alla de tre sakerna. Då jag vet att hon älskar sin dansskola, M&M, så  blir den automatiskt viktig för hennes pappa och mig med.Det började redan på fredagen med en liten show i Dancebattle-stil för Decibel och hennes tävlingsgrupp.Här på Rättviks marknad.

Här instruktioner från tränaren Magnus. Nu ska ni veta att runt omkring den här lilla scenen satt full med äldre pensionärer för musiken som spelades innan var typ dansband uppblandat med folkmusik eller var det väckelserörelsemusik? Ibland har jag svårt att höra skillnad.

Här byts alltså musiken ut, och nu kör vi tung Hip-Hop så det ryker. Bilden kan inte riktigt avslöja vad de ska göra. De står mot varandra och sen går de ut två personer och dansar mot varandra, sådär som på film eller i musikvideos. Dancebattlar/dansslåss. Jag tänker mest påfåglar som visar upp sig och samtidigt visar vem som bestämmer. Jag kan lova att vissa av de äldre i publiken såg ytterst förvirrade ut.

Här är vi i Uppsala, på klubben Edges turf, de hade regionstävling i disco/Hip-Hop i lördags. Så det här kortet är taget tidigt på morgonen, men inte så tidigt som vi fick lov att gå upp och åka. I ett svagt
 ögonblick kunde jag inte säga nej till att lagleda vår lilla falang av discodansare, varav Nova ingick i. Så det var bara att le och vinka och vara där så fort portarna slogs upp. Lite struligt med tekniska problem så de minsta dansarna fick vänta i närmare en timme i "fållan" innan de fick gå upp. Tänk er att vara nervös för att dansa och sen så får man inte veta när det blir av...och där står de små tussisarna och går upp i limningen i en timme. Jag led aningen ska ni veta.

Här har vi en stor del av vårt Hip-Hopgäng i alla fall. Militärbyxor/vit hoodie är en mycket trött Nova. Vi var där i ca elva timmar. Tänk er. Hon hade först disco vid 10 (som blev uppskjutet såsom jag beskrev), sen började inte Hip-Hopdisciplinen förren typ fem. Så det var ett hopp att vänta. Mina små discodivor gick inte vidare, men ganska många i Hip-Hopen. Så här är väl klockan typ nära sju, och nära en manisk Metronyx. Det är svårt att varva ner när man peppar, fångar in  och dirigerar barn en dag med HÖÖÖÖG musik i öronen. Vi har ju en så superorganiserad huvudlagledare, Marie, som jag undrar hur allt skulle fungera utan. Men där på morgonen när det blev teknikstrul, väntetider och man är så där skärpt, fanns ingen Marie. Jag insåg att med lite villiga föräldrar så fixar man saker ändå. Tack och lov.

Men på söndagen - i går, då fick maken skjutsa Nova på träning för jag låg mest i sängen hela dagen. Det kostar på. Att barnet orkade träna är för mig ett mysterium. Nu är det vardag igen och kanske får jag något läst idag : D