28 maj 2010

Mycket läsa blir det.

Jo, jag har inte riktigt haft tillräckligt mycket att läsa på sistone : D så jag bestämde mig för att ta mig an böcker jag länge tänkt läsa men bara skjutit upp. Den senaste "skolromanen" var Dark of Darkness  av Joseph Conrad och den sägs ju vara en klassiker. Men...kriterierna för klassiker kan nog diskuteras ibland för bortsett från den för tiden "nya" berättartekniken blev jag inte imponerad. Här har vi en historia om en ung britt som åker till sina barndoms fantasiers Afrika och finner sig desillusionerad efter resans slut. Afrikanerna beskrivs som ociviliserade vildar och kvinnorna är få och stereotypa, så nej tack den kommer icke läsas om. (Jag misstänker att alla kanoniserade böcker världen runt har blivit det av just män.) Vill jag bli desillusionerad slår jag på nyheterna.

Sen läste jag i dag Ölands deckaren Nattfåk, av Johan Theorin, och blev positivt överraskad. Jag blev glad över hur jag fastnade i historiens övernaturliga tråd så att det tog mig ett tag att misstänka andra möjliga lösningar. Jag rekommenderar den för alla som gillar både spökligheter och skurkligheter. Det enda jag saknade var att utveckla en större känsla för två av de kvinnliga stora karaktärerna men ibland kan jag känna att det är en konst för författare att få fram en karaktär av sitt eget motsatta kön som känns helt äkta rakt igenom. Men det är min egen högst personliga uppfattning.

Veckans höjdpunkt har ändå varit underbara Hanteringen av Odöda av Johan Ajvide Lindqist. Jag vet inte varför jag har dröjt så med just denna. Antagligen har jag dragit mig för båda dessa svenska böcker när jag anat att temat döden sker i nära anslutning till barn för det är något jag skyggar för. Men jag kommer aldrig ångra att jag läst någon av dem. När jag hetsläst mig fram till slutet grät jag. Av medkänsla, av lättnad och med en stark känsla av att ha läst en berättelse om kärlek istället för död. Storyn är i stora drag så här; de person som dött de sista två månaderna i Stockholm vaknar till liv igen. Eller vad man nu kan kalla deras existens.

Parallellt med de dödas uppvaknande följer vi en ung kvinnas vånda av att lida av den tvivelaktiga gåvan att se sådan som i dagens läge räknas som hallucinationer och man räknas nog kallt in som psykotisk. Men när de döda går och någon ser fast de inte vill, vad ska man tro? På regeringen som hävdar att allt är under kontroll, eller en sierskas bilder av det svåra de nyväckta upplever.

Boken tar upp många svåra frågor bl.a svårigheten att släppa taget, kärleken kan övervinna allt och hur definierar vi egentligen liv och död ? 
Själv känner jag mig mer död än levande när jag tänker på nästa fredags stora litteratur tenta.Allt jag kan göra är råplugga in mig på eror, poeter och andra galningar : )         

24 maj 2010

Får man ta hamstern med sig in i himmelen ?

I likhet med några andra få utvalda medmänniskor så råkar jag vara allergisk mot lite allt möjligt och i synnerhet mot pälsdjur. Så därför har jag aldrig haft en kanin. Jag har inte ridit. Jag jublar inte när en katt gnider sig mot mina byxor (och det gör de gärna har jag märkt). Men jag lider inte så mycket av det här att inte får vara med djur. Men det gör min djurälskande elva-åring. Hon värderar djur högre än människor och har haft som högsta önskan i världen att hennes mamma ska bli botad från denna onödiga åkomma.

Tyvärr har inte gud hört bön i denna fråga, men mamma har. Så för två år sedan lite drygt beslöt jag mig för att övertyga min man om att en liten mus kanske funkar. Inte för att han tyckte det var en bra ide men jag ansåg att det skulle vara bra för Sol. Det blev tillslut två (!) dvärghamstrar som kom från en av Sols kompisar, hon var glad jag var nöjd och pappan skeptisk. Från början var dessa små skygga och bitiga pga att förra ägarinnan inte engagerade sig så värst i dem. Men Sol lyckades få dem vänliga och handtama. När den ena hamster dog förra hösten blev jag riktigt ledsen.

Sol har en annan syn på döden, visst den skrämmer henne men när det gäller andra så är hon ganska osentimental. I alla fall så hade vi Loppan kvar som hon heter. En liten tjockis som har frodats hos oss. Men nu är hon över två år och dvärghamstrar har en kort livscykel så jag har gått här och börjat vänta på hennes frånfälle. Sol som inte varit i någon toppform har inte varit så aktiv med Loppan den sista tiden. Jag har fått påminna Sol om att byta vatten och leka lite med hamstern så hon inte blir understimulerad.
I alla fall hade jag inte hört Loppan vara uppe och lekt på nätterna på ett par dagar när jag i torsdags beslöt mig för att se om hon lämnat oss. Med tårögd beslutsamhet och gula handskar öppnade jag buren tog ut Loppans sovhus och skulle ta ut kroppen, död eller levande. Men det visade sig vara svårt. Omöjligt faktiskt. Det brukar vara det när de inte är kvar i buren. Japp, visst har hon lämnat oss men inte på det viset jag hade trott.

Det blev en jakt utan dess likhet hemma hos familjen Skeri. Maken har dragit fram allt som går att dra fram, han har byggt fällor, hittat spår efter henne, men förgäves. Hon är borta. Vi har ställt fram mat och vatten i alla hörn och kanter men inget verkar hon ha rört. Utan vatten klarar de sig inte så länge och det här var i torsdags. Var hon är kan man inte veta men vi hittar henne inte och jag måste nog i klartext förklara för S. att Loppan nog har gått till de sälla jaktmarkerna. Nu kanske S. förstår det ändå men jag känner att det är viktigt att markera att nu plockar vi bort hennes bur från S. rum och städar bort hamstermat och allt annat.

Det är inte min hamster men det känns eländigt ändå. Jag känner mig nästan fånig när jag gråter i smyg för att S. blir så nervös av "sorggråt", men faktum är att det är sorgligt. Här snyftar man för att man tror man ska hitta en död hamster sen hittar man bara en övergiven bur. En sån antiklimax och ett sånt sorgligt avslut. Godnatt Loppan var du än är

22 maj 2010

Nu grönskar det i dalens famn

Min gård är fylld av olika sorters växter som min mans morfar planterade när han bodde här. Allt från tulpaner och påskliljor till dessa sköna exemplar av gullvivor. Grejen är bara att väldigt många av blommorna växer mitt i gräsmattan och gräsklipparen i vår familj anser att allt som är i vägen får skylla sig själv om det är i vägen. Så jag räddade in dessa sötnosar och fotograferade dem tillsammans med min sötnos ; D

Som ni ser står de på ett blommigt tyg, odet är ett bokskydd som min kära "hacker" Marie har sytt åt mig, jag har snälla människor omkring mig jag.

21 maj 2010

Sowing the seeds of love

Ibland undrar jag varifrån uttryck härrör. I vissa fall är det mer eller mindre uppenbart men vissa där famlar jag i blindo. Som "lägga rabarberna på", vad? hur? varför? Det enda jag vill göra med rabarber är att beundra deras enorma växtkraft och sukta efter deras syrliga sirliga söthet i paj eller kräm. Min mamma gjorde ibland väldigt kloka och halv nyttiga efterätter åt oss när vi växte upp och kräm det var hon fena på. Här kan man citera Lisabet i Madicken om man hade kommit ihåg det exakt vilket jag inte gör, men hon älskar i alla fall kräm, pilutta. Modern gjorde underbar rabarberkräm och jag har nog provat själv men den blev mjölklumpig så det törs jag mig inte på, men hon gjorde också saft på dom rackarna och det tänker jag göra i år.

Men först paj. Vanlig hederlig smulpaj. Med glass. Så nu köpte jag choklad-apelsin-vanilj glas i tre-smak för att glädja Sol som älskar choklad och apelsin glass tillsamman så är vi alla glada och nöjda.
En bok som jag själv gillar och har läst för mina barn är "Majas Lilla Gröna" av Lena Andersson. Lena har så mysiga illustrationer och eftersom att jag vill uppmuntra mina barn att tycka lika mycket om trädgård och växter som jag själv gör har det glatt mitt modershjärta när de uppskattat den boken. Där finns inte bara rabarber utan potatis,kryddörter och rädisor bl.a. Just rädisor har S. sått i år samt indiankrasse (en av mina favoritblommor) och miss Decibel har sått ringblommor och morötter.

 Själv fick jag blandade sommarblommor av kära syster Emelutt, och sen har jag pillrat ned vallmo, ringblommor och ruccola. Så får vi se vilka som vill komma upp. Jag hoppas mina små-kråkor tycker det blir lika roligt att rensa ogräs som att plantera, men det tvivlar jag på.Avslutningsvis vill jag citaera Neil i The Young Ones "I saw the seed, then we eat the seed".

17 maj 2010

Jag hatar pölsa blandat med körsbär i likör.

Ännu en blues blå måndag. Vaknade svettig och outsövd efter att ha vridit mig genom de sista tre timmarna. Har fått besök av månadsfen såklart. Saken blev inte bättre av att miss decibel vaknade i natt och var rädd och svårkontaktbar. Jag undrar om hon egentligen inte sov. Men skräckslagen var hon och grät. Så la hon sig ner, sen satte hon sig upp och sa 'mamma' och tog tag i mig och snyftade hjärtskärande med stora rädda ögon. Vad gör man. Hon var där men ändå inte. Sen kom pappan och vi fick in henne i vårt rum, den lilla stackarn. Både jag och D. blev oroliga men hon somnade om.

Så började en ny dag. Decibel och storasyster skulle cykla själva till skolan tillsammans för första gången så lite olustigt kändes det när storasyster får en panikattack precis innan. Stackars S. det är en jobbig tid nu. Sommar (ogilla), björkpollen (avsky) och som hon själv säger 'det är så mkt att göra som inte vi förstår att det måste göras' ( frustration). Jag undrar vad det är som stressar henne så vansinnigt som hon inte berättar ? Vis av erfarenhet vet jag att det rör sig om en smula tvångstankar som hon 'måste' hinna göra.Både jag och D. kan se hennes ögon röra sig snabbt som hos en android som läser in data i warpfart. Så det känns som att sammanbrottet i nära.
Vill inte att vi ska ha en sommar som den förra. Jag hatar verkligen lov. Denna ostrukturerade tid där S. ska aktiveras hela tiden och vi aldrig hinner med. Värst i juli då jag i stort sett är sjuk av sommarvärmen hela tiden för då orkar jag inte så mkt mer än att kippa efter andan. Det här inlägget blev väldigt negativt känner jag men det är så tungt vissa dagar. Ibland är livet "saft och bullar" men vissa dagar är det bara pölsa blandat med körsbär i likör.

12 maj 2010

Den här söta bilden har jag hittat hos Dansukkers sida där de tipsar om barnkalas ideer, vilket ju är bra för en mamma. Personligen älskar jag chokladbollar, de är goda, lättlagade och billiga bakingredienser gör att man kan göra mååånga.
Va då, har jag stavat fel. Jaså heter det negerboll. Varför då ? Jaha, har det alltid hetat så. Uhum, så då säger du förmodligen skall istället för ska och voro istället för var ! Nehej, inte det. Men det hette ju så jääätteeelänge, då ska vi väl fortfarande prata så. Så du känner en svart person som inte blir stött för att du säger negerboll. Okej så med tanke på hur många individer som har mörk hudfärg så är din vän talesperson för alla dessa miljoner, (miljard) och han/hon kan garantera att ingen annan känner sig olustig över nåt så oväsentligt som ett namn på en kaka. Jaha du är med i en facebook grupp som heter Rätten att säga negerboll, så det är många medlemmar. Antagligen måste det vara sant det du säger eftersom att många tycker samma sak. Men du, trodde inte väldigt många att jorden var platt, Pluto var en planet och att Rock Hudson var straight ? Ja, de hade fel fast de var många som hade samma åsikt. Inte samma sak ? Nej, kanske inte, men varför är det en så viktig fråga för dig att få säga negerboll att du tycker folk som säger chokladboll är löjliga. För att det inte handlar om rasism säger du. Nej det kanske det inte gör, inte medvetet. Jo det är en teori jag tror på, att ord har makt och inflytande. Visst du behöver inte tro på samma sak. Men för mig gör det skillnad att min man pratar om mig som sin fru och inte kärring som är så vanligt här i Dalarna. Ja och jag föredrar att folk säger överviktig istället för fet. Sen föredrar jag empatisk istället för överkänslig. Man kan säga så många ord under sin livstid och det finns all anledning att fundera över om inte språket vi har faktiskt säger något om vad vi vill säga. Sen är det inte vad du menar som alltid avgör hur en person tar det. Tenneh, det här inlägget tillägnar jag dig och alla andra personer med afrikanska rötter som är trött på att höra klumpiga kommentarer. Jag säger chokladboll.

10 maj 2010

Chokladflod

Om ni någonsin varit på ett "Disneyland" så har ni förmodligen hört "It's a small world after all" och ni vet hur irriterande den är och hur lätt man får den på hjärnan. Och har ni någonsin sett Tim Burtons version av Kalle och chokladfabriken så vet ni att det är samma sak med den där trudelutten där de sjunger "Willy Wonka" hela tiden. Jag, maken och lilla miss Decibel såg den i fredags. D hade sett den redan men jag som troget gammalt Burton fan hade inte vågat mig på den. Nova tyckte jätte mycket om den och jag, ja jag är ju ett troget fan så jag föll för den åxå. Om ni har sett versionen med Gene Wilder och vägrar se Burtons pga den tänk om. Tim har världens bästa förmåga att ta fram den där krypmysiga känslan i sina filmer.( Den enda film jag inte tyckte var mysig alls var nog "Sweeney Todd" den kräver att man har en "gorig" läggning.)
Hur som helst så är den en bra familje film för smådrakar runt 6-7 och uppåt om de gillar godis : ) För här får man se chokladfloder, godisgräs och de mest geniala godis som uppfunnits. (En del med förtjusande bieffekter).

08 maj 2010

Bra saker med nätet

En sak som är bra med nätet är alla roliga och intressanta bloggar och hemsidor man kan hitta. Det spelar ingen roll vad man är intresserad av man kan alltid hitta det på internet. Min stora svaghet är ju bakning. Ja jag vet mode hade varit coolare men en del blir glad av Odd Molly (fast det gillar jag åxå iofs) och andra som jag blir lyrisk av bakformar som ser ut som Einstein. (Har faktiskt aldrig sett nån men det vore nåt, då skulle man förstås baka nötkaka i den.) Jag älskar särskilt småkakor det är min passion. Så jag har antagligen Moras mest utnötta exemplar av Sju sorters kakor. Sen jag var tonåring har jag samlat recept ur mammas gamla Allas och liknande tidningar. Det var nog min kompis Suzana som inspirerade mig till denna maniska styckning av tidningar. Men hon var nog mer inriktad på inredning och jag på inmatning (av kakor).
Sen ju äldre jag blivit har denna onyttiga böjelse utvecklat sig till ett samlande på kokböcker så jag har min beskärda del : )
Och en hel del tittande på bak och matlagningsprogram. Jag började med en underlig britt som hette Keith Floyd, de som minns honom minns säkert hans ohämmade vindrickande i varje program. Det var före mat Tinas tid. Henne har jag aldrig fastnat för. Maken tyckte hon var intressant (här läser ni nog snygg lol) men hon var för helylle svensk för mig. Själv gillar jag extravaganta och mer dramatiska utspel a la Nigella. Visst är hon lite dryg
men jag gillar det. Precis som min husgudinna som tycks vara en sån man avskyr eller älskar; Leila Lindholm.

Hur som helst finns det alltid tillfällen att baka för. Jul, midsommar eller påsk. Sen födelsedagar och alla andra dagar som blir över. Om jag vann en större summa pengar skulle jag nog kanske öppna ett litet café eller så.  Jag vet att mina döttrar älskar att stå i kassan så jag får nog arbetshjälp vare sig jag vill eller ej. Min äldsta ska ut på praktik nu till veckan, på ett café. Den yngsta ja hon brukade leka att hon var en 
"bakerska" som hette 'Laelia' (jo det var efter först säsongen av Leila bakar) plus att Nova under en period hade en bak klubb som hette Bakarnas Bak. Socker kanske inte är bra men det är roligt.

06 maj 2010

Lätt torsdags filosofisk

Jag är en sån person som gärna vill tro på någonting. Inte vad som helst utan någonting. En del har väldigt svårt för religion och vissa hävdar att man inte kan vara intellektuell och religiös samtidigt. Tja, vad ska jag säga. Det kanske är sant. En sak är då säker, det sås många frön av tvivel ju mer man lär sig om livet. Ju mer man studerar och ju mer man öppnar böcker om människans natur blir man tveksam till både det ena och andra.

Men det ska inte vara något negativt. Varför skulle det vara så hemskt att då och då revidera sina åsikter och livsåskådningar. Det finns de som hellre dödar andra människor än att riskera att nya ideér kommer fram. En sån sak får mig bara att känna att de som skriker högst om "hot utifrån" mot deras tro eller politiska åskådning är de som är osäkrast på om det de tror på är värt någonting.
Jag tycker att många etablerade religioner har många vackra element i sig. Tänk bara på mosaiken i vissa muslimska kyrkor, de ryska ikon bilderna eller Madonna statyer inom katolicismen. Budskap om godhet och öppenhet.

Sen finns det sånt som känns mindre bra. Vi vet alla att övergrepp inom alla religioner har funnits/eller finns. För mig handlar det inte om religionen i sig självt utan om utövarna.
Jag vill tro att det finns en genomgripande kraft, energi eller vad ni nu vill kalla det. För mig hänger allt i hop, vi är sammankopplade med varandra, med historien, med framtiden. allt är en komplicerad väv som vävaren ser mönstret i men vi, vi är fast i väven när vi lever så vi kan inte se helheten då.
Om jag har fel då har jag det. Kanske finns det ingenting. Kanske har hinduisterna rätt, kanske är vi uppkopplade a la matrix. Men poängen är att det spelar ingen roll. Jag tror för att jag har valt det.

03 maj 2010

Elizabeth Barrett Browning

How do I love thee? Let me count the ways.
I love thee to the depth and breadth and height
My soul can reach, when feeling out of sight
For the ends of being and ideal grace.
I love thee to the level of every day's
Most quiet need, by sun and candle-light.
I love thee freely, as men strive for right.
I love thee purely, as they turn from praise.
I love thee with the passion put to use
In my old griefs, and with my childhood's faith.
I love thee with a love I seemed to lose
With my lost saints. I love thee with the breath,
Smiles, tears, of all my life; and, if God choose,
I shall but love thee better after death.

Poesi mina vänner kan vara Bruno K. Öijers "stela,vita,frusna fingrar"(på nätet kallad Sveriges störste poet) eller så kan den vara vacker.
Jag kan förstå att många tycker att poesi är obegripligt, i vissa fall tråkigt eller bara ointressant, inte jag såklart.

 Som tonårsflicka vurmade jag för Edith Södergran och Karin Boye. Nordiska poetissor som skrev om hjärta och smärta. Men sen tappade jag intresset för kärlek och längtan men nu börjar jag se förtjusningen i det igen. Tack vare mina litteratur studier så börjar mycket komma tillbaka.
Visst gillar jag svårmod, nonsens dikt och ångest med men kärlek är ju ändå lite mera hoppfullt.
 Det är så här kärlek ska vara som Browning beskriver den. För allvarligt vardagskärlek den är vi ganska van vid. Fram för mer folk som flyttar till norrland för kärleks skull och tokiga misstag. För  visst är det väl det är bättre att älskat och förlorat än att inte älskat alls.

02 maj 2010

Sköna maj välkommen

Ibland ger inte bilder i kokböcker eller tidningar det de illustrerar rättvisa. Ta den här bilden jag visar er på en alldeles utsökt potatissallad. Den är perfekt till grillat, pick-nickar och är en rätt bara i sig själv. Det är fantastiska Leilas recept som jag tacksamt har använt. Potatis är ju en smula utskällt men trots allt en bra billig råvara som är lätt att förvandla smakmässigt. Jag vill dela med mig av denna eftersom att nu har jag bestämt att pick-nick säsongen har börjat.
Leilas Marockanska Potatis sallad  4 P
600 g potatis
1 brk svarta bönor
1/2 brk röda bönor
2 vitlöksklyftor
1 ask körsbärstomater
1 kruka koriander
1 kruka persilja
1/2 dl olja
2 msk vinäger (jag anv. balsam vinäger)
1/2 msk paprika pulver
1/2 msk spiskummin
svartpeppar efter smak
flingsalt

Vad man gör är att tärna kokt potatis och blanda med väl sköljda bönor. Smaksätt med örter,kryddor olja riven vitlök och salt & peppar. Strössla över halverade körsbärstomater. Voila, klart.

Jo jag vet det verkar läskigt med bönor i och koriander känns säkert lika skumt som spiskumminet men varför inte vidga sina kulinariska vyer? Fetaost eller stekt halloumi funkar också bra till.