28 juli 2014

Somar, sol och nån trevlig bok...

Har haft lite sommarledigt nån vecka från bloggvärlden. Det kan hända mycket under sommaren också, trots att nästan hela Sverige verkar stanna pga ledigheter och det faktum att folk måste "passa på" att njuta av solen. Så mycket njuter jag inte av hettan, så gårdagens regn var högst uppskattat.

Men visst är det skönt att kunna bada i utomhus, sitta länge på altan om kvällarna och grönskan är ju ljuvlig. Det mest uppskattade från min sida är som vanligt att få sitta på stranden.
Inte för att sola, den glädjen överlämnar jag åt maken. Själv ligger jag i vattnet eller läser. Förvånansvärt nog kom min romanläsning igång igen efter ett långt uppehåll. Senast utläst är denna:
Deckare som utspelas i nutida London. Lacey Flint är den kvinnliga polisen med ett brinnande passion för kända mördare. Så är det en slump att en "Jack the Ripper"-kopia börjar härja i staden? Som vittne till det första offrets dödskamp blir hon av stort intresse för sina kollegor.

Den var helt ok. Lite tråkigt med den uppenbara kärlekstråden mellan Lacey och hennes kollega Joesbury som först verkar hata varandra, men sen... Ja, ni känner till greppet. Så osmart i en annars ganska smart roman. För det är riktigt roligt att läsa fakta om Londons kanske mest kända mördare, och jag uppskattar faktadelen efter bokens slut. Laceys egen personlighet och hennes bakgrund är också en fin detalj som sticker ut.

Men detta är inte den enda boken om ond, bråd död som jag har läst. För snäppet mer spännande tycker jag nog att den här är:
Bauer har imponerat på mig tidigare. När jag köpte den här tittade jag inte ens på baksidan så jag visste inte att karaktären Steven från en tidigare bok skulle vara med, så det var en bonus. Men det mesta fokuset ligger på den helt nedbrutne och sörjande polisen Jonas Holly. Han tas in i aktiv tjänst efter en lång tids sjukskrivning då hans hustru befanns döende badande i sitt eget hem. Holly ställs omedelbart inför en seriekidnappares sjuka hjärna. Barn i olika åldrar tas från bilar och kvar lämnas en lapp med just orden "Ni älskar dem inte".

Jag kan inte motstå Bauers miljöbeskrivningar. Det är mörkt och Exmoor är en perfekt setting för att låta galningar härja. Frågan är bara vem som är galningen. Steven Lamb, förra bokens hjälte och offer, ogillar starkt Jonas Holly av en enkel anledning: han är säker på att Holly tog livet av sin fru. Som den inititivrike tonåring Steven är så börjar han fundera på om Holly dessutom kan ha något med kidnappningarna att göra.

Boken byggs upp av ett varvande av Stevens, Jonas och andra karaktärers perspektiv, samtidigt som att man genom dessa får en bra bild av samtligas förflutna. Det är snyggt skrivet och jag önskar lite att jag hade sparat den här boken till en regnig novemberkväll men,men. Den har ett speciellt slut som beroende på vad man uppskattar kommer att värderas olika. Jag tyckte om det men hade önskat ett annat slut.

Här har vi en bok som överraskade - på flera sätt. Jag har aldrig läst Trosell tidigare men när jag såg denna på kyrkans bokloppis tänkte jag att jag skulle testa ännu en svensk författare. Vad jag inte visste att denna deckare utspelade sig mycket nära min hemort. Jag har många gånger varit i Malung trots att jag inte dansar under dansbandsveckan eller alls för att vara ärlig. Men det var roligt att känna till i stort sett varenda område som beskrivs i boken och det var med en viss känsla av att det blir en extra bonus för mig som läsare att ha så mycket förkunskap om dalmål, den speciella mentalitet som genomsyrar Dalarna i stort och trakterna.

En ung pojke blir ihjälskjuten av misstag under en klassresa. Det är inte en särskilt bra idé att ha ett jaktlag och en skolklass på samma ställe, vilket huvudpersonen Siv Dahlin blir snabbt varse om när hon oavsiktligt dras in i händelseförloppet av en slump. Allt tyder på att det hela är en olycka, men den här kullan börjar ana oråd. Hon kan inte stänga av sina överaktiva iakttagelseförmågor så trots att hon minst av allt vill ställa till med något så kan hon inte låta bli att notera småsaker som skaver.

Dahlin är för mig en uppfriskande karaktär. Inte ung, inte inom rättsväsendet alls utan jobbar inom hemtjänsten och hon är inte alls främmande. För mig kändes hon som en väldigt levande kvinna, någon som påminde om många äldre kvinnor i från dessa trakter. Det ser ut som att jag är väldigt partisk nu men jag hävdar att Trosell skriver så att man känner igen sig i sin egen vardag. All behållning är inte bara storyn runt dödsskjutningen, utan även vardagsrealismen som sipprar igenom allt. Tro nu inte att jag bara läser om döden.
Lånade den här av mamma. Sen jag läste Mortons The Distant Hours/I det förflutna så har jag verkligen tänkt att jag måste läsa mer av denna australienska författarinna. Jag kände ingen besvikelse alls efter att ha plöjt igenom Den glömda trädgården. Visst, det var lite död och mystiska sammansvärjningar i den här pärlan. Det är bara det att Morton får allt att kännas så magiskt och romantiskt trots att det är tunga ämnen som försvunna barn, olämpliga föräldrar, tragiska dödsfall och familjehemligheter.

Men jag är svag för romaner som tidshoppar. Vi får läsa om händelser på nittonhundratiotalet, sjuttiotalet och mer i nutid. Sakta men säkert nystas hemska och sorgliga livsöden upp. Vem kan dessutom motstå en bok som lägger in berättelser och sagor inuti sin egen berättelse. Som den sagoälskare jag är så är tråden med en sagoberätterska och hennes sagor fängslande. Sen en trädgård som inte vem som helst kan hitta, som en ung kvinna från Australien ärver tillsammans med en liten, i stort sett K-märkt , stuga i England - ja då går det inte att lägga ifrån sig boken. Få se vad svärmor tycker som läser den nu men jag rekommenderar den varmt om man vill ha spänning, lite 'då och nu'-känsla och romantiska beskrivningar. God sommarläsning på er!




16 juli 2014

Bra sammanfattning

Jag har alltid älskat sagor, alla sorters sagor. Det gör jag fortfarande. Antagligen var det en av orsakerna till att jag också alltid älskat att läsa om religioner; huvuddragen i dem, hur den enskilda religionen utövas, gamla religioner som vi gärna vill kalla myter. Det där sistnämnda är intressant. Den grekiska mytologin säger vi, ungefär som att vi kan slå fast med hundra procent att det inte är en religion vi talar om.

Naturligtvis så innehåller begreppen myter och mytologi så mycket mer än vad jag förenklar det hela till nu. I mitt tycke så verkar det som att det finns någon slags koncensus om vad som är myt och vad som är religion. Kan man verkligen bestämma det? Varken Inannas, Odens eller Venus följare lever så att de kan argumentera emot.

Jo, nån nyvariant av de äldre religionerna finns alltid. Men vi har inga säkra bevis alla gånger hur de utövade sin tro för tusentals år sedan. Som ex-troende kan jag se tillbaka och förstå mig själv helt och hållet varför jag ville tro att det fanns en gud. Den ultimata sagan är presenterad, och har man tagit sig igenom hela Bibeln så vet man att den innehåller nästan allt...utom lyckliga slut för samtliga karaktärer.

Så när min man gav mig den här bilden fick jag lov att skratta.
Inte åt att någon annan väljer att tro på något som jag själv inte längre förmår mig att göra, utan att det här en bra sammanfattning av saker som står i Bibeln.

Många blir överraskade när jag berättar att jag varit troende. Precis som de var det när jag aktivt ansåg att Gud faktiskt finns. Följdfrågan många har ställt är "Gick du i kyrkan också?". Inte så ofta som jag hade önskat. För jag är väldigt svensk i det avseendet att jag har aldrig uppskattat organiserad religion. Men jag tyckte om tanken att någon vakade över mig.

Så jag har full förståelse för att många inte vill lämna exempelvis sin hinduistiska tro bakom sig trots att den inte skattar kvinnor särskilt högt, eller kanske sin judiska tro även om vi kan läsa att Lot skickar hellre ut sina unga döttrar för att våldtas av en (intressant nog Gay) folkmassa som vill ligga med änglarna som hälsar på Lot. Man stannar om man känner sig trygg och inte tvivlar alltför mycket.

Mitt problem var såklart tvivlet. Man kan ljuga för sig själv, men jag har alltid varit en dålig lögnare så när jag insåg hur jag kände blev det besvärligt. I dag är jag fortfarande en tvivlare. Många gånger när jag läser att någon ny forskning har visat det ena med det tredje kan jag förhålla mig skeptisk. Även om jag älskar naturvetenskap lika mycket som sagor så vet man väl egentligen aldrig vad som är för evigt sant. För evigt sant kanske inte ens finns.

15 juli 2014

Böcker, bad och bröllop

Första romanen sen början av november förra året. Har bara läst faktaböcker sen dess. Men det blev så varmt och soligt att jag behövde en dos av något annat. Så Bauers Ni Älskar Dem Inte kändes som en bra inskolning. Klassisk deckare i mitt tycke. Gillar henne. Lite otäck men lättläst. Kidnappade barn på den engelska landsbygden, återseendet av en karaktär från förra boken jag läste av henne och ett sorgligt men lyckligt slut. Tillräckligt bra för mig.

Jag gläds åt regnet för sån är jag. Fast jag erkänner att värmen är bra för att man kan äntligen bada utomhus. Jo, det är sant ibland går Fantomen i stan "som en vanlig man" och ibland sitter jag på en strand före klockan sju på kvällen. Bildbevis:
Sommaren är ibland ett stressmoment i vår familj. Nej, jag menar årligen ett återkommande stressmoment. Men ibland bryts vardagens monotoni bort mot fantastiska saker som makens brors bröllop.
Bruden...som vi lämnar hänsyn till men hon var strålande.

Nu har jag just tagit fyra veckors terapisemester. Försöker hålla mitt huvud från de mest nedbrytande tankarna så jag håller låg profil. Lovar inget. Gör inte så mycket. För nu är jag trött på riktigt känner jag. Brukar man inte bli piggare av solljus? Försöker vara ute så mycket jag kan för att prova något nytt. De sista åren har inte varit fulla av utomhusaktiviteter.

Ser att mina rosor blommar mer än vanligt. Är det ett bra tecken?






04 juli 2014

Är det sommar nu?

I dag skiner solen igen, bokstavligen. Har tom besökt badstranden, utan att bada, men ändå. Tonåringen ville bara åka och sätta sig på en strand. Då jag hade åkt båt kvällen innan och redan kände mig nautisk så varför inte åka till vatten igen. Om något så är det rogivande.
Så här vackert var det igår kväll på väg hem från en liten ö i Siljan. Det var faktiskt regnigt under dagen men så fort vi skulle åka båt svängde vädret om och visade sig från den soliga sidan.
Tidigare på Tjuvholmen som ön heter, fråga mig inte varför. Men det var bara tretton och en halv grad i vattnet så bad kändes inte lockande.
Annars blommar pionerna för fullt. Synd att jag är så doftöverkänslig annars hade någon blomma fått följa med in och leka lotus i lite vatten.
Annars har morfars gamla vildäng lyckats få fram se där stora smörblommorna som kallas Smörboll, och lite orange liljor har nästlat sig in också.

Annars undrar jag lite om sommaren kom på riktigt nu eller om det bara är en dags solbesök? Jag kanske har haft fel om att jag sällan påverkas av väder. För lite trevligare är det när man kan sitta utomhus utan jacka, och andra människor ser gladare ut...då blir jag gladare.






03 juli 2014

Nervös

Lite nervös. Ska göra något jag inte gjort på länge. Umgås med "riktiga" vuxna i ett festligt sammanhang. Bara några timmar kvar och jag kommer att le och vinka som om att jag gjorde sånt dagligen. Är lite rostig. Lärare, arbetsteraputer och superpräktiga mammor som inte låtsas vara vuxna. Såna som lagar lunch, middag och fixar rutiner. Och sen jag.

Men det är för en god sak. Jag gör det för någon jag tycker om, även om hon är väldigt olik mig. Så nu ska jag improvisera för jag har inte regnkläder, riktiga underställ och vi ska vara ute ganska mkt i ett regnigt Mora. Ska försöka skjuta bort tankar på att tonåringen går omkring och ser ångestfylld, sitter och snyftar vid matbordet just nu, och ska lita på att pappan grejar allt när inte jag är hemma. Det kommer att serveras alkohol. Frågan är om jag borde ta emot det, eller om det kommer att sluta att jag i min nervositet dansar på bordet innan kvällen är slut?

Så jag lyssnar på musik, tittar på min fina almanacka som min lillasyster nyss gav mig. Visst halva året har gått men vem tackar nej till en TNBC-grej?
Mittuppslaget, tjugo år sedan The Nightmare Before Christmas släpptes.
Juli. Så jag tittar på den och tänker på att frasen "var dig sjääälv bara" inte fungerar i alla sammanhang. Ibland så måste man anpassa sig lite efter normer man inte riktigt är helbekväm med. I går sken solen. I dag är det bara regn hos mig.


01 juli 2014

Gud vad vi har fyllt år.

Numera är vi fem i släkten som fyller år i juni. Jag, syster Blixten, hennes pojkvän, och mina brorsbarn Kian och Melina. Dessutom från 20 till 30 juni. Så lite intensivt blir den sista tiden i midsommarmånaden.
Av mor fick jag ett Wayne's Coffee-kort (stammis) som låg i denna fina te-ask. Men jag har mitt smink i den.
Svarta Malin, som redan gett mig min Doctor Who-tavla gav mig dessutom denna fantastiska Tim Burton-bok. Mycket makaber och den uppskattas djupt.
Team Gryffindor ställde inte upp i fotbolls-VM eftersom att de har en viktigare sport att spela, min lillebror tyckte att jag behövde lite Harry Potter.
Det tyckte även min lillasyster Beja, som ordnat armband med symbolen för "The Tale of the Three Brothers" från böckerna. Symbolen står för the Elder Wand, the Resurrection Stone och the Invisibility Cloak.

Jag fick fin uppvaktning trots att jag knappt tänkt fira min födelsedag.

Den här vackra anteckningsboken som jag aldrig kommer våga skriva något eget i, utan jag har tänkt ägna den åt att föra in favoritcitat från böcker, filmer, serier och verkliga livet. Jag blir alltid så överraskad att mina nära känner mig så väl att de vet vad jag uppskattar.

Och så var det kalas för lillprins Kian med syster Mina, här med farbror Michael (jepp det är han som ger bort HP-halsdukar och alldeles för vackra skrivböcker.) Nova ville ge Kian en krona så då fick han en.
Ett-åringen i sitt nya lektält och två-åriga storasyster som verkligen inte hade tid att sitta still för att bli fotad. Det var ett barnkalas som hette duga. Barn till höger, tusen leksaker till vänster och full fart hela söndagen. Roligt, men faster Anna var trött och somnade ganska ovaggad när hon kom hem.

Jag var så där präktig och gav dem böcker med barnsånger och vi sjöng "Imse Vimse Spindel" (terapi för mig) och lekte "Prästens Lilla Kråka".

Jag är stolt över att vara faster till dessa två guldklimpar. Önskar att vi bodde lite närmare varandra. Ibland undrar jag hur mitt liv skulle vara om båda mina föräldrar och alla mina syskon bodde i samma stad som mig. Om jag bara kunde cykla fem minuter för en kaffekopp hos någon av dem, om man kunnat samhandlat, ifall livet hade varit mer hektiskt eller lugnare. Ibland tror jag lugnare.

För när alla ens anhöriga bor en bit i från då är det helger, semestrar och dop och sånt som gäller. Det blir inte den där vardagliga, avslappnade samvaron. Det saknar jag ofta. Samtidigt är det lite bra att ha ett skäl att lämna hemkommunen ibland : D