So what's going on? som Marvin undrade.

Påsklovet är snart över och jag inser att jag inte ens har visat aprils PEZ-tema.

Alltså här känner jag att det finns någon tydlig röd tråd så trots den dåliga bilden (bredvid lammet står en rätt osynlig Wall-E).

Jag har annars skickat iväg min lilla Garbo. Till ett annat land. Utan mamma. Undrar vem som ska ha tapperhetsmedaljen, hon eller jag. Hon får den. Det är ett stort steg för damen som knappt vill gå in på ett IKEA. (Fast det kan ju ha mer att göra med hennes personliga smak än något annat slår det mig.)

Så nu klättrar hon i träd i Hyde Park (jo, faktiskt morbror har skickat bildbevis, fast här är hemma någon dag innan avresan till London).

Annars ska Decibel här, pappan och jag strax göra oss redo för att åka på ännu en danstävling. Bara åtta mil bort denna gång tack och lov. Är allt annat är pigg just nu såhär en vanlig lördagsmorgon. Så nu ska jag klistra på stora leendet, måla lugn över mitt ansikte och sen ut och leka att jag vet vad jag håller på med. Lagledardags. Snart är M & M på plan....mina små kelgrisar.

Tidigt i mars

My oh my, time really does fly. March redan och jag lade aldrig upp temabilden på mina PEZ för februari.

Öh, det kan säkert vara lite svårt att se den samlade bilden. Sen ska jag erkänna att förslaget inte är mitt. En kompis och miss Decibel satt och lekte med det här otippade förslaget.
Temat var....skallig. Hårlös. Meeen, det har varit föremål för diskussion huruvida insekten från Monsters vs. Aliens verkligen är hårlös, sen kan man ju inte veta vad som gömmer sig under den gröna huvan nere till höger. Men hellre fria än fälla ; P

Jag har annars roat mig med besök på besök på besök. Lekt lagledare för Decibels Danstrupp, tur att vår huvudlagledare fanns på plats åxå. För det säger jag...det är stressigt på rikstävlingar. Decibel var aningen missnöjd för att det inte gick som hon ville. Men hon dansade enastående. Våra hiphopdansare fick finna sig att vara kvar pga att busschaffören ska ha lagstadgad vila. Två timmar över, så vi tittade på de efterföljande tävlingarna i modern dans.

Herregud vilka viga människor det finns säger jag bara. Fantastiska koreografier och lidelsefulla framförande gjorde tiden som blev över till ren fröjd. (Det smittar av sig med "popbalett", för en gäng hiphoppare kunde inte motstå att leka ballerinor och se vem som kunde gå ner i split, spagat och allt man kan tänka.)

I dag har jag äntligen petat ned några fröer inför våren. Cocktailtomater, svarta stockrosor och jätteverbena. Den sistnämnda var ju beskriven så charmig på fröpåsen. Typ tre meningar som i stort sett gick ut på samma sak....den är nästan omöjlig att få till. Men vad är livet utan lite hinder och motstånd?

Planera is for cowards!!!

Ibland oroar jag mig för min mentala hälsa. Sen kommer jag på att det är helt normalt för mig att vara galen, ur synk och allmänt tankspridd. Då känner jag mig vanligtvis lite lugnare. Det är inte som att jag (tja, en slags medlem i styrelsen) inte visste att dotterns dansklubb skulle ha årsmöte vid 17'00 idag. Jag justerar oftast protokollen så det betyder att jag liksom sekreteraren antecknar vad som sägs.

Jag kan inte förneka det. Det står med min egna ord, min handstil "jag bakar till årsmötet". Så varför jag sköt upp det till kl halvåtta i går kväll kan man undra.

Från aprils Streetdancetävling i Falun i år. Nova poserar i startläge. Hon gick vidare den här dagen och hennes lycka visste inga gränser. Så jag tänkte att jag skulle göra något i klubbjackans färger.

Nej, inte cerise/svart. Utan rött/svart. Men seriöst vet ni hur svårt det är att få tag på tomterött i marsipan...för att inte säga göra egen.

Jag vet, en sorgligare samling dammsugare får man leta efter. Men det är iaf min sorgliga samling : )
Jag bakade lite chokladmuffins och någon slags miffad Bountykaka som straff för att jag började alldeles för sent.

I paid my dues, som Anastacia sjunger. Varför göra något i god tid när man kan göra det en lördagkväll?

Dancing Queen eller får pojkar dansa!

I går var jag med mitt yngsta barn på något hon älskar. Tävlingscup i Streetdance. Torshälla/Eskilstuna bjöd in till flera timmats dansande, hiphop/Streetmusik. Kommer man strax efter nio och åker från lokalerna så slår hjärtat till hiphoprytm: ) Och Deci hade en underbar dag även om det inte blev någon final eller medalj.

Men vår klubb skördade stora framgångar så hemresan i stor buss blev munter. Vi stannade till för att äta. Då satt jag med några andra supportermammor. De har söner,och återigen känner jag att vi är så långt ifrån jämlikhet ibland. För deras otroligt duktiga killar har naturligtvis fått gliringar av andra killar i hembygden (där hockey, raggarkultur och skidor står högt i kurs). Killar ska liksom inte dansa - utan sprit i kroppen.

De ska inte vara duktiga på det i alla fall. Så synd då, för vi har Sverigemästare på vår klubb. M&M. Vi har framförallt en sport/Idrott/konstform där tjejer och killar tränar ihop, jämlikt! En idrottskultur där alla är välkomna. Hur många klubbar skickar i samma buss till samma tävlingar barn och ungdomar mellan 6-22 år av olika kön? M&M Danceteam gör det.

Jag blir så trött på stereotypa inställningar och vet att de är svåra att ändra. Men det ska vara ok att vilja vara bäst i något man gillar oavsett vad det är. Tjejer ska kunna spela fotboll utan att bli flatstämplad, killar är inte automatiskt gay för att de dansar. Vad dessa människor gör handlar om att utöva sina intressen. Det ska vara ok.

I övrigt så är det förbannat ok att vara fotbollsflata och gaydansare, men det är inte det som är poängen, poängen är att alla människor ska vara jämlika och i vår klubb så är de det.

Så nu tänker jag utnyttja den där videon du skickade mig Malin, den får komma med under kopplingen jämlikhet för alla. Till Curt i Glee, alla kvinnliga hockey/fotbollsspelare och manliga ballerinor. Och världens bästa Danceteam - M&M.

Spökhistorier, dans och krokar

Fortsätter min rundvandring i barn och ungdomslitteraturens spök/skräcknoveller. Men den sista boken jag läste är lite som tusen och en natt. Dvs varje kapitel innehåller en separat historia, men dessa berättas av en dam för en ung man/äldre pojke då deras tåg fastnar i en tunnel.

Chris Priestley har skrivit denna Spökhistorier från den mörka tunneln, och även om jag som vuxen inte fann historierna sååå skrämmande så är boken i sin helhet riktigt intressant även för en tant : )
Jag gillade upplösningen, miljön och konversationen mellan dessa två aktörer.

Historierna handlade om barn eller ungdomar och de fasansfulla och spöklika öden de möter. Robert som huvudpersonen heter är en skeptisk och logisk person som inte tror på nonsens eller övernaturliga fenomen. Inte heller uppskattar han känslosamhet. Hans medpassagerare, den historieberättande damen, finner det lustigt och verkar vilja ändra hans uppfattning om saken. Han blir så småningom varse att det finns mer mellan himmel och jord som kan förklaras logiskt.

Annars har det varit SM-tävling i Streetdance i Västerås i helgen, där Deci tyvärr inte gick vidare. Jag frågade henne hur det kändes efteråt när hon inte gjorde det. Då säger hon glatt "Det gör inget för jag tycker själv att jag dansade bättre än någonsin". (Tilläggas bör att hon hade varit sjuk större delen av veckan och bara gick till skolan på träningsdagar för att bevisa att hon var frisk nog att gå och träna, och av ren envishet så skulle hon med och göra sitt bästa.) Det kändes jätteskönt att höra. För det viktiga är att man själv känner att man har gjort något man är stolt över.

Stolt är jag också över min händige man som efter att jag suckat över hans kläder slängda på tvättbrädor, upphängda på spikar har snickrat ihop denna och satt upp i vårt sovrum så nu finns det upphängningsmöjligheter.

Återigen körde han återvinning. Hittade lite trä att såga i, fann morfars gamla metallblanka krokar som han helt enkelt sprayade med svart färg av något slag et voila! (Fast raring om du läser det här inlägget så tycker jag att jyskpåsen är lite småful, bara så du vet ; P)

Saker att göra när man går på helspänn

Åh vilken vecka. Trots min naiva förhoppning om att allt kommer att ordna sig så har det väl inte riktigt gjort det. Hela tiden försöker jag sysselsätta mig så jag grubblar mindre. Men så kommer nätterna. Så allt jag skjuter bort på dagarna kommer då. Söker balans i tillvaron.

Har väntat sen början på ett besked som hade underlättat lite grann i alla fall. Hoppats, trott och ställt in mig på det. Idag är sista postutdelningsdagen för veckan.

Så jag går på ett möte som varar en timme och fyrtiofem minuter. Läser, skriver mail till lärare, styrelseordföranden, sjukanmäler två förkylda barn. Och bakar tonåringens älsklingbröd.

Flingsalt och parmesanfocaccia.

Sen tvättar jag tre maskiner tvätt. Hänger upp, sorterar. Har ordnat så att min lilla danserskas favoritlinne är rent till danstävling i Västerås i morgon.Sms:ar vännen om resan. Leta efter adresser på nätet. Fyllt i nästa veckas alla möten, träningar och sammankomster i min agenda.  Gjorde belgiska våfflor åt Nova, som vi sen kan ha med som matsäck.

Sen efter halvtre vågade jag gå ut och hämta posten. Men bestämde mig för att gå till sängs direkt utan att passera gå.

Nu kan jag inte göra mer för att ordna upp något denna vecka. För att travestera Chris Martin. "I tried my best but didn't succeed....I feel so tired but cannot sleep,  stuck in reverse".

Nu försöker jag tänka på alla ljusen som ska leda mig hem.

Den enda regeln är att du ska ha så jävla kul !

Måndag och att det har varit varmt i helgen är ingen överdrift! Skönt att det är aningen svalare idag då det är Blodomlopps dags! Helgens motionshöjdare var i alla fall Zumba Maraton på Mannes Loge mellan Falun och Svärdsjö.

På scenen syns lite instruktörer, men här ser man mest att det verkligen är en loge vi hoppar runt i. En loge med takfläktar ska tilläggas. Vilket uppskattades. För varmt blev det ändå. Svårt att inte bli varm av tre timmars dansande.

Själv är jag ingen soldyrkare, så jag blev lite glad över att det faktiskt blåste till lite ute i lördags. Vi hade med oss en instruktör, Sandra Hedberg, från vårt gym hemma, Nya Mora Träningscenter, och det var så kul att få "zumbaclubba" till "Shots" med lute mer folk än vanligt. För visst zumbar jag till latino rytmer, men innerst inne är jag ju en pop-danserska : )

Höjdpunkterna var vår egen Sandra, inlednings låten "Staying Alive" och att äntligen få zumba till "Dansa - Pausa". Det var ungefär fem låtar per instruktör, och jag uppskattade verkligen det upplägget. Man hann känna på varje "anda" som de bjöd på.  Angelica Sjöholm, från Angelica's Dance and Style som arrangerade detta event verkar vara en superhärlig instruktör och jag hoppas på fler happenings.

Annars så är det essay reading som gäller. På torsdag ska jag försvara min uppsats och ge konstruktiv kritik till två andra studenter. Det där är alltid knepigt, att diskutera något som någon lagt ner jobb på när man inte känner personerna riktigt. Jag försöker slingra mig undan arbetet men det pockar på : )

Jag hoppades att Metro 2034 skulle bjuda på en lika bra undanmanöver som Metro 2033, men jag blev ganska besviken. Visst, man fick möta någon bekanting från första boken, men karaktärerna kändes platta och handlingen seg. Tyvärr kan jag inte rekommendera uppföljaren.

 Man kan inte ligga på topp jämt, så är det. Men jag vill ligga på topp i kväll så jag kan ta min tid från förra året. Med tanke på att jag gick en bit med Sol då och kom in på föga smickrande 46 min så känns det som att det finns en möjlighet!

Handduksdagen och fredag igen!

Har fått lov att smälta min senaste läsupplevelse någon dag innan jag tar upp den. China Miévilles Kraken har varit en fängslande läsning. För er som inte riktigt minns vad en krake är så kan jag hinta lite åt Pirates of the Caribbean där den förekommer : ) En gigantisk bläckfisk.

Men det är inte riktigt det som boken handlar om, utan snarare om hur en grupp människor försöker att förhindra jordens undergång. Det låter kanske dystert, men så kändes inte. Protagonisten är konservatorn Billy Harrow, som jobbar på ett museum där Kraken blir stulen, och det verkar vara det som sätter igång den annalkande undergången.

Handlingen utspelas i London, men inte ett London fyllt av shopping, teapartys eller pubvändor, utan snarare ett där religiösa sekter och trossamfund lever i symbios med en stad som beskrivs, mer eller mindre, som ett levande väsen.

Tonen är mörk, handlingen lämnar en otrygg och Miévilles språk är stundtals komplicerat och väldigt späckat av, för mig nya ord. vilket jag gillar! Den har inte varit den typen av bok som jag läste ut på några timmar utan här fick jag verkligen gå långsamt fram. Nu vet jag inte hur den svenska översättningen är, om den ens är översatt, för av någon märklig anledning så är det tydligen många av hans böcker oöversatta.

Karaktärerna är intressanta, miljö beskrivningen gör mig sugen på att åka till London och jag blev lite nyfiken på hur författaren såg ut när jag hade läst ut den här höjdarboken. Och vad för slags är China egentligen? Jag föreställde mig en skäggig man i medelåldern som tagit namnet som en pseudonym. Men icke. China är hans riktiga namn och så här ser han ut:

Och han visar sig vara råsocialist, utöver sitt fantasyförfattarskap. Född samma dag som en av mina kompisar, och samma år som mig : ) Inte vad jag hade väntat mig.

Det som väntar mig nu är att läsa defencedrafts från två studenter på HD, sen är det väl ändå helg. Med lite tur så hinner/har jag råd att gå på bio under denna helg. Men närmast väntar zumba maraton i Falun i morgon. Ska bli coolt att få leka en hel förmiddag.

Men idag, glöm för guds skull inte att ha era HANDDUKAR i beredskap....vogonerna kan vara nära!

Trevlig Valborg

Här har vi mest försökt röja på tomten under dagen. Tom tonåringen har jobbat !

Själv har jag kört flera lass kvistar, ris och småträd till tippen senaste dagarna : ) Men nu börjar allt se hyfsat ut. Och med tanke på att det är Valborg så fick maken leka med elden.

Alla vårblommor tittar fram. Scilla, blå pärlhyacint och alla sipporna såklart.

Under mitt magiska hasselträd kommer först svärmar av blåsippor för att, som nu, mot maj domineras av vitsippor.

Under mitt andra magiska träd, idegranen, planterade makens morfar in gulsippor.

Nu ska jag ut på äventyr med min dancing queen Nova. Först till ett lokalt firande, sen vidare till grannkommunen för att hon och bästisen ska ha Dance Battle uppvisning.
Senast i lördags fick jag och D. kolla in henne på Zumba uppvisning.

Rocking Sunday

Japp då är det dags för avslutning på Decis dansskola. Så hela dagen kommer att innehålla musik och dans : ) Jag kan inte låta bli att bli så peppad och glad när jag är på de här avslutningarna.

Så i dag kommer advent lite underordnat för jag ska koncentrera mig på vår egen lilla Dancing Queen.

17 December and it's a countdown...

Mamma med flera, här kommer den utlovade videon från Novas dansuppvisning den 12 december. Hon är längst fram med röd t-shirt med svart djävul på bröstet, står i mitten av bilden och har glasögon och tofsar.Den tar tid att ladda upp, så tålamod.
Vem detta begåvade barn brås på är svårt att säga, men jag har dansat med hennes pappa och han är duktig
: D
Min nästan tolvåring är idag däckad av hög feber och saker blir sällan som man planerar men de kan bli bra ändå. Jag och Decibel har satt upp bonader idag, de sitter lika snett som vårt pepparkakshus blev. Men lika glada är vi för det !
Dagen julsång får bli 'All I want for Christmas  is You' med Maria Carey och den är till min man. Detta är nog hans favoritjul-låt. (Visst är det märkligt ?)

It's like my ipod stuck on replay

Är på danshumör. Skulle önskat att det fanns ett vettigt ställe att gå ut på här i hemhålan men tyvärr icke. Mitt dilemma är detta om jag vill gå någonstans där man spelar lite rolig musik är jag hänvisad till ortens fjortisställe där jag snart är gammal nog att vara mamma åt les enfants terriblé sur la discothéque, och vill jag gå där det finns mer jämnåriga så spelas det ofta dansbandsmusik eller enbart discomusik från 70/80-talet. Missförstå mig inte, ibland är det kul att lyssna på äldre musik men det är just det - ibland. Vad ska en kvinna göra för att få hoppa omkring till Gaga, Guetta och Kesha utan att känna att man är en katt bland hermeliner.

Hemma på min gata i stan har vi ett gammalt ordspråk som lyder "tacka vet jag terrassen." För den oinvigde kan jag upplysa att det var ett uteställe som hade två dansgolv, två barer och möjlighet att sitta utomhus med sin gin & tonic varma sommarkvällar trots att det pågick fullt disco inne. Inget, "Gå in med drinken, här ute får man inte dricka." Those were the days. Nämner man denna pärla till jämnåriga här i bygden får de flesta något fuktigt i blicken och de mumlar det var bättre förr.

I helgen ska jag personligen hem till Phil och ha det trevligt samtidigt som mina "vanliga" partytjejer betalar 180 spänn för att se på Style och uppleva en 80-tals kväll. Jag hoppas verkligen att de får valuta för pengarna men lite tveksam är jag på att jag själv skulle haft det om jag ändrat mina planer. Ge mig något nytt, något jag inte kan motstå. Till ett rimligt pris dessutom. Jag gillar att klä ut mig och teman men lite mer spännande än 80-tal. Vad sägs om space-tema och då kan jag gå som Saturnus. Billig utstyrsel - jag bara går med mina bilringar.

 Eller så kan vi ha Bitch -tema, då kan jag utnyttja min pms till fullo.


Ah. Como eu sou rica e famosa. Já tá. Já tá com inveja espavorosa.
Marina Gasolina/Maskinen