27 februari 2010

Oh say can you see....

Medan jag låg i källaren och funderade om mitt magknip skulle utvecklas till magsjuka(vilket det inte gjort, phu.) läste jag ut Ronald Wright's utmärkta bok What is America ?eller Vad är Amerika? som den heter på svenska. Det är en av de mest fascinerande böcker om historien bakom bildandet av vår käre granne i väst som jag läst. Anledningen till att jag läste den var att jag gärna strör cyniska kommentarer om hur USA behandlar sitt eget och andra folk och jag har börjat undra om jag har varit orättvis. Efter att ha läst denna bok så inser jag att jag inte behöver ha dåligt samvete. Den har fått bra kritik och jag funderar om jag på fullaste allvar ska mejla min gamla American culture lärare och föreslå den här pärlan.Det är klart att man kan vara hälsosamt skeptisk till allt man läser men boken hade en imponerande källhänvisning och är otroligt genomtänkt.

Den här boken vill jag rekommendera till alla människor som på fullaste allvar tror att USAs historia är ärofylld och glorisk. Även till den som vill kunna ta fram bra argument om varför USA med rätta ska fruktas som en instabil världsmakt. Slutligen är det en bra historiebok.

Detta tar förstås inte bort storheten i vissa amerikanska individer som Martha Stewart, Tim Burton och Woodrow Wilson ; ) Jag tror inte att alla amerikaner är korkade hillbillies men det faktum att de valde om Bush får mig att fundera hur folksjälen är funtad. Man kan inte komma ifrån det faktum att många amerikaner är religiösa fundamentalister precis som de muslimer de för sitt "krig" mot. Alla muslimer är inte terrorister, alla muslimer är inte fundamentalister, alla muslimer är inte hjärntvättade men en amerikan är bara en människa som alla vi andra och som sådan mottaglig för hjärntvätt av högerkapitalistiska ledare.



25 februari 2010

Albin fyller år

Wow jag har varit ensam i en timme och tjugo minuter. Tro när det hände sist. Missförstå mig inte, jag älskar min lilla familj men jag kan faktiskt tänka och resonera på ett helt annat vis när jag har totalt tyst och lugnt omkring mig. Käre lille kusinen Albin fyller hela 4 år idag och de är och uppvaktar vår lille släkting. Lustigt nog drömde jag om honom i natt men minns knappt om vad som hände.

 När det gäller drömmar vill jag framföra ett klagomål. Jag läser så mycket om folk sexdrömmar och andra mystiska saker och jag har aldrig något spännade för mig när jag sover. Mest en massa diskussioner  med olika människor. Jag måste utgå från att jag är så korkad att min hjärna bara klarar av att processa dagliga skeenden och inte har tid för vällustiga utsvävningar. Gittan du som mer eller mindre tröttnat på karlar kan du inte lämna en kommentar om vad du drömmer för det vore intressant att veta.

I skolan rullar det på i ojämn takt. Jag älskar fortfarande det jag gör men önskar att min hjärna kunde bestämma att den ska förstå allt direkt så det skulle spara tid. Jag måste erkänna att yours truly rodnade när magister Kostia påpekade att jag hade gjort en god insats i inlämningsuppgiften och att de andra kunde läsa det. (Se hur ödmjukt jag fick in det skrytet.) Av någon märklig anledning så kan jag inte ta åt mig när jag får ett sånt beröm. Kanske för att jag innerst inne inte förstår vad det var som jag gjorde rätt, eller så beror det på att jag tror att folk säger saker för att vara snäll. Hursomhelst blev jag glad och lite mallig, väldigt osvenskt eller hur. Men lingvistik är svårt och jag sliter som ett djur så lite cred är så skönt att få.

20 februari 2010

Picknick, vi ska ha picknick i dag.

Mitt i vintern och snö var jag än vänder mig. Jag älskar snö i december och ungefär halva januari men sen börjar fåglarna kvittra de soligaste dagarna och då börjar jag längta... Snart är Vasaloppet här och det kan inte hjälpas men för mig är den ingen stor grej pga skidåkningen utan det är en vändpunkt i vädret. De som bor här vet att vi vanligtvis har samma bekymmer år ut år in, nämligen ska snön ligga kvar till Vasaloppet? Oftast börjar snösmältningen i den här vevan och vi vet det. Trots det ska vi ha loppet kvar samma tidpunkt varje år. Men det var ju den smältande snön som var poängen.

Jag har börjat fundera på solrosorna jag ska så och hur jag ska ta mig till havet i sommar för det ska jag. Mitt nästa drag blir att planera alla utflykter jag vill ta. Med familjen, de tokiga fikaflickorna och svarta Malin och syrrorna. Jag tycker att all mat blir godare om man får äta den på ett lite mer spännande vis och helst utomhus.

Tänk alla grilltillfällen som väntar oss, fika på stranden och kalla drycker heta dagar. Själv minns jag nästan alla utflykter och picknickar jag har haft. Två som står ut var Daniels överrasknings picknick när jag kom hem från jobbet förrförra sommaren. Total överraskning. Och den andra är den inomhus picknick som väntade en mulen augustidag 2008 när svarta Malin stekte pancakes och hon och Daniel hade bestämt att man kan ha picknick var som helst.

Jag ska nog sätta mig ned i dag och samla de recept jag ska ha till sommaräventyr och tänka ut bra platser att äta allt gott på. Japp, min dag är utstakad.

19 februari 2010

Tandfen och Emeliefen

I dag har jag haft besök av tandfen. Inte för att jag ville det utan för att Gud och jag inte har samma typ av humor. Jag gillar Monty Python och han gillar att visa mig att det inte är någon idé att ens försöka planera livet. Nåja varför vara ledsen för att det kommer att kosta mig 2000 kr eller för att jag känner mig väldigt gammal just nu. Jag fick iaf en stor dos lugnande av tandläkaren innan tanden for ut. Stort tack och kram till syster yster Emsan som var min barnvakt och tröstade sin storasyster.

16 februari 2010

Socker kärlek och annat.

Min ursprungliga tanke för igår var att lista de låtar som jag tycker utmärker sig i kärlekslåts nischen men det glömde väl jag så vi får väl låtsas att det är 14 feb fortfarande, för ni vet hur jag är med listor de måste fram så är det bara.
Här kommer de i lite random ordning nästan:
1. The power of love-- Frankie goes to Hollywood. "I 'll protect you from the the hooded claw, keep the vampires from your door." "Make love your goal" Alltså den här låten från min barndom sänder fortfarande rysningar igenom min kropp.
2. When you say nothing at all - Ronan Keating. "I could never explain What I hear when You don't say a thing". Ja Ronan, vi gillar "Nothing Hill" och den här låten.
3.My heart will go on - Celine Dion. Nej jag har inte sett Titanic men låten är så bra att jag behöver inte.
4. With or without you- U2. Alla kvinnor som lever i ett förhållanden vet att den här låten beskriver det sååå bra.
5. Iris -Goo Goo Dolls. "You're the closest to heaven that I'll ever be" Har ni sett "Änglarnas stad"? Ok skyll er själva. Nej,nej jag tänker inte få er att känna att vanliga killar är tråkiga och ointressanta, bara ett förslag.
6. Easy Silence - Dixie Chicks. "And the way you keep the world at bay for me". Är inte det vad vi önskar oss flickor. En man som håller det otrevliga på avstånd ibland.
7.No sound but the wind - Editors. New Moon. så vackert.
8. Halo -Beyonce. Här skulle jag kunna citera hela texten men det känns meningslöst. Fast ni vet vad jag menar, B. she tells it like it is.
9.The power of love - Jennifer Rush. Nu pratar vi old school vänner."Sometimes I am frightened but I'm ready to learn of the power of love" My god that takes you back, don't it.
10. Show me heaven- Maria Mckee/ Take my breath away- Berlin. Ja, de är ganska lika om ni tänker på det.

15 februari 2010

Daybreakers

Okej nu är jag lite splittrad så vi gör en för och emot lista. Ämnet; om ni ska se Daybreakers. Fördelarna med filmen är 1. Den är inte så lång. 2. Willem Dafoe och Sam Neill är bra på sitt vanliga sätt.3. Det är ju ändå en vampyrfilmen.4. Behållningen är att temat är lite ovanligt och en intressant fråga egentligen.
Och sen tar vi nackdelarna.1. Blod, ja en del kanske inte ser det som en nackdel men jag tycker att det överdrevs en smula. Sen när har vampyrer blodomlopp jag bara frågar.2. Man får ingen connection till någon av karaktärerna. Iaf inte jag. 3. Lite drygt att se en film med så mörk ljussättning att gamlingar som mig själv blir trött i ögonen. Obs här talar jag inte om mörk stämning utan sättning.4. Jag tyckte inte den var en höjdare, men för all del så är man vampyrälskare kanske man ska se den för att ha sett den.
Så nu får ni bestämma själva.

12 februari 2010

Niffenegger

Snart är alla hjärtans dag här vare sig ni vill eller inte. Ett påhitt av de amerikanska köpmännen -javisst, fånigt att bestämma en dag för kärlek, såklart. Men ändå. Jag kan inte låta bli att dra några växlar på det här förtjusande temat. Själv har jag lidit av illusionen att jag är helt oromantisk och ogillar kärleksfilmer och romaner där folk suktar efter varandra i smyg och alla blir så glada eller så ledsna beroende på upplösningen. (Höll på att skriva utlösningen där, så tokigt.) Men det har visat sig att det var bara en märklig föreställning jag hade om mig själv att jag var kall som en fisk. Glada nyheter, jag kan fortfarande bli berörd. Kul för mig, ointressant för er ; ) Men ändå. Så helgen till ära vill jag rekommendera en film jag nyss sett som innehöll hjärta och smärta

"Timetravellers' wife". Jag hade knappt hört talats om filmen men så såg jag på en bokblogg att den fanns som bok och att den är bra och då tänkte jag att jag skulle läsa den. Men som vanligt är Mora för litet för att ha nåt sånt hemma så jag såg filmen istället. Den är inte en science-fiction även om den har såna drag, men låt er inte luras av det för det är främst ett drama. Med kärlek. Fin kärlek. Så att man gärna blir lite tårögd. Huvudpersonerna är Henry som oturligt nog drabbas av att slungas ur tidsrytmen vid de mest olägliga tillfällen och Clare som ni nog anat är hans stora kärlek. Dessa spelas av Eric Bana(Black Hawk Down,Hulken, Star Trek) och Rachel McAdams (The Notebook, Sherlock Holmes). De var helt ok i den här filmen, men själva temat var nog den största behållningen. Jag tänker definitivt läsa boken för jag tyckte filmen var riktigt bra och vanligtvis är ju böckerna bättre så jag ska nog leta ned Audrey Niffenegger som författarinnan heter.(Stackare)

Sen vill jag säga grattis i efterskott till Sols lilla dvärghamster Loppan som blev 2 år i går. En hedervärd ålder för en hamster minnsan : D

11 februari 2010

1984

Har läst ut 1984 av George Orwell. Ni har säkert hört talats om den här dystopiska framtidsskildringen. Eurythmics skrev såklart sin låt med samma namn som en "hyllning". För er som bara skyr litteratur kan jag bara säga att ska ni bara läsa en bok om hur förtryckta människor har det så väljer ni den här boken. Den gjorde ett väldigt stort intryck på mig, det är precis såna här böcker jag avskyr att läsa.

Ni vet såna som får en att tänka på hur lite vi tänker själva, hur lättpåverkade vi är av den stora massan. Boken är ett mästerverk och trots att jag stör mig på den uppenbara anspelningen på kommunismens negativa sidor så måste jag erkänna att Orwell har en otrolig känsla för att beskriva hur små vi människor är. Jag blir riktigt nedstämd. Vidare kan jag förstå den kritik som indirekt riktas mot blind kärlek till politiska ledare (Saddam, Stalin, Hitler) och religiösa ledare likaväl (ayatollorna,påvarna, pastorn i Knutby) och jag kan inte annat än att fundera på min egen livsåskådning.

 Jag är socialist och tror. Ja, jag vet att det är omodernt bägge delarna men jag är sån. Är jag hjärntvättad? Har jag bara lurat mig själv? Alla de där frågorna som dyker upp i huvudet efter att jag hamnar i de här sinnesstämningarna är jobbiga. Men jag uppskattar dem. Jag vill ändå få de här ifrågasättande signalerna med jämna mellanrum. Varför? Jo för att dessa tankar hjälper mig att definera för mig själv vad jag egentligen tycker.Och för att avsluta den här kvällen vill jag bjuda på XTC. Även om jag inte håller med om åsikten som uttrycks respekterar jag den till fullo och finner den sund. Dear God I'm Sure You Agree.


10 februari 2010

I'm pretty sure there's a lot more to life than being really, really, ridiculously good looking.

Det finns två sorters människor. De som kastar sig ner på marken likt en soldat i en commandostyrka för att undvika att bli med på bild, sen har vi de som mer än gärna är det. Ni vet. Det här är väldigt individuellt men jag tror ändå att väldigt många människor fylls av känslor av alla de slag när de ser en kamera. De finns de likt min syster Pelikan som gärna har med sig en kamera överallt, inte bara för att knäppa kort på andra utan sig själv också. Sen har vi den andra ytterligheten - jag - som blir lätt illamående när jag ser en kamerablixt.Men varför undrar jag ? Det är inte så att syrran har mkt bättre självförtroende än jag eller att jag tror att min själ försvinner när jag fastnar på ett kort. Kan det var känslan av att det känns oäkta, att det är poserandet som stör. Jag vet inte. Jag blir i hemlighet avundsjuk på folk som med lätthet ler sitt vackraste leende och med fotomodells pose ställer om sig till "strike a pose´there's nothing to it" -läge.

09 februari 2010

Minst 37,4 i feber.

Okej, kom inte ihåg att man var sjuk när man blev förkyld. Ligger lite modernt med datorn i sängen medan snoret droppar på tangentbrädan. Tyvärr kan jag inte åka in till Falun den här veckan. Har iaf gjort mina uppgifter men åkte på xtr arbete nu i och med att jag inte kommer på seminariet. Vad fick jag för straff då ?

 Jo min roliga lärare bad mig liva upp vårt Forum.!!! Med andra ord så ska jag läsa igenom de andra elevernas bidrag och komma med frågor som gör att de får lov att utveckla sina påståenden. Va! Jag är ju sjuk Kostia. Tror du att om jag inte orka sitta och prata på en lektion att jag kan komma på klyftigheter för att sätta dit mina studiekamrater. Tro om jag kommer att bli populär nu när jag ska slå hål på deras formuleringar. Snörvel, host host. Men jag förlåter dig för du är så snäll, och IOU sen alla gånger du har översett med mina fåniga kommentarer på lektionerna.

(BTW jag har redan börjat "utfrågningen" tre gjorda xxx kvar.)

07 februari 2010

"Now thou art my mother indeed! and I am thy little Pearl!"

Yes ännu en klassiker nedlagd tack vare skolan. The Scarlet Letter av Nathaniel Hawthorne. Om man blundar lite för det något ålderdomliga språket och första kapitlet är detta en bok jag starkt rekommenderar.

Visst är det en bok om förbjuden kärlek, hur skuld tär i en människas själ och om hur elaka puritanerna var i USA när landet var ungt, men det är huvudpersonerna som gör den läsvärd. Huvudkaraktären är den egensinniga och stolta Hester Prynne. Hon porträtteras som en stark och fantastisk människa som utstår en skam och utstötthet som man (läs jag) sällan läst om tidigare.

Hesters enda glädje men samtidigt stora orosmoment i livet är hennes (i mitt tycke) underbara och märkliga dotter Pearl. Det är för mig också en historia om manligt och kvinnligt, om roller vi spelar och jag blev djupt berörd av denna bok. LÄS DEN.

Och för övrigt är jag döende i förkylning och ligger bara och sover hela dagarna...ööhhh tillfällig förvirring jag trodde att jag var man. Just ja, jag har ont i halsen och känner mig febrig och har pluggat i sju timmar. Annars är det nästan som vanligt ; D Nej då min man tog med sig storm och tyfon ut för att de skulle åka lite skridskor i solskenet. Jag fick vara själv ett tag medan jag febrilt försökte få IPA-fonter att hoppa in i mitt skolarbete. Vet ni att syssla med fonetik när man är en sjuk liten svettig gris är jättetråkigt. Jo det är sant prova själva.

03 februari 2010

What ho ?

Som många som känner mig vet är jag en obotlig anglofil. Detta yttrar sig som ett förhärligande av gamla engelska författare, tv-serier och föreställningar. Varifrån det kommer vet jag faktiskt inte. Som barn älskade jag att se på engelska deckare med min mamma. Till favoriterna hörde P.D James' Dalgliesh och Christies' Miss Marple. Frågan är om jag gillar allt engelskt men icke. Poängen med att ha en romantisk föreställning är att man blundar för obehagligheterna som t.ex huliganism och Thatcher. Jag skulle vilja ha en liten Cottage mitt på engelska landsbygden med förtjusande karaktärer runt omkring mig som bjöd in mig på afternoon tea och berättade skvaller om de andra grannarna och förmedlade odlartips till mina vackra blomrabatter som jag naturligtvis ska ha.

Senast lästa i bok väg är P.G Woodhouse 'Much obligied , Jeeves'. En bok som inte är nobel material men ändå roar just undertecknad. Jag älskar ju fåniga gamla engelska 'saker' och har även sett Jeeves and Wooster som tv-serie. Boken utspelas i första halvan av 1900-talet i England. Bokens två huvudpersoner är den klantige evige ungkarlen Bertir Wooster och hans betjänt, killen med kollen, Jeeves. Bertie hamnar i alla möjliga förvecklingar som hans högt intelligenta betjänt räddar honom ur. I serien var det Hugh Laurie (Dr. House) och Stephen Fry (Black Adder, Gosford Park) som spelade dessa gossar, två utmärkta engelska aktörer i mitt ödmjuka tycke.



Annars har jag varit i Falun och irriterat mig på X. Åh förlåt vet ni inte vem jag menar. Jag tror att denne besserwisser har nämnts förut. Ex. när han hotade mig och tre andra tjejer med att aldrig förlåta oss(!!) om han körde i litteratur förra terminen. (Vilket han gjorde för att han inte läste några böcker utan googlade dem.)

Eller för att han försöka övertygade vår lärare om att persiska språket inte har några språkregler, utan man kan säga orden i meningar i vilken ordning som helst. "Heter lider jag storhetsvansinne X" - ni förstår logiken.... nej, det gjorde inte vi eller läraren heller.