10 februari 2010

I'm pretty sure there's a lot more to life than being really, really, ridiculously good looking.

Det finns två sorters människor. De som kastar sig ner på marken likt en soldat i en commandostyrka för att undvika att bli med på bild, sen har vi de som mer än gärna är det. Ni vet. Det här är väldigt individuellt men jag tror ändå att väldigt många människor fylls av känslor av alla de slag när de ser en kamera. De finns de likt min syster Pelikan som gärna har med sig en kamera överallt, inte bara för att knäppa kort på andra utan sig själv också. Sen har vi den andra ytterligheten - jag - som blir lätt illamående när jag ser en kamerablixt.Men varför undrar jag ? Det är inte så att syrran har mkt bättre självförtroende än jag eller att jag tror att min själ försvinner när jag fastnar på ett kort. Kan det var känslan av att det känns oäkta, att det är poserandet som stör. Jag vet inte. Jag blir i hemlighet avundsjuk på folk som med lätthet ler sitt vackraste leende och med fotomodells pose ställer om sig till "strike a pose´there's nothing to it" -läge.

1 kommentar:

  1. SV: Jodå det skall bli en säljblogg med tiden..men just nu mår jag inte tipp topp och så vill jag gärna lägga upp lite när jag väl startar så jag får lov att tillverka lite först också..
    Bara orken kommer tillbaka så kör jag igång.. =)
    Hoppas allt är bra med dig och de dina!
    Kraaaam
    Sanna

    SvaraRadera