30 juli 2011

Sommar,sol och jag vägrar ha kort tight kjol.

Efter en kort men trevlig semester i huvudstaden är jag tillbaka i Min egen huvudstad. Trodde jag skulle få chansen att läsa ut Mrs. Dalloway men ack så jag bedrog mig. När vi kommit hem om kvällarna har vi nästan stupat i säng. Vi har kört klassiker som grönan, shopping på drottninggatan och sedvanliga besök på Heron City och Skärholmen. Sen tänkte vi hinna med Skansen en då blev nästan-tonåringen förkyld och Deci hängig!

Det som var mest spännande var Etnografiska museet (museumet? jag kan seriöst inte böja det här ordet ha,ha hjälp mig alla lärare; P) och i synnerhet vodou-utställningen. Som vanligt blir jag beklämd av att läsa om hur europas kolonisering av resten av världen mest gått ut på att trycka ned och hata andra kulturer. Deci tyckte nog att det var lite obehagligt med de människostora dockorna, tyvärr kan jag inte visa några bilder då det är fotoförbud där. Men de hade även andra intressanta utställningar om många andra kulturer: Japan, indianer, Kongo etc.

Vädret var liiite för vackert för mig och Deci. I torsdags när det var shoppingdagen satt vi två mest på svala cafeér och pustade medan D. och nästan-tonåringen glada sprang in och ut i affärer. I onsdags var vi i Vaxholm. Äntligen fick jag sätta fötterna i havet och Deci kastade sig glatt i. Sol nöjde sig med att klättra på klipporna (hon älskar dem precis som sin mor).
När hösten kommer börja jag längta efter havet. Sen går jag och väntar på en chans att få komma dit hela året. Lite ironiskt då att det råkade vara fel vecka för mig personligen, hrm, så jag måste nog åka till havet en gång till i år.
Det ser så idylliskt och rofyllt ut, men vi var inte själva på stranden.
Man kan knappt urskilja Deci i rosa handduk i mitten av bilden för det var mycket glada barn som ivrigt väntat på solen. Jag avskyr värme, men jag blir så glad när andra är glada så det är svårt att inte ryckas med av människors leenden över att solen skiner.

När vi var på Grönan var det så otroligt mycket folk att folk hade klagat hos personalen över de extremt långa karusell köerna. Men med så få vackra dagar som juli bjudit på får man förstå att varma, vackra kvällar kommer alla andra också vilja åka dit du vill : ) Vi hade det verkligen bra.

Men nu är vi hemma och jag och Deci började med att sprita bondbönor som jag köpt på hötorget.
Alla bär har mognat i min vilda trädgård. Jag får dåligt samvete att se de hänga så inbjudande utan att göra något åt de små skönheterna. Vi får se. Kom ihåg: kittla aldrig en sovande drake!

24 juli 2011

Vi firar en trettio-åring

I många dagar har det planerats och smygits för att en av mina bröder inte skulle märka hur vi skulle fira hans födelsedag. Michael fyllde trettio år i fredags och hans flickvän hade organiserat en överrasknings middag med ett gäng av hans vänner. Men vi i familjen ville ju såklart också uppvakta honom så igår, hur bakis!!! han än var. Så flickvännen släpade upp honom sen väntade bowling, minigolf, picnic, tur till en utvald affär och tårtätning samt tipspromenad.

Vädergudarna hade dock andra planer än vi så halvvägs i golfen öppnade sig himmelen och åska och blixt bröt ut : D Jag tror han kommer att minnas den här helgen av många skäl, en roliga andra o-roliga. Men picnicen hölls inomhus så det missade vi inte.
 Och naturligtvis blev det tårta, men trettio ljus får inte riktigt plats.
 Vi hade en heldag (kväll) fyllt av prat, firande och skratt. Den utvalda affären var en dalahäst fabrik där de även målar träskor. Av någon mycket mystisk anledning önskade han sig sådana. Snopet nog fanns inga i hans storlek som hade rätt färg så det blev en beställning.
Vi gjorde vårt allra bästa för att fira trots tråkigheter.
Emelie, Sol och Elin i trehandsfattning.

Det var lite svårt att koppla bort det när ordförande i SSU Dalarna (min syster i blått) hade kris jour.
(http://www.dalademokraten.se/Dalarna/Ingen-SSUare-fran-Dalarna-pa-lagret-/)
När man själv har en politiker i familjen med samma tillhörighet och ålder som ett 80-tal ungdomar som dödats för sina åsikter får man en särskild känsla av tyngd. Att ha ett kalas när en familjemedlem ständigt går undan för att att trösta, informera och lugna oroliga medmänniskor är det en väldigt liten värld. När ett annat av mina syskon bott många år i Norge blir det också svårt att inte prata om tragedin. Trots detta hade vi en fin dag.

Väldigt sent på kvällen hade dock min egna lilla familj bokat in en speciell upplevelse.
Daniel tog Nova och Sol på en Eric Saade konsert i grannkommunen. Det var babbliga, bubbliga flickor som kom hem kvart i tolv på natten. Såklart hade det varit fantastiskt enligt tjejerna, pappan tyckte att det hade varit helt ok trots att han själv inte är något större fan.
Själv fick jag äntligen en stund för mig själv, vilket jag intensivt längtat efter nu ett längre tag. Vad jag gjorde? Såg fyra avsnitt att True Blood ; P

23 juli 2011

Norge- vi älskar ert land också !!!!!!!!

Vårt vackra grannland står nu inför en svår sorgebearbetning. Man ska inte bara vara rädd för att fatta beslut och sitta i regeringen, utan även att uttrycka sina åsikter. Det är den slutsats jag personligen drar. Oavsett om det är en och samma attentatsman till både bombningen av regeringshuset eller dödsskjutningarna så är de riktade mot samma åsikt- socialdemokratin. Som svensk är det svårt att inte tänka på vårt sista dödsoffer för en "random" psykiskt instabil person, socialdemokraten Anna Lindh! Och är man så gammal som jag minns man kanske exakt var man var när man fick höra att Olof Palme blivit mördad.

Men att helt fegt ge sig på ungdomar i början av sina drömmar, förhoppningar och liv är ett brott som är avskyvärt, vidrigt och obegripligt. Jag vet var jag står politiskt, men jag skulle aldrig vilja att någon av de personer med andra åsikter än jag själv kom till skada. Jag struntar om det så är nynazistisk ungdom, det är fortfarande barn.....jag vill inte att vuxna ska komma till skada heller, men dessa våra handlingskraftiga unga som vill och vågar kämpa för sina åsikter ska hyllas inte dödas. Så nu kan jag inte annat än att grubbla över vad det här säger om norden. Det är inte i 300 mil härifrån bara som socialister blir mördade, utan även i vår "trygga" hörn av världen.

Norge för mig är en stereotyp bild av natursköna scenerier, smörgåsätande norrmän och ett folk som är stolt över att vara norrmän. Betydligt mer patriotiska än vi svenskar. Det är inte ett ställe där nån människa tror att han är en övermänniska som gör något storslaget genom att visa att han vill kväva, tysta och döda demokratin. Men det är verkligen så det verkar i nuläget. Inga islamistiska terrorgrupper, inga kända högerextremiströrelser, inga kända galningar alls....bara en otroligt vriden individ.

Jag tänker inte låta den här vidriga händelsen solka min bild av Norge. Den är nyanserad, jag känner mig mer vaksam, men om jag blir rädd för att åka dit eller bara tänker tragedi varje gång Norge kommer på tal -då har han och alla läskiga människor vunnit och det vill jag inte! Nej, jag ska kämpa för att tänka på fjordar, Mette-Marit och Nemi i första hand.

17 juli 2011

Enquist och Isunda klubben

Jag tycker att det är viktigt för mig som person att vidga mina vyer. Så om någon ger mig en bok jag aldrig känt ett intresse av att läsa kan jag alltid tänka att "vad tusan, man kan alltid ändra sig". Så när svarta Malin gav Isundas cirkel bok tänkte jag precis så. Boken i fråga var Boken om Blanche och Marie av P O Enquist. Jag har aldrig läst hans verk och tog mig an denna roman med viss bävan. Den här romanen är en slags fakta/fiction berättelse om forskaren Marie Curie och hennes assisten Blanche Wittman. Man får läsa om riktigt intressanta människor de träffat, om kvinnornas öden och får en bild av hur tufft det verkligen var att vara kvinna i Europa under den här tiden. Problemet jag har med denna bok är dock den pretantiösa tonen i författarens språk, den fragmentariska i hopknytningen av de sammanlänkande historierna och den där känslan av gubbsjuka. Tyvärr är jag inte ett dugg imponerad av den här boken. Enquist har gott anseende och det är möjligt att andra kommer att uppskatta den här boken mer än mig, men jag känner inte att jag vill läsa något mer av författaren. Jag blir lite trött på den svenska "pretto"-andan bland många hyllade författare. I många recensioner jag läst om boken, efter att själv ha tagit mig igenom den, beskrevs hans språk som poetiskt, men tyvärr var det den poesin som fick mig att känna irritation. Det kändes som att här har vi en man som tar själv på blodigt allvar.

Men stackars Blanche som blev "hysterikornas drottning", hennes öde är hjärtskärande. Att få läsa om hur kända läkare och psykologer experimenterade på sina patienter ger en dr Mengele känsla.
På den här målningen är det sannolikt ett kontrollerat anfall Blanche har styrt av sin läkare Charcot. Denne man som hade assistenter som Sigmund Freud. Och det är klart, om man jobbar på ett ställe där kvinnors "hysteri" behandlas med press mot livmodern för att massera ut sädesvätska(!!? det var vad de trodde)  måste  man få fel uppfattning om kvinnor.

Efter att ha varit intagen på sinnessjukhus fick ändå Blanche jobb hos radium forskaren Curie.
Curie som i Enquist bok beskrivs som ett offer för media förföljelse efter att hennes kärleks affär med en fransk, gift,  forskare avslöjats. Klart att kvinnan blev skurken. Som ni märker finns det fascinerande saker i boken men sen är det svårt att veta exakt vad som är fakta och vad som är Enquist tolkning. Nej för guds skull, tur att jag hade mitt ex av The Twilight Watch oläst så att jag fick läsa om Anton Gorodetsky efter som motvikt : )

13 juli 2011

Harry - Farväl och på återseende

I natt gjorde jag något som jag både sett fram emot och har fasat lite för. Systrarna och jag gick på midnatts premiären av The Deathly Hallows part 2. Alltså för den oinvigde - den allra sista Harry Potter filmen. Det är svårt att beskriva hur det kändes eller hur det känns idag.  Jag vill inte skriva en recension direkt eftersom att många inte sett filmen än. Men jag måste ändå få skriva att det var en intensiv och gripande upplevelse. Jag har läst dessa böcker , inte bara en gång, och jag känner dessa karaktärer utan och innan. Att få ha följt dessa skådespelare i flera år har känts som att ha följt deras uppväxt. Nu talar jag om Daniel Radcliffe, Rupert Grint och Emma Watson. De har utvecklats och förbättras under seriens gång och här visar de att de har kommit en lång väg från De vises sten.

Storbritannien bjuder på fantastiska skådespelare och många har spelat i nån av dessa åtta filmer. Min personliga favorit Severus Snape har spelats av mångsidige Alan Rickman.
Ni som läst böckerna kan nog ana varför jag valt honom. Ni andra listar säkert ut det efter att ha sett sista delen själva.

Salongen var fullsatt och det var precis som det ska vara när man ser en film...tyst från biopubliken. När filmen var slut applåderade vi och många satt kvar en stund. Dels för att det är köer ut, men också för att man är lite överväldigad. Många undrar kanske hur man kan vara så fast i en ungdoms film/bok som Harry Potter fast man är så pass gammal som jag. Allt jag kan säga är...jag har väl tur bara.

A little steampunk

Jag har läst ut George Manns The Affinity Bridge och även om det inte var en episk bok så var den riktigt intressant. Tänk Sherlock Holmes (obs medverkar inte i boken) möter teknik utöver det vanliga, släng in zombies och kalla deras tillstånd för sjukdom så har ni en smula ovanlig deckare.

Jag älskar ju det mesta från viktoriansk tid och har en soft spot för science fiction så det här fick mig att vilja läsa fortsättningen naturligtvis. Min starkaste invändning är att den kvinnliga huvudpersonen är en typisk kvinnokaraktär beskriven av en man. Någon som ser upp till den manlige protagonisten och behöver lite hjälp då och då...men mot slutet började jag undra om det verkligen var så. Mina misstankar ser ut att ha bekräftas, det finns mer i miss Hobbes än vad som möter ögat.

Jag är ingen expert på steampunk men en kort beskrivning är ändå att det anspelar på skildringar av  modern teknik som ska föra tankarna till ångmaskiner och den fungerar högst futuristiskt men ser lite Jules Verne aktig ut. Sen får det gärna utspelas 100-200 år före vår tid. Just tidsaspekten är dock på väg att luckras upp har jag förstått.

Filmer som kan visa lite steampunk anda är League of Extra-ordinary Gentlemen, Wild Wild West eller Sky Captain and the World of Tomorrow. Även Hellboy uppvisar karaktärer med steampunk essens.

09 juli 2011

Colourless green ideas sleeps furiously....

Min trädgård är allt annat än välskött eller ansad. Jag hinner aldrig med att rensa, gallra eller att överblicka vad som ska göras var. Men trots det så blir det alltid vackra partier i den här vildgården.
När jag står och betraktar den så här på håll är den ett virrvarr av grönska. Inget som går att urskilja...så man måste gå nära.
Här hade jag sått bondbönor och dill. Det är inte det att dillen inte kommit upp, det är bara det att förförra årets gurkört fortsätter att fröså sig själv och tar över. Det är vackert ändå, men inte lika vackert som......
den lille dansken och hans systrar och bröder. Vallmo, som jag älskar sår jag varje år. Men inte dessa. De har också frösått sig själva. Jag skulle dock aldrig kalla de ogräs.
Min lila opiumvallmo håller danskarna sällskap. Men jag har inte lagt ett finger för att bjuda in dem i år....de bjöd in sig själva. Tur att jag kan uppskatta oväntade gäster : )

Jag sitter i ilska och skriver detta inlägg men känner att den rinner iväg när jag tittar på mina gröna ideér. Ja, mitt temperament är en historia för sig själv. Jag önskar att jag var tålmodig som en ek, mild som en bondböna och behaglig som en vippande vallmo. Inget av detta är jag dock. Inte nästan-tonåringen heller.

 Det är svårt när två orkaner ska samsas. Så den äldre och mer erfarna vinden borde kunna hålla sin förödelse mera kontrollerad...men tydligen är det inte så. Ibland tror jag att man får barn för att lära sig vara mer ödmjuk, man tror att man känner sig själv men att leva med barn tar fram sidor av en själv man inte visste att man hade. Eller så är det bara jag. Människor i puberteten är lika obegripliga som Chomskys mening på överskriften. Jag ska se om det finns nån Puberty for Dummies på nätet!

07 juli 2011

Torsdag och solen skiner men det ser man inte om man sitter inne och läser!

Summertime and the livin' is easy...mycket läsning och tv-tittande ingår det i min vampyrkurs. Många av böckerna har jag redan läst men varför neka sig själv glädjen att få läsa om böcker : ) Den största överraskningen bjöd Dracula på, för jag insåg att jag kan inte ha läst den tidigare. Av nån anledning har jag trott att jag har gjort det, det kan bero på alla de otaliga versioner jag har sett i filmversion, det har väl bara känts ologiskt att jag inte skulle ha gjort det. Boken är totalt läsvärd. Den visar inte bara på ett intressant sätt att bygga upp en bok på (dagboksnoteringar, brev och dylikt) utan är också en stillbild av ideal rådande på tiden då den skrevs (1897).

Mina Harker ska nog framstå som en rekorderlig kvinna jämfört med andra fruntimmer, men trots hennes starka insats känner jag mest att Bram Stoker visade sitt kvinnoideal genom hennes karaktär.

Lite tråkigare var det att inse att Interview with the Vampire/ En vampyrs bekännelse inte kändes lika bra längre. Den läste jag som nittonåring och var helt såld. Nu kände jag obehag över Claudias roll, och såg Brad Pitt och Tom Cruise i mitt inre när jag läste. När jag läste den först var den ju inte filmad än så då kunde jag ha mina egna bilder som alltid är bäst. Jag sänker mitt första betyg på den från en 4 till en 3!

Till alla kursböcker ingår i stort sett att man ska se filmatiseringarna av dem. Men till filmen Nosferatu finns ingen direkt bok annat än Dracula som den ju starkt vilar på. Denna svartvita stumfilm från 1922 är nog ändå snäppet bättre än den film jag såg i tisdags. Tack och lov att Youtube finns : )


Nej det var inte Victoria's Secret, utan Tranformers 3. Men den här damen som ersatt Megan Fox fick vissa sekvenser att kännas som att hon tog med det elementet in i filmen. Det är länge sen jag blev så besviken av en film. Ettan tyckte jag faktiskt var helt ok. Jag gillade den. Tvåan stängde jag av efter den kvinnliga skurkens anfall på Shia. Trött som jag var på Hollywood skitlöjliga överexponering av sex och nakenhet. Meeen eftersom att jag nu satt på en biograf tänkte jag se klart eländet. Ok, vissa saker var bra. Det erkänner jag.  Rösterna till både autobotsen och decepticonerna, samt effekterna. Men inte sidekicks robotorna eller Rosie. Det här är en film för era killar, för dig som skiter fullständigt i billiga grepp för att få tittarnas uppmärksamhet samt för die-hard fans!

Nu ska jag se igenom första säsongen av True Bloodoch sen analysera likheter/skillnader mot Nosferatu. Men jag bryter vampyrstämningen med att samtidigt läsa George Manns Affinity Bridge, steampunk vs gothic horror. Få se om jag byter genre ett tag, det beror på om Mann lyckas övertyga.

04 juli 2011

Äntligen fick vi se butiken, baka munkar och slå ihjäl mygg!

Jag har många begåvade och kreativa vänner. Ett exempel är bloggerskan Krimskramsan. Hon pysslar, bakar, loppisfyndar och det ena med det tredje. Detta trots att det haltar ibland pga fibromyalgi och annat jäkelskap. Det stoppar henne dock inte från att ha projekt på gång. Nyast är att hennes alster inte bara finns att köpa i en liten butik i byn där hon bor,nu har hon flyttat ut sin atelje dit och man träffa henne live sas.
Jag tog med mig barnen och for dit för att se hur det är. Här har vi Suzana själv.
Exempel på vad hon tillverkar. Tygvimplar, ordspråkstavlor armband och mer. Mycket trevligt. På hennes egen sida har hon bättre bilder än vad jag får till så klicka gärna på länken i texten eller till höger på Suzana så kommer ni dit.

Efter en snabb visit i Edsbyn var det dags att bila hem så att vi kunde ta emot våra helggäster. Min pappa, med fästmö samt min lillebror Anton. Tyvärr var väl vädret för kallt och regnigt för de flestas smak (utom min förstås ha,ha)men vi hade trevligt ändå. Nästan tonåringen hade tjejfest att gå på i lördags och lillasyster fick vara med en liten stund på den festen. Temat var djur. Jag hämtade hem två myggbitna katter (Deci och bästisen Alicia).
Mygg tillhör det som förstör sommarkvällar tycker jag. Man längtar så efter att få sitta ute och njuta av sommaren, men så kommer dessa wannabe-vampyrer och bara crashar festen. Så vi tre bestämde oss för att baka lite på lördags kvällen.
Deci och jag bestämde att lika bak-tokiga Ali skulle väljas in i "Bakarnas Bak", bakklubben alla vill vara med i men få äro utvalda. Vi testade att göra mjölkfria munkar. Gick alldeles utmärkt. Carlshamns mjölkfria margarin och Imat havregrädde 13 % som substitut. Nu önskar jag att vi hade knäppt på resultatet men... när jag och duktiga Maggan, farsans fästmö, friterade munkarna i omgångar blev de liksom uppätna ganska så fort : ) Men vilken tur att man hade en fd kallskänka på besök som kunde assistera.