30 april 2011

Inför maj

Senaste veckan har jag varit rastlös som få. Våren gör så med mig, det kliar i hela min själ och jag får oerhörda koncentrations svårigheter. Så jag måste sysselsätta mig hela tiden, inte alls som under vinterns stillsamma inre tempo. Så jag har åkt runt lite sista veckan.
För första gången har jag varit i en liten fäbod som heter Holen. Vackert, rofyllt och jag var där för att träffa min fd svägerska Anna-Lena.
Det var oerhört varmt och Decibel ångrade lite att hon hade full punk utrustning på sig.

Vi har hunnit med Aquanova och kupolen med familjen Persson också. Aquanova är väl okej, men den där serveringen de har lämnar en hel del att önska. Varför inte satsa på lite mer kvalitets fika eller roligare mat om man ska använda anläggningen som turist plåster?

Det mest givande besöket för mig personligen var nog det uppe i Edsbyn hos Krimskramsan.




Den ömma modern och jag körde ett spontanbesök i torsdags för att kolla in våren uppöver.  Här ska Suzana som hon egentligen heter förklara vilka teer huset bjöd på. Hon hade bakat en väldigt god sockerkaka som ni kan se HÄR.

Måste säga att jag tycker att hon är fantastisk som fixar med allt pyssel, tar hand om sex barn och allt vad det medför. Trots att hon just nu var ganska slut efter sin vikt.op., där det blev en smula dramatiskt och sen är det knepigt att få till hur man ska äta efter, så verkar hennes kreativa ideér aldrig sina!

Till skillnad från mina, suck alla dessa uppsatser och så lite inspiration. Jag behöver en musa tror jag. Men i kväll ska jag fira in våren, och sen ska jag nog börja engagera mig i trädgården.

27 april 2011

Post Påsk Blues

Påsklov åt barnen fortfarande, men jag börjar att blicka framåt. Påsken var fantastisk på alla sätt och vis. Vackert väder, glada människor och naturligtvis massor av ätande. På själva aftonen hade vi fullt hus här hemma med stora delar av släkt från min mammas sida.

Här har vi ständiga lekledaren och super organisatören Ida, med assistenten Decibel. Var Ida hittar alla dessa förnedrande lek moment har ju ingen aning om, men vi ställer alla glatt upp för man vet att man får skratta åt andra i släkten.


Min "nya" svägerska Danijella,' Danni' med vår lilla Pelikan som i lördags blev en kyckling.


Första tävlingsgrenen var att äta godis snöre fortast. Poängen var att vi alla först fick gå en tipspromenad där Ida ställt upp alternativ på vilka man trodde skulle vinna de olika grenarna. Här vann Elin. (Om ni tittar på Decis klänning så har syrran sytt den själv, en av hennes första alster).


Lilla assistenten kollar vem av Emelie, Michael och Sol som först lyckas blåsa sin ballong tills den exploderar, (inte föga förvånande var det träningsnarkomanen med lungkapacitet - Micke).

Den här grenen är otroligt rolig att titta på, de stoppar in marshmallows i munnen och ska säga 'jag är en påskkäring på väg till Blåkulla'. Visst med en i munnen är det lugnt, men vänta tills du har fyra stycken i. Roffe vann i år med sju stycken.


Här har vi en till proppa munnen full lek. Brorsan, svägerskan och syrran skulle tjoffa in mariekex och den som fortast kunde vissla hade vunnit. Det är mycket svårare än det låter. Fast Danni och Emme var så snabba slog Michael dem trots allt.
Jimmy fick trösta Danni, men hon kom över mariekex förlusten eftersom att hon vann en gummisnoddstävling i alla fall.

SSU Dalarnas ordförande åt lika mycket påskmat som alla andra men sen smet hon undan och spelade gitarr mesta delen av tiden, när det inte var lekar såklart.

Hur man än vrider och vänder så är väl det roliga slut nu. Jag funderar på allt som ligger framför mig, oss och alltihop. Våren kan vara en ganska kravfylld period och i år är det inget undantag från det. Hur ska allt hinnas? Hur ska jag kunna peppa mig och familjen? Hur ska jag förmå universum att förlänga dygnet? Svaret på dessa och många andra spännande frågor dyker upp i kommande episoder av "Skeris - It's a living!"

23 april 2011

Glad Påsk

Äntligen är mitt och Novas godisförbud hävt. Den här helgen har vi väntat på ett bra tag jag och Decibel.Jag känner dock att det är lite riskabelt att våga äta godis igen, tro hur svårt det kommer att vara att sluta igen efter helgen.

För min vidare plan är att locka Decibel med en ny belöning till midsommar. Det vi gör nu är att åka på ett äventyrsbad under lovet, samt att få äta påskäggs godis. Så förslag på ny muta mottages tacksamt. Och ja, det har fungerat bra på alla sätt och vis den här utmaningen. Suget försvann fort för oss och faktiskt så har midjemåtten gått ner. Visst, vi har rört oss mer men ändå.

Vill lysa upp er påsk med en förtjusande video på de små rackarna som gör allt påskgodis.
Hoppas ni får en äggstra bra helg ; P

19 april 2011

Om våldtäkt, mörka mysterier och kvinnliga protagonister

"It's not like you can pull your socks up and get on with it. It's not like that. It's the death of something, and you have to cope with that in different degrees, off and on, for the rest of your life."
Charlaine Harris

Läste för någon vecka ut min första Charlaine Harris bok, Shakespeare's Landlord, och nej den anspelar inte på den berömda föfattaren utan bostadsområdet där Lily Bard, historiens huvudperson bor. Harris som annars är mest känd för  böckerna om Sookie Stockhouse, som True Blood baseras på, har här skrivit en ren deckare.
Det mest intressanta med boken är väl huvudpersonen Lily, som precis som Harris överlevt en våldtäkt.

Harris använder sitt skrivande för att gå vidare, medan hennes huvudperson tränar kampsport och i övrigt lever ett lågmält liv. Hon städar på dagarna och vandrar rastlöst runt i sin stad på nätterna. Det är den vanan som gör att hon upptäcker si hyresvärd, i sin egen soptunna, ganska så död. Det markerar slutet på hennes lugna ostörda vardag. Snart är hon indragen i en typisk deckarplot. Jag önskar att jag kunde säga att jag tyckte att boken var jätteintressant och att alla borde läsa den, men njea, så intressant var den verkligen inte.

Det är såklart alltid bra att ta upp ett så inflammerat ämne som just våldtäkt och hur det påverkar offrets hela identitet. Lily orkar t ex inte bo kvar i sin gamla hemstad, helt enkelt för att hon inte vill att folk bara ska stämpla hennes som Lily-hon-som -överlevde-våldtäkt-och-misshandel .Så hon flyttar runt landet för att få leva i lugn och ro. Sen kretsar hela hennes liv egentligen runt att hon alltid måste kunna försvara sig, vilket är förståeligt men tragiskt. Trots det utstrålar hon ingen offer-mentalitet. Det som är bokens behållning är nog mest det.

Själva mordhistorien känns en smula urvattnad, men vill man ha en ren deckare som följer konceptet och dessutom har en stark kvinna som huvudperson är det kanske något. Bättre än Sara Paretskys V.I. Warshawski i alla fall!

14 april 2011

Fåniga små saker man kan glädjas åt

Min man har fått en ny chef. Ganska snygg. Tydligen kompentent och trevlig. Inte helt vanligt med alla de tre dragen hos "en som bestämmer". Dessutom omtänksam. Lite random så där slängde maken fram den här till mig i går,
luktar jättesomrigt, cocos och citron. Känns lite som en drink.  Och det visade vara hans chef som fått den på en mässa och tyckte att maken skulle ta med den hem till frun.

Så idag efter att ha svettats igenom mina kläder efter årets tredje (yes) löptur tänkte jag inviga denna sötnos. Men så kom jag på hur bra varmt vatten kan vara för ömmande muskler. Det var bara det att vår förbaskade pelletsbrännare hade stängt av sig. Så vattnet var kallt. Ogilla. Men i vetskap om att jag luktade - ja inte cocos/citron i alla fall, så var det bara att svalka sig i det uppfriskande svala vattnet.

Som de flesta invigda vet så har jag inte blivit i michelingubbs-storlek på skoj, utan en del har väl att göra med att jag älskar att baka och att smaka. Nova är likadan. Vi har ju en bak klubb hon och jag. Bakarnas bak. Nu blir det mindre av muffins-experiment och småkaks-äventyr, men inte helt slut. Vår nya älskling i köket är dock denna , från systrarna Voltaire;




vår rosa lilla betrynade vän - slickepotten Nasse. I helgen ska jag i alla fall leverera bakverk till 12-åringens påskförsäljning till skolresan. Få se vilka underverk jag ska åstadkomma till flickebarnet.

PS. Min mans chef är naturligtvis KVINNA, trodde ni något annat!

12 april 2011

Nano nano

Måste erkänna att jag inte har varit lika övertygad som bl a maken om att det finns liv på andra planeter. Inte intelligent liv i alla fall. Jag har däremot haft lätt att tro på att den amerikanska regeringen i många generation är benägna att hålla saker hemliga för sitt folk. Särskilt när man känner till FBI. Så vad nu?
FBI releases Ufo report on Roswell.

Om ni klickar på länken ovan så får ni själva avgöra vad man ska tro. Frågan är om man vill tro, kasta omkull alla trygga religionssystem. För det kan vara det ultimata beviset att många etablerade religioner har lämnat ute en heeel del.

Mat eller nåt

Borde antagligen plugga just nu. Ta itu med berget av uppgifter som känns helt o-lockande. Eller kanske städa. Eller nåt vettigt i alla fall. Har nog en handlingsförlamnings period nu. Vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja.

Så jag börjar med att visa att det inte alls är enformigt att äta vegetarisk mat. För ibland får man såna här överraskningar:


Jo den gick att äta. Decibel åt den med två korvbröd.

Sen måste ni få se mina "knappar" jag köpte för två veckor sen på "The English Shop"

Ni får ursäkta blänket, varken jag eller kameran är särskilt ny eller kunnig på fotokonst.

En av de saker jag uppskattar med att resa till andra ställen är det matutbud som kan vara annorlunda. Som icke köttätare är ju Dalarna på många sätt en usel matkultur att vistas i. Men "på min gata i stan" där finns goda saker som t ex halloumisallad. Se bara så glad man blir av nåt annat än ost och skinksallad.


 Sen alla småbutiker med mat från alla jordens hörn. Nu börjar vi visserligen få ganska mycket thailändska varor i min hemkommun, vilket jag tycker är jätteroligt. Fast jag hade gärna sett lite mer kultur representation matmässigt. Visst vi har Ica Maxi med en hylla "exotisk" mat, men aningen mer hade inte skadat.  Just resturanger  med ex libanesiskt, ryskt eller Indiskt skulle inte riktigt fungera här. Här fungerar mest oxfile med bea sås, hamburgare och pizza. Det finns bra kockar i bygden som suckande har fått ge upp alla tankar på konstnärlig utsvävning, och som just nu står och steker black and white istället för att få prova göra storverk. Sen är jag dessutom lite less på "vanlig" pizza. Se bara så harmonisk man blir av ex pizza huts panpizzor som är liiiite roligare än de man kan få i vår del av världen.

11 april 2011

Stockholm igen, och mina bröder

Tog med mig Decibel, little miss Sunshine och maken och flydde ner till Sthlm under helgen. Ibland kan det kännas så trångt i vår lilla "stad", och jag måste få andas ny luft. Som tur är så har jag snälla bröder som ställer upp med sovplats. Förförra helgen var det Michael och svägerskan Ida som var gallanta och nu var det Figge och svägerskan Lotta som lät oss sova över. 

Den här helgen har jag fått träffa fyra av mina fem bröder. Minstingen Anton, Michael igen, sen Figge och dessutom min storebror Mikael. Jepp ni läste rätt. Jag har verkligen två bröder som heter samma sak. Vi gillar komplexa system i vår klan.  Det har varit otroligt avkopplande och jag känner att jag har fått chansen att ladda batterierna lite.




Flickorna fick shoppa loss lite. De hade presentkort och snälla föräldrar (hrm) så de fick möjligheten att shoppa både på Shock och The English Shop. 
Igår när vi skulle hem var de nära att flytta ner. Decibel fick separationsångest och grät en skvätt när vi skulle säga hejdå till Ida och Michael som vi åxå hann med att träffa. Ida och Nova provade dock att byta kläder och identitet en sväng så vi fick nästan med oss Ida istället.




Lägg märke till "Novas" buttra min över att hon måste hem.
 Varför jag inte lyckats knäppa ett enda kort på Lotta som dessutom fyllde år eller Figge som var så snäll och gjorde hemlagad pizza är ett mysterium. Men Min storebror lyckades fastna.



Och min man samt min svägerska Tarja med. Här tror jag vi diskuterar vår pappas oerhörda likhet med Allan Svensson i Svensson, Svensson.



 Men nu dröjer det kanske till vi kan åka ned nästa gång : ( Bensin kostar tydligen pengar, och inte såna man har i monopol!

08 april 2011

Anansi Boys och fobier

Som jag tror att en del vet så har Neil Gaiman på kort tid blivit en av mina nya favoritförfattare. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som gör att jag har blivit frälst bortsett från att a) han skriver om ämnen jag fascineras av, b) det är ofta en skräckblandad förtjusning, skratt och lite skräck. c) många av protagonsisterna är underdogs som blir stärkta och hittar sig själva. Jag antar att det borde räcka med den motiveringen, men sen skriver han förbaskat bra utöver allt annat.

Den senaste boken jag nu avslutat var inget undantag. Den är inte en absolut favorit men verkligen läsvärd. Fast problemet var att när jag vände till sista sidan i boken slängde jag iväg den för den hade en bild av en sån här filur, fast lite mer realistisk:




Saken är ju helt enkelt att boken handlar om Fat Charlie och hans bror Spider. De är vilket kommer som en stor överraskning för åtminstone Charlie, söner till en afrikansk gud vid namn Anansi. Han i sin tur är den som är sagoberättaren, trickstern och charmören. I boken liknas han utseendemässigt vid ett tillfälle Cab Calloway, en gammal favoritgubbe från förra seklet. Men de saker han utsätter stackars Charlie för i början av boken gör den läsvärd bara det. Anansi kan inte låta bli att skoja med folk inte ens sin arme son. Men så dör han ock det är egentligen där historien tar fart.



Ps. Anansi är en spindelgud vilket måste räknas som liiiite obehagligt för en stooor spindel fobiker som mig. Men all terapi är bra terapi som jag alltid brukar säga. (Egentligen gör jag inte det men om jag börjar nu kan vi väl säga så.)

07 april 2011

Håkan ctrl-alt-delete...

... är namnet på en av mina systrars musikprojekt tillsammans med resten av esteterna på Leksands gymnasium. Var där i går med maken och Decibel, och vi njöt av den storartade föreställningen. Jag blir så glad av att se andras musikglädje och stolt över min syster Emelie. (Som för övrigt spelar bloggande fjortis a la Kissie, märklig upplevelse att se den sidan av henne : D ).

Leksands har inte världens bästa hockeylag men världens bästa esteter. Vilka begåvningar, sångerskor/sångare och musiker som får en att häpna. Men ni som har chansen gå för guds skull och titta själva på STJÄRNORNA.

Annars har jag precis avslutat Anna Gavaldas något i mitt tycke hypade Tillsammans är man mindre ensam.




                                                              Bild från Maddie K's blogg

Paris är staden och trasiga själar är temat. Eller så är det helt enkelt bara en vänskapshistoria fylld av tvivel, charm och karaktärer som känns väldigt verkliga. Boken som sådan var den sorten som man inte kan snabbläsa om ni förstår hur jag menar. Det var otroligt mycket referenser till konst, historia och jag tycker att den även kan ses som allmänbildande i dessa område. Min favorit karaktär är varken buttre Franck eller plågade Camille, utan Philibert den stammande markisen. En sån varm och fin varelse med stor personlighet. Sen har vi ju Francks gulliga men något vimsiga och hjälplösa mormor - Paulette. I slutändan tycker jag att boken var småtrevlig men inte något epos. Men den påminde mig om min vurm för Frankrike och nu när våren är på väg känns Paris väldigt lockande.
Salut mes amis !

05 april 2011

April, kungens och tussilagonas månad.

De här månaden fyller kungen år. Han har turen att fylla år sista april, vilken toppendag att fira på. Kalle fyller 65 år, alltså pensionsdags med andra ord. För att fira detta tycker jag att ni ska klicka på denna länk. Jag blev då glad i alla fall.

Våren i dalarna kommer sent i år men snön börjar faktiskt smälta. I en rabatt trotsar krokus vinterkylan och strävar mot solen, precis som att jag hoppas att ni också gör kära medmänniskor.

Jag har ju anmält mig till blodomloppet, bara 5 km men ändå. Så jag har startat att röra på skeppet, kroppen känns som att hon är Titanic som håller på att bärgas men förhoppningsvis så ska hon segla igen. Bara att cykla med Decibel till skolan (vilket tar fem min dit och fem min hem) fick mig att känna muskler jag förträngt. Herregud att man kan bli så stel och orörlig bara av att inte träna på ett par år ; )

Sist jag gjorde ett seriöst ryck var vårvintern -09 och det berodde på ett bröllop jag skulle till i maj...men nu känner jag att det är dags att börja skaffa vanor för livet. Man vill ju kunna använda den kropp skapelsen har gett en även om den har sina begränsningar. Jag menar, det är svårt att lära sig att flyga om man inte ens kan få upp farten när man springer.

03 april 2011

Med hopp om en bättre framtid

Känns som år sen jag postade något, men det var i alla fall denna vecka.
Vad jag hade tänkt var att på onsdagen berätta att jag och D. firade vår fjortonåriga bröllopsdag under tisdagen. Han hade köpt en underbar cupcake bok som även hade småkaks- och cheesecake recept i sig.
Till lilla mig.

Meeen när jag åkte och hämtade Decibel så halkade hon på is så istället blev det akuten på eftermiddagen intill kväll. Det var inget allvarligt men misstanken var att hon hade brutit armen, tack och lov icke!
Sen tänkte jag posta på torsdagen om akuten och väntetider men då fick jag ett samtal som kastade omkull mig några dagar. Särskilt den dagen. För att göra en lång historia kort och luddig så gick det ut på att min alldeles egna lilla Decibel blivit kränkt av en kille i sin klass. Han menade inget illa men konsekvenserna kommer att bli långtgående. Tyvärr så är jag oerhört besviken på hur saken hanterades av skola, och anser att om man vill att föräldrar ska engagera sig när något händer så ska det inte bara gälla gemensam korgflätning utan även när otrevliga saker sker. Skolpersonal ska inte bli upprörd för att vi föräldrar har kontakt med varandra och berättar vad vi får höra.
För naturligtvis så fick jag inte höra detta från min lilla danserska utan en klasskompis mamma hann ringa och fråga hur min dotter mådde....före skolpersonalen hade hört av sig. (Det hände en sak på onsdagen och mamman ringde på torsdagen.)
Vilket gjorde rektor och fröken en smula irriterade, i alla fall som jag uppfattade.

Missförstå mig inte. Jag tycker att rektorn är bra generellt, engagerad, omtänksam och vad gäller fröken så tycker barnen om henne.
Men jag vill ha reaktion.
Jag vill se att man inte använder könstillhörighet mellan barn som en ursäkt. "Pojkar är pojkar".
Och jag tycker inte den eller i det här fallet dessutom de som känner sig utsatta och kränkta ska behandlas som "var det verkligen så farligt".
Jag önskar att det här bemötandet från skolan var en engångs företeelse, men det är det inte. I besparingstider så råder djungelns lag och barnen får helt enkelt skaffa sig skinn på näsan om de ska slåss med skolvärldens hyenor och ormar. För det finns helt enkelt inte personal som kan vara vara där......