Lite senare samma dag...

...insåg jag att jag blir påverkad av alla böcker som passerar mitt huvud. Jag brukade vara en sån konsekvent och feg läsare. En sån som bara läste saker i min bekvämlighetszon. Men nu har jag slängt alla principer i sjön. Så i april har jag läste om galna mammor (Jag är den som skall komma), barn som dör (samma som ovan samt Oscar Skogs Pojken som fann en ny färg), modern poesi av en manlig språkvetare, en massa inte-jag böcker alltså.

Allt medan jag lånar böcker så parallellhandlar jag böcker och läser om sånt som ligger hemma och skräpar. Det känns som en mani just nu. Läsa, lära och sen omigen. Nytt, gör nya kopplingar i hjärnan, tänk om tänk annorlunda. Jag behöver verkligen en till bokhylla. Nu har jag hittat den enda värd att ha.

Vet inte var jag hittade bilden, (på nätterna glömmer jag lätt bort att anteckna :D) men jag känner lite som Fry härovan - ge mig, snälla!

Bortsett från mitt bokberoende så ser jag filmer och serier tills mina ögon inte längre vet vad de ser. Sista filmen var The Raven. En slags berättelse om Edgar Allan Poe, maken propagerade för att jag skulle se den. Eftersom att jag läser om Poe nu kändes det vettigt. Jag är väldigt svag för Poe. Fast filmen var väl inte ett mästerverk, men väl underhållande. För er som är skeptiska mot Poe vill jag säga att hans privatliv var i stort sett lika skruvat som hans berättelser. Det antyds i filmen även om det inte är det som lyfts fram. Blod, lite gore och en galen copycatmördare är vad vi får se.

Cloud Atlas såg jag dagen före Poes saga. I mitt tycke var denna mastodont riktigt intressant och sevärd. Men hrm, jag har hört sägas att den har "långa inflygningscener" (seg alltså), och ja ni ska inte förvänta er MTV-tempo. Bra skådespelarinsatser och tänk reinkarnation, en människas värde och Tom Hanks, Halle Berry och Hugh Grant...det ska ni vänta er. Samt en något fram och tillbaka tidsperspektivhoppande film. Var pigg när ni tittar! (Inte som jag mellan  ca 23'00-02'00.)

Funderar på att ta en "vit" vecka när det gäller input från litteratur, media o.s.v för att leka i trädgården. Fast det får vänta tills jag har besegrat Jeanette Winterson inför vår minibokcirkel (ja jag vet att jag föreslog trekant, men nu undrar jag om inte "Awesome Threesome" vore bättre eller vad säger du M?).

Zombies och vi

I december gav maken vår tonåring det man behöver veta om en zombieapocalyps skulle inträffa. Hur otroligt det än verkar så var det alltså en hel del barn, ungdomar och vuxna som oroade sig för 21 Dec spådomen om jordens undergång.

Må vara hur det vill med det, vår tjej och en av hennes kompisar hade iaf börjat fundera på vilket hot som skulle komma. Naturligtvis zombies. Då är ju en överlevnadshandbok en bra start. (Öh, jo jag tror faktiskt att tjejerna hade skissat på planer för hon hade en väska packad med allt möjligt i sitt rum, det är aldrig fel att vara beredd på det oväntade.)

Boken är på engelska, (så för din skull mamma om du läser detta så översätter jag tio-i-topp
reglerna, jag vill ju att du också ska kunna förbereda dig.)
1. Organisera team innan de kommer!
2. De är inte rädda, så varför ska du vara det?
3. Använd ditt huvud: hugg av deras.
4. Huggvapen behöver inte laddas om
5. Perfekta skyddet= tajta kläder, kort hår.
6. Spring uppför trappan, förstör den sen.
7. Hoppa ur bilen, hoppa på cykeln.
8. Ständig rörelse, låg profil, tystnad, ständig vaksamhet!
9. Inget ställe är säkert, bara säkrare.
10. Zombien kan vara borta, men hotet lever vidare.

Personligen ställer jag mig frågande över punkt sju, men vad vet jag, jag är ju mer av en vampyrspecialist. Boken verkar ganska underhållande av det jag läst ur den. Här dementeras att zombies är övernaturliga, utan förklaringen är virus. Ett aggressivt virus som är obotligt. Fallstudier tas upp. Tecken på att någon är en zombie, och alla stadier av insjuknandet. Och naturligtvis hur man tar kål på sattygen.


Lustigt nog var temat i sista numret av Nemi, just zombies.

För er som inte visste det så tas ett tema upp i varje nummer av den här serietidningen, (som jag slaviskt köper) trots omslaget här ska ni veta att Nemi Montoya är emot pälsindustrin, är vegetarian och älskar Tolkien.

I senaste numret analyseras fenomenet med nuvarande populärstatusen av zombies utifrån olika synvinklar. Voodoo-ursprunget tas upp, moderna filmares benägenhet att porträttera skapandet av zombies som virussjukdomar (precis som Max Brooks är i - The Zombie Survival Guide). Det intressantaste med artikeln i Nemi är nog en psykologisk aspekt, nämligen den att zombien för oss människor representerar rädslan för konformitet, likhet. Precis som när en del analyserar vampyrer föreslås det ibland att det handlar om främlingsfientlighet. Fast som artikeln antyder, den främlingsfientligheten kan vara rädslan för att vi alla kommer att förlora våra särdrag. Våra kulturella särdrag.

 Konsumtionssamhället och media gör ju också sitt bästa för att förvandla oss till zombies. Ett skönhetsideal. Ett levnadssättsideal. Ett unisont tänkande. Frågan är, har vi inte redan blivit zombies? All tid framför tv, internet matade av skärmar. Inrutade liv med rutiner som ibland är ett stöd, men också ett fängelse. Hur ofta orkar vi kämpa emot den mall vi förväntas passa in i?

Många anser skräckgenren, i bokform eller filmform, vara skräp och fullkomligt ointressant. Jag hävdar motsatsen. Våra favoritmonster kan säga en hel del om vad vi är rädda för tror jag. Dels på individnivå. Men populariteten av en övernaturlig eller oförklarlig varelse som hotar oss säger en del av tidsandan. Förr i tiden var man rädd för mylingar, vampyrer (nu hånglar vi upp dem), varulvar, aliens, spöken och själv var jag ganska länge rädd för magister Tompson (men han var en riktig människa så det kanske inte får räknas).

Jag har ogillat zombies starkt. Inte skulle jag jubla över att se en klassisk zombiefilm precis.  Men jag har överkommit en hel del med stigande ålder och vansinne antar jag. Så här är mina favoritzombiefilmer i orankad uppräkning.

Resident Evil 1 (Milla Jovovich som Alice fightas mot the Umbrella Cooperations småtrevliga kompisar.)
Zombieland (Jessie Eisenberg, ja han från Lonely Island, spelar ung kille som också har regler för hur man överlever invasion av de odöda. Komedi faktiskt)
Shaun of the Dead (Komedi igen. Simon Pegg och Nick Frost, nej jag kommer nog aldrig tröttna på dem.)
ParaNorman (Söt, lite sorglig animerad film om Norman som råkar kunna "see dead people" och träffar lite zombies, en vän och en mycket intressant häxa.)

Ja, där märkte ni en trend. Jag gillar bara zombiefilmer där man har en chans, och något känns lite bra i slutet. Av samma skäl står filmen 28 Days Later på min avskyr-filmen-lista. Trots att någon överlevde mådde jag mest bläh av att se den och vägrar konsekvent att se uppföljaren. När det gäller trender så blir det intressant att se vad nästa stora varelse som highligtas av media kommer vara för sort. Jag tippar på barn. Vad är otäckare än att i en skräckfilm helt plötsligt se ett barn. (Ni filmveteraner vet att det här greppet används i skräckgenren ibland, men jag tror det kommer bli större.) Nåja, dags att gå ut i snöregnet, ska bara beväpna mig först. Man vet aldrig. Kom ihåg:
4. Huggvapen behöver aldrig laddas om.

Nya berättelser under 2013

Muntrar upp mig själv genom att byta bakgrundsbild till denna:

Neil Gaiman's bokprojekt för 2013. Annars är han en ganska upptagen man med turneér och annat pyssel.

Annat att se fram emot är väl vissa filmer som kan vara intressanta ur olika synvinklar. Nya Star Trek - Into Darkness, Nick Frost och Simon Peggs senaste The World's End, Seventh Son - och det blir nog en riktig fantasyfest hoppas jag. Själv är jag intresserad av Riddick, har jag sett Vin Diesel i de två första måste jag ju helst se trean. Men sen är det ju det där med nummer två av Bilbo....jag har inte bestämt mig än, men jag har ju tid.

Vad kan man mer muntra upp sig med. Tankar på den förstörda trädgården? Jag överväger att plantera solrosor över hela, kanske med slingrande blomsterkrasse som täcker allt. Gräs är helt klart överskattat.

Funderar på det här med någon månads köpstopp. Har ofta tänkt på hur länge man skulle klara det : ) I vår familj känns det som en omöjlighet. särskilt som att det som muntrar upp mig mest är veckans latte på Wayne's Coffee. Men böcker och filmer kan man ju låna, på bibliotek och av vänner så det är nog lugnt. Dock skulle jag nog vilja se familjens min om jag säger att vi bara ska laga mat av allt vi har hemma ett tag...för skafferiet är inte tomt. Kylen ja - men gudars vad man kunde leva på enkla saker när man bodde själv för en evighet sen. Nåja, en sak i taget.

Time flies

Insåg att jag inte hade varit i bloglandia på ett litet tag. Nu skulle jag förstås kunna motivera det med en hel del, fast det beror nog mest på "Doctor Who". Är inne på fjärde säsongen och har ett par delar till att glädjas åt. Med tanke på hur drygt det är att läsa i den takt jag nu klarar så insåg jag att tv-serier är ett alternativ.

Jag har också hunnit avverka "666 Park Avenue", och irriterat mig en hel del på att de skjutit upp resten av säsongen till i sommar (mutter, mutter).

Och till sist fattade jag beslutet att gå och se på Peter Jacksons tolkning av J.R.R Tolkiens Bilbo. Om man har läst boken framlänges och baklänges sen barnsben så inser man att det finns inte material till tre filmer. Filmen var charmig, Martin Freeman en bra Bilbo och jag uppskattade sagostämningen. Det är klart att vissa saker kan störa en Tolkien-entusiast, men ställer man in sig innan på att komma ihåg att själva boken är mer (i mitt tycke) lite riktad till yngre läsare än Ringentrilogin eller Sillmarillion så blir man nog inte lika upprörd över att man inte fick se en LOTR-episk film.

Men inte alla VUXNA runt omkring som satt och pratade kontinuerligt under filmen. Efter makens tillsägelse började alla .....viska istället. Men hallå!!! Varför går man på bio, teater eller dylikt om man inte tänker absorbera och leva sig in i det som berättas. Tycker man att filmen suger, då går man ut. Är man runt fyrtio år och måste kommentera att något är äckligt (avhuggna huvuden) - gå på en Alfons Åberg film eller liknande. Det är länge sen jag har varit så irriterad under ett biobesök.

Vad tycker ni andra? Är det ok att prata under ett biobesök? Eller att hålla på med mobilen (ja ett par framför oss - också vuxna.) Jag säger bara "Off with their heads".

Så det är tur att jag kan lugna ned mig med dessa fantastiska tofflor : D

En försenad julklapp från min ena syster som bor i Thailand just nu.

Host, host.

Ja, det osannolika hände. Jag blev förkyld. Med feber tom med. Märkligt nog tror jag alltid att jag ska slippa sådana saker.Såna är vi optimister, evigt övertygade om att vi besitter en magisk kraft som skyddar oss mot virus och baciller.

Men jag garanterar att det varken varit ledvärk, hosta eller febern som stört mig mest utan en osedvanligt kraftig yrsel som kulminerade i förrgår, för att sakta avta under natten, för att tillfälligt återvända mot tidig kväll. Ni vet sängsnurr efter något överdrivet intag av t ex champagne (bara för att välja något ; P), eller sjösjuka....precis exakt så kändes det om jag vred mitt huvud åt något håll.

Jag är ganska lätt uttråkad, men prova att ligg still i ett drygt dygn med huvudet riktat och ett håll, sen undvik att blunda för då blir det värre. Så kul var det. Efter tre dygn har det lugnat sig men kommer tillbaka en sväng då och då. Min käre D. föreslog att jag kanske kunde ligga med huvudet rakt fram i sängen och prova att se en film på min laptop.

Så Jane Eyre med Michael Fassbender och Mia Wasikowska i huvudrollerna började jag sent igår att testa hans teori. Det gick hyfsat....så länge ingen rörde sig snabbt, som när Jane springer förtvivlat över vidderna, då blev det lite jobbigt. I övrigt så uppskattade jag filmen även om vissa detaljer lämnats lite utanför.

 Wasikowska såg jag först i "In Treatment" som psykpatient. Så när jag fick höra att hon skulle spela Alice i Tim Burtons väldigt fria tolkning av Lewis Carolls verk var jag lite skeptisk. Visst, hon var riktigt bra som trasig tonåring, men som en lätt vimsig Alice? Jag tyckte dock att hon spelade riktigt bra som Alice i Underlandet. Fast som gråa, lilla Jane Eyre...hur skulle hon fixa det? Galant. Hon har en förmåga att gestalta olika karaktärer utan att det känns som att hon spelar samma roll i alla filmer. (En del skådespelare tenderar att göra det.)

Var den romantisk? Tillräckligt för mig. Romanen den bygger på var skriven under en tid när kvinnor skulle sitta i den bur vi ofta kallar hem. Även om många reservationer rests mot spår av engelsk kolonialism och andra feministiska fällor så tycker jag att bedömt med sin egen tids måttstock så var den nog en upplevelse att läsa för den tidens kvinnor och män.

I motsats till mitt förra inlägg om Själlös så kan jag stå ut med att det lyckliga slutet är att de får varandra. Anledningen är tidsskillnaden. 1847 mot 2009 gör att jag köper Bronte, men inte Carriger.
Sjuklingen over and out.

Part 2

Årets julgransklädning klar, check. Julfilm med familjen tittad på, check (Arthur Christmas - helt ok). Kokat knäck, check. Trängts med folk på affärer, check. Tvingat motvilliga barn in på deras rum inför natten, check.

Tonåringens nyaste granpynt till hennes egna gran. Fröken A. som jag ibland kallar mig andra mamman åt hjälpte till att dekorera....Decibel rörde i knäckkoket och latade sig mest. Hon hade ju klätt sin gran för någon dag sen redan.

Lillasyster tar julen på stort allvar. Så hos oss står t o m mjölk och kakor framme...i fall att.

Så vi har tre granar, fyra om vi räknar halvmetersgranen i gästrummet där lillebror M. sover nu under dessa dagar.

Det blir jul ändå, fast det inte kändes så ett tag. Klart - saker blev inte som jag tänkt, eller ville i vissa fall. Men vet ni vad? Det är helt ok.

Mjukstart av Oktobers roliga rysningar

Jag har börjat att njuta av oktober så smått på lite olika vis. Har sett Woman in Black i helgen och njöt i fulla drag. Daniel Radcliffe är helt ok som hemsökt, sorgsen änkling. Ett plus för slutet som var både vackert, läskigt och sorgligt. Men jo, jag var rejält rädd. Så kaxig kände jag mig inte när jag skulle hämta minstingen från hennes party med kompisarna.

Mindre snygg, men mer fartfylld var Zombieland som jag först nu har sett. Har aldrig gillat zombies, men börjar vänja mig lite. Läste dessutom "The Walking Dead" i seriealbumsformat, första delen bara men blev sugen på mer.

Vackrast hittills i oktober är dock Njupeskär och Idretraktens höstprakt.

Det är Sol som var fotograf den här dagen då hon blev helt begeistrad av de sköna omgivningarna.

Det ser ut som att det skulle kunna titta fram småtroll bakom mossbeklädda stubbar. Vägen till vattenfallet är minst lika fascinerande som fallet själv.

Njupeskär får mig osökt att tänka på Holmes och Moriarity när de har sin sista fight.

Januari och den vilda jakten är över

Lyssnar på Chemical Brothers utmärkta "Container Park" från filmen Hanna och försöker skriva bort lite melankoli. Januari efter jul är en knepig tid tycker jag. Visst ljuset återvänder sakta men borta är glittrande pynt och maten är långt ifrån julbordets alla delikatesser.

Här har min ena bror med fru just farit hem till STHLM igen efter lite Trettonhelgs samvaro. Har äntligen köpt ett par skridskor och börjat åka igen. Så underbart, den där frihetskänslan och snabbheten är beroendeframkallande. Har lite trevande återvänt till gymmet igen, men är feg sen jag fick nackspärr i oktober. Känner ju fortfarande av den men nu somnar snart kroppen om jag inte börjar röra på mig igen. Vad är poängen med att ha en sak man inte använder menar jag. Hoppas att det här ska bli ett bra år, ett bra liv helt enkelt.

Har inte lyckats läst ut en enda bok i jul. Filmmässigt så har jag sett lite filmer jag inte hunnit med förr. Salt, Abduction och Gullivers resor. Ingen av dem kommer att få  en Oscar, men Jolie filmen var nog bäst av dessa tre. Ja, jag vet att Taylor Lautner spelar med i Abduction, men han är inte bättre än i Twilight serien. Dock så är den nog en bra ungdomsfilm, precis som I am Number 4. Inget för mig direkt. Jack Black är alltid sig själv, men nio-åringen tyckte den var okej. Game of Shadows är dock den mest trevliga biofilm jag sett på länge. Downey JR och Law är ett bra radarpar. Holmes temat är precis my cup of tea.

Annars har tonåringen sett Hanna med mig (som sett den tidigare) och hon har fått en ny favoritfilm. Jag har börjat tröttnat ur lite på action men den här filmen kändes fräsch och Blanchett, Ronan och Bana gör bra ifrån sig. Bra action, bra musik och Tyskland som plats för många scener ger en känsla av industriell kyla. Särskilt slutscenen kändes kall och bra. "I just missed your heart".

Ute har det varit blått och vintrigt nu smög disigt mörker sig över min lilla by. Tro om det blir lite skridskor imorgon?

Torsdag och solen skiner men det ser man inte om man sitter inne och läser!

Summertime and the livin' is easy...mycket läsning och tv-tittande ingår det i min vampyrkurs. Många av böckerna har jag redan läst men varför neka sig själv glädjen att få läsa om böcker : ) Den största överraskningen bjöd Dracula på, för jag insåg att jag kan inte ha läst den tidigare. Av nån anledning har jag trott att jag har gjort det, det kan bero på alla de otaliga versioner jag har sett i filmversion, det har väl bara känts ologiskt att jag inte skulle ha gjort det. Boken är totalt läsvärd. Den visar inte bara på ett intressant sätt att bygga upp en bok på (dagboksnoteringar, brev och dylikt) utan är också en stillbild av ideal rådande på tiden då den skrevs (1897).

Mina Harker ska nog framstå som en rekorderlig kvinna jämfört med andra fruntimmer, men trots hennes starka insats känner jag mest att Bram Stoker visade sitt kvinnoideal genom hennes karaktär.

Lite tråkigare var det att inse att Interview with the Vampire/ En vampyrs bekännelse inte kändes lika bra längre. Den läste jag som nittonåring och var helt såld. Nu kände jag obehag över Claudias roll, och såg Brad Pitt och Tom Cruise i mitt inre när jag läste. När jag läste den först var den ju inte filmad än så då kunde jag ha mina egna bilder som alltid är bäst. Jag sänker mitt första betyg på den från en 4 till en 3!

Till alla kursböcker ingår i stort sett att man ska se filmatiseringarna av dem. Men till filmen Nosferatu finns ingen direkt bok annat än Dracula som den ju starkt vilar på. Denna svartvita stumfilm från 1922 är nog ändå snäppet bättre än den film jag såg i tisdags. Tack och lov att Youtube finns : )

Nej det var inte Victoria's Secret, utan Tranformers 3. Men den här damen som ersatt Megan Fox fick vissa sekvenser att kännas som att hon tog med det elementet in i filmen. Det är länge sen jag blev så besviken av en film. Ettan tyckte jag faktiskt var helt ok. Jag gillade den. Tvåan stängde jag av efter den kvinnliga skurkens anfall på Shia. Trött som jag var på Hollywood skitlöjliga överexponering av sex och nakenhet. Meeen eftersom att jag nu satt på en biograf tänkte jag se klart eländet. Ok, vissa saker var bra. Det erkänner jag.  Rösterna till både autobotsen och decepticonerna, samt effekterna. Men inte sidekicks robotorna eller Rosie. Det här är en film för era killar, för dig som skiter fullständigt i billiga grepp för att få tittarnas uppmärksamhet samt för die-hard fans!

Nu ska jag se igenom första säsongen av True Bloodoch sen analysera likheter/skillnader mot Nosferatu. Men jag bryter vampyrstämningen med att samtidigt läsa George Manns Affinity Bridge, steampunk vs gothic horror. Få se om jag byter genre ett tag, det beror på om Mann lyckas övertyga.

Sommardåd eller vem behöver trosor anyway?

Värmen är tillbaka. Som de flesta vet är jag värmeintolerant å det grövsta och är djupt tacksam att jag slipper jobba som parkarbetare eller något dylikt. Men vad gör man då i denna värme? Åker och badar med de förtjusande barnen såklart. Man kan göra sånt när man pluggar för att böcker är tacksamt nog flyttbara : )
Vi har varit och badat sen i måndags. Eller i måndags var det bara Nova som doppade sig, men jag har tagit termometern varje dag för att kolla in framstegen. plus 18 i måndags och redan igår hade det stigit till 22 grader.

Sommardåd nu då...ja första dagen jag bestämde mig för att bada på riktigt var i tisdags. Packar väskan, stuvar in barnen i bilen. Svänger ut på vägen, kommer till första rondellen i vårt köpcentrum, lyssnar på Sol som sjunger. Trevligt, hon nynnar och sjunger på en sång från filmen vi såg dan innan.

Just det, Bortspolad som den heter på svenska. Mycket rolig, vi har sett den flera gånger. Sol sjunger "Och hon har stora underbyxor,whoa whoa whoa". Har ni sett filmen minns ni kanske att Ritas mormor tror att Roddy är Tom Jones och slänger upp sin trosor på "scen".
Sen hör jag ett "Neeeej", från baksätet. "Mamma det kom en kastvind", säger mitt oskyldiga barn. Det förstår jag eftersom att alla rutorna är nedvevade. "Och?"säger jag. "Du förstår inte, jag höll i trosorna från badpåsen och de flög ut!", säger min nästan-tonåring. Nu blir jag lite arg och säger skarpt: "Har dina trosor som du ska byta om till efter badet flugit ut genom fönstret?".
Tystnad. "Nej, jag sjöng ju hon har stora underbyxor". Sen fnittrar hon..."Det var dina trosor mamma"
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så om ni ser ett par beiga, leopardmönstrade urtvättade trosor ligga skräpandes längs vägkanten uppe i Noret vet ni varför. Igår tog jag dock nya tag och funderade på varför jag inte tänkte bada alls i år , jag som älskar det. 85 kg mina vänner är svaret. Ja, trots att jag vill gå ner i vikt så vill inte alla delar av mig det tydligen. Men, nu är det slut med att ställa upp på det moderna kvinnoidealet tänkte jag ilsket i går. Jag badade i min trevliga tant-baddräkt i tisdags, men nu ska jag köpa en bikini bestämde jag. Vilket jag gjorde. I storlek fet är det inte givet att hitta nåt roligt med färg eller så, så här får man ta det som erbjuda. Jag hittade en svartbeige historia som passade och valade iväg till stranden.

Jag var riktigt nöjd med mig själv att jag vågade visa upp min blekfeta lekamen i bikini, och vattnet var superskönt. Efter en timme på stranden kändes det lite konstigt på axlarna dock. Tro ni inte på fan att bikini toppen hade gått sönder. Jepp, både axelbanden hade gått av. Alltså, den var en XLNT bikini från Kapp-Ahl som visade sig vara mindre excellent. Där satt jag, mamma val och hade lyckats med att ha den på mig i mindre än två timmar och den gick sönder. Den hölls uppe av svarta plastringar som helt enkelt hade spruckit upp. Citroner var mer söta än jag, så den bikinin fick de tillbaka med sand och blöt fortfarande.

Idag ska jag nog bada i långklänning, olé!

15 December och det är fortfarande vinter

Efter två dygns inte så välmående börjar jag nu se ljuset i slutet av tunneln. Skolterminen är på upphällningen och i samma minut jag insåg att den värsta pressen var över fick jag både ont i huvudet och magen. Efter vila, omeprazol och min hjälpsamme man så börjar jag bli aningens piggare.
Har roat mig med att oja mig, läsa och slötitta på film. Höjdpunkterna har varit "Fear and Loathing in Las Vegas" och Neverwhere av Neil Gaiman. Tack vare gamern så hade jag bägge.

Det roligaste med den här bilden är att man i bakgrunden ser en oerhört ful Toby McGuire som hippie. Känns som att det här vore en Daniel Ramberg film. Del Toro som vidrige Gonzo och Depp som slemmige Duke. Jag kan bara säga att det är som en roadtrip med väldigt mycket knark och psykedeliska inslag. Rolig men kanske magstark för vissa. Inte glorifierar det knark precis, men Depp och Del Toro är sanslöst roliga i sina tripvisioner.
Men mest njöt jag nog av Neverwhere, jag är och förblir en bokmal. Detta var min första Gaiman, men knappast sista. Enda invändningen jag kände var (bortsett från kroppen) att det kändes llite som att läsa en film, men så såg jag att den är baserad på en serie Gaiman skrivit. Det du Marie. Gillar man goth, fleravärldar-fantasy och London är det en intressant bok. Om man föredrar verklighets baserade böcker om misshandlade människor och svenska poliser lägg ihop boken och spring, men annars så : )
Trots det fina tipset om att nästa låt borde vara en Joni Mitchell-låt så tänkte jag köra jul tema till jul iaf ; )
Eftersom att Maries prylar förgyllde mina dagar nu så bör hon få en sång tycker jag. Hon är inte någon julälskare så jag tänker på "Where are you Christmas" som passande nog sjöngs i filmen "The Grinch". Inte för att hennes hjärta är två nummer för litet precis, snarare tvärtom.

Movie-nigth with Anna

Sitter inte bara och studerar och leker amatörfilosof utan jag ser på film också. Efter att ha sett Sam Worthington i Avatar antog jag att han skulle vara lite som Clintan, Keanu och Persbrandt. Dvs spela på samma sätt i alla filmer han gör. Och efter att ha sett Clash of the Titans. Missförstå mig inte jag gillar ex Keanu, men ibland är det svårt att få fram något nytt i en roll som påminner om en roll man vanligtvis spelar. Worthington spelar den grekiske hjälten Perseus i denna remake och han har samma stil som i Avatar.

Han dock inte ensam om att ha svårt att variera spelstilen, den märkligaste prestation kommer från Ralph Fiennnes som nu förtiden mest spelar Lord Voldemort i Harry Potter filmerna. Här är han Hades, kung av underjorden. Visst han spelar en svekfull, destruktiv varelse men man kan inte låta bli att känna att det är Voldemort med en lånhårig peruk. Filmens behållning är nordisk. Mads Mikkelsen i rollen som Draco, en äldre soldat som följer med Persues på hans äventyr. Filmen var väl actionfylld och SGI:n är bra men det räcker inte för att man ska jubla. 2,5 av 5 möjliga.

Då kändes Heath Ledgers sista bidrag till filmvärlden mer intressant. The Imaginarium of Doctor Parnassus är en verk från vår galne Terry Gilliam, för många mest känd som animatören i Monty Python. Men han står bakom filmer som Fear and Loathing in Las Vegas  också, som screenwriter och director, sen har han gjort en film som jag anser är grymt underskattad; Twelwe Monkeys där Brad Pitt gör en av sina bästa roller någonsin.

Men här är det alltså Heath vi ser för sista gången. Som många vet avled han under inspelningen och det löstes med att man plockade in tre andra skådespelare som skulle spela klart Heaths roll. Väldigt spännande idé. Det roliga är att i den här filmen funkar det. Man tog in Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell som då är Ledgers karaktär vid olika tillfällen i filmen. Som helhet får den 3,5 av 5.

Dels för bra skådespelarprestationer och dels för den underfundiga storyn. Dock tror jag inte den tilltalar folk som ogillar övernaturliga element i filmer eller alltför fantasifulla utläggningar. Ni får helt enkelt gå och se om Såsom i himmelen eller nån dokumentär istället. Men för er som redan står men andra foten i Narnia, Wonderland eller nåt likartat kanske den ger en upplevelse.
Nej nu ska jag sätta mig och längta efter HP-premiären i november.

Sett

På en vecka har jag lyckats se en Johnny och två Robert med blandade känslor. Om vi börjar med Robertarna så avser jag Pattinson och Downey JR. Det här innebär att jag har sett trailern för Eclipse och precis som med New Moon kände jag "Hm ser inte särskilt intressant ut." Lite besviken och det är inte så underligt. Om man är intresserad av Twilight har man en smula koll och inför den här kommande filmen har det snackats så mkt om hur actionbetonad och mörk den kommer att vara men jag fick se en trailer på ett menage a trois. Jag älskar kärlekshistorien men jag är inte mkt för enbart en sådan historia rakt av. Nåja filmen kommer jag att se none the less.

Sen har vi Downey JR i Sherlock Holmes som jag äntligen sett. Tja inte var det traditionellt inte. Det kändes som en actionfilm. Men skådespelarna var bra och lite kul är det med variation, fast jag är nöjd med att jag inte gick på nån biopremiär och såg den. Hade inte så höga förväntningar så det var nog bra. Jude Law som Watson - sådär. Guy Ritchie kunde inte motstå att slänga in lite irisk fiolmusik här och där så det kändes inte så uberbrittiskt som jag hade föredragit. Vissa grepp som Holmes kalkyleringar var bra men som helhet hade den fått en trea i ett fem-system.

Slutligen den film som jag längtat mest efter- Alice i Underlandet. Jag älskar ju Burton och är svag för Depp så man har ju förväntningar fast man inte ska ha det. Tack och lov är ju Burton- Burton så jag kände mig ganska tillfredställd efter att ha sett den. Lite mörkare och mindre barnanpassad hade varit önskvärt dock. Men Mia Wasikowska var precis så bra som Alice som jag misstänkte, underbar faktiskt. Och vissa taglines satte sig direkt. Johnny Depp i orange hår tänker ni, tja han är inte bara snygg han har en karisma som letar sig fram ur underläge det är allt jag säger. Matt Lucas (ex.Andy i Little Britain ) som tweedledee/tweedledum var en bonus.
Nej nu ska jag ha lite ångest över min b uppsats i litteratur.

Daybreakers

Okej nu är jag lite splittrad så vi gör en för och emot lista. Ämnet; om ni ska se Daybreakers. Fördelarna med filmen är 1. Den är inte så lång. 2. Willem Dafoe och Sam Neill är bra på sitt vanliga sätt.3. Det är ju ändå en vampyrfilmen.4. Behållningen är att temat är lite ovanligt och en intressant fråga egentligen.
Och sen tar vi nackdelarna.1. Blod, ja en del kanske inte ser det som en nackdel men jag tycker att det överdrevs en smula. Sen när har vampyrer blodomlopp jag bara frågar.2. Man får ingen connection till någon av karaktärerna. Iaf inte jag. 3. Lite drygt att se en film med så mörk ljussättning att gamlingar som mig själv blir trött i ögonen. Obs här talar jag inte om mörk stämning utan sättning.4. Jag tyckte inte den var en höjdare, men för all del så är man vampyrälskare kanske man ska se den för att ha sett den.
Så nu får ni bestämma själva.

Film

Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt. Och för alla er som inte är så bekant med Povel Ramel kan jag bara säga, synd för er. Måndagar är värst på hela veckan nu för tiden när det gäller att gå upp blä. Men jag har det säkert bättre än Pelikan som har en tuff vecka framför sig, Lycka till nu Elin.

I helgen har jag lyckats se två filmer. Igår En natt på museet. Den har väl blivit lite sågad men visade sig vara en lagom familjefilm så en svag trea.Eller femma på IMDB språk. Hank Azariah gör en halvrolig roll här, och jag måste säga att hans utseende går inte ihop med alla Simpsons karaktärer han ger röst åt. Allvarligt- Moe? Sen såg vi (Jag och DMD) på en film jag länge önskat se Coraline. Det är definitivt ingen barnfilm. Mycket stark trea. Eller 6.5 på IMDB. Väldigt "Burtoniansk" stil på denna men han har inte varit med här. Jag har en svaghet för dessa små dockfilmer eller vad man ska kalla det, undrar hur boken är ? Sol har den i skolbänken men sa lite leende att hon faktiskt inte förstår sig på den.

Att bero på böcker har jag mer eller mindre blivit tipsad om Vargbröder. Kanske till jullovs läsningen tillsammans med Macbeth. Jag måste komma ihåg att fråga Jenny om Shakespear för jag tror hon har den här på engelska. Min kloka gamla J. Hm fick just ett sug av saknad när jag tänker på mina fikaflickor hoppas att de hade en kul fest. Ska bli kul och faktiskt ha folk hemma här, visst inte förren om fyra veckor men jag räknar ned.

Film

Ja nu har jag sett den film som jag förvägrades i november av snikna filmbolag. Harry Potter and the half-blood prince. Tänker inte skriva vad jag tyckte för det blir lite spoileralert då men som vanligt sveptes jag iväg till filmernas magiska värld. Min mor som var barnvakt höjde ett ögonbryn när hon såg att jag hade klätt upp mig för att gå på bio. Fast jag tycker att det är självklart. För mig är det en högtidstund när jag utnyttjar möjligheten att ändra mitt medvetande till att byta verkligheten mot magi. När jag har sett en film som verkligen fångar mig är det bara så jobbigt när den tar slut och man ska åka hem till allt som är precis som vanligt. Det måste vara en lightversion av hur barnen i Narnia kände när de fick lov att återvända till sitt vanliga liv i England efter att ha varit kungar och drottningar i Narnia.

När jag var barn hade jag världens coolaste grannar tyckte jag. Det var Kurt och Margit Sörman som ägde bion i Mora då. Världens snällaste människor. Och jag hade turen att ha världens snällaste låtsaspappa som älskade film. Som ni förstår borgar en sån kombination för ganska mycket matineér. Det var så underbart att gå in i salongen, klappa träbocken som stod framför duken och sen sätta sig och njuta av "Tarzan" eller vad som nu visades.

En del personer tror jag tycker att jag borde se lite mer vuxenfilmer. Drama, verklighetsbaserade helst. Men det kommer jag aldrig hemfalla åt. Jo ibland ser jag någon enstaka film åt det hållet av en slump. Och jag försäkrar er att det är inte för att jag tycker att sådana filmer är dåliga som jag undviker dem. Tvärtom. Bra att filmer som "Lilja forever" görs men be mig inte att byta min egen vardag mot en hemskare. Jag vet att livet är grymt. Det är därför det hamnar pengar i rädda barnen-sparbössor och jag är medlem i SNF o.s.v.
Jag kanske inte vill ha mer bilder i mitt inre som ökar känslan av förtvivlan, nej jag vill ha hopp och mirakel därför ser jag hellre på fantasy än Lars Norén. Återigen "Magic is might"