Kärlek är så mycket mer än vi någonsin kommer att kunna veta eller förstå.

För mig är det årets kärleksaga. Bara bokomslagets glada höstfärgade hjärta ropade 'Kom hit Anna'. Jag är väldigt på och av när kärlek gäller men jag kände mig så nöjd och varm inombords efter att ha läst  Hilary Boyds fina Torsdagarna i parken. Vi möter smarta, trevliga Jeanie som ska räcka till för allt och alla. Sin butik, dottern och det lilla barnbarnet och sist men inte minst sin stelbente make.

"Visst känns det som att kärleken väntar. Brinn hjärtat brinn du vet du kan förändra allting." Så som jag har längtat efter att få läsa om svartsjuka, hjärtklappningar och svaga ben. Jag vill allt. Ni vet den där första spirande insikten att den andre betyder något och man trasslar sig in i grubblerier om hur mycket hen betyder. Sen all åtrå som ska flyga i luften. Dessutom måste någon ond häxa försöka skilja de älskande åt. Och hur ska de kunna få varandra. Är det ens möjligt?

Jeanie börjar gå till lekparken med sitt barnbarn och där råkar Ray vara med sitt barnbarn. Det vore väl kul om det bara fick gå bra nu då. Men nej. Jeanie har ju sin sura gubbe som vägrar sex utan nån förklaring. Ray har dottersonen på nåder då han inte var världens bästa pappa. Dessutom deklamerar -jeanies dotter att hennes mamma och pappa måste vara tillsammans för evigt. Och visst måste Jeanie fira sin sextioårsdag med en stor fest.

Jeanie ja. Hon vill få uppleva de glädjekänslor hon får varje gång hon ser Rays ansikte...och förälskelse är ett faktum. Nu är det bara X invecklingar, X konflikter, X Tragiska berättelser som ska fram. Men det allra viktigaste den här boken sa till mig var: 'Anna, tycker du att Jeanie borde sluta offra sitt liv på att göra alla nöjda när ingen bryr sig om hur det kommer att sänka hennes livskvalitet. Tycker du att Jeanie ska lämna sin man och välja värme och kärlek som kommer att vidga hennes vyer istället för att hålla henne fången'. Vid det laget gick jag och hackade upp ett stenblock och slängde med all kraft jag förmådde så högt att det blev ett hål i taket i mitt glashus.

Men ni vill må bra va? Läs den här. Släng alla prettoböckerna åt sidan lite och njut av hoppet som väcks...det är aldrig för sent för att möta sitt livs stora kärlek. Ta med er det.

Att läsa eller inte läsa romaner...det är frågan!

Inför det här året tog jag bort min boklista till höger som sidoelement. Ett skäl var att jag tyckte att den tog upp plats, ett annat att jag mest läste facklitteratur och inga romaner eller noveller alls. Det gör jag fortfarande inte. Jag har pausat det och inriktar mig istället på att ta reda på fakta om olika intresseområden jag har.

Ett av dem är fysik. Jag var helt värdelös på det ämnet i skolan, precis som teknik. Inte för att jag var ointresserad på fritiden. För jag älskade att läsa om astronomi, hur lätt eller tung man kunde vara på olika planeter oavsett sin vikt. Hemma var det jag som programmerade videon (ja minns ni den), lagade en och annan punktering på cykeln. Så helt borta i ämnena var jag inte. Men skolan. Sättet de presenterade ämnena på. Lärarens malande röst, de urtrista böckerna och helhetsintrycket gjorde mest att jag ville sova.

Hade de satt såna här böcker i mina händer kanske jag hade resonerat annorlunda.

Här har vi grandiosa teorier om att universum är platt och att det som tar upp störst utrymme är mörk materia och att det mesta är tomrum...ingenting. Fast ingenting är på sätt och vis någonting, och när man får läsa såna påstående blir i alla fall jag nyfiken. Krauss tar upp Einstein och andra forskares äldre teorier och i vissa fall stöttar han upp dem och i andra fall visar han varför han anser att de litegrann var ute och cyklade.

Frågan är ibland hur stort är universum? Eller hur definierar man oändlighet? Min undran har länge varit varför säger forskare att det expanderar om det är oändligt?  Vill man ha svar på lite såna frågor är detta är bra bok om man har vissa baskunskaper....för även om den är skriven "for dummies" så betyder det inte att jag hänger med på alla sidor. När det blir diagram och sånt vill jag gärna fuska förbi.

Jag har sedan tidigare förstått att det anses vara sant att allt inuti universum rör sig ifrån varandra och det ganska snabbt (i rymdtid...vi vanliga dödliga har nog svårt att ens ta in hur långt en miljard år är). Ett av min favoritcitat är "ingenting färdas snabbare än ljuset  genom rummet. Men rummet självt kan göra vad sjutton det vill, åtminstone enligt den allmänna relativitetsteorin. Och när rummet utvidgar sig kan det föra med sig objekt som befinner sig i vila på var sitt håll ännu längre bort ifrån varandra med hastigheter högre än ljuset" (Krauss s.111). Bit på den klurigheten inför helgen.

För den som tycker liten text är dryg: "Jag är förtjust i att säga att antimateria verkar konstig, men den är bara konstig på samma sätt som belgare är. De är egentligen inte konstiga, man träffar bara på dem så sällan". Krauss i ett nötskal - rolig och lyfter fram många intressanta teorier om rymden vi lever i.

Lista, lite kalas och L-----N

Gårdagen ägnades mest åt min dotter som fyllde år. Kalas. Släkt. Kakor och stuff. Men jag tar lite lista först.
Dag 21- fulaste saken jag vet vid jul är den klassiska, läskiga och oerhört fuuuula tomtemasken som skrämmer slag på barn och folk med svagt hjärta. Tack och lov blir det vanligare med fina skägg, och bra kostymer.
Dag 22- Jag är förtjust i de här lite "gammelpynten" som kallas virvateller.

Man drar ut dem och hänger dem i fönster så snurrar de och precis som det står på förpackningen ger de feststämning : )

Annars var det vintersolstånd, nyligen fullmåne och femton år sedan jag låg lätt chockskadad på BB den 21 december 1998. Svårt att tro att min lilla nu är min stora.

Igår var det så obegripligt, idag tänker jag på att hon kommer inte vara här hemma i femton år till. Om några år står vi och lassar möbler till första egna boendet, och hon kommer vara glad men jag kommer ha separationsångest. Men än bor hon hos mor.

Russinkakor och världens bästa brownierecept från Matildas Kafferep. Konsistensen är perfekt, jag har aldrig lyckats så bra med en brownie förut. Ovanpå har jag strött pepparkaksdeg, men till skillnad från Matilda använde jag citronsmak på den vita chokladen - hon har bakat med vanlig vit. Det smakar underbart hursomhelst.

Jag invigde min muffinsform med julfigurer genom att tippa i Red Velvet-cakesmet. De smakar godare än de ser ut - jag lovar!

Paketöppning. Mina flickor mellan farfar och farmor. Vi hade gett henne en telefon på morgonen. Hon har alltid haft såna enkla, superbilliga men nu fick hon en ny iPhone faktiskt. Det har varit lite debatter här hemma nämligen att tjejernas mostrar ofta låtit lillasyster ärva deras lite mer avancerade telefoner. Men som John Hurt säger som Doctor Who "No More". Nu är det slut med det. Hon var nöjd med dagen och sina presenten. Fast vi hade sparat det mest spektakulära till sist.

Alla kunde inte komma. En av mina bröder reser genom Dubai, Maldiverna, Sri Lanka osv. Men han skickade det här:

En mindre chock. Och glädje. Så de sista 24 timmarna har det varit en hel del London-frågor. "Vad ska man besöka? Var har ni varit? Hur är det att flyga?". Vem är världens bästa morbror just nu tror ni?

"Sunshine she's here, you can take a break"

I går var det full rulle. Kort resa, hem sent. Shopping : ( Men glada barn. Subway och alla var nöjda. Sen inser jag att jag borde köpa julklappar till mig själv för jag hittar fem saker jag själv vill ha innan jag hittar en sak till någon annan. Dagens behållning var barnens förnöjsamhet och besök hos modern i hennes julpyntade hem.

Dag 19 - Juklapp jag önskar jag aldrig fått/eller gett.
Öh, lätt. Jag avskyr när jag inte hittar något bra och panikköper en Alladinask och skraplotter till någon som är svår att hitta något åt. Vanligtvis min ena bror....jösses vad köpgodis han har fått genom åren. Pinsamt javisst, men Jesus i Genesaret vad han är svår att ge nåt åt.

Dag 20 - Vad får mig att känna mig julig och i stämning?
Att baka pepparkakor och lyssna på julmusik samtidigt. Det är suveränt. Gärna lite äldre amerikansk musik. Frankies "Let it snow, Let it snow, Let it snow" och Nat "King" Coles fantastiska "The Christmas Song".

Sen att städa i vetskap om att jag gör det för att kunna sätta fram julsaker, och lyssna på julmusik samtidigt. Helst lite klassisk musik som den de spelar i "Beatrix Potters Sagovärld". Sen går komisk julmusik bra att städa till. Utan Billy Macks "Christmas is all around" eller "Grandma got run over by a reindeer" är fläckar svårare at gnugga bort.

Att se tv Lucia eller riktig Lucia är ju också något som ger mig glad-rysningar. "Betlehems stjärna" (säger ateisten ha,ha) är så fin att mina ögon tåras, då har vi inte ens nämnt "Koppången". Att se Lucia skrida fram med tärnor och dessa fabulösa stjärngossar, det är jul. Jag är otroligt svag för det finfåniga med stjärngossestrutar. Att se vuxna män allvarligt sjunga med koner på huvudet är väl jul.

Som ni ser finns ett tema, hm. Musik förmedlar känslor och därför tror jag de flesta tycker att musiken är en backgrundsmatta som betyder mycket för stämningar. Så nu måste ni få gladstämning.

"Happy" - Pharrell W från Despicable Me 2.

"Because I'm Happy
Clap along if you feel like that's what you want to do.
Here come bad news talking this and that
(Yeah) Well, give me all you got, don't hold it back.
(Yeah) Well I should probably warn you I'll be just fine"

Dansa, men pausar knappast!

En intensiv helg har förflutit. Då yngsta dotterns stora intresse är dans, Hip-Hop, och säsongen har kört igång så blir det lätt lite hektiskt. Helgträningar, ibland nån Cup de ska på, vissa gånger spontana förfrågningar om de kan ha uppvisningar.

Och i helgen var det naturligtvis alla de tre sakerna. Då jag vet att hon älskar sin dansskola, M&M, så  blir den automatiskt viktig för hennes pappa och mig med.Det började redan på fredagen med en liten show i Dancebattle-stil för Decibel och hennes tävlingsgrupp.Här på Rättviks marknad.

Här instruktioner från tränaren Magnus. Nu ska ni veta att runt omkring den här lilla scenen satt full med äldre pensionärer för musiken som spelades innan var typ dansband uppblandat med folkmusik eller var det väckelserörelsemusik? Ibland har jag svårt att höra skillnad.

Här byts alltså musiken ut, och nu kör vi tung Hip-Hop så det ryker. Bilden kan inte riktigt avslöja vad de ska göra. De står mot varandra och sen går de ut två personer och dansar mot varandra, sådär som på film eller i musikvideos. Dancebattlar/dansslåss. Jag tänker mest påfåglar som visar upp sig och samtidigt visar vem som bestämmer. Jag kan lova att vissa av de äldre i publiken såg ytterst förvirrade ut.

Här är vi i Uppsala, på klubben Edges turf, de hade regionstävling i disco/Hip-Hop i lördags. Så det här kortet är taget tidigt på morgonen, men inte så tidigt som vi fick lov att gå upp och åka. I ett svagt
 ögonblick kunde jag inte säga nej till att lagleda vår lilla falang av discodansare, varav Nova ingick i. Så det var bara att le och vinka och vara där så fort portarna slogs upp. Lite struligt med tekniska problem så de minsta dansarna fick vänta i närmare en timme i "fållan" innan de fick gå upp. Tänk er att vara nervös för att dansa och sen så får man inte veta när det blir av...och där står de små tussisarna och går upp i limningen i en timme. Jag led aningen ska ni veta.

Här har vi en stor del av vårt Hip-Hopgäng i alla fall. Militärbyxor/vit hoodie är en mycket trött Nova. Vi var där i ca elva timmar. Tänk er. Hon hade först disco vid 10 (som blev uppskjutet såsom jag beskrev), sen började inte Hip-Hopdisciplinen förren typ fem. Så det var ett hopp att vänta. Mina små discodivor gick inte vidare, men ganska många i Hip-Hopen. Så här är väl klockan typ nära sju, och nära en manisk Metronyx. Det är svårt att varva ner när man peppar, fångar in  och dirigerar barn en dag med HÖÖÖÖG musik i öronen. Vi har ju en så superorganiserad huvudlagledare, Marie, som jag undrar hur allt skulle fungera utan. Men där på morgonen när det blev teknikstrul, väntetider och man är så där skärpt, fanns ingen Marie. Jag insåg att med lite villiga föräldrar så fixar man saker ändå. Tack och lov.

Men på söndagen - i går, då fick maken skjutsa Nova på träning för jag låg mest i sängen hela dagen. Det kostar på. Att barnet orkade träna är för mig ett mysterium. Nu är det vardag igen och kanske får jag något läst idag : D

Ove

"Hur kan man inte backa med ett släp? frågar han sig. Va? Hur svårt ska det behöva vara att reda ut grunderna i höger och vänster och sen göra tvärtom? Hur tar sig de här människorna sig fram i livet överhuvudtaget?" (s 25).

Här summeras tankesättet hos En man som heter Ove, av Fredrik Backman, väldigt väl. Jag säger ofta att jag inte gillar svenska författare så värst, och sällan böcker som behandlar vardagen, men jag är beredd att göra ett undantag här. Jag lånade boken av tre skäl; min svärmor rekommenderade den, min pappa heter Ove och är medelålders, och slutligen när jag snabbt bläddrade i den på biblioteket verkade det som en sur gubbe var protagonist.

Vi möter alltså Ove, som är nypensionerad (mot sin vilja) och 59 år gammal. Och bitter. Och håller hårt på hur saker och ting ska vara. Det är lätt att skratta åt en man klappar till en lek-clown på ett sjukhus för att denne trollar bort Oves femkrona och tror att det ska gå bra att "ge tillbaka en annan femkrona" (s 131). Sen är det svårt att inte le åt alla hans misslyckade självmordsförsök. Jag vet - det där lät hemskt eller hur? Men sett ur bokens sammanhang är det så det känns när rep går av, grannar stör genom att knacka på när man ska gasa ihjäl sig o.s.v. Ove har det inte lätt för sig när han försöker stöta bort människor och djur, de låter sig inte alltid hindras av oförskämda gubbar alla gånger.

Under Ove stela sätt finns såklart en historia, och en jäkligt bra sådan. Fredrik Backman har skrivit en bok om riktigt svåra och tunga ämnen på ett sånt sätt att man häpnar lite lätt. Visst, en del saker är kanske för otroliga eller tillrättalagda men jag vill gärna få en dos av det ibland. Jag kanske ska kalla genren "svensk Disney för desillusionerade själar som vill få lite hopp om livet". Tro mig det får man! Utan att spoila för mycket så är det en historia om vänskap mest av allt, även om principer och kärlek får utrymme. Alla behöver en granne som Parvaneh, Oves nya grannfru, som helt enkelt vägrar låta en man som heter Ove vara ifred.

Det här har inget med saken att göra, men på vårt Ica Maxi finns allt. Krokodiler. I lösvikt. Trots det kostar de 99 kronor styck. I styck och lösvikt. Krokodiler.

Wij, Vincent och värme

Sent omsider lägger jag upp min tänkta hyllningspost till en konstnär som jag har omvärderat en hel del på sista tiden. 29 juli 1890 dag hans sista dag i livet, och om jag lägger upp det här kortet nytaget just idag på Wij Trädgårdar så kanske ni anar vem jag har i åtanke.

Jag har tänkt mycket på honom på sistone och visste att det var hans dödsdag i dag, tja igår för de flesta som läser detta, och det sköljde över mig så tydligt när jag såg de vackra solrosfältet som gjorde sitt bästa för att stjäla all uppmärksamhet. Det är Vincent van Gogh jag syftar på. Länge har jag haft lite svårt för många av hans verk, men tack vare, hrm, Doctor Who så väcktes mitt intresse för konstnären. Ett plågat liv med ett tragiskt slut.

Maken är ett bra sällskap att ha med sig, han är nästan lika fascinerad av växter som jag. Men hans favoriter är dessa...

...chili. Ett ganska så nytt inslag var en (kokhet) korridor med många olika, vackra och häftiga chilisorter vi hittills aldrig sett.

Jag älskar trädgårdar, men inte värme. Jag tror att folk misstänkte att jag hade någon vanföreställning om att jag var spion som jag kastade mig mellan varje skuggparti med rasande fart. Det var så varmt att jag dog....men jag överlevde. Sorgligt nog kan jag inte göra den här mycket trevliga trädgården rättvisa, den är så mycket vackrare än mina bilder kan förmedla.

Jag var väldigt nöjd när D lyckades hitta mig en badplats där vattnet var salt och svalt. Jag tror att jag skulle ha nöjt mig med att bada i en fontän inne i Ockelbo (där Wij ligger) om inget annat vatten funnits. En önskan om lite mer mörka nätter och svalare dagar kryper allt mer under mitt skinn.
När jag såg det här började min Halloweenlängtan triggas igång.

Nästa år, då...då SKA jag odla egna pumpor!

Men nu ska jag drömma lite om stjärnklara höstnätter, konstnärens vånda och fundera på om jag ska ta upp mina akvarellpenslar igen. (Vincent van Goghs "The Starry Night ovan).

("Chances" av Athlete, med klipp från Doctor Who,,S5 E 10 "Vincent and the Doctor")

Nytt

En helt vanlig vardag i januari så skedde några saker. Tonåringen tog mod till sig och tog hål i öronen. (Ganska bra gjort av någon med fobi för stickande saker.) Mamman lyckades gå upp tidigare än hon klarat på ett par veckor. Lillasystern fick sitta och "hänga" lite med syrran och hennes tonårskompisar på fiket en liten stund.

Sen inköptes det en röd volvo, och trots makens gnagande misstanke om att det är ett felköp tänker jag fortsätta vara glad ett tag till. I vårt liv är det nämligen vissa saker som står och faller med innehavet av en bil som rullar. Det är allt jag kräver. Den ska gå att köra tre km per dag och det tror jag kommer att gå.

Om bilen rullar, så rullar min vardag också. Och rött är ju en så vacker färg : D

Vad jag har gjort i Augusti, lite grann...

Mest av allt så känns det som att jag har varit i Stockholm eller träffat folk. (Minst av allt känns det som att jag har badat och/eller haft alla de där picknickarna jag ville ha.) Jag trivs i Stockholm, och Stockholm trivs hos mig.

Trots det eländiga skicket på min trädgård i år så blommar åtminstone du kära ros.

Jag har varit på Gröna Lund med glada barn trots regn, jag har gått på Museum trots sol, och det har blivit lite matäventyr.

Farfalle de luxe från Söderhallarna. Goda, men mest tjusiga. (Ja de höll färgen efter kokning riktigt bra). Men godaste matupplevelsen down there i sommar var ändå denna.

Stekt strömming och potatismos med rårörda lingon med en twist av citron. Sen att de hela åts på Fjäderholmarna i strålande sol med min underbara syster Emelie gjorde allt ännu bättre.

Sen att getingar attackerad oss och vi åt de sista minutrarna i lätt stress försvann när vi la oss på klipporna och solade.

En liten rolig sak var att vi bl a besökte Musik och Teater Museet där man hade en utställning om norden näktergal - Jenny Lind. För på Fjäderholmarna växte ett träd där det sägs att Jenny satt och mediterade under. Klart som hon korvspad att hon fick inspiration av det här;

(Men "vi kan ju inte gå omkring och glo på trän hela dan")

Så det gjorde vi inte. Så samtidigt som min svägerska från Örebro (trots att hon födde barn sista juni) gjorde sitt allra första fallskärmshopp, så satt jag i Vilda Musen på Grönan med syrran och trodde att jag skulle dö. Tur att de har motgift där.

Jag vet att det verkar som en strålande ide att beställa typ slush drinkar en halvtimme innan stängningsdags, men dessa är lika kalla som de alkoholfria så ni kommer få hjärnfrys av dessa med...särskilt som att ni glömt att de stänger 22 och tror det är öppet till 23 så ni måste dricka upp fort. Öh nej, vi klarade inte det men de var ju roliga i alla fall : )

Bästa Museet i sommar var ändå Moderna Museet.

Yoko Ono hade gjort i ordning önskelapps träd där man fick skriva in vad man önskar sig. Annars var utställningen om hennes verk och liv riktigt intressant. Om Yoko inte hade dejtat Lennon så tror jag att hon hade fått mer genomslagskraft som konstnär. Men hans berömmelse var bara i vägen för henne tror jag.

Syrran bestämde på stående fot att bästa av allt var en stor genomskinlig plast kvadrat där det låg flytande lera i och bubblade. Nu måste man känna Emelie för att bli oroad, men hon är det där typiska barnet som bröt benet för att hon trilla ur ett träd eller målade sin syster prickig och hävdar att syrrans fått tyfus. Så när hon stod och intensivt stirrade mot gyttjebadet förstod jag att helst vill hon hoppa i.

Det har varit en märklig, intensiv och händelserik sommar. En del har gått åt fel håll medan andra saker varit bra.

Som impulsbeslutet att åka över till Norge och fika i Trysil. Det hade förstått inte hänt om jag inte först fått en impulsingivelse att åka på vigsel i Tandådalen. (Nu låter det förstås märkligt men brudparet påpekade på Facebook att alla som var i området var varmt välkomna till ceremonin, och just de här två...well jag var ju med första gången de gifte sig så jag ville se 2.0 versionen i Fjällkyrkan).

Jag kände mig oerhört rörd under ceremonin. På ett sätt kändes det mer seriöst nu än det gjorde för nitton år sen när de var i tjugoårs åldern. Nu har de verkligen valt varandra, trots alla missöden emellan. Så när Teds "För kärlekens skull" skulle sjungas var det svårt för jag var så gråtmild. Underbart är allt jag säger.

Sommarhet

De två sista dagarna har jag äntligen haft lite sommarhet. Ni vet, grilla och äta ute, ligga vid badstranden, sola och äta glass. Så skönt att även en höstdyrkare som jag bli nöjd. Startade dagen med frukost bl a bestående av egenplockade blåbär.

 Sen kalas hos svägerskan. Och mina prydnadspumpor kanske faktiskt blir klara till i höst : )

Het var även min läsning av Stina Aronssons Feberboken. Sällan har jag läst en mer träffande beskrivning av kärlek mellan den moderna intellektuella kvinnan och mannen. Hur Aronsson har lyckats fånga ett dilemma många av oss stångas med är fascinerande och skrämmande.

Dock skildras inte bara protagonisten Mimmis känslor för sitt kärleksföremål Hugo, utan man anar hur kvinnors texter marginaliseras av litteraturkritiker. Tyvärr är det nog inte unikt för första halvan av förra seklet. Skrivande och läsande är fortfarande präglat efter en mall. En mall som gör män till vinnare och kvinnor till "duktigt gjort fast hon är kvinna".

Men det är rolig läsning. Jag fångas av Mimmis vånda över att lida alla helvetets kärlekskrav. Hennes beskrivningar av karaktärer omkring henne är också intressant, jag inbillar mig att det avslöjar en del av Aronssons åsikter.

Nu ska jag dock njuta lite till av sommaren innan regnet som förutspås komma i morgon drar in över mitt lilla Mora : )

Stockholm och Rabarber

Har varit lite borta - i ordets alla bemärkelser. Men nu kanske jag är här igen. Igår kände jag mig väldigt närvarande när jag insåg att vissa ätbara saker faktiskt var skördebara (ok om det ordet inte fanns innan tar jag på mig äran för nybildandet).

Finns det något godare än rabarberpaj?

Nej, det tror jag inte. Särskilt inte när det är gjort av ens egna odlingar : ) Jag experimenterade lite och hade start i smuldegen, riktigt smakligt om jag får säga det själv.

Annars är våren här, och björkpollenet med. Tonåringen är värst drabbad och har eksem precis överallt. T o m lillasyster går och snorar. Men det förstås, vi två var ju ned till Stockholm förra veckan och där hade man svår pollen invasion. Mina bröder pratade om att folk utan allergier kände av årets vårliga fasa.

Men Nova och jag njöt av våra besök på naturhistoriska museet och den Bergianska trädgården,  men mest tror jag att hon njöt av detta:

 jag erkänner, jag är lite höjdrädd. Och tydligen så är Twister, Kvasten och Vilda musen vildare än de ser ut men jag övervann mina rädslor. Så med morbror Michael som uppmuntrande karusell åkare lyckades vi åka betydligt mer än jag väntat mig.

Vi hade sån tur att Dead By April spelade på kvällen, varför jag inte tog kort vet jag inte...kanske för att jag blev distraherad av REGNET. Japp, pröva att höja upplevelsen av dödsångest med att åka berg och dal-banor i regn, en utmaning för fegisar : )

Men Nova lät sig inte nedslås, hon åkte och åkte tills hennes onepiece var en blöt piece. Dagen efter sken solen igen.

Och Nova var helnöjd efter ett besök på Sci-Fi butiken i Gamla Stan och inhandlandet av klubbor på en polkagris butik. Så här fint blommade det i Örby i fredags. Faktiskt var det varmt och skönt. Och jag var varm i hjärtat av att få träffa några av mina syskon, min pappa och andra fina människor. Jag har väldigt fina människor i mitt liv.

Nu väntar revidering av min Stephenie Meyer uppsats, och med lite tålamod så kan jag snart skicka in den för opponering. Suck, grammatik koll och gallring framåt!

Mot en ljusare framtid

Känner hur mitt tilltagande motionerande börjar ge resultat. Nej nu pratar jag inte om vikt eller volym...utan något mycket viktigare. Jag känner att jag mår bättre. Friskare, gladare och lugnare. I dag hände en sak som vanligtvis skulle få mig att reagera blixtsnabbt och utan att tänka efter, men jag tror (hoppas) att det är yogan som betalar av sig.

Det där lugnet efter passen håller sig kvar i själen på någon subnivå. Så istället för en vanlig Anna-reaktion så stannade jag till och reflekterade över alternativa lösningar på mitt dilemma. Jag tror att det var klokt. Jag tror att det gynnar fler än min vanliga känsloexplotion.

Men även zumban bidrar till mitt välmående genom att framkalla glädje och rejäl nöjdhet med mig själv efter utförda pass. Jag skulle vilja påstå att jag samlar "glad och nöjd"-poäng just nu. Jag har så lätt att vältra mig i känslor som bara är destruktiva, som sorg, vrede och maktlöshet. Nu vältrar jag mig i endorfiner, så ofta jag bara kan.

Varje gång jag kommer in i träningsfaser så frågar jag mig varför jag någonsin slutat. Just nu är jag mest nöjd med varje minut av träning jag tar mig tid för. Målet i vår är att springa mina fem km i blodomloppet på kortare tid än förra året. Målet med livet är att börja använda det lite mer.

Sol Tretton År

Åh vad tiden går fort. Jag kan inte tro att den där envisa babyn som inte ville komma ut redan fyllt tretton år.

Här mediterar hon inför paketöppnande. Bästa djurälskaren fick presentkort på Arken Zoo i mängder, och äntligen en råttbur så att hon kan köpa råttor. (Visst, mormor vägrar nog komma in sen men eftersom hon var med och ordnade buren så kanske hon törs stå på gården i alla fall.)

Maräng och jappfluffs tårta, dagen till ära : D Men mitt födelsedagsbarn har ju varit yngre. Ett årsdagen såg hon ut så här...

 Sen blev hon äldre...

...och äldre....

...med pappa : )

Före skolavslutningen i somras.

Jag anar att de nästkommande tretton åren med henne kommer att vara lika spännande och intressanta : D