Vad jag har gjort i Augusti, lite grann...

Mest av allt så känns det som att jag har varit i Stockholm eller träffat folk. (Minst av allt känns det som att jag har badat och/eller haft alla de där picknickarna jag ville ha.) Jag trivs i Stockholm, och Stockholm trivs hos mig.

Trots det eländiga skicket på min trädgård i år så blommar åtminstone du kära ros.

Jag har varit på Gröna Lund med glada barn trots regn, jag har gått på Museum trots sol, och det har blivit lite matäventyr.

Farfalle de luxe från Söderhallarna. Goda, men mest tjusiga. (Ja de höll färgen efter kokning riktigt bra). Men godaste matupplevelsen down there i sommar var ändå denna.

Stekt strömming och potatismos med rårörda lingon med en twist av citron. Sen att de hela åts på Fjäderholmarna i strålande sol med min underbara syster Emelie gjorde allt ännu bättre.

Sen att getingar attackerad oss och vi åt de sista minutrarna i lätt stress försvann när vi la oss på klipporna och solade.

En liten rolig sak var att vi bl a besökte Musik och Teater Museet där man hade en utställning om norden näktergal - Jenny Lind. För på Fjäderholmarna växte ett träd där det sägs att Jenny satt och mediterade under. Klart som hon korvspad att hon fick inspiration av det här;

(Men "vi kan ju inte gå omkring och glo på trän hela dan")

Så det gjorde vi inte. Så samtidigt som min svägerska från Örebro (trots att hon födde barn sista juni) gjorde sitt allra första fallskärmshopp, så satt jag i Vilda Musen på Grönan med syrran och trodde att jag skulle dö. Tur att de har motgift där.

Jag vet att det verkar som en strålande ide att beställa typ slush drinkar en halvtimme innan stängningsdags, men dessa är lika kalla som de alkoholfria så ni kommer få hjärnfrys av dessa med...särskilt som att ni glömt att de stänger 22 och tror det är öppet till 23 så ni måste dricka upp fort. Öh nej, vi klarade inte det men de var ju roliga i alla fall : )

Bästa Museet i sommar var ändå Moderna Museet.

Yoko Ono hade gjort i ordning önskelapps träd där man fick skriva in vad man önskar sig. Annars var utställningen om hennes verk och liv riktigt intressant. Om Yoko inte hade dejtat Lennon så tror jag att hon hade fått mer genomslagskraft som konstnär. Men hans berömmelse var bara i vägen för henne tror jag.

Syrran bestämde på stående fot att bästa av allt var en stor genomskinlig plast kvadrat där det låg flytande lera i och bubblade. Nu måste man känna Emelie för att bli oroad, men hon är det där typiska barnet som bröt benet för att hon trilla ur ett träd eller målade sin syster prickig och hävdar att syrrans fått tyfus. Så när hon stod och intensivt stirrade mot gyttjebadet förstod jag att helst vill hon hoppa i.

Det har varit en märklig, intensiv och händelserik sommar. En del har gått åt fel håll medan andra saker varit bra.

Som impulsbeslutet att åka över till Norge och fika i Trysil. Det hade förstått inte hänt om jag inte först fått en impulsingivelse att åka på vigsel i Tandådalen. (Nu låter det förstås märkligt men brudparet påpekade på Facebook att alla som var i området var varmt välkomna till ceremonin, och just de här två...well jag var ju med första gången de gifte sig så jag ville se 2.0 versionen i Fjällkyrkan).

Jag kände mig oerhört rörd under ceremonin. På ett sätt kändes det mer seriöst nu än det gjorde för nitton år sen när de var i tjugoårs åldern. Nu har de verkligen valt varandra, trots alla missöden emellan. Så när Teds "För kärlekens skull" skulle sjungas var det svårt för jag var så gråtmild. Underbart är allt jag säger.