31 januari 2010

Kan ni kan jag

Ha ha jag har en plan som Sickan alltid brukade säga. Istället för att grubbla ihjäl mig på varför folk som vanligtvis borde ha engagerat sig i sitt barnbarns uppväxt helt enkelt skippade den lilla detaljen så kom jag på en mental inställning. Som tur är så är jag begåvad med ganska livlig fantasi.

Ett drag som ibland har resulterat i att jag nästan har trott på mig själv när jag fantiserat ihop något. Som den gången jag kom hem från Sandis med en våt morgonrock!! Hur skulle jag förklara det för min mor.? Jag skulle ha sovit hos hos min ständige vapendragare som på den tiden, Thina Rangse, och därför hade jag en morgonrock med mig i en väska. Så jag tänkte fort(väldigt fort) och sa till min ömma moder att jag ville bevisa för mina kamrater att jag precis som Jesus kunde gå på vatten. Så jag sa att jag provade och misslyckades.

 Nu kanske ni tror att modern ifråga fnös och sa att dt var det mest osannolika hon någonsin hade hört. Nej faktiskt inte. Hon var van vid min fantasi och ibland udda beteende. Det som störde henne mest tror jag var tanken på att jag faktiskt hade gått ute bland folk iklädd morgonrock. Nåja sanningen var iaf att jag hade druckit och trillat bara, men det tog flera år (ända tills jag var i tjugoårsåldern) tills jag en dag mindes hur det hade gått till. Det roliga var att både jag och det gamla päronet hade trott på mig : D

Hursomhelst var det ju planen jag skulle demonstrera. Om inte min farfar, farmor eller morfar tycker att jag duger så tycker inte jag att de duger heller. Så nu har jag valt nya släktingar . Ha,ha pilutta er.

29 januari 2010

Howard Zinn

Läste hos en kanadensisk medbloggerska att en amerikansk historiker har avlidit den 27 januari. Blev nyfiken på Howard Zinn som han hette. Varför är det intressant att skriva om Howard ? Därför att han är känd för att ge det amerikanska folket en alternativ historia. I USA blir man lika hjärntvättad när det gäller sitt lands ärorika förflutna som i alla länder. Men mr Zinn tyckte att barnen borde få veta hur indianerna, kvinnorna och slavarna hade upplevt Amerika. Fram till att han skrev A People's History of the United States så trodde de rosenkindade små att allt hade varit saft och bullar för alla som bodde i stora landet USA.

 Men det var inte bara det Howard ändrade på, han utmanade presidenter,FBI och ansträngde sig om att ifrågasätta hur demokratiskt USA egentligen är. En stor man på många vis och jag hade aldrig hört talats om honom. Det för mig att tänka på det faktum att det finns fantastiska människor därute. De som bryr sig, utmanar auktoriteter och kämpar för att vi andra sengångare ska vakna och engagera oss vi också.

Bortsett från detta har jag varit i Falun och fördjupat mig i Macbeth. Ett litet annorlunda grepp var att vi elever fick läsa poesi högt och läsa roller ur Macbeth. Lite roligt faktiskt. Jag fick läsa Ladyns tjänarinna och Macbeth. Nästa ointressanta sak är att jag skaffat facebook. Få se hur mycket jag kommer att använda det. Goodnight Sweden.

28 januari 2010

It's like my ipod stuck on replay

Är på danshumör. Skulle önskat att det fanns ett vettigt ställe att gå ut på här i hemhålan men tyvärr icke. Mitt dilemma är detta om jag vill gå någonstans där man spelar lite rolig musik är jag hänvisad till ortens fjortisställe där jag snart är gammal nog att vara mamma åt les enfants terriblé sur la discothéque, och vill jag gå där det finns mer jämnåriga så spelas det ofta dansbandsmusik eller enbart discomusik från 70/80-talet. Missförstå mig inte, ibland är det kul att lyssna på äldre musik men det är just det - ibland. Vad ska en kvinna göra för att få hoppa omkring till Gaga, Guetta och Kesha utan att känna att man är en katt bland hermeliner.

Hemma på min gata i stan har vi ett gammalt ordspråk som lyder "tacka vet jag terrassen." För den oinvigde kan jag upplysa att det var ett uteställe som hade två dansgolv, två barer och möjlighet att sitta utomhus med sin gin & tonic varma sommarkvällar trots att det pågick fullt disco inne. Inget, "Gå in med drinken, här ute får man inte dricka." Those were the days. Nämner man denna pärla till jämnåriga här i bygden får de flesta något fuktigt i blicken och de mumlar det var bättre förr.

I helgen ska jag personligen hem till Phil och ha det trevligt samtidigt som mina "vanliga" partytjejer betalar 180 spänn för att se på Style och uppleva en 80-tals kväll. Jag hoppas verkligen att de får valuta för pengarna men lite tveksam är jag på att jag själv skulle haft det om jag ändrat mina planer. Ge mig något nytt, något jag inte kan motstå. Till ett rimligt pris dessutom. Jag gillar att klä ut mig och teman men lite mer spännande än 80-tal. Vad sägs om space-tema och då kan jag gå som Saturnus. Billig utstyrsel - jag bara går med mina bilringar.

 Eller så kan vi ha Bitch -tema, då kan jag utnyttja min pms till fullo.


Ah. Como eu sou rica e famosa. Já tá. Já tá com inveja espavorosa.
Marina Gasolina/Maskinen 

25 januari 2010

"Gentle reader, may you never feel what I then felt."

Äntligen har jag läst ut Jane Eyre. En bok jag verkligen önskar att alla romantiska människor därute skulle ta sig an. Visst den är skriven på 1800-talet och språket är poetiskt och det är många symboliska passager men ändå. Jag kunde inte låta bli att gå in på IMDB för att se vilka filmatiseringar som gjorts( antog att det skulle finnas) och såg att det var en hel del. Det mest intressanta var dock att den ska släppas som film 2011 och med Mia Wasikowska.

För den oinvigde kan jag berätta att Mia ska spela Alice i Tim Burtons filmatisering av Alice i underlandet. Jag som älskar både Tim Burton och boken nyss nämnd kan inte annat än häpna över detta att just Mia ska spela Jane. Ännu mer spännande blir det när man vet att Bronte och Lewis Caroll skrev under samma era och dessutom ibland nämns i samma andetag med anledning av att de bägge använder fantasyinslag som förstärkare av karaktärernas känslor eller skeenden i böckerna.

Trots detta är böckerna väldigt olika men i Jane Eyre förekommer en hel del hänsyftningar till älvor och det förekommer oförklarliga upplevelser. Hur som helst är jag lyrisk.  Bilden ovan är Mia som Alice och som ni vet är den inte min egen utan tillhör upphovsmakaren precis som de mesta jag har i bildväg, men jag tyckte ni skulle få en uppfattning om hur hon ser ut. Plus att jag vill ha en likadan kappa : D

20 januari 2010

Märta

Ibland kan man lura sig själv. Eller rättare sagt det gör man väl ganska ofta men av olika anledningar. Man lurar sig själv för att man är bekväm, rädd eller kanske behöver bearbeta en sak senare. Skälen kan vara oändliga. Som i mitt fall. Jag är duktig på det här. Särskilt i relationer, min man säger att jag är otroligt naiv och tror att människor är ärligare och godare än vad de många gånger är. Ja, jag vet inte om jag håller med men jag är nog lite naiv och löjligt hoppfull.

I helgen var jag ju hos min biologiske far och träffade mina släktingar på hans sida. Bland annat min pappas mamma. Min farmor. Jag säger aldrig så om henne eller till henne. Jag insåg med full kraft i dag att jag faktiskt är ganska ledsen. Bitter. Otröstlig. Arg. Barnslig. Min pappa var ingen person jag växte upp med, inte för att jag inte ville. Utan för att han inte ville/kunde/orkade välj själva. Men det har jag försonat mig med till stor del. Det funkar hjälpligt mellan oss idag. Han har ändrats inte jag. Jag gjorde mitt bästa som liten flicka, tonåring och ung kvinna genom att ringa och skriva till honom för att få en kontakt. Idag har vi det. Men inte när jag behövde honom som mest. Men det som har fått mina ögon att mörkna nu är min dåliga relation till hans mamma. Kvinnan som aldrig ansträngde att vara min farmor.

Och i helgen insåg jag att hon är på väg in i senilitet. Hon var väldigt iakttagande mot mig och min storebror. Hon har missat oss bägge tack vare sin tafatthet eller ovilja, vad nu skälet kan ha varit. Hon berättar om hur hon minns min bror som bäbis och liten pojke. Han ler lite osäkert för han minns inte henne. Så vänder hon sig plötsligt till mig och tar mina händer och ser allvarligt på mig och säger: Och dig har jag ju bara hört talas om.

Nej, det har hon inte. Vi har träffats. När jag var jätteliten, när jag var skolflicka, på min fars bröllop. Och senast på min lillebrors bröllop förra året. Sen alla brev jag skrev i hopp om att få någon vuxen som älskade mig när jag behövde det. Jag ser på henne och säger lugnt och vänligt: Nej Märta, du har träffat mig förut.

Ni förstår det är för sent nu. Long time gone. Hon är på väg bort. Jag kommer aldrig ha funnits i hennesbank. Min far, hans bror och alla mina syskon kommer finnas kvar ett bra tag till men jag är i stort sett redan borta.
På något sätt hade jag nog innerst inne hoppats på en förklaring, en ömhetsbetygelse. En möjlighet att få höra att jag var viktig men att hon inte....ja någonting. Men det är för sent nu.


And I wonder if you know how it really feels to be left outside alone.
Anastacia

18 januari 2010

Monday

Jäpp nu är jag fullt fraterniserad med släkten och tryggt hemma igen : D Nej då det var riktigt amusant. Att få prtat med människor som man delar gener men ändå inte känner är väldigt intressant. Nu vet jag att min storebror lyssnar på Kent och är Event ansvarig på nåt Grand hotell i Sthlm. Vidare så har jag förstått att min farbror var väldigt lik Sol när han var yngre. Jag blev alldeles häpen när jag såg ett kort på Åke som tonåring och insåg att min dotter var lik någon på min pappas sida. Jag har aldrig tänkt på det faktiskt. I min värld så är hon bara min och Daniels genblandning och nu ser jag att jag fortfarande kan bli överraskad.
Annars är den roligaste nyheten att Christoph Waltz fick en Golden Globe award för best supporting actor. Det var så otroligt välförtjänt. Men hur tänkte de när Avatar fick pris som bästa drama kommer jag aldrig förstå.

Idag började jag lite smått "träna" igen. Jag och syrran promenerade vilt och det var superhurtigt av mig eftersom att jag redan hade promenerat tidigare på dagen. Det är så skönt att det är drägliga grader igen.

15 januari 2010

I elller ur form

I morgon bär det av till hufvudstaden till att fraternisera med släkten. Barnen är lyriska själv är jag sisådär. Men vad gör man inte för att hålla folk glada och nöjda.Min far har fått för sig att alla hans barn och barnbarn ska äta middag hos ovan nämnde fader. Så det är väl ett bra tillfälle att studera min mystiske storebror som jag bara sett en gång tidigare. Han har två småpojkar på ca fem och tre år så jag förväntar mig ingen stillsam familjemiddag. Nåja.

Skolan har börjat lägga ut info om kommande kurser och dylikt. Känns betryggande. Snart bär det ned till Falun igen. Men nu ska jag vänta in våren och ljuset när jag pendlar. Är lite lättare att läsa på bussen då.

Har känt av den förbaskade magkatarren ett par dagar så mina situps har fått vila sen i söndags, men som kompensation har jag förstås inte kunnat äta särskilt mycket. Suck. Blir svårt att komma i Trelawney-form till utsatt tid med sådana här krämpor.

13 januari 2010

Camus

Jo det blev nobelpristagare som årets läsutmaning. Jag har börjat med den fransk-algeriske författaren Albert Camus som fick nobelpris -57. För att inte döma en författare för snabbt har jag börjat med att läsa två böcker av samma person för att få en bredare uppfattning om individens verk. Här valde jag hans första bok Främlingen och hans nästnäst sista Fallet.

Tyckte jag om dem, knappast. Kommer jag att rekommendera dem, förmodligen inte. Det jag kan säga är att de säkert var banbrytande på sin tid. Fallet är väl intressant om man gillar att läsa om skuld och hur det kan förtära en person. Samt om man gillar berättar greppet som var i en dailog/monolog form. Dvs. protagonisten samtalar med någon vars svar inte skrivs ned utan läsarens förs vidare av huvudpersonens (som naturligtvis är man) svar på den osynlige samtalspartnern. Slutet kan tyckas överraskande men inte tillräckligt för att jag vill att någon annan person ska behöva läsa hela boken för det.

 I Främlingen är det mer en berättelse eller redogörelse över en serie händelser som huvudpersonen yttrar. Boken handlar mer eller mindre om en likgiltig människa som hamnar i fängelse och vi får veta varför. Okej den var lite bra men mest för att jag tror att jag tolkar protagonisten som lidande av Aspbergers snarare än samvetslös eller just likgiltlig. Har läst lite om Camus och att en del tolkar denna bok som en sorts självbiografi rent känslomässigt men då undrar jag nog om killen inte hade lite issues.

Dessa två böcker ska ni läsa om ni är intresserad av existentialism eller vill ha något att tala om när ni råkar på Horace E. Däremot är min nuvarande läsning något intressantare. Jane Eyre av Charlotte Bronte. (Sorry vet inte hur man får fram skumma e:en som hennes bör ha.) Jag hade inga förhoppningar på denna bok då min litt. lärare viskade att den är skittråkig. Ändå står den som kurslitteratur i vår och därför läser jag den nu. Men jag håller inte riktigt med min beläste lärare, jag finner den tvärtom fängslande så långt. Nästa vecka börjar jag igen och det är med en smula glädje och en droppe vånda. Skönt när man kommer igång igen. Snart rullar livet på i sina trygga mönster igen.

12 januari 2010

Fotbollar gör grisar glada

Idag har Lothar födelsedag. Inte Lothar i Mandrake som ni kan se på bilden här, utan min styvfar Lothar Lunde aka Lennart Kjellsson . Nu kan han tyvärr inte njuta av någon tårta eftersom att det är ett tag sen han lämnade Guds gröna jord. Sextiofem år skulle han ha blivit om inte universum hade så underligt sinne för humor. Jag skriver så för att omständigheterna runt hans död fortfarande känns surrealistiska och en smula underliga. Han hade fyllt sextio år och av en massa anledningar så bestämdes det att han skulle flytta från Mora till Los våren 2005. Hans bror hade köpt ett rangligt hus mitt i obygden som brodern skulle ha som pensionärshus. Jag tror att tanken var att de skulle bo där tillsammans och röka cigarrer och se på film, för det var en sak de hade gemensamt. Filmintresset.

Det var bara det att Lennart hann inte bo där mer än knappt en månad när han fick lite krämpor. Ont i magen och så. Vårdcentralen där han bodde hade varit oförskämd sa han till mig minns jag och de skickade hem honom med en uppmaning att inte dricka sprit. Nej han blev inte bättre utan fick åka till sjukhuset i Hudik. Sen fick han åka hem men brorsan var lite orolig han skulle väl inte gå och bli riktigt dålig nu. Nej, nej sa Lothar, han kände sig bättre nu. Men det var inte bättre. Grannen hittade honom, för han hade också oroat sig och bestämde sig för att knacka på. Vad ska man säga. Egentligen tror jag inte på det än.

Fast jag följde med stackars lillebror för att städa bort pappans saker  från huset, fast jag bakade till begravningen och fast vi tänder ljus på kyrkogården varje år. Jag förstår faktiskt inte. Bara nu när jag skriver trillar tårarna som de gör när jag tänker på allt. Jag är en sentimental toka som har en tendens att vara en softis. Men man måste ha träffat Lothar för att förstå hur cool kille vi pratar om här. Tack vare honom har jag utvecklat mitt stora filmintresse och han har berättat om Picasso och alla spännande konstnärer sen målade han ju själv. Planer på någon sorts utställning finns för man ska inte undanhålla världen en sån skruvad konst som hans. Det är inget man hänger i en barnkammare eller där lugn och ro ska råda : D
Sen är det han som har visat mig bröderna Marx, Chaplin och framförallt Monty Python. Han gillade komedier. Gärna slapstick a la Buster Keaton och dylikt men det är inte my cup of tea. Sen är det alla hans skumma maträtter och experiment han hade för sig. Excentrisk kan man lugnt påstå. Pölsa med alla möjliga grejor i, jag ryser fortfarande när jag tänker på det.

Hans favoritplats var nog fäboden i Ryfsel (Rybsel) där kunde han måla,dricka och kontemplera i lugn och ro. Hans lillebror Bo tror att Lennart är där nu, han tycker sig ha märkt vissa tecken och så kan det nog vara. Han gillade det gröna och skogen. Solrosor var något av hans blomma tycker jag. Han odlade dem gärna och som en stark symbol för livet tilltalades han nog av dem. Jag tänker i alla fall på honom när jag ser en solros.

10 januari 2010

The Scottish play

"Mossop: ...lest you continue in your quotations and mention the name of the "Scottish Play".
Keanrick: Oh-ho... never fear, I shan't do that.
Blackadder: By the "Scottish Play", I assume you mean *Macbeth*.
Mossop, Keanrick: Aahhhhh. Hot potato, off his drawers, Puck will make amends. Aaahh.
Blackadder: What was that?
Keanrick: We were exorcising evil spirits. Being but a mere butler, you will not know the great theatre tradition that one does *never* speak the name of the "Scottish Play".
Blackadder: What, *Macbeth*?
Mossop, Keanrick: Aahhhhh. Hot potato, off his drawers, Puck will make amends. Ohhh.
Blackadder: Good lord, you mean you have to do *that* every time I say *Macbeth*?
Mossop, Keanrick: Aahhhhh. Hot potato, off his drawers, Puck will make amends. Owwww.
Mossop: Will you please stop saying *that*. Always call it the "Scottish Play".
Blackadder: So you want me to say the "Scottish Play"?
Mossop, Keanrick: [shout] Yes.
Blackadder: Rather than *Macbeth*?
Mossop, Keanrick: Aahhhhh. Hot potato, off his drawers, Puck will make amends. Owwwwww.
Prince George: For heaven's sake, what is all this hullabaloo, all this shouting and screaming and yelling blue murder? Why... it's like that play we saw the other day, what was it called... umm...
Blackadder: *Macbeth*, sir?
Mossop, Keanrick: Aahhhhh. Hot potato, off his drawers, Puck will make amends. Owwwwww."
Här ovan har ni en dialog från "the Black Adder" tredje säsongen där man diskuterar den bok jag äntligen avslutat. Macbeth av William Shakespeare. Och jag måste säga att  Black Adder är mycket roligare än pjäsen/boken. Det är klart att den har sina förtjänster men den har tagit mig tre !!!! veckor att läsa. Ok den är på engelska, ok den är på gammal engelska, ok - jag fick läsa om sidorna tills jag förstod men nu är det klart tjo ho. Allvarligt talat jag vill gärna läsa klassiker och i tonåren läste jag "Hamlet" men inte mindes jag att jag tyckte att den var särskilt svår. Jag kan bara anta att jag har blivit trögare med åren : D

Jag vill bokutmana mig själv i år. Antingen läsa lite nobel pristagare eller klassiker eller svenska stora författare. Men problemet är att jag inte kan bestämma mig. Sen funderar jag på om man borde lands-nicha mig. Typ bara finska  eller kinesiska författare. Poängen med detta är att jag vill vidga mitt tänkande. För egentligen är jag konservativ det blir mest fantasy, sci-fi eller övernaturliga romaner. Nu vill jag göra något nytt. Ge gärna förslag kära med människor ; D

09 januari 2010

Är blod tjockare än vatten ?

Jag har fått frågor om min familj och våra inbördes släktrelationer så många gånger att jag har förstått att det är svårt att förstå hur allt ligger till. Genom min uppväxt har folks minspel visat att de ansett att det är för komplicerat att hänga med när jag förklarar om mina bröder och systrar. Ibland förvånar det mig för jag tycker att vi är en så modern och tidstypisk familj. Men så kom jag på att jag mestadels växt upp här i Dalarna och att av någon märklig anledning så skaffade folk barn här i 25-års åldern på sjuttiotalet vilket gjorde min mamma yngst alla kategorier när jag växte upp, sen envisas folk med kärnfamiljer och andra Norén. traumatiska saker här uppe : D

Jag har alltså bara halv syskon. Det är punkt ett. För mig är det konstigt med människor som delar upp så här för man är alltid syskon enligt mig. Vare sig man vill eller inte. I Dalarna tycks det vara viktigt att särskilja detta som om att helsyskon är ens riktiga och halvsyskon blir något i stil med styvsyskon (strange). Så ser inte jag det för då skulle jag helt plötsligt gå från åtta syskon till noll.

Punkt två. Jag har fyra syskon på mammas sida som växt upp här i Mora och sen har jag fyra som är min pappas som växt upp i Sthlm. Så långt tror jag alla hänger med. Jag känner dem som bor i Mora bäst för det är hos min mor jag har växt upp. Men mina syskon i Sthlm är på många sätt mer lik mig på det viset att de är precis lika pratsamma, klantiga blåögda som jag. Det förvånar mig en smula att det faktiskt är så. Sen är det betryggande : D Många år trodde jag att jag var adopterad eftersom att jag var så annorlunda mot min mors släkt. Ingen har varit så pratig, nervig eller viftat med armarna som jag. Men i min pappas släkt är det betydligt vanligare. Mamma är nog lite typisk för sin Västerbottniska bakgrund, lite försiktig med främlingar, eftertänksam och ogillar uppmärksamhet. Pappa å andra sidan, tja har ni sett Allan Svensson i Svensson,Svensson så vet ni ungefär.

Punkt tre. Mina föräldrar var väldigt unga när de fick mig därför har vi olika pappor och mammor nästan allihop. Och det brukar vara här folk tappar tråden. Men för mig är det oviktigt. Mina syskon är mina trots att det rinner lite vatten i blodet. Men jag vet inte hur det skulle vara att tillhöra en traditionell kärnfamilj, jag tror inte att det automatiskt är bättre. Min uppväxt kanske var ovanlig när jag var liten men nu kan man se oss som pionjärer. Nu är vi standard och kärnfamiljen döende.

07 januari 2010

Baby it's cold outside

Livet är skört ibland. Inte bara våra bräckliga kroppar utan hela cykeln och våra strukturer. Det krävs inte så mycket för att rubba en människa eller tusentals. detta var något som många av oss här i Dalarna fick en chans att grubbla över när vi fick strömavbrott strax efter jul. Det var nog inte mer än ca fyra timmar, men det visste vi inte då hur länge det skulle vara. Själv bekymrade jag mig över hur vi skulle kunna laga mat om det höll i sig. För vi har inget camping kök eftersom att vi inte är camping människor. Mer än en gång tänkte jag på hur smart min förre kollega Micke var som satte in en vedspis när han gjorde om sitt kök.

Inte var det varmt ute heller. Jag skjutsade ned mina systrar som skulle mellandags shoppa på rean men affärerna kunde inte öppna sina dörrar och även om de hade kunnat det hade de inte kunnat ta betalt. Kört som sagt var. Min svärmor och jag låg i mitt vardags rum och längtade efter te och värme när den öppna spisen blev tänd av maken. Tja vi skulle iaf få värme, men vi har ingen direkt kokanordning i den så.... Fast sen så kom vi på att man kanske kunde improvisera. Jag hade en fonduegryta jag aldrig ens öppnat och där i fanns ett metall ställ sen ärvde Daniel en koppar kaffe panna så det tog vi och hällde vatten i. Äntligen skulle vi få te. Ja det är väl inte så svårt att räkna ut att precis när vattnet var varmt så kom strömmen tillbaka. Men vi drack vårt äventyrs vatten till teet. Ska det va så ska det.

04 januari 2010

Look alike

God morgon är det nytt år redan ? Oj det har visst gått några dagar, tja få se hur lång tid det tar att vänja sig vid att skriva -10. Eftersom att jag inte har något vettigt att skriva vill jag ha en look alike tävling. Jag har alltid gillat parodin över mode industrin som heter Zoolander. Filmen är döpt efter huvudpersonen, Derek Zoolander, en modell mest känd för sin look "Blue Steel". Så döm om min förvåning när jag såg att min bror Mike har samma min på otroligt många foton. Sen har vi ju släktens favorit jämförelse Harry Potter vs. Daniel Skeri. Allvarligt ge Daniel (!!!) Radcliffe ett par år till så blir de enäggs tvillingar. Så kommentera gärna vilka som är mest lika eller föreslå egna exempel.