31 december 2009

Mitt namn är Doof och ni gör som jag vill, ho ho.

Då årets sista dag tillika decenniets sista dag nu har anlänt tänker jag som många andra blicka lite bakåt. Om vi börjar med det nya årtusendets första tio år vill jag ge fantasin en röst för nyhets sammandrag kan ni få på TV.

För mig personligen var en av dagens nyhet att Peter Jackson ska bli adlad av the British Queen. Han har gjort så mkt för Nya Zeelands turist industri genom att... ja ni vet spela in Tolkien älskade trilogi där. Sen är det så att NZ tillhör fortfarande the Commonwelth så Elizabeth vill hedra den man som gav Legolas, Frodo och de andra liv på våra biografdukar. Och för mig var den här filmatiseringen något oerhört. 2001 kom första delen ut och jag var helt i upplösningstillstånd och tyckte att det var tortyr att behöva vänta ett helt år på nästa del. Så Sagan om Ringen i bioform i början av dena tidsperiod var en höjdare.

Samma år 2001 kom en annan bok serie ut på bio. Den var för mig ingen storkonkurrent till LOTR men jag följde med mina småsystrar på Harry Potter and the Philosophers stone. Jag hade inte läst böckerna men det hade Elin då åtta år börjat göra.Däremot blev jag förtjust i filmen och tyckte att det var en av de bästa barnfilmer jag sett. Så jag bestämde mig för att läsa alla böckerna vilket jag aldrig ångrat. Sen för er som inte gärna gör något så mossigt som att vända blad utan hellre matas visuellt så kan jag säga att ni missar halva storyn för HP-filmerna är kraftigt redigerade även om jag gillar dem också. Ta Hermione Granger söt och bedårande, hm ta och läs böckerna i stället : D

Sen kommer vi oundvikligen till min senaste addiction. Jag vet, jag är 37 år och borde lämna tonårsböckerna till tonåringar men jag är fast. Stephenie Meyers böcker om Edward och Bella har varit en av årets höjdpunkter för mig. Den här serien som populärt bara kallas Twilight är fascinerande ur många synvinklar. Det är inte bara romantisk kärlek utan också en familjesaga, man följer utvecklingen av Bellas karaktär från den truliga lite obekväma tonåringen till den person hon har blivit i sista bokens sista del. Jag har läst böckerna så många gånger nu att de lever för mig. Precis som Bilbo, Villemo, Aslan och många andra litterära gestalter.
Återigen tackar jag Elin som väckte mitt intresse.

Till sist vill jag återigen nämna Dan Brown. Filmad två gånger nu med Tom Hanks som Robert Langdon underligt val men ja så är Holly wood. Da Vinci koden och den senast boken har jag nyss tagit upp så....
Jag gillar dem och om de får någon annan människa än undertecknad intresserad av magisk religion så är jag nöjd.

Men filmmässigt så har ju det sprutat ut bra och dåliga såna sista tio åren. Men jag tror att jag talar för många när jag säger att Oscar för bästa biroll måste gå till Christoph Waltz för rollen som Hans Landa i Inglorious Bastards. Det är den tom decenniets roll tolkning i mitt tycke.

Andra bra filmer har varit Pirates -serien, Sin City, Kill Bill, Constantine, The Village, och Avatar. Men listan kan säkert fyllas på.


Årets mest intressanta nyhet har inte kommit genom böcker eller film dock men den har en koppling till fantasin. Kärlek som ni vet är en magisk kraft i sig själv. Den får människor att lämna sina familjer, mörda sina släktingar och förråda sina kungar. I alla fall i böckerna : ) Men ibland överraskar den oss människor också. Långt efter att vi slutat tro på någon magisk förändring i våra liv kan den dyka upp. Kärleken. När min yngsta dotter fyllde år i oktober var det en vanlig hektisk dag  ända tills det plingade på dörrklockan på sena förmiddagen. Helt utan förvarning kom min mamma och hälsade på men inte själv. Med sig hade hon en gammal bekant som jag personligen inte sett på sisådär 33 år. Men där var han, Roffe, en kompis sen förr. Och nu är han så mycket mer. Om ni visste hur annorlunda en människas liv kan bli av denna "enkla" känsla. Här är det nog ett fall av seeing is believing och jag tror. Denna händelse av oväntad vändning i min mors liv har fått mig att känna att det är aldrig för sent. Och jag vet att jag talar för mina bröder också när jag säger att nu känns det bra, nu har hon hittat hem. Det finns en smula rättvisa i universum. Saker kan bli som man vill eller önskar. Så sätt upp era mål och hopp inför det nya decenniet och sträck på er. Jag ska fortsätta att sträcka mig efter stjärnorna själv för jag vet att man kan nå dem

29 december 2009

Recensioner

Har insett att jag inte har nämnt AVATAR i min blogg. Utan att ge ut några spoilers så kan jag nog ändå tillstå att den gav årets film upplevelse. New Moon var underbar, men det beror ju också på att jag är en sån Twilight nerd. Här å andra sidan fanns det mesta man vill ha av en film. James Cameron gav actiondyrkarna action, romantikerna kärlek och mystikerna något att grubbla på. Animationerna var så fantastiska att jag personligen glömde bort att det jag såg inte finns på riktigt. När jag (22 dec) steg ut ur bion var min första reaktion chock. Jag mindes inte att utanför filmen fanns en vintervärld som väntade. Det var totalt surrealistiskt att åka hem till barn och julförberedelser efter att tillbringat tid i Pandora ett par timmar.

 Men i dag var flickorna i väg och såg uppföljaren till Alvin & the Chipmunks. Jag ville inte direkt följa med för små tecknade djur som talar i ljust,speedat läge är inte min grej. Men barnen älskade den och de vill ha alla filmlåtarna. Personligen har jag svårt för dessa typer av filmer men barn ska recensera barnfilmer och inga torrbollar på 37 år : D

En annan företeelse jag vill säga något om är Dan Browns senaste bok. Jag har läst hans fyra tidigare böcker och måste nog säga att böckerna med Robert Langdon är bättre än de andra två..Lånade Malins kopia och antar att den var en smula intressant då jag inte slutade läsa förrens jag var klar fem i fyra i går natt. Det jag gillar med denna och de andra två är hans försök att göra världen mera magisk men ändå med en vetenskaplig känsla genomgående i dessa litterära verk. Fast har man läst den här författaren förr känner man igen hans sätt att tänka på och det ger en viss förutsägbarhet i vissa grenar av ploten. Misstolka mig inte jag tycker att ni ska läsa den men har man läst Dan Brown tidigare så kommer risken finnas att man räknar ut vissa skeenden. Enligt mig är den sämre än Da Vinci-koden men bättre än Änglar och Demoner, trots allt läsvärd.

28 december 2009

Måndag morgon och mitt huvud känns så tungt.

Ingen jul trots det fick jag en present idag. Önskar jag kunde fixa en bra bild men ni får helt enkelt tro mig. Svarta Malin har gett mig Nightmare before christmas plektrum. Sex stycken dessutom, så nu måste jag bli bättre på att spela med plektrum : D Sen hade hon dessutom bakat chokladkakor till oss. Vilken flicka va !

Just nu är maken förkyld, kassan tom och nyåret i antågande. Vore kanske på plats att fundera ut några vettiga nyårslöften till 2010. Inte gå ned ett kilo om dagen eller äta selleri varje dag. Vill faktiskt använda den magiska skiljegränsen mellan dåtid och framtid till att avlägga några löften. Jag gillar sånt, även om löftena bryts så är det något högtidligt över att mumla ut sina förhoppningar i en gnistrande vinternatt. Om någon har några bra förslag så har ni tre(oh ännu mer magi) dygn på er att sända in förslag.


Syrran och jag ska börja vårt nya sunda liv på nyårsdagen och det har inget med löften att göra utan mer en nödvändighet. Jag tror jag talar för oss båda när jag säger att man tröttnar fort på att vara håglös och med dålig kondis. Fast man glömmer bort det så är det skönt att leva sunt. Kanske inte de första tre veckorna men sen : )

25 december 2009

Jack for Santa



Nu är den mest hypade dagen om året över. Vi firade julafton med min svärfar och hans sambo, samt Daniels bror,flickvän och deras två småpojkar. Vi hade det bra. Men. Av någon anledning känner jag mig alltid som Morticia Addams när vi ska göra något med min mans släkt. Jag antar att det ligger i mig och inte dem. Jag känner mig bara så fel och awkward när jag umgås med människor som jag har få berörings punkter.

Sist vi hälsade på hans far och husfru kommenterade hon efter en blick på mina döttrar att barn ska inte vara klädda i svart. Så av naturliga skäl lade jag fram svarta kläder till Sol igår och klädde mig i svart själv. (Ja Daniel var också svartklädd) Nova var tomteklädd och det är inte mycket man kan göra åt det. Barnen var förkylda men nöjda och glada när de sen lade sig.

Nästa år vill jag ha en "Gothic Christmas" och göra allt så otraditionellt jag bara kan. Det är sant, jag kände det igår. Jag är redo att frångå traditionerna och jag är inte så rigid som jag trott.
: D

Santa's going to wear a black dress
Just for me and you
Santa's going to grunt in Latin
And slay a dragon or two

Rudolph, he will change his name
'cause Rudolph just sounds really lame
Now we'll call him Ragnagord
The evil reindeer overlord

Within Temptation

24 december 2009

Long time ago in Betlehem.....


Med mitt hundrade inlägg vill jag härmed deklarera julfrid. Må den svepa över era trötta själar och lysa upp mörkret inuti oss alla så att där bara finns ljus och stillhet.

22 december 2009

Min julskinka har rymt och släkten kommer om en timme.

Hurra jag har iaf fått ett betyg klart före jul. Min snälla litteratur lärare mailade att jag fick VG på sista tentan och VG som slutbetyg i litt.kursen. Vad kul : D De andra lärarna tar god tid på sig och jag misstänker att vi får veta en bit in  i januari de andra omdömena.

Är lite mörbultad i umgängescellerna då vi haft full rulle sen i fredags. Som tidigare nämnt var vi på fest då och innan samma dag hälsade D's moster på. Dagen efter började Nova ringa halv tio och ville hem, det är inte samma sak att dricka vin och lägga sig sent när man har barnvakt och inte. Vad jag menar är att man lämnar bort de små för att få sova ut, inte bli terrad var tjugonde minut av en telefon med gråtande barn i andra änden av telefon.  Hur som helst fick Sol och D hämta Sols bästis i Malung den dagen och hon sov över till söndagen. Jag tänkte passa på att städa och baka  när Nova var hos farmor och de andra inte hade kommit hem.

Men då kom lillbus hem och ville bara grina och ligga i sängen och hålla mamma i handen.  Så det var det.
På söndagen skulle brorsan, hans fru, min farsa och mina andra två syskon komma och jag hade inte hunnit bädda i deras sängkläder, bakat eller nåt jag planerat. Så insåg jag att Maria skulle ju komma kl 11 och klippa oss. Varmvattnet var naturligtvis avstängt när jag kom upp och inte hade jag kommit håg att ta ut pengar. Så slänger ihop en kaka, sätter på varmvattnet, kastar mig ut efter grönt.  Och hann precis tvätta håret innan Ia kom. Klippkalaset var precis klart när Nova började vänta in Morfar. Som var sen som vanligt och tjatet eskalerade medan jag städade och flängde. Sen ramla släkten in när jag skulle skjutsa Malungsgästen till bussen. Hej hopp.

Sen var det spelkväll med de vanliga inslagen. Daniel och Figge leker besserwissrar, farsan vinsinne gör att han glömmer hälften. Nova surar för att hon inte vinner ja allt som gör en kväll perfekt. Morgonen efter (måndag 21) fyller Sol år. Figge och Lotta åker tidigt och jag bakar allmedans Amanda (min syster) berättar om tonårslivet vedermödor i storstaden. Pappa och D bråkar med en skrivare. Och varenda människa ringer varje halvtimme för att förtvivlat höra vad Sol vill ha. (För tusende gången, Jag vet inte mer än någon annan.)

Så kommer farfar kl 12 och ska hämta Sol. Även fast vi har andra gäster här för att träffa henne och hon gärna vill va hemma så ska de ut på fika så han slipper träffa min släkt sen på kalas : D Ja vad säger man.
Sol blev nöjd med dagen och det är allt som räknas. När sista gästen for kl åtta var det plötsligt väldigt tyst i huset. Jag tycker om min släkt men när man träffar alla i samma veva blir hjärnan som ett vacuum på mig.


I dag är jag fortfarande yr av min egen förmåga att stressa upp mig. Allt handlar om organisering, faktiskt och den förmågan är kraftigt nedsatt just nu. Men i år behöver jag inte bekymra mig om julafton. Ska till svärfar på kvällen och ska klämma in resten på något sätt också. Men matbestyren är minimala.

19 december 2009

God save the Queen

'It's beginning to look a lot like christmas' som Bing Crosby sjunger. Snön ligger i drivor och temperaturen utanför lovar halvt om halvt att snön får ligga kvar till dagen J. Det är vackert men förbannat kallt. Med tanke på hur jag mår av temperaturer runt plus tjugofem så ska jag väl vara glad när vi har det så här, men jag gillar lagom när det gäller väder. Lagom. Hör ni det vädergudar. Inte värmeböljor i maj när man jobbar, inte kyla som hindrar barn från att gå ut på jullovet.

Själv gick jag ut i går i dubbel bemärkelse. Först flängde jag runt i affärer medan min värmedyrkande man såg blekare och blekare ut, han uppskattar inte riktigt det friska vädret : D Medger att det var löjligt kyligt ute. Men det hindrade oss inte från att senare på kvällen fara till min gamle kollega Phil och umgås. Det var jättetrevligt och bra träning för mig eftersom majoriteten på Phils fester är engelskspråkiga. Mestadels är det engelsmän. Jag frågade en av gästerna lite fint hur det kom sig att han refererade till sig själv som engelsman och inte britt. Då fick han en märklig glimt i ögat och sa med övertygelse att det berodde på att han först och främst är engelsman . Det är så roligt för just det här har jag ju nyss läst om i skolan och det var ett av ämnena jag skrev om i sista tentan. Han förklarade att det är så bara, i Storbrittanien ser sig ingen som britt utan skotte, irländare o.s.v. Känsligt ämne alltså. Sen tillade han halv viskande att en av killarna var från Dublin och då svarade jag att det hade jag aldrig trott för det hördes verkligen inte. Varvid Mark (som min konversation partner hette) såg förfärad ut och sa i ännu lägre ton att det kanske var klokt om jag inte sa det till honom för då skulle han bli djupt sårad. Jag tycker att det hela var komiskt men lydde rådet. Hur som helst är det roligt att få prata engelska en hel kväll, särskilt efter ett glas vin för då tror man i alla fall att man är riktigt bra på det ; )

16 december 2009

Lättad

Hi, hi vi fick iväg flickebarnet, jag tror tom att hon tyckte det var lite roligt och intressant. Faktum är att hela morgonen gick smärtfritt. Det brukar väl vara så var åttonde vecka eller så att en sån dag infaller. Ja, jag tackar och tar emot. I övrigt så lämnade jag in sista tentan för terminen i går så nu kan jag koppla av en smula.


Nu ska jag koncentrera mig på födelsedag och jul. Dags att städa huset, baka lite till och shoppa hysteriskt (när pengarna kommer).

15 december 2009

The end of the line ?

Ibland får man erkänna sig besegrad trots att man inte vill. Ibland får man acceptera att hur man än försöker påverka ödet gör det som det vill. Ibland får man ta att saker helt inte går som man planerat.
Nu är det så att jag inte är så duktig på ovanstående. Faktum är att jag tror aldrig jag har klarat av det.

Det brukar göra att jag ofta utkämpar hopplösa kamper och gråter onödigt mycket, onödigt ofta. Som nu. Jag önskar att min äldsta dotter skulle få må bra och jag och min man har kämpat för att hon ska få hjälp mot sin ångest oro. Efter tjat och väntan så fick vi mot all förmodan komma in till BUP och skulle få specialhjälp av HAB. Men alla planer faller platt till marken om inte huvudpersonen vill ta emot hjälpen. I morgon skulle vi åka och börja en behandling men hon vägrar. Hon mår bra säger hon. Hon är inte knäpp. Och hon vill inte ha någon hjälp eftersom inget är fel.

Så allt vi har jobbat för bara rinner ut i sanden. Jag har försökt att förhindra en större tonårs kris genom att hon ska få lära sig ångesthantering innan puberteten slår igenom med full kraft. Det har varit mitt syfte hela hösten att hitta en väg till en hanterbar vardag för min ständigt grubblande,stressade och ängsliga flicka. Så vad nu ? Man kan tyvärr inte tvinga någon att göra det som kan vara bra för dem om de inte är motiverade. Ja, jag har försökt muta, vädja och hotat men hon är hon och ingen kan vara bestämd som den damen.

Så jag funderar nu på om jag har nått slutet på mina möjligheter att påverka hennes framtid. Vi kommer knappast få tillbaka dessa chanser av landstinget. Är jag besegrad ? Vi får se. Anna - böjd, inte knäckt.

12 december 2009

Musik

Music is the food of love so baby play on... ja musik ska byggas utav glädje. Som ni märkt har jag ju en förkärlek för listor. Och nu villjag skriva en musik lista, om vilka sånger jag främst har spelat för mig själv i år. Min gamle polare Kronquist har en teori om att man kan lära sig mycket om andra människor genom att kolla in deras musiksamlingar. Det kanske ligger något i det. I alla fall tror jag att man kan ana vilken fas en person är i genom att titta på musikvalet. Om du läser det här Kallur vet du att du är den perfekte representanten för det påståendet.

Hur som helst har dessa snurrat i mina öron främst i år;
Blink 182 -I miss you. Gammal låt men den har en underbar gotisk video och efter att ha separerats från mina arbetskamrater på Ostnor lyssnade jag mkt på denna och saknade galningarna där borta.
Blink 182- What's my age again. Tja ålderkris i våras, vad kan jag säga.
Jonny Cash - God's gonna cut you down. Denna är inte heller helt ny men väldigt bra när man begrundar allt.När jag känner mig gammaltestamentlig funkar den suvvo.
Carter Burwell - Bella's lullaby.Jag älskar instrumental musik förmodligen för att frånvaron av sång gör att man kan lyssna på melodin. Den här är stämningsfull ochhar man sett Twilight vet man.
Mutemath- Spotlight. Ja, jag vet men det fanns många bra låtar på soundtracket.
The Black Ghosts - Full Moon. Medge att gruppnamnet och låttiteln har snygga namn.
Paramore - Decode. Den här låten fick en grammis nominering i USA. Och Hayley rockar.
Paramore - Misery business. Och ännu mer rockar hon i denna pärla som svarta Malin tipsade mig om.
Beyonce - Halo. Beyonce har allt, skönhet röst, figur och guld : )
Dixie chicks - Good Bye Earl, Easy silence och Long time gone. Märkligt nog har jag blivit countrifierad i år. Jag skyller allt på Malin. Och Marta Stewart. Och Stephenie Meyer. Alla har de bidragit till en märklig försvagning av mitt rabiata USA-motstånd. Amerikanska södern känns en smula lockande av någon onaturlig anledning.
Lady Gaga - Pokerface. Hemsk style, roliga låtar.
Lykke Li- Possibility. New Moon. Förkrossad Bella,  need I say more.
Petter, Ison & Fille, Mogge -För alla dom. Jag vet att jag är barnsligt förtjust i Petter men den här låten är dessutom samplad från superhunden Mauro. Så fin, så catchy och så svensk.

Visst kan man se ett tema eller ana vilka faser jag har gått igenom i år.  Det stämmer sentimentalitet och fjortisgalenskap. I min klass har jag otroligt många musikintresserade människor och en del av dem spelar i band eller sjunger. Det känns bra tycker jag. Om det är något som känns positivt så är det när kreativitet flödar.

Trött, var är John Blund ?

Bara så att ni vet, det är onormalt att gå upp 06'15 för att ha en tenta på en lördag ! Sen har jag knappt kunnat sova. Den enda trösten var att jag drömde att jag hade blivit smal och hade jättebra klädsmak. Well there is a first time for everything.

11 december 2009

För alla dom

Hurra idag är det Daniels tur att ha namnsdag. Just nu tror jag att han har svårt att fokusera på denna högtid då han sliter med en hemtenta. Jag är inte avundsjuk ett dugg. Försöker förtränga mina egna två sista tentor så mkt som möjligt : D

Okej nu har min självömkansperiod gått över. Och i morse insåg jag vad som hade fått bägaren att rinna över. Ja jag hade visst lite dålig koll på var i min månfas jag befann sig så det var bara att ut och köpa bindor. Pms jag säger bara det. En del känner knappt av detta och andra vill bli eremiter men så kan det vara.

Julen står för dörren och detta mottages ofta med blandade känslor hos många. Särskilt svårt kan det vara om livet är tungt på andra plan. Pojkvännen har gjort slut, mormor är sjuk eller det älskade husdjuret har vandrat över till de sälla jaktmarkerna. Det finns många sorger och bekymmer. Men i de flesta fall har många av oss det alltid lite bättre än någon annan. Fast vi vill inte gärna tänka på det. Men jag vet för min egen personliga del att jag har det bättre än minst en miljard människor. De som upplever krig, svält, förtryck, svår fattigdom, tortyr, hemlöshet, och ja ni kan säkert fylla på listan.

Jag är nog redo för den där tacksamhetslistan nu tror jag. Även om jag inte ska tråka ut er med detaljer om allt som är bra i mitt liv vill jag ändå nämna vissa element.
Först och främst är jag glad att jag har min familj, barnen,mannen, hamstern och fiskarna samt husspökena. (Se ingen glömd)Inte bara av det där vanliga skälet kärlek och ja ni vet. Utan för att de ständigt lär mig nya saker om andra människor och mig själv.Det är i mötet med andra vi ofta definerar vilka vi är.
Sen alla andra människor som jag någonsin träffat, de har också lärt mig om människans natur. Eftersom är jag lider av sjuklig nyfikenhet när det gäller att förstå hur allt hänger ihop är jag glad att annonsera att alla ni har lärt mig att jag faktiskt inte vet någonting utan att jag ständigt jobbar med hypoteser. Precis när jag tror att jag förstår något möter jag en ny person som inte faller innan för mitt upptäckta mönster och då är det dags att skriva om kartan. Bra jobbat allihop, fortsätt så. Jag vill lära mig mer.

Men nu var det de där som inte har det lika bra som mig eller dig. Vad ska vi göra åt det ? Skänka pengar i bössor ? Köpa vykort av handikappade konstnärer ? Säga att vi aldrig ger bort pengar för det kommer aldrig fram till rätt personer. Påpeka att vi bara ger för att slippa ha dåligt samvete. Jag kan inte sortera ut det åt någon annan men jag vill, önskar att vi tar en stund och funderar på saken. Till höger om inläggen finns länkar till en del organisationer, gå gärna in där för att läsa om deras förslag. Eller tänk lokalt. Vet du någon som inte har det så bra där du bor. I storstäderna existerar hemlöshet på riktigt. Det är inte bara i Angola eller England.
Köp Petter med vänner nya låt "För alla dom" på itunes för 9 kronor. Intäkterna går till Situation Sthlm. Eller rensa ur barnens gamla kläder och gå till myrorna eller stadsmissionen eller läkarmissionen med dem. Här i Mora tar de emot på måndagar mellean 13- 18. Det kostar 30 kr och går till hyra av lokal. De som är där jobbar ideellt.

Ibland har man inga pengar eller saker att skänka men man har något annat. Sig själv. Ensamhet är också svårt för många. Man kanske har en avlägsen släkting eller gammal kompis som är lite isolerad. Hör av dig. Vi svenskar är lustiga så, vi tror alltid att vi tränger oss på. Men hur är det där egentligen när vi själva känner oss under isen ? Visst finns det gånger då vi önskar att någon bara ville komma förbi så vi slapp sitta själv med våra mörka tankar. Samtidigt vågar vi inte ringa och be om det stödet. Så vad gör vi då. Sitter i mörkret och bara hoppas att någon kan läsa våra tankar och knackar på dörren.

10 december 2009

Malin och Nobel

Ni vet vad det är för dag i dag va ? Just det, det är MALINS namnsdag. Sen var det visst nobeldagen : D
Hur många läser nobelpristagarnas böcker, seså var inte blyga räck upp händerna. Är det någon som ens vet vad årets pristagare heter ? Ja om ni inte vet att Obama fick nobels fredspris då behöver ni en snabbkurs.

Fysik: Charles Kao  som delar med Willard Boyle och George Smith. Alla är över sjuttio år och sysslar med moderna forskning, Kao med fiberoptik och de andra killarna med saker som används i digitalkameror.
Medicin: Elizabeth Blackburn, Carol Greider och Jack Szostak. Vad har de gjort då ? Kommit på hur kromosomerna som innehåller vår arvsmassa kan kopieras på ett fullständigt sätt vid celldelning och hur de skyddas mot nedbrytning.
Kemi:  Venki Ramakrishnan, Thomas A. Steitz och Ada E. Yonath. De har arbetat med ribosomer , små pluttar i kroppen. Deras upptäckter har lett till att vi nu lättare kan göra bättre antibiotikor och i förlängningen rädda liv.

Dessa ovanstående brukar allmännheten ofta ha noll koll på men fredspriset och litteraturpriset vet många. Varför Barack Obama har fått priset är en intressant fråga. Får han det för att han ska göra något bra eller vet nobelkommitten något vi andra inte vet. Jag har förhoppningar på Obama men han är en människa som alla andra och man kan inte få pris för ingenting. Är det något som det här priset inte kommer att ge honom så är det support hemmifrån. Tvärtom tror jag. Amerikanarna är redan rädda för skattehöjningar om han får igenom ett nationellt hälsoprogram. Om den här killen lever i slutet av nästa år då skunde vi ha gett honom priset, för jag tror att han lever farligt.

Herta Muller som fått litterturpriset har iaf presterat. Hon skriver om förtryck, att leva i exil och som det sägs väldigt poetiskt. Jag har aldrig läst något av henne. Men hon är säkert bra. Fast underligt nog är hon inte så känd ens i många litteraturkretsar internationellt. Okej jag förstår att Stephenie Meyer, Astrid Lindgren eller Tolkien inte kommer att få det priset någonsin. Men allvarligt är det inte en konst att skriva så att många människor vill läsa dina verk? Borde inte en populär författare kunna få pris på den meriten att de är älskade, bästsäljande och skriver om sådana ämnen som vi den stora massan känner igen oss i eller drömmer oss bort mot.?

Det är fult att vara bred, mainstream i de bildades värld. Särskilt i Sverige upplever jag det som. Att vara den mest poulära hos publiken betyder ofta utfrysning av kultureliten. Finns det ingen öppenhet i det här tänkandet? 

09 december 2009

It's the end of the world as we know it

Okej Malin jag är inte riktigt redo för tacksamhetslistor än men jag närmar mig. Gittan har läst ditt sista inlägg och håller med om mycket du skriver. However människor är olika och det en person nöjer sig med är inte den andras ribba. Matriella ting är egentligen oviktiga det behöver inte Buddha berätta för mig eller någon annan. Jag var inte så tydlig igår det vet jag men vad hela inlägget handlade om var känslan av att aldrig utvecklas, att aldrig nå fram till sina mål, att bli motarbetad av det system man är född in i.

Jag är trött på att världen är orättvis.
Jag är trött på att en svart person i USA 3,5 gånger oftare blir dödsdömd som en vit.
Jag är trött på att veta att vi betalar bland de högsta skatterna i världen och ändå får inte sjuka personer den vård de behöver.
Jag är trött på att läsa om att femåringar har funnits mördade efter att mamman visat sig prostituerat barnet.
Jag är trött på att tillgången till pengar från födseln styr våra liv och bestämmer vilka samhällsklasser vi sannolikt kommer att behålla livet ut.
Jag är trött på att vårdpersonal,lärare och samhällsarbetare ska ha sämre status och lön än folk som spelar tennis och folk som knullar under filtar i program som Big brother-paradise something-something.
Jag är trött på arbetslösheten överlag för mig själv och mina medmänniskor.

Börjar ni se ett mönster ? Livet kraschar in i min hjärna ibland. Hjärnan kan inte hålla isär om jag är ledsen för att min lillasyster aldrig får den hjälp hon behöver mot sina demoner eller om det är en mamma i något afrikanskt land som har förlorat sitt barn i en vanlig barnsjukdom som vi vet att det finns vaccin till. Hjärnan kan inte klara det som inte hjärtat kan heller. Alla intryck väller in i mig som en tsunami och kastar omkull min lilla ynkliga sköld jag försöka ha för att slippa känna. Jag känner mig vid sådana här perioder som den mest skyddslösa flickan i världen. När saker slutar flyta, när jag har läst nyheter ett tag, sökt efter fakta på internet för att jag måste -det tillhör skolarbetet- då blir jag katatonisk en stund. Men sen....går det över. Först brukar jag få för mig att det är mig det är synd om. Sen är det synd om alla andra. Sen tror jag att jorden kommer att gå under för att det lutar åt det.

Fast så händer det något oväntat, eller roligt. Som att jag får VG på ett prov jag inte hade förväntat mig. Eller en gammal arbetskompis som bjuder mig på fest. Eller min underbara svägerska Ida tar med sig båda barnen hem och låter dem spela WII. Eller så blir två människor kära. Som mamma och Roffe. Och så börjar jag fundera på hur Tim Burtons film om Alice i Underlandet kommer att bli? Och så märker jag att det mörkblåa bleknar lite. Ser det inte lite ljusblått ut där på horisonten. Samma färg som himlen när drömmolnen seglar förbi. Jag ska gå dit och se efter.

08 december 2009

Blå

Hm, nu skulle det förstår kännas bra om jag kunde skriva ett muntert julinlägg eller liknande . Men jag kan inte.Eller mera sant, jag vill inte.

Livet är som vi alla vet cykliskt.Det går i spiraler, upp och ner. Eller som Ulli skulle ha sagt ' Snurrar upp,snurrar ner men det ger så lite.' Där  har jag varit ett par dagar. Saker ordnar sig, det gör det alltid. Men någonstans inom mig börjar jag tvivla. Kan jag verkligen förbättra minsituation. Är det inte närmare sanningen att jag står där jag alltid varit. Utan fast jobb, dåligt ställt och med en inre känsla av ensamhet. Det sistnämnda är förstås en känsla bara. Och jobb ja vem har det ? Men jag är trettiosju år och har faktiskt jobbat en hel del i mitt liv. Tagit jobb som andra rynkar på näsan åt, städat - vårdat- smutsiga verkstads monteringar. Har något av detta fört mig någonstans. Nej. Har jag fått fast jobb fast jag har gått upp vid fem på morgonarna, jobbat helger och kvällar, varit på ställen där själen kryper ihop av olust. Nej.

Ska mina studier ta mig framåt? Just nu känner sig själen mörkblå och vingarna är gråa av all aska och dammet ligger tjockt på fjädrarna. Jag orkar inte lyfta från den här platsen av självömkan idag. Kanske imorgon. Eller om ett år. Ingenting motiverar mig. Inte julen, inte bristen på guld och ingenting faktiskt.
Är det så här det ska vara resten av mitt liv. En kamp om olika saker dag ut dag in. Är det inte matriella ting så är det kampen för barnen. Ska det bli lungt i mig någongång.

There's a possibility
All that I had was all I'm gon' get

Lykke Li

05 december 2009

Svensk

 idag ska jag göra en sak i ära till min lillebror Mike. Skriva om svenska filmer. (Jo Michael det är sant.) Mellan oss två finns en liten kil pga min ovilja att för det första se svenska filmer, för det andra tycka om dem och för det tredje min ovilja att ändra inställning. Ni förstår Mike anser att man inte ska vara så konservativ att man bara bestämmer sig för att man tycker en sak och sen envist hålla fast vid den åsikten utan att testa om man har ändrat sig. Så igår kom jag fram till att det faktiskt finns svenska filmer, actörer och serier som jag har tyckt om. Jag vet, jag blev lika förvånad själv. Och eftersom att jag älskar att göra listor ska jag dela med mig av mina slutsatser. Ni kommer säkert se ett slags tema avslöja sig : D

1 Kopps - Ja Josef Fares men inte Jalla,Jalla. Jag skrattade mer än jag gjort på flera år åt Torkel och Fares.
2  Svart Lucia - Många svenska skådespelare, thriller och jul i samma film. Plus att slutet utvecklar sig till ett drama. Vad kan vara mer svenskt än drama.
3 Tomten är far till alla barnen - Såg den första gången förra året och blev glatt överraskad. Frustration och ansträngda familjerelationer kan vara så roliga.
4 Frostbiten - Vampyrer och snön, så luverly.Undrskattad rysarkomedi.
5 Storm - Ja här kommer brorsan inte hålla med men faktiskt var agerandet bra, storyn ovanlig och det var ett drama bara serverat så sci-fi aktigt att tom jag kunde svälja det.

Det var ingen inbördes rangordning för jag vet inte vilken som är bäst direkt men jag gillar dem alla trots deras svenska ursprung. Så nu måste jag tvinga på er en skådespelarlista som är rangordnad;

1 Per Oscarson - Kom igen M. tom du kan se logiken här. En fantastisk man med många stora roller bakom sig. Inte bara skalleper.
2 Suzanne Reuter. - Hon är en person som borde ha slagit utomlands. Hon och Lena Olin kunde ha bytt plats. Suz är en så begåvad aktris att hon får majoriteten av de andra svenskarna att framstå som amatörer.
3 Lennart Jäkhel - Och jag har inte ens sett jägarna.
4 Stellan Skarsgård - Jag tycker att han gör både svenska och utländska filminsatser bra. Men det har varit lite tyst på det här hörnet ett tag nu.
5 Peter Stormare - Förutsägbart va ! Men han gör många ovanliga roller . Den enda rollen som får mig att grimasera är Hamilton. Ugh.
6 Här skriver jag ned några blandade orankade men ändå bra skådisar. Björn Kjellman, Börje Ahlstedt, Tor Isedal Rober Gustafsson, Viveca Lindfors, Birgitta Andersson, Tomas Von Brömssen och Greta Garbo.

Wow Mike det trodde du inte va ! Nu tänkte jag göra lite reklam för min bror här. Trots hans märkliga öppenhet för svensk film så lyssnar han inte bara på svensk musik. Om ni tittar på mina länkar här till höger så hittar ni hans digglista. Om ni är minsta intresseras av r&b, hiphop och pop så ska ni gå in och kolla. Själv lyssnar jag ju mest på flöjtmusik och madrigaler men hans sida är så intressant att tom med jag finner mig själv nynnande på remixar av BEP/Britney.

03 december 2009

Awkward

Just nu skiner inte solen, inga fåglar kvittrar i trädtopparna. Jag vill bara lägga mig under en filt. För det första så har jag tappat en hel del studiemotivation. Ska hålla i en debatt om prostitution på onsdag och ser inte fram emot det, sen ska jag ha den sista tentan senare den veckan på lördagen. Blä. På en lördag igen suck. Bortskämd som jag är tar det emot att gå upp en dag när jag egentligen ska ha sovmorgon.
För det andra strular det med vårt uppvärmingssystem just nu. Stackars Daniel jobbar på att lösa det. Men som det ser ut nu blir det ingen värme i huset eller duschar på ett tag ni fattar vitsen ! Av nån jäkla anledning ska saker gå sönder i december varje år hos oss. Det bara råkar vara den månaden då läget är värst. Dels är lånen högre, sen fyller Sol år och sen är det jul. Förra året tror jag det var bilen som dog eller var det året före,ja ja inget att göra något åt.
För det tredje har inte barnen somnat än. Sol vill men Nova är omöjlig just nu. Den senaste veckan har hon haft svårt att somna för att hon grubblar så över en sak. En sak som jag och hennes far är lite för pryda för att avslöja. Hon ligger sömnlös på kvällarna för att hon har fått reda på att när man föder barn kan man få ta en epiduralspruta.  Och hon är väldigt spruträdd. Så varje kväll har hon pumpat oss (mest mig) om det här med barnafödande och tillblivelse. Jag har milt förklarat att man behöver ingen spruta. Hon har i sin tur förklarat för mig att hon ska inte föda några barn. Hon ska adoptera en treårig flicka från Finland har hon bestämt. (!?)

Men kruxet är att hon har förstått att man kan bli med barn när man får en kille. 'Så räcker det med att pussas 'frågar hon oroligt. Varvid jag skruvar obekvämt på mig och mumlar att det krävs mer än så. I går kväll kom jag så långt som att förklara att tjejen får ett frö från killen. Hon vill inte ha några frön inte.' Nej',  säger jag, 'men man kan äta tabletter mot fröna'. Hon är tyst och tänker. 'När ska jag börja med dem då '?' När du blir stor som dina mostrar och får en kille du blir kär i', säger jag. I kväll kom hon precis när jag grubblade över värmen i huset och bekymrade mig över min hårt prövade man. Jag var inte upplagd för blommor och bin men vill inte låta henne grubbla sig till sömns heller. Nu var frågan så direkt ställd också. 'Hur kommer fröet in i en då', undrar hon. Okej jag måste erkänna att den här delen av att vara mamma är inget jag behärskar, jag klarar inte riktigt sånt här av något skäl. Men så slog det mig att Malin, underbara Malin har lämnat en bok om familjen här. Så jag letar fram den och vi tittar på  tecknade pedagogiska bilder tillsammans. Vi hittar en där pappan ligger spritt näck på mamman. 'Aha', säger hon och ler generat men nöjt. Sen tar hon med boken in i barnkammaren för att studera lite till. Så nu vet hon. Trots mina uppenbara brister på området.

01 december 2009

Klantig eller ?

Senast igår morse sa jag till min man att jag inte trodde att vi skulle få någon snö i år eller kyla heller  för den delen. Så döm om min förvåning när jag klev utanför dörren igår kväll och fick se snön falla i maklig fart. Jag är glad att jag hade fel, för handen på hjärtat, visst är det mysigare första december om det är lite pudervitt på marken.

Anledning till att jag gick ut vet de som läst Daniels blog. Jo visst gick jag och min svägerska Ida på fel föreställning igår. Alltså jag orkade inte vänta tills i Mars när New moon kommer ut på DVD så jag och Ida impuls bestämde att vi skulle gå. (Okej jag uppviglade henne.) Så där står vi kl sex och förundras över alla medelålders människor och vuxna par som tänker se Bella bli knäckt, pojkar som sliter av sig kläderna stup i kvarten och lyssna på väldigt modern musik. Först när jag har biljetten i min hand trillade polletten ner. Nej, det var så sjukt att man måste ha varit med för att förstå hur förvirrade vi var. I alla fall kan man inte ge upp så lätt så vi ställde om oss på kl nio. Det var då jag såg de välsignade flingorna.

Varför blir man så besatt av vissa filmer och böcker ? Jag vet inte? Ärligt talat för min egen del tror jag att jag är så omogen att jag behöver total verklighetsflykt ganska ofta. Det är ett slags mått på min bristande förmåga att hantera verkligheten som den är.

PS. Sorry Cissi vet att jag mumlade nåt om att ringa dig om jag skulle gå en gång till men ibland är jag impulsiv.

29 november 2009

Första advent

 I dag mår jag som förväntat. Hade en liten "bjudning" igår. Tyvärr kunde inte orsaken till festen komma, hon är sjuk men festbenägna som vi andra är körde vi avskedsfest utan den verkliga orsaken närvarande. Det är så skönt att få sitta en gäng tjejer så här och bara tala om allt mellan himmel och jord. Och som alltid tyckrt jag det är tevligast hemma. Men jag föjde med ut iaf. 10 minuter var jag på Wasa. Sen fick D. hämta mig. Stället suger verkligen, grinig personal och sen är jag  på tok för gammal för att gå dit. Ge mig Terrassen tillbaka, please.

 Här ser ni Cissi och Jenny och tyvärr var belysningen lite kass annars hade ni fått se Gittan, Kattis och Elin åxå. Den här fotografen är inte så teknisk ha, ha. Gittan var så fin i håret med trudelutter i men tyvärr. Någon gång ska jag få håret uppsatt skaffa paljett klänning och en boa. Sen ska jag bli drängfull, prata med amerikansk brytning och reta upp folk. Ja, det är faktiskt viktigt att ha framtidsplaner.

25 november 2009

Invecklings/utvecklings samtal ?

Var på två föräldra samtal i går. Först N sen S. Ja vad ska man säga. Jag är lite glad att jag gick på Novas först för det är alltid med en klump i magen jag går till Sols. När det gällde lillasyster var allt bra. Mer än bra. Hon är tydligen studiebegåvad och ligger före "planeringen" så de anstränger sig om att hitta extra matrial åt henne. Vilket jag uppskattar för jag vill inte att hon ska bli under stimulerad. Om jag är stolt ? Självklart.  Sen var det dags att gå till stora systers samtal. Jag vet inte om ni kan förstå kontrasten.

 Jag tror att jag och Pippi Långstrumps mamma hade förstått varandra bra. Sol är lite ojämn i sina studier. Läraren är frustrerad för att hon märker att Sol kan så mycket när hon vill. Ja, och där har vi kärnpunkten. Sol har inte samma inställning till skolarbete som Nova. En av lärarna hade kommenterat i sitt skriftliga omdöme att hon inte ville ha Sols personliga åsikter som svar utan fakta.

Lite brydd som jag blev ville jag ha ett exempel. Sols fröken suckade lite och bad henne hämta historia boken. I den hade frågan ställts om kyrkans roll längre tillbaks i tiden. Vad hade Sol svarat ? Den var idiotisk och falsk ! Och förtryckte människor. Jag vill att mina barn ska vara hövliga, men viktigare än så jag vill att de ska bilda egna åsikter om saker och ting. Så här kan man fråga sig, hur kände jag då ? Blev jag arg? Om jag blev stolt? SJÄLVKLART.

22 november 2009

Solens dag

Julmarknad i Nusnäs. Regnig julmarknad.Jag och Nono åkte för att titta på när kompisen Emilia med fler barn sjöng lite några julsånger trots tekniska svårigheter. Flera gånger började de sjunga och då la musiken av. Tålmodiga barn må jag säga. Efter knäck-klubbe inköp for jag och lilla hjärtat förbi Nusnäs Café och stod i kö i tjugo minuter för lite gott fika. Alltså den tjejen därute vet vad hon gör. Får ni en chans åk dit. Nova valde lussebulle och jag köpte hem en gigantisk polkagrismaräng till Sol. Pappan fick en stor kaka hasselnötschoklad. Märkte ni något ? Just det jag köpte inget till mig själv.

Känner att jag har tappat en smula studiemotivation. Kanske är det gråvädret ? Snön lyser då inte vit på taket just nu. Känner att lite frost hade livat upp mig. Och en tipsvinst. Och nya kläder. Och en hotellnatt i Stockholm. Ja jag tror ni fattar : )

19 november 2009

Tenta

Ha, ha jag fick VG på sista provet. Tro mig jag satte teet i halsen när jag förstod att jag bara hade tre fel på phonetics. Helt otippat. Snart kommer jag tro att jag är smart på riktigt.

Något som inte kändes lika smart i dag var att den dator jag skulle skriva dagens tenta på pajade. Enligt gällande regler måste studenter då skriva för hand. Jepp mina vänner kunde använda infoga stycken , radera och rättstavningsprogrammet och jag lekte nittonhundratalet. Inte helt rättvist. På något sätt är jag inte förvånad att en sån här sak händer mig, men jag antar att det är sådant man får räkna med när man är den utvalda : ) (Dönönönä bara tre fel, headbanging till hård musik.)

Dagens chock bortsett från alla andra är saffranspriset i år. Modern ringde och sa att Willys tar 31;50 per påse. Förstår ni vad detta innebär. Mindre lussebullar. Ja, jag vet det kan inte jämföras med Rwanda eller rasdiskriminering eller svininfluensan men ändå. Dagens genuina i-landsproblem. Vad ska Leila säga. Eller ordföranden i "Bakarnas bak". Jag bara frågar mig.

Att bero på julen så tävlar jag om små söta puttiga svampar med nissar på. Se efter själva på
Dianasblogg@live.se . Det finns många härliga bloggar som bara vältrar sig i julen underbart inte sant. Jo då det är det visst det

På lördag smäller det. Då ska jag se hur Edward krossar Bellas hjärta. Näsduk med, flickor som sällskap med, vass kniv att skicka iväg på fjortisar som inte fattar att man ska vara tyst på bio med. Ja verkar som att allt är förberett. Så bra.

Engelska övning nedan


Ja dags för tenta igen. I dag ska jag i väg och skriva om språkmyter tjo ho. En nätt uppsats. Fem timmar har jag på mig. Och viktigast av allt, två chokladkakor med mig. Sist hade jag bara vatten och det var en miss. Helena satt och sköt sega godisar åt mig i smyg tror inte att Kostia märkte nåt men idag är jag beredd.

Får hämta just den tentan i phonetics idag. Hoppas jag slipper göra om den för det var tråkigt på riktigt. Annars blev jag bjuden till Iran i går av Saidee. I sommar. Smickrande,trevligt och allt det där. Men som ni kanske vet har jag ju inte ens kunnat gå på fest på elva månader pga familjeomständigheter så två veckor i Iran känns som en utopi, men ändå...

Klart Daniel påpekade det uppenbara att Iran inte tillhör jordens säkraste ställe just nu. Det vet jag men tror inte Iranierna tänker på det själva. Känns som att de är härdade. Hon är för go' den där flickan. Jag påpekade för henne igår att det är bra att hon ska gå på klassfesten imorgon för hon behöver jämnåriga. Då mumlade hon att hon har ju kompisar. Mig och Åke (55 år i Örebro!). Suckande förklarade jag att folk i hennes ålder är friare och kan umgås med men jag tror att hon har haft svårt att få jämnåriga kompisar i sitt hemland. Hon är nog originell även med iranska mått mätt.

Ha idag är det 35 dagar kvar till jul. Koka er knäck, stryk julgran och bona toaletterna för nu närmar det sig. Och jag ska se på New Moon på lördag . Här får ni föreställa er mig dansande triumferande.

15 november 2009

Sista körslaget för i år.

Ja inga ord finns för att uttrycka den stora besvikelse som inträffade i går. Mot allt sunt förnuft vann den kvinnofientliga, dansksympatiserande kören mot den folkliga, charmerande dalakören. Skämt åsido borde ju Pontare eller Carolin ha vunnit men man är ju lite dalapatriotisk så jag hade unnat Älvdalingarna detta men en tävling är en tävling. Handen på hjärtat, detta är som allt annat på tv. En popularitets mätning ingen sann talang utsållning.

Nej nu går vi mot nya mörkare, mysigare tider. Igår föll iaf snön så vackert tills den smälte. Nova var snabb och hann göra en snögubbe. Sen for vi på kalas hos farfar som firade 63 år.

Jag hann göra en liten sats knäck igår och det är en konst. Dagen före brände jag en sats men nu ni. Sen bakade jag strassburgare och schackrutor samt gjorde en ny peppisdeg. Jo men jag var tvungen. Min gulliga mamma har köpt fyra nya formar till mig som jag måste inviga i år. Ni ska få se dem vid ett senare tillfälle.

Jag tycker att ni släktingar som går in här ibland kan vara smarta och tala om på kommentarer vad ni önskar er av tomten. För tomtemor ska snart till Nordpolen när nissarna är tillbaka med skattkistan.

Kom på att jag missade nån julpärla när jag räknade upp häromsistens.
1. Röd snö. Tomas Von Brömssen i underbar "Andra världskrigs" mysterium runt jul.
2. Albert och Herberts julkalender. Tomas igen med vapendragaren Sten-Åke. Förra året tittade jag på den i december, ungarna fnös först men det slutade med att de satt och skrattade med mig.
3. Beatrix Potters Sagovärld. Klassisk musik och dansande människor utklädda till djur. Det är skandal att tv tog bort detta.

13 november 2009

De kom de såg de bakade



Fick godkänt på min sista litt.essä (VG-) och det känns väl bra. Synd bara att jag gör samma slarvfel som sist (har alltså inte lärt mig nåt av mina misstag,hm) som mestadels är grammatiska. Min lärare och jag hade ett intressant samtal om litteratur och vips nämnde han att 'Nortons' är bra att ha.

Vilket osökt för mig in på nästa ämne. Kallur har den här boken och om han är villig så kanske han lånar ut den till mig. Jag hälsade på honom i går på slagskeppet Titanic, även känt som Ostnor för de invigda. Det är så fascinerande hur man kan få behandla personal som schackpjäser i dagens Sverige. Allt som våra hårt arbetande förfäder slet för att lägga grunden till rent trygghetsmässigt mejas ned till grunden av den här ego-kapitalistiska trend som råder. Vi är en del som har varit bönder i detta företags bräda. I går gjorde K. sin sista dag (igen) och snart är det dags för Gullo-Anna. Jag kände så starkt i går att jag är så färdig med den delen av mitt liv. Mina gamla kollegor kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta men inte företagsledningen om man säger så :)

I går glacerade jag och N. peppisar. Hon har faktiskt bildat en bakklubb. Den heter "Bakarnas bak". Jepp hon har själv döpt den. Medlemmar är jag och Nova och idag fick som gå med. Vi tre lagade till ischoklad i hjärtformar ikväll.

12 november 2009

En sockerbagare


You better watch out... Jo men visst har jag och Nono bakat pfefferkuchen. Allt medan Daniel letade efter nya julsånger. Bästa fyndet var Billy Macks sång från Love Actually. En underskattad julfilm. Åh jag vet att vi var lite tidiga men jag blir så inspirerad av Krimskramsans julklapps inslagningar och Beas barnslikheters alla upptåg. Personligen tycker jag bäst om julen när den befinner sig på en smula avstånd.

Jag och Nono har också sett på trolltider ett tag nu och i går såg vi de två sista delarna. 'Spö, spö ge mig snö, snö.' Fast helst inte än. När det gäller saker att titta på för att komma i stämning är det väl olika för olika personer men det här gillar jag.

1. Trolltider. Världens bästa julkalender. Jag säger som Gorm; 'Det är jag som bestämmer i stubben'
2. Polarexpressen. Jo den är lite rörande.
3. Elf. Zoe Deschanel sjunger 'Santa Claus Is Coming to Town' och Will Ferrell är mysigt fånig.
4. The Nightmare Before Christmas. Jo den funkar till jul också. Så det så.
5. Scrooged (1988). Bill Murray som Ebeneezer. Mysrysligt.
6. Blackadders Christmas Carol. Mannen, geniet och myten - Rowan Atkinson.
7. Die Hard 1. 'The weather outside is frightful' underbar sång. (Let it snow för den oinvigde)
8. The Grinch. Jim Carrey och invånarna i Vemdalen. (Det här tycker Daniel är lika roligt jämt.)

I år ska vi spännande nog fira hos svärfar. Men jag hoppas att vi hinner träffa lite folk före kanske. (Jag menar de där andra släktingarna , de där tockna tokarna.)

11 november 2009

Lite allt möjligt eller svininfluensa


Har nu lagt ännu ett prov bakom mig. Skickade in translation provet direkt i går. Samt skickade in litteratur essän. Så nu idag för första gången på länge har jag inget jag verkligen måste göra. Det känns underligt.

Tur för Sol är sjuk. I går när vi kom hem från ett samordnar möte (som jag tror gick bra) visade det sig att hon hade ont i kroppen och snart fick hon feber. Hon har varit väldigt dålig i går kväll och natt. Det mest ironiska är att i dag skulle hon ha vaccinerats mot influensan. Ja, jag tror att hon bara är förkyld, men som hennes fröken käckt kläckte ur sig nu när jag ringde 'Hon kanske har fått influensa !'. Jo det förstår jag också men vill inte gärna höra.

Som en del vet som känner mig har jag vissa böjelser och en av dessa är julen. Så i går gjorde jag och Nova....taramtataram....en pepparkaksdeg. Jo jag vet att det är tidigt men vi måste bara få inviga våra nya formar. En giraff och en elefant yippie. Faktiskt är det bara sex veckor och en dag kvar nu. Man tackar sig själv för att man gör i tid.

09 november 2009

Bäbis


Min mans farmor sa en gång att det fanns tre saker hon kunde titta hur länge som helst på och det var eld,vatten i rörelse och bäbisar. Jag är benägen att hålla med. I går kände jag att jag var tvungen att göra något annat än att lyssna på tjat, plugga eller oroa mig. Så jag bestämde mig för ett Östnors besök. Där bor min systers syster. Fattade ni det där :0 ) Jo lilla Anna är åtta månader drygt och E+E's pappa Olles tillskott. Hon heter Jikanda som andra namn och det är också namnet på hennes mamma Lisas Thai- affär där i Östnor. Nova var överlycklig för hon fick både hålla och lyfta Anna. Det är hon inte bortskämd med här bland pappas släktingar små. Jag måste erkänna att det kändes så avslappnat och naturligt hemma hos den här lilla Thai-Svenska familjen. Många kompisar och deras barn var där. Nyttigt för mina barn att få möta andra kulturer.

08 november 2009

What am I, a doctor or a moon shuttle conductor


Vilken vecka! Pontare fick lämna körslaget när alla vet att det borde varit team Ola. Leende guldbruna ögonskånska. I'm abhorred. Nej länge leve Stefans version av Enter Sandman. Så ska en slipsten dras. Här hade vi kalas för Daniel i går för släkten s a s. Trevligt och jag är glad att så många kunde komma.

Särskilt glad att mamma var frisk nog. Ja den här veckan har jag haft två släktingar på sjukhus, en barndoms väninna som kan vara allvarligt sjuk, en bekant som kvaddat en bil, en liten go kompis till Sol som blivit trampad av en häst och sist men inte minst så har ju Nova en väldigt öm tumme. Så vad är temat ? Oro eller tur att vi betalar så mycket skatt att alla har råd att gå till doktorn ! Bådera antar jag.

Svårt att fokusera på phonetics provet i morgon och essän som ska lämnas in också i morgon. Sen blir det tre dagars hemtenta från ti-to under veckan. Translation. Men min hjärna vill inte ta in något just nu. Jag kan inte direkt säga att jag fokuserad. För på tisdag har vi möte med skolpersonal ang. Sol och det oroar mig. Jag vill att alla ska känna att vi strävar mot samma mål. Att hon ska kunna ha de rättigheter som FN deklarerar. Att alla barn har rätt till undervisning. Även de som inte alltid tar till sig traditionell sådan. Alla skolor borde ha en think outside the box person anställd. För lärarna är nog lite för trötta och i många fall cyniska för att kunna se saker från fler synvinklar. Tänk vilket roligt jobb att hitta vägar till inlärning som ingen tänkt på förut.

Dead Poets Society är en fantastisk film om just det ämnet. Det finns vägar och det gäller bara att hitta en sån kompass som Jack Sparrow har så kommer man nog att nå målet. Tänk om debatterna kunde sluta handla om pengar och istället om människans fantasi. För det är där en stor del av resurserna finns.

Såg äntligen senaste Star Trek filmen i går. Mycket bra. Fast för att dra en parallell till skolans värld så måste elevernas kunskapsnivå på Vulcan få en svensk lärare att gråta av avundsjuka. Jag är så övertygad om att vi människor kan lära oss så mycket mer än vad som anses möjligt. Sett ur min synvinkel känns de flesta skolsystem som skämt. Men naturligtvis har mycket att göra med elevernas motivation. Hur kommer det sig undrar jag att när barnen börjar är de förväntansfull och längtar till skolan, två år senare vill de ingenting längre i otroligt många fall. Vore intressant att se statistik på detta. Men då hade man väl inte blivit så glad som Petri skulle ha sagt.

05 november 2009

It's a heartache, nothing but a heartache

Hm tänkte inleda inlägget med ett citat från en sång som handlar om torsdagar men kom verkligen inte på någon. 'Sunday, bloody, sunday' 'Manic Monday' 'Friday I'm in love' Näe inga ledtrådar där. Kan inte ens komma på en film med torsdags titel.

I dag har jag varit i skolan, hälsat på Pelikan och oroat mig för min mor. Hon har tillbringat natten på sjukhus och till mig mumlade hon att de kollar hjärtat lite. Allvarligt folk vad hade ni trott. Jo att något var allvarligt fel eftersom att hon måste vara där över natten. Men i kväll kom det fram att läkarna trodde att det var en infarkt i går och det visste hon men ville inte oroa oss. Näe för det är ju klart att vi inte bekymrade oss när vi svävade i ovisshet (och här får ni helt enkelt föreställa er att jag är John Cleese som yttrar dessa ord med överdrivet ironiskt tonfall). Men det visade sig "bara" vara vatten under hjärtat. Oj vad lättad jag känner mig. Not.

Ja visst är det skönt att hon inte hade en infarkt och bra att farbror doktorn förklarade att hon måste sluta röka nu för hon ligger risigt till. Ehuru har hon aldrig varit lydig av naturen så vi får väl se.

Min snälla translation fröken låter mig vara hemma i morgon med tanke på hur saker är. Skönt för ibland orkar man bara inte låtsas att allt är som vanligt.

04 november 2009

Daniel Doppsko


Grattis på trettiofemårsdagen Erik Daniel Skeri. Det är väl nu som några anekdoter om födelsedagsbarnet vore på plats men de mesta jag kan är så märkliga så jag skriver bara några stödord; "pigg" "bor här" ni invigda vet nog och slutligen"DMD". Ha en bra dag nu och städa inte ihjäl dig puss. (Det här är Leif och Daniel)

02 november 2009

Film

Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt. Och för alla er som inte är så bekant med Povel Ramel kan jag bara säga, synd för er. Måndagar är värst på hela veckan nu för tiden när det gäller att gå upp blä. Men jag har det säkert bättre än Pelikan som har en tuff vecka framför sig, Lycka till nu Elin.

I helgen har jag lyckats se två filmer. Igår En natt på museet. Den har väl blivit lite sågad men visade sig vara en lagom familjefilm så en svag trea.Eller femma på IMDB språk. Hank Azariah gör en halvrolig roll här, och jag måste säga att hans utseende går inte ihop med alla Simpsons karaktärer han ger röst åt. Allvarligt- Moe? Sen såg vi (Jag och DMD) på en film jag länge önskat se Coraline. Det är definitivt ingen barnfilm. Mycket stark trea. Eller 6.5 på IMDB. Väldigt "Burtoniansk" stil på denna men han har inte varit med här. Jag har en svaghet för dessa små dockfilmer eller vad man ska kalla det, undrar hur boken är ? Sol har den i skolbänken men sa lite leende att hon faktiskt inte förstår sig på den.

Att bero på böcker har jag mer eller mindre blivit tipsad om Vargbröder. Kanske till jullovs läsningen tillsammans med Macbeth. Jag måste komma ihåg att fråga Jenny om Shakespear för jag tror hon har den här på engelska. Min kloka gamla J. Hm fick just ett sug av saknad när jag tänker på mina fikaflickor hoppas att de hade en kul fest. Ska bli kul och faktiskt ha folk hemma här, visst inte förren om fyra veckor men jag räknar ned.

31 oktober 2009

Boys and girls of every age


Riktiga Halloween idag. Igår när jag kom hem hade Daniel och flickorna dekorerat så fint hemma med nät,spindlar och läskiga girlanger runt omkring i huset. Väldigt fint. De hade också bytt ut glödlamporna till dämpade,färgade sådana. Väldigt mysigt. Och såklart hade de tänt (elektriska) värmeljus i pumpor och lyktor. Vilken go familj jag har va!

När flickorna for på fest åkte D och jag till kyrkogården och där möttes vi upp av min bror Micael med sambo, samt hans farbror och kusin. Vi gick till Lennarts grav. Fast Bo (Michaels farbror) är böjd att tro att Lennart snarare tillbringar sin mesta tid uppe i sin älskade fäbod. Bo har antagligen rätt : ) Som vanligt var det mycket vackert.

Just nu är Nova på väg till tomteland tillsammans med mormor och hennes nya kille. De har en Halloween dag däruppe. Sol ska iväg till Sollerön på spökfest med övernattning. Få se hur det går. Vi har väl det ganska turbulent hemma efter att barnen har fått sova borta. Vet inte om jag eller de är värst. Mycket bråk brukar det bli. Trötta och överstimulerade. Igår var jag definitivt trött och överstimulerd Sol och Daniel fick tyvärr uppleva mina sämsta sidor. Jag kan bara konstatera att jag måste bli bättre på att planera bort fällor för dippar i humöret.

Om jag orkar i natt ska jag be Daniel att vi ser på något mysrysigt. Nova kommer möjligtvis vara svårsövd så.....Men häromdagen tittade vi alla fyra på A Nightmare Before Christmas. Det roliga var att Nova tyckte att leksakerna som började leva var läskigast. Inte monstren ha, ha.

29 oktober 2009

Long time gone


Halloween i helgen. Känns lite konstigt faktiskt, för i vanliga fall brukar vårt hus vara mer dekorerat vid det här laget, jag brukar ha köpt gravljus och framför allt brukar vi vänta på morfar med familj. Men i i år. I år är de ingen familj längre och det är en tradition som som går i graven kan man säga. (Galghumor) Barnen ser fram emot Halloween party och jag ser fram emot vår årliga kyrkogårdsrunda. Det är så vackert att se alla gravljus lysa i mörkret. Och det är en av de mest avkopplande saker man kan göra att gå där i stillheten och minnas allt som var. Och de som var. Jag saknar min mormor och låtsaspappa väldigt ofta. Många gånger glömmer jag tom att de är borta. Ibland förväntar jag mig att få se Lennart förstrött rulla sina cigaretter för hand medan han berättar om något helt vardagligt. Han kunde konsten att få en cykeltur till ICA att låta som en äventyrsresa och en sådan talang måste man ju bara sakna. Att han aldrig mer kommer att laga pölsa med korvbitar i känns fortfarande som science fiction.

Vad det gäller mormor är det ju i alla fall tolv år sedan hon begravdes. Den 31 oktober 1997 var det. Känns som en månad sen. Men jag kan fortfarande drömma om henne och väldigt ofta handlar det om att jag en bra bit in i drömmen inser att det hela inte är på riktigt, hon finns inte. I min dröm lever hon alltid och hon har bara varit så sjuk och det är därför vi inte har träffats på så länge. Men sen minns jag och när jag vaknar är jag alltid så besviken. Hon var 59, mamma 42 och jag 25 när hon dog. Det ironiska var ju att hon var en så ung mormor när jag föddes så jag trodde att hon tom skulle hinna se mina barn- barn. Hon skulle ha varit 85 när Sol fyller 25 och man vet ju aldrig. Men varför grubbla. Bättre att fokusera på de ljusa minnena man har.

Ni vet vad Astrid sa; 'Döden, döden.'

28 oktober 2009

Jag och Ceasar

Hon kom, hon såg, hon segrade. Och hon klarade grammatiktentan. Touchdown. Ja i dag har segerkransen förgyllt mången student på högskolan Dalarna. Jag kan inte nog understryka känslan av lättnad och triumf. Inte nog med det, idag var vår mest förvirrade lärarinnas lecture klar och koncis, på Structure fick vi sluta tidigare och jag körde inte av vägen varken till eller från Falun.

Allt som behövs nu är lite avkoppling och ro under kvällen och som det ser ut nu är det möjligt. (Barnen sover hos kompisar.) Jag tänker bara slöa och det mina vänner har jag inte känt att jag har kunnat gjort de senaste två månaderna så nu är det bara att glida på räkmackan.

26 oktober 2009

Just another day in paradise

I dag har jag varit produktiv. Läst in till min cultureclass, pluggat phonetics med min lilla "studiegrupp", börjat skriva på uppgiften till onsdagen, haft ett givande poesiseminarium. Bra va ! Vidare har jag läst in fel kapitel till culture, förolämpat min ryske grammatiklärare helt ovetandes, skickat ett grinigt mail till min litterturlärare samt tröstätit. Fantastiskt om man tänker på det. Visst kan jag mycket som Lotta på Bråkmakargatan skulle ha sagt. Fortsätter jag så här kanske jag slutar som statsminister.

Träffade en gammal "kollega" från Ostnor-eran i skolan idag. Kära Anki, hon ska ha en liten baby om en och en halv månad och pluggar till förskollärare. Vi som är lite bekanta med damen i fråga är nog en smula förvånade över hennes yrkesval. Det blir säkert bra även om jag har lättare att föreställa mig henne på tullverket eller skattemyndigheterna. Och om jag orkar så ska jag hälsa på Neo i morgon. Ja egentligen hans mamma då som bjudit in mig på ett klädparty men att få se en bäbis väger tyngre än lite kläder.

Ingen fara jag kommer inte få några ideér mina barna födande år är över : )Jag ska ju bli super bäst på svinglish ju....

24 oktober 2009

Dorian Gray


Jag är på väg mot förfall. Oundvikligen. Frågan är hur jag ska tackla det. Jag önskar att jag hade samma inställning som min mans kära moster E har till åldrande, att det är naturligt och vackert med naturliga rynkor. Visst rynkorna kanske jag kan ta men allt annat. Tyngdlagskänslan över hela kroppen. Allt som hänger och brister blä. Men värst är håret.

Fast en del inte tror det när jag förklarar så håller det på att ramla av. Vad ska jag göra? En combover när det blir så. Eller blir det Michael Bolton. Fult blir det iaf.

Visst jag fick visa leg på systemet i torsdag, jag har chockat några klasskamrater den här veckan när jag hasplade ur mig hur gammal jag är, jag känner mig som jag alltid gjort. Men vad spelar det för roll om jag ser ung ut om håret säger Hasta la vista, baby.

Visst är det patetiskt : ) Inget blir bra av självömkan eller hur. Men för mig handlar det om mer saker än åldersrädsla. Det handlar om förlorade möjligheter, att inse att vissa saker kommer jag aldrig uppleva.

Som ung flicka längtade jag efter att bli vuxen för då.... då skulle magiska saker ske. Jag skulle göra många spännande saker, få ett lugnt familjeliv och sist men inte minst; den fula ankungen skulle bli en svan. Men det blev jag aldrig. Vi är många som hyser den hemliga förhoppningen. Att bli älskad är bra, beundrad smickrande men att veta att man är vacker måste vara en särskild känsla. Jag blev ingen svan och nu är det liksom för sent.

Nåja blåvalen är ju ett ganska stiligt djur det med. Trots sin stora kroppshydda och totala hårbrist( fast den är ett däggdjur) så är det något imponerande över den.

23 oktober 2009

23

Ja i dag fyller Jimmy 33 år och han kan ju tyvärr inte se den här grattis hälsningen där han numera bor. Men Malin som fyllde ett kvarts sekel för två dagar sedan gör det däremot. Så nu hör ni det hela världen. Malin Ramberg i Karlstad har fyllt år. Vad jag ogillar med Karlstad är att solen inte alltid lyser där och att de ska köra både Twilight och New Moon som combo på bio. Fräckt va! Vad jag egentligen menar är såklart;varför är Mora så trååååkigt? Skulle de någonsin komma på något här hade det väl varit nåt i stil med "jag-vet vi-visar- alla Beckfilmerna -som maraton". Blä.

Annars då. Jo i skolan viss turbulens. Många utländska elever avstängda från diverse kurser. Man kan helt enkelt inte alltid fuska sig genom livet. HA.

17 oktober 2009

Moskva, Moskva ; Ryssland är ett vackert land...


Ja inte vet jag hur den där tentan gick. Jag var så trött av sömnbristen att trots att jag kände igen så mycket var jag för trött för att kalla in mina minnen så jag räknar med omtenta. Känns tråkigt när man lagt ner så mycket tid sen krävs det så lite för att hamna ur fas. Nåja sen åkte jag hem till min klasskamrat Saide tillsammans med henne och Emil för att äta Iransk lunch. Hon är 18-19 år och har aldrig lagat mat när hon bodde hemma så hon var lite bekymrad för att hon brände riset : ) Det var intressant att hälsa på ute i "Britsen" som det heter. Många nationaliteter bor på studenthemmet. Och gosse det märktes att det bor mycket ungar där.

 Hälsovårdsmyndigheten hade nog haft julafton i studentköket. Som de flesta vet har jag lite bacillskräck och kände mig lite bekymrad när jag satte mig i deras soffa, och det blev inte bättre när vi satte oss vid det inte så rena bordet. Men den största utmaningen kom när jag insåg att Saide inte skulle ta fram slevar till kastrullerna. Tja det är bara att ta seden dit man kommer. Jag och Emil höll god min, hon är ju så rar och välmenande flickan.

De flesta av mina studiekamrater är snälla och artiga men de bor en bit bort så jag har inte så lätt att träffa dem privat. Jag hade jättetrevligt iaf. En intressant sak var att jag träffade två svenskar som hade börjat läsa ryska i skolan. Jag är så jättesugen på det. Jag ska nog plocka in det nästa höst. Men de nämnde mycket grammatik så just i dag är jag inte säker på att jag orkar men så länge det finns liv finns det hopp.

En sak jag också är sugen på är en matrioshka. Jag har letat på nätet men inte hittat någon. Helst vill jag ha ett par stycken i olika stilar. Vi såg ju en Potter- matrioshka på vår Potter-utflykt för några veckor sen. Allt jag kan tänka på är pravda, perestroika och nochnoy dozor.

Lördagmorgon

Är jag nervös? Nej trött. Lyckades somna kl 23 nånting och vakna tio i två igen. Haft svårt att sova hela natten. Jag hade varvat ned bra. Barnvakt åt barnen och brasa i öppna spisen. Måste säga att det är en helt annan sak att ligga häruppe i soffan och njuta av värmen och ha en kopp te till hands och läsa grammatik. Tack Malin för uppmuntran förresten, men så där överdrivet bra känns det inte i dag. Universum verkar ha bestämt mig att jag aldrig ska få känna mig lugn, utvilad eller harmonisk fast det var skönt de där timmarna när jag var det i början av kvällen. Ska åka snart. Hoppas dagen blir bra för alla och en var i dag kramar Anna.

13 oktober 2009

Notes on a Scandal

Har läst ut Notes on a Scandal av Zoe Heller. En del kanske minns att den blev filmatiserad med Cate Blanchett och Judi Dench i huvudrollerna. Jag har inte sett filmen och vill inte heller. Men boken var väldigt fängslande. På ytan kan man tro att det handlar om en lärarinna som inleder ett förhållande med en elev. Bokens berättare är lärarinnans lärarkollega tillika vän. Allt eftersom att boken fortskrider inser att att det är något underligt i berättarens stil. Är hon en objektiv återberättare som bara vill skildra sin väninnas historia på ett ärligt vis? Eller handlar boken berättaren, Barbara. Den rekommenderas varmt och berör nog många ämnen som är lite tabu. Ensamhet, besatthet, kärlekstörst och övergrepp.

Boken har fått mig att fundera på när man ska räknas som tillräckligt vuxen för att kunna stå till svars för sina handlingar. I boken får vi en (visserligen skev) bild av Sheba som är en naiv, vacker kvinna i fyrtioårs åldern. Hon blir motvilligt smickrad av Stevens uppvaktning och trots hans ringa ålder (15) verkar han som en ung man med behov om ni förstår vad jag menar. Nu är ju boken så skriven så man inser att vi inte kan lita på de här beskrivningarna av karaktärerna men för mig kvarstår frågan. Vi vet att lagen säger 18 år men hur menar den ? Är det olagligt för en nittonåring att vara tillsammans med en fjortonåring. Eller ? Jag undrar hur vi förklarar de här gränserna för oss själva.

En del av frågan är vilken åldersskillnad är ok och i så fall när ska den infalla? I USA dömdes en 23-årig lärarinna för otukt sen hon upptäckts med en 14-åring. Om vi hade sagt 26 och 17 hade det nog för många känts ok. Inte för att jag säger att jag håller med. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. 15 år är en annan magisk gräns för många. Visst byxmyndig heter det ju. Och här kan jag direkt säga att jag tycker att man kan vänta med sex tills man har fyllt femton, minst. Men om vi inte pratar om lärare- elev relation( för det är oetiskt ur så många aspekter) utan folk generellt så vill jag påstå att åldersskillnad har en viss betydelse. Många skulle köpa att en trettioåring dejtar en femtioåring, men arton och trettioåtta hade fått folk att reagera lite.

Men ursprungsfrågan var ju inte detta. Utan när man kan ta ansvar. Tycker någon att bokens Steven hade något medansvar i relationen. En farlig fråga, för den kan uppfattas kanske som att man försöker hitta skäl till att det är ok med vissa övergrepp. Och det är inte det jag vill i alla fall. Men jag är ändå nyfiken. Vad tycker vi människor egentligen ? Vi kan flytta frågan till ett säkrare område.

Om en femton- åring är med i ett gäng som åker fast under ett inbrott och denne är den ende minderårige har personen blivit vilseledd. Har hon/han något eget ansvar ? Eller är man ett offer alla år mellan noll till arton. Olika länder har olika lagar men att sänka ansvarsåldern till tolv känns inte lockande. Och faktiskt när jag tänker efter finns det många "vuxna" som knappt kan ta ansvar för sina handlingar.

12 oktober 2009

När jag var ett vårtsvinsbarn

Somnade i dag när jag skulle plugga grammatik till lördagens tenta. Somnade på bussen till Falun i morse. Är det mycket nu ? Inte mer än vanligt. Jag känner mig stressad men det vet ni alla att det är mitt kroniska tillstånd, så jag tror inte att det är det. Kanske försöker mitt undermedvetna tala till mig undrar jag ; för när jag slumrade till i soffan över subject and adverbials hörde jag min egen röst. Den sa : - 'Varför talar du om för dig själv att du är så dålig varje dag ?'

Jag tror att det kan ha varit en dröm för det var inte som att jag sa det här högt. Sen fortsatte jag att berätta för mig själv att jag hade lyssnat på mina tankar ett bra tag nu och kommit fram till att en del saker tänkte eller i värsta fall sa jag varje dag. De sakerna var; jag är en värdelös mamma, jag är en misslyckad fru, jag räcker inte till åt mina syskon eller föräldrar eller vänner, jag kommer aldrig att klara studierna. Sen vaknade jag till och då kände jag mig verkligen nedstämd för jag visste att jag inte hade ljugit för mig själv. En högst surrealistisk upplevelse. (Nej det fanns ingen kör i backgrunden som hummade när jag fick den här insikten)

Jag funderar just nu på varför. Varför har jag fastnat i det här tankemönstret? Det är ingen som har sagt rent ut till mig att jag är det ena eller andra. Det är bara i mitt huvud. Men jag vet att det är sant att jag gör så här mot mig själv. En annan tanke är den här utseende fixeringen jag har. Varje dag tänker jag att det här ska vara den sista dagen jag ska missköta mina matvanor, dagen efter tänker jag satsa på Lara Croft fysik. För då bara då kan jag vara nöjd med mig själv.

Jag är trött. Kanske för att jag bara matar mig själv med negativ information hela tiden. Tänk er jag som inte ser på nyheter eller läser kvällstidningar för att skydda mig själv mot obehagligheter. Sen är jag så obehaglig själv. Visst det finns fler puckon som jag men i dag är det ingen tröst. I dag vill jag må bra direkt. Ingen anledning att tyckas synd om mig själv, bara bestämma att jag kan börja med att vara tyst. Någon sa en gång att kan man inte säga något snällt om någon annan så kan man lika gärna vara tyst. Så jag börjar i den ändan. Jag kanske inte orkar muntra upp mig men jag tänker inte muntra ner mig heller.

Jag var känslig och vek, trots mitt tjocka skinn.
Pumba

11 oktober 2009

Söndag


Ho. Nu är det mesta kalasande över i helgen. Visst Nova kanske ska i väg idag och nån gäst kommer säkert titta förbi, nån eftersläntrare ni vet. Men i det stora hela känns det skönt just nu. Igår åkte morfar hem efter att ha gjort födelsedags flickan till viljes och varit med på vuxenkalaset i fredags. Konstigt hur man kan vara en så pass bra morfar när man hade lite svårt med momentet före. Det visar att finns det liv finns det hopp.

Körslaget; det "gladde" mig att team Älvdalen hade ryckt upp sig. Men varför svenska folket röstade ni ut discodivan och inte skånska killar-tillsammans-kören. Nåja Caroline fick vara kvar iaf.
Novas favorit Rigo fick också stanna men hon vara för trött och sur för att uppskatta det. Precis när Älvdalen skulle dra igång blev hon sur för att fadern bad henne vara tyst. Då gick hon och lade sig på köksgolvet och grina'. Irriterande, inte sant. Sen började hon ropa' efter mig att hon var rädd. Alltså ni som har varit hemma hos mig vet att köket och vardagsrummet är väldigt nära varandra och när hon argt säger när jag hämtar henne ; -Du bryr dig inte ens om din egen unge, buhu buhu; vet att hon inte har varit i någon omedelbar fara.

Nåväl i dag är flickorna vid gott mod. Fast Sol ska färga håret och klä ut sig för att våga gå till skolan igen. Ja hon tror ju att alla i skolan hatar henne och inget kan rubba henne om hon inte vill bli rubbad. Jag föreslog att hon skulle bryta på skånska eller något annat exotiskt språk också men då sa hon att det gör hon i vanliga fall så det kommer inte att hjälpa !!!!???

Jag ska också börja bryta på något annat språk. Kanske lägga upp ett veckoschema. Måndag muminfinska, tisdag tyska, onsdag xhosa etc. Det skulle göra dagarna lite intressantare. Men nu ska jag ha ångest en halvtimme för att jag i och med tidsbrist inte har hunnit med vissa "läxor".

10 oktober 2009

Hurra


Grattis på sju årsdagen Nova önskar mamma; puss min lilla busunge. Igår firade släkten vår lilla tornado. Hon var ovanligt lugn med tanke på att hon dessutom skulle i väg på fest sen, vilket hade varit kul såklart.

När jag skulle föda Nova var Sol inte ens fyra år. Jag minns vad glad jag blev när jag började känna av värkarna spontant. Att föda Sol var lite omtumlande eftersom att jag blev igångsatt men när jag insåg att min kropp faktiskt tänkte hjälpa till blev jag mäkta nöjd. Så vad gjorde jag då dagen innan hon föddes när kramperna började komma. Jo jag hämtade Sol på dagis och tänkte att det kanske vore roligt för Sol att få åka på badhuset för det hade hon aldrig gjort. Sant. Jag tog för första gången med Sol till badhuset fast jag hade värkar. Märkligt hur ologiskt man kan agera när man upplever något omtumlande. Ja Nova föddes inte på Mora badhus i alla fall.

När jag bar henne fick jag två gånger ligga på bevakning på lasarettet eftersom hon hade för höga (läs snabba) hjärtljud. När jag födde Sol gick hjärtljuden ner, blev för svaga. Men när jag skulle klämma ut Nova blev det precis tvärtom. -Nu får du lov att ta i Anna annars måste vi kanske ta sugklocka, manade barnmorskan när hon såg att Novas hjärtljud ökade. Det ironiska är att man kan tänka sig att den här symboliken kanske innebär att Sol är lugn och Nova hetsig men det vete tusan.

09 oktober 2009

Snart så är det party.....


Kalasförberedelser. I dag ska Nova ha vuxenkalas, i morgon barnkalas och på söndag gå på klasskompisens kalas. Just ja sen ska hon på disco i kväll. Min sjuåring har mer action på sin agenda än jag : ) Jag och Nova såg en så rolig Halloween idé att vi snor den till hennes barnkalas. Man tar en pumpa sen borrar man en ziljon hål i den och pluttar in klubbor så den ser ut som en "kaktus". Men säsongen för pumpor är inte i full fart än så vi tänkte nöja oss med en vattenmelon. Fast i morse kunde jag inte låta bli att fråga på Maxi (Ni vet där allt händer.) när de kommer in. Då log grönsaksflickan konspiratoriskt mot mig och sa; - Följ med. Hon hade tagit in fyra stycken på prov men hade inte lagt ut dem. Så nu har jag den vackraste pumpan jag någonsin sett i mitt hem. Ha ha. Tar emot att göra illa den. Tjo ho.

Nej Sol har inte gått till skolan i dag och inte i går. Anledningen till att hon kom hem var känslan av förödmjukelse från sin fröken. Uppenbarligen hade hon slängt en ny skolbok mot sin bänk och då lossnade den från pärmen. Klart att fröken blev arg när hon gjorde det med flit. Fast jag tycker partiskt nog att det låter som en olyckshändelse.

 Det var väl inte bara det. De hade haft någon röstning om vem som skulle bli friends representant och enligt Sol hade fröken sagt högt att Sol var den enda utan röster. En pojke hade protesterat och sagt att han hade röstat på henne. Men hans röst fanns ingen stans. Hon kände sig utpekad och ensam. Men jag måste erkänna att jag inte fått bekräftat från skolhåll att det här med röstningen gick till så. Fast boken som resulterade i att hon fick sin tredje prick och i förlängningen leder till kvarsittning där har vi lite olika syn jag och fröken.

 De tidigare prickarna kommer från störande av ordning (vägrade delta på två olika lektioner) de anser jag själv är rättvisa. Sol själv tycker aldrig något är rättvist.
Varför ringde man inte undrar jag fortfarande ? Är det något vi som föräldrar ska veta; att det är noretskolans policy ? Jag tror inte det. En serie av omständigheter antar jag. Men ändå oroväckande.

 Mina fika/partyflickor som nästa år får skolbarn har en del funderingar över vad som gäller i skolvärlden. Å ena sidan vill jag lugna dem och förklara att det är inte så farligt, barnen kommer få det bra. Media blåser upp så mycket. Men å andra sidan vad hade hänt i onsdag om vi inte varit hemma. Om Sol som aldrig gått hem själv tappat bort sig. Hon hade ingen husnyckel och ingen mobil. Då hade vi kanske figurerat i tidningen. Hade vår rektor lagt skulden på oss, hade hon sagt att det är föräldrarnas ansvar vad som händer med barnen även i skolan. Det är nog dags att ta fram regelpapper så vi vet vad skolan inte gör och vad den gör i dessa svårare fall.

Vad det gäller den trasiga boken säger jag så här. Det finns två sorters vuxna. De som blir jättearga och skriker åt barn när det spiller ut mjölkglaset och de vuxna som suckar lite och säger en; - En olycka händer så lätt. Den första gruppen agerar som att barn(andra människor) planerar illdåd och gör saker med flit. Den andra vet att i livet är det så ibland; att saker händer fast man hade planerat något annat.