24 oktober 2009

Dorian Gray


Jag är på väg mot förfall. Oundvikligen. Frågan är hur jag ska tackla det. Jag önskar att jag hade samma inställning som min mans kära moster E har till åldrande, att det är naturligt och vackert med naturliga rynkor. Visst rynkorna kanske jag kan ta men allt annat. Tyngdlagskänslan över hela kroppen. Allt som hänger och brister blä. Men värst är håret.

Fast en del inte tror det när jag förklarar så håller det på att ramla av. Vad ska jag göra? En combover när det blir så. Eller blir det Michael Bolton. Fult blir det iaf.

Visst jag fick visa leg på systemet i torsdag, jag har chockat några klasskamrater den här veckan när jag hasplade ur mig hur gammal jag är, jag känner mig som jag alltid gjort. Men vad spelar det för roll om jag ser ung ut om håret säger Hasta la vista, baby.

Visst är det patetiskt : ) Inget blir bra av självömkan eller hur. Men för mig handlar det om mer saker än åldersrädsla. Det handlar om förlorade möjligheter, att inse att vissa saker kommer jag aldrig uppleva.

Som ung flicka längtade jag efter att bli vuxen för då.... då skulle magiska saker ske. Jag skulle göra många spännande saker, få ett lugnt familjeliv och sist men inte minst; den fula ankungen skulle bli en svan. Men det blev jag aldrig. Vi är många som hyser den hemliga förhoppningen. Att bli älskad är bra, beundrad smickrande men att veta att man är vacker måste vara en särskild känsla. Jag blev ingen svan och nu är det liksom för sent.

Nåja blåvalen är ju ett ganska stiligt djur det med. Trots sin stora kroppshydda och totala hårbrist( fast den är ett däggdjur) så är det något imponerande över den.

4 kommentarer:

  1. Hemlig beundare24 oktober 2009 22:23

    Tycker du är vacker

    SvaraRadera
  2. För mig har du alltid varit och kommer alltid att vara en vacker "svan"!

    Puss!

    SvaraRadera
  3. Lättare sagt än gjort25 oktober 2009 00:47

    Alltså ärligt så tror jag inte att man tänker så mycket på att man är vacker - det verkar ju inte spela någon roll hur bra man ser ut för alltid finns det något att störa sig på. Människans förbannelse eller nåt, aldrig nöjd. Självömkan är ju ok så länge man inte fastnar i det för länge och använder det som ursäkt för att ge upp!

    Dessutom undrar jag varför du säger att det är försent, försent för vad då?! Du kanske inte kan skapa det livet som stämmer överens med bilden du hade när du var yngre men det är ju inte så konstigt. Det gäller att göra det bästa av situationen och det vet jag att du kan!

    Love U

    SvaraRadera
  4. Men gumman då, jag tycker att du fortfarande är lika vacker som du var när vi var unga.. *kramar om*
    Ja det är synd att ni inte kommer iväg på något skoj tillsammans, det kan ju behövas det oxå.. Hoppas att det skall lösa sig för er och att ni kommer iväg på något skoj snart..
    Kraaaaaam
    Sanna

    SvaraRadera