30 augusti 2012

Inreda-Oreda

Hemkommen från Edsbyn efter att ha besökt Krimskramsan och hennes syster funderar jag på hur jag också ska bli så där duktig på att plocka ihop mitt hem som jag vill ha det. Inte för att de här systrarna har samma inredningsstil...men stil har de. Hemma hos mig blir det mest maken som donar. Snickar upp hyllor i garaget av material han återvunnit, syr upp gardiner eller byter tyg på dynor till fåtöljer.

Jaså ni tror mig inte.
Nu såg ni inte hur totalt förstörd dynan var innan, eller färg eller så, men den var naturvit och tråkig...men mest trasig och ful. Nu är den lite mer, tja - Karin Larsson aktig.

Sen ska vi komma håg att, hrm, fotografen (undertecknad) inte fick till så bra bilder just den här dagen men jag vill ändå visa våra underbara gardiner i sovrummet.
Det är nattugglor, måne och spindlar i nät. Perfekt när man ska sova. Riktiga nattgardiner. Jag blir lika glad när jag ser dem nu som för två veckor sen när han snodde ihop dem och satte upp dem.

Tokigt nog fick jag ingen kamera upp ur väskan när jag var over there, så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att Ks sex månader unga systerdotter har hår som skulle gjort en prinsessa avundsjuk. Det är den mest underbara rödfärg jag sett på ett huvud. Den fick mig att tänka på en saga om den lilla prinsessan som föddes rödhårig till hela rikets fasa.

Det var när alla sessor skulle se ut som Rowena i Ivanhoe. Men som tur var kom efter några år en mystisk sagoberättare som förtäljde en saga om en fantastisk rödhårig flicka...då blev både sessan och folket nöjda och glada.

Att vara nöjd med sig själv, det är nog något av det svåraste som finns. Jag ska verkligen försöka bli bättre på det - på riktigt!




29 augusti 2012

I am sitting by the window.....

Sitter vid köksfönstret och tittar ut. Världen är min tv ni vet. Känner mig ofokuserad, enbart streamofconsciousness pågår här. Sökte jobb som begravningsentrepenör. Men bara en halvtimme senare kände jag att trots att det är ett jobb som vore intressant så önskar jag.....att jag fick jobba där chansen att träffa glada människor finns.

Tänk Disneyland eller Legoland. T o m  Liseberg. Då slog det mig! Tomteland. Jag var där i fredags under en av de sista dagarnas öppet. Vädret var vackert men det var kyligt. Jag reflekterade över den något socialt handikappade cafe kvinnan, och tänkte att jag skulle ha varit mycket gladare om jag fick jobba på ett sånt ställe.

Tänk vilken upplevelse. Så nu är jag nästan helt inställd på att skicka in en ansökan inför vintersäsongen. Jag är nog för gammal, och för oerfaren och en massa annat. Men jag tror ju fortfarande på tomten så det måste räknas för något.

Men före jul så kommer Halloween. Den orangea högtiden. Ja den kan ju vara svart, lila och giftgrön men för mig är den högtiden som äntligen fick mig att börja uppskatta färgen orange. Så häromdagen fick jag lov att provlaga något orange.
Det kanske inte ser så fantastiskt ut men jag lovar att det är det. Stekta kantareller från Krimskramsan, butternutpumpa som rostats i ugn i stavar och sen ljuvlig parmesan strödd över. Mat för en höstälskare : )

Jag är inte så duktig med att träna längre, eller att äta nyttigt. Jag vill - men inte tillräckligt mycket. Så häromdagen bakade jag dessa enkla men goda till te kakor.
De syns knappt, så små är de så man får ta fler än en. Jag kallar dem Startchipcookies, för jag gjorde en chansning och blandade ned mindre än en deciliter Start flingor i receptet prästgårdsnötter. Men Decibel kallar dem Starshipscookies, efter en av hennes favorit låtar med Nicki Minaj.

Annars går jag i ett vaccum mest. Funderar på om jag ska göra stora förändringar i mitt liv eller bara försöka hålla fortet så länge det går. Vi gör mycket sånt maken och jag : ) Håller fortet. Lappar ihop. Hus, bilen, oss själva, barnen och tiden. Överlevnadskonstnärer är vad vi är. I går hade vi varit tillsammans i tjugo år.

Vi firade med att jag lagade mat av allt spännande jag hittade i skafferiet (det blev en ganska god stekt ris med grönsaker rätt) och sen var det det. Vi kunde ha planerat, sparat pengar till restaurang eller resa eller bio...vad som helst. Men, som vanligt hade vi glömt bort oss själva i hela sommarplaneringen. För det var kalas, barn som vill göra allt och lite till, besök hit och dit. Jobb, skola, sjukhus och allt annat än vi två. Så något måste göras.

 På ett sätt symboliserade hela måltiden och dagen mycket av det som skett under våra tjugo år. Vi tar lite av det och så försöker vi hitta en lösning där. Lappa, skarva och uthärda. Det blir ju inte alltid som man vill. Inte för någon. Jag skaffade aldrig de där fyra barnen jag ville ha. Han utbildade sig aldrig till fyrverkerikonstruktör. Vi flyttade aldrig till London. Jag blev inte trädgårdsmästare - för jag blev för allergisk. Han har inte fått något garage som han drömt om alla dessa år. Vi gifte oss inte på bryggan vid Enterprise.

Men vi är tillsammans.


28 augusti 2012

Vem dödade grannfruns hund?

En av de mest givande böckerna jag har läst i sommar är Mark Haddons The Curious Incident of the Dog in the Night-time (som en mycket klok och insiktsfull person rekommenderat). Alltså den märkliga incident med hunden nattetid. Det är en bok om den femtonårige Christopher, om att vara utanför och om att se saker från ett helt annat perspektiv än vi vanligtvis möter.

Den är dels en detektivberättelse om vem som mördade grannfruns hund, men också en detektivberättelse om Christophers mammas död. Saker är ju sällan som de verkar vid första anblicken och det blir vår protagonist snart varse om.

Varför den här huvudpersonen är något udda beror på att det antyds ganska kraftigt att han har någon sorts högfungerande autism, och fast jag många gånger fnissade till över hans intressanta lösningar för att få allt som han vill (som att färga maten för att han inte klarar av vissa färger), så kan jag hålla mig för skratt andra gånger.

Det finns inte två individer med autism som är likadana. De må ha samma diagnos, men den yttrar sig något olika hos olika personer. Men...jag fick lov att gråta lite när jag läste om hans sakliga beskrivningar av sina föräldrars reaktioner på hans beteende. Både för hans, föräldrarnas och min egen skull.

Hur förklarar man för omgivningen att ett barn måste äta bara röd mat eller att de bara kan gå till skolan om de har gjort alla rutiner i rätt ordning? Hur orkar man bli väckt av ett barn flera gånger per natt för att barnet vill att man ska bekräfta att allt är som vanligt? Hur håller man sig lugn när man upplever dagens tionde raseriutbrott för att barnet inte förstår vad som händer eller för att rutinerna blivit annorlunda för att mamman försvinner?

Jag vet att man inte orkar, jag vet att man inte alltid håller sig lugn och jag vet att livet är som en enda stor berg och dal bana med dessa barn. Men att läsa den här boken var ändå en aha upplevelse för mig. Mark Haddon har sagt att han inte är en expert på autism, men jag tycker nog att han lyckas fånga både Christophers svagheter och styrkor bra utifrån den problematiken.

För styrkor har han, och bäst av allt är ändå slutet där han konstaterar att han kan faktiskt ganska mycket. Ibland finns inte det där Hollywood slutet där alla blir superlyckliga, men jag nöjer mig med good enough och det får jag av Haddon.

På svenska heter boken Den besynnerliga händelsen med hunden om natten och finns att beställa på Bokus typ HÄR. Och ja, man får reda på vad som hände med grannfruns hund : )

27 augusti 2012

Vad jag har gjort i Augusti, lite grann...

Mest av allt så känns det som att jag har varit i Stockholm eller träffat folk. (Minst av allt känns det som att jag har badat och/eller haft alla de där picknickarna jag ville ha.) Jag trivs i Stockholm, och Stockholm trivs hos mig.
Trots det eländiga skicket på min trädgård i år så blommar åtminstone du kära ros.

Jag har varit på Gröna Lund med glada barn trots regn, jag har gått på Museum trots sol, och det har blivit lite matäventyr.
Farfalle de luxe från Söderhallarna. Goda, men mest tjusiga. (Ja de höll färgen efter kokning riktigt bra). Men godaste matupplevelsen down there i sommar var ändå denna.
Stekt strömming och potatismos med rårörda lingon med en twist av citron. Sen att de hela åts på Fjäderholmarna i strålande sol med min underbara syster Emelie gjorde allt ännu bättre.
Sen att getingar attackerad oss och vi åt de sista minutrarna i lätt stress försvann när vi la oss på klipporna och solade.

En liten rolig sak var att vi bl a besökte Musik och Teater Museet där man hade en utställning om norden näktergal - Jenny Lind. För på Fjäderholmarna växte ett träd där det sägs att Jenny satt och mediterade under. Klart som hon korvspad att hon fick inspiration av det här;
(Men "vi kan ju inte gå omkring och glo på trän hela dan")

Så det gjorde vi inte. Så samtidigt som min svägerska från Örebro (trots att hon födde barn sista juni) gjorde sitt allra första fallskärmshopp, så satt jag i Vilda Musen på Grönan med syrran och trodde att jag skulle dö. Tur att de har motgift där.
Jag vet att det verkar som en strålande ide att beställa typ slush drinkar en halvtimme innan stängningsdags, men dessa är lika kalla som de alkoholfria så ni kommer få hjärnfrys av dessa med...särskilt som att ni glömt att de stänger 22 och tror det är öppet till 23 så ni måste dricka upp fort. Öh nej, vi klarade inte det men de var ju roliga i alla fall : )

Bästa Museet i sommar var ändå Moderna Museet.


Yoko Ono hade gjort i ordning önskelapps träd där man fick skriva in vad man önskar sig. Annars var utställningen om hennes verk och liv riktigt intressant. Om Yoko inte hade dejtat Lennon så tror jag att hon hade fått mer genomslagskraft som konstnär. Men hans berömmelse var bara i vägen för henne tror jag.

Syrran bestämde på stående fot att bästa av allt var en stor genomskinlig plast kvadrat där det låg flytande lera i och bubblade. Nu måste man känna Emelie för att bli oroad, men hon är det där typiska barnet som bröt benet för att hon trilla ur ett träd eller målade sin syster prickig och hävdar att syrrans fått tyfus. Så när hon stod och intensivt stirrade mot gyttjebadet förstod jag att helst vill hon hoppa i.

Det har varit en märklig, intensiv och händelserik sommar. En del har gått åt fel håll medan andra saker varit bra.
Som impulsbeslutet att åka över till Norge och fika i Trysil. Det hade förstått inte hänt om jag inte först fått en impulsingivelse att åka på vigsel i Tandådalen. (Nu låter det förstås märkligt men brudparet påpekade på Facebook att alla som var i området var varmt välkomna till ceremonin, och just de här två...well jag var ju med första gången de gifte sig så jag ville se 2.0 versionen i Fjällkyrkan).
Jag kände mig oerhört rörd under ceremonin. På ett sätt kändes det mer seriöst nu än det gjorde för nitton år sen när de var i tjugoårs åldern. Nu har de verkligen valt varandra, trots alla missöden emellan. Så när Teds "För kärlekens skull" skulle sjungas var det svårt för jag var så gråtmild. Underbart är allt jag säger.







23 augusti 2012

Whoa, tre veckor går fort!

Inser att mitt blogg-uppehåll blev lite längre än planerat : ) Tiden går fort när....den gör det. Tror inte att jag vill göra ett mastodont inlägg om mina vandringar sista tiden utan jag tar det pö om pö. Annars blir nog blogger minnet fullt ; P

Vad jag har läst kan jag i alla fall nämna lite. Till att börja med tog jag mig an ungdomslitteratur, som jag ju är oerhört svag för. Svenska författare kan jag hålla mig lite kallsinnig inför, men jag tycker nog Mats Strandberg och Sara Bergmark-Elfgren har lyckats rätt bra med sin "ungdomar-som-ska -rädda -världen"- bok Cirkeln.

Jag bor ju i Dalarna, någon timme från Bergslagsgränsen, och just i sommar har jag åkt ner över en hel del genom Bergslagen. Så att miljön är förlagd så pass nära gör allt lite mer intressant. Känslan som förmedlas i boken är inte att huvudpersonerna lever i någon idyll, tänk lite mer åt Fucking Åmål- hållet så har vi andan klar.

Sen är det övernaturliga krafter, familjemisär, flickor som måste hitta sin inre styrka (samt sina övernaturliga krafter) och förtjusande nog mord.Vad mer kan man begära. Men visst, en del saker känns lite som att författarna är influerade av amerikanska ungdomsserier a la "Buffy the Vampireslayer", men jag överser med det. Få se hur uppföljaren Eld står sig, den har ju fått bättre kritik än första delen. Jag sa det va? Att det är en serie, där filmrättigheterna redan är sålda. Nehepp, men nu vet ni ; P


01 augusti 2012

Månad Åtta

Augusti är här. Jag också. Fortfarande. Har haft finbesök ett par dagar av Suzana aka Krimskramsan med sonen Felix. Så nu har det gåtts på loppisar och affärer : ) Jag gör lite fynd själv när jag följer med henne. Bästa fyndet var dock överraskningspresenter hon hade med sig. Det bästa glömde jag fota - kantareller så gula och vackra. Samma dag stod jag och tittade på kantareller a femtio kronor asken för att konstatera att det är för dyrt, sen kommer hon med solsken till mig.

Men lite vintage bakhäften har jag fotat i alla fall.
Man kan aldrig få för många bakböcker : )

Rolig är även den uppiggande plastfolieavrivaren:
Den fungerar utmärkt, redan testad och godkänd!

När jag fyllde år i juni fick jag av Suzana en så otroligt söt pipmugg. PIP-mugg, ska det nog särskiljas, för än är jag inte så gammal att jag måste dricka ur en pipmugg : )
Underbar. Den "rysk"-inspirerade teburken höjer också humöret. Ska vi se vad det är för te i?
Inget drickbart : ) Hennes virkade disktrasor är för vackra för att användas. Jag vet att de kommer vara bra att gnugga bort sånt som sitter lite, men det känns som helgerån att använda dem. Så efter sex veckor ligger de kvar i tryggt förvar.

Varje chans till solsken och bad tar vi tillvara på. Även om vattnet är kallare än vanligt.
Bara att ligga och läsa "Julia" på stranden kan vara guld värt. Själv har jag solat, mot min normala inställning. Måste suga åt mig värme så jag kan lagra den inför vintern.

Jag brukar älska Augusti, och anledningen till det är att den är så fruktbar och grönskande. Samt att värmen brukar vara hanterbar för mig, som vanligtvis avlider i juli. Sen börjar ju skolan - jag vet -  skolångest! Men som förälder är det lite skönt med rutiner (inte tidiga mornar dock) och att det känns som en tidsmarkering. Jag behöver lite hållpunkter för att veta var i tiden jag befinner mig.

Brukar ni glömma var ni är? Tidsmässigt alltså, inte rumsmässigt. Ibland tror jag att det är helt andra dagar, ibland helt andra år. Men särskilt säsonger tenderar att smyga upp på mig. Oj, är det jul om en månad, eller va? - skolavslutning - är det sommar snart. Men nu är det augusti, och bären är som godast.
Turkisk yoghurt, Start, jordgubbar och blåbär, det är frukost det : D