24 november 2012

Om pauser

Ibland behöver man en tid i livet för att reflektera. Jo, det är väl dumt att göra det nu så här nära den glittrigaste och glammigaste månaden som vi får.

Men jag är på inre tjänsteresa och återkommer möjligen när passet har förnyats.

Vänligen er Metronyx.

22 november 2012

Bok bok bok

Jag fortsätter min botanisering bland ungdomslitteraturen små spökligheter. Den senaste boken var ett val mest på grund av omslaget.
Miss Peregrines Hem För Besynnerliga Barn, en så underbar titel. Boken är fylld av (enligt författaren) autentiska bilder på barn som har fotograferats, och tro mig bilderna är besynnerliga. Jag spekulerar lite efter att ha läst boken om de borde få äran att ha varit fotohistoriens tidigaste photoshoppade verk.

Ransom Riggs, författaren, har fått ihop en hyfsat spännande bok fylld av, ja besynnerligheter. Huvudpersonen, Jakob, är en ung kille som berättar om sin småtokige farfars historier från sin ungdom. Som litet barn sväljer han allt utan att blinka, men med åldern börjar han inse att farfars historier inte kan vara sanna. Tills den dag livet tar en oväntad vändning och han får all anledning att söka efter Miss Peregrines hem.

Jag misstänker att det kan komma en fortsättning med anledning av det öppna slutet. Boken tilltalar nog barn/ungdomar från ca 12 år och uppåt. Vissa saker är otäcka, och sen kanske det krävs en viss mognad för att få ut mer av boken. Jag gillade den, och författarens entusiasm inför bildmaterialet.

Märkligast idag var nog den här boktiteln som jag, Sol och Nova såg när vi kom till biblioteket idag.
Det är svårt att se, men boktiteln är Sol&Nova, och handlar om flickan Nova som träffar sin skyddsängel, som visar sig vara en "busig och charmig skyddsängel som heter Sol". Både jag och döttrarna häpnade.

I övrigt ska jag försöka mig på Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist. Vid sidan 39 är jag mer förtjust i JAL än någonsin. Hoppas de fortsätter så : ) Boken är fylld av sommarprat, noveller, och lite annat smått och gott.


16 november 2012

Det lackar mot...det där rödaktiga med glitter och ni vet

Det är bara drygt 5 1/2 vecka kvar till julafton och vanligtvis skulle jag nog ha märkt det särskilt som att den här damp ned i postlådan förra fredagen:
Jag tycker nog fortfarande att 2010 års julnummer var det bästa hittills, det enda jag spontant kände var att jag vill testa att göra egna sockerbitar i roliga former. Men jag kanske är svårflörtad just nu. Det fanns ju många kakrecept osv men inget riktigt nytt. Bloggerskan Clara, från "Underbara Clara" är med på ett reportage för er som följer henne.

Annars så är det här nog det enda som verkligen fått mig att fundera över julen:
Japp gott folk det är vad ni tror, fotade det på Ica Maxi igår. Jag väntar bara på en adventskalender för deppiga - en ny tablett bakom varje lucka med roliga färger. Men katterna blir nog glada.

Själ köpte jag tre kalendrar, en Haribo till Nova, en Kinder till Sol...och till mig själv köpte jag samma sak som jag gjort i flera år (utom förra) - Bamses julkalender. Det finns 25 luckor på dem och som vänstervriden serieälskare varför skulle jag sluta med det bara för att tiden går?


15 november 2012

We are the champions....och så Linus, Salem och Jack förstås.


Gårdagens stora glädje var (det vet redan alla ni som ser mig på FB) att vår Decibel tillsammans med tre andra unga damer vann sin skolas talangjakt. Visst kan det sägas att det är viktigare att validera barn än att bekräfta dem och att alltid "belöna" dem när de nått yttre framgångar.

Till er vill jag säga -  alla människor behöver få känna sig som en vinnare ibland.
Vi har godkänt den här skolans krav att inga barn får visas offentligt på nätet utan föräldrars tillstånd. Så då de är fyra och jag är en laglydig medborgare så visar jag här Deci i rollen som den opålitlige pojkvännen. Önskar jag kunde visa filmen jag tog i skolan,  : ) Inte riktigt min musiksmak med det är i alla fall denna låt som inspirerade flickorna till sitt framträdande.
Nova skulle förmodligen utbrista men det här är ju Astroversionen. (Men mammor förstår ju inte skillnaden riktigt, sen var det svårt att hitta Cher med en bra version överhuvudtaget Deci!)

Själv har jag mest växlat mellan att lyssna på "Why worry" med Dire Straits samt "Det löser sig" med Timbuktu, för att nån timme byta sinnesstämning och lyssnat till "This womans work" av Kate Bush. Men i dag ska jag sikta på Salem al Fakir.



Gårdagens utflykt gick till Edsbyn där en ung Linus fyllde tonåring, men kom jag ihåg att knäppa några kort neeeej. Men den fantastiska presenten som Krimskramsan skickade med till Deci ska ni få se. Mamma är lika avundsjuk som hon blev glad över dessa:
Fråga mig inte varför en del av bakgrunden till texten är vit. Något internt Blogger skämt gissar jag.


13 november 2012

Spökhistorier, dans och krokar

Fortsätter min rundvandring i barn och ungdomslitteraturens spök/skräcknoveller. Men den sista boken jag läste är lite som tusen och en natt. Dvs varje kapitel innehåller en separat historia, men dessa berättas av en dam för en ung man/äldre pojke då deras tåg fastnar i en tunnel.

Chris Priestley har skrivit denna Spökhistorier från den mörka tunneln, och även om jag som vuxen inte fann historierna sååå skrämmande så är boken i sin helhet riktigt intressant även för en tant : )
Jag gillade upplösningen, miljön och konversationen mellan dessa två aktörer.

Historierna handlade om barn eller ungdomar och de fasansfulla och spöklika öden de möter. Robert som huvudpersonen heter är en skeptisk och logisk person som inte tror på nonsens eller övernaturliga fenomen. Inte heller uppskattar han känslosamhet. Hans medpassagerare, den historieberättande damen, finner det lustigt och verkar vilja ändra hans uppfattning om saken. Han blir så småningom varse att det finns mer mellan himmel och jord som kan förklaras logiskt.

Annars har det varit SM-tävling i Streetdance i Västerås i helgen, där Deci tyvärr inte gick vidare. Jag frågade henne hur det kändes efteråt när hon inte gjorde det. Då säger hon glatt "Det gör inget för jag tycker själv att jag dansade bättre än någonsin". (Tilläggas bör att hon hade varit sjuk större delen av veckan och bara gick till skolan på träningsdagar för att bevisa att hon var frisk nog att gå och träna, och av ren envishet så skulle hon med och göra sitt bästa.) Det kändes jätteskönt att höra. För det viktiga är att man själv känner att man har gjort något man är stolt över.

Stolt är jag också över min händige man som efter att jag suckat över hans kläder slängda på tvättbrädor, upphängda på spikar har snickrat ihop denna och satt upp i vårt sovrum så nu finns det upphängningsmöjligheter.
Återigen körde han återvinning. Hittade lite trä att såga i, fann morfars gamla metallblanka krokar som han helt enkelt sprayade med svart färg av något slag et voila! (Fast raring om du läser det här inlägget så tycker jag att jyskpåsen är lite småful, bara så du vet ; P)

09 november 2012

Saker att göra när man går på helspänn

Åh vilken vecka. Trots min naiva förhoppning om att allt kommer att ordna sig så har det väl inte riktigt gjort det. Hela tiden försöker jag sysselsätta mig så jag grubblar mindre. Men så kommer nätterna. Så allt jag skjuter bort på dagarna kommer då. Söker balans i tillvaron.

Har väntat sen början på ett besked som hade underlättat lite grann i alla fall. Hoppats, trott och ställt in mig på det. Idag är sista postutdelningsdagen för veckan.

Så jag går på ett möte som varar en timme och fyrtiofem minuter. Läser, skriver mail till lärare, styrelseordföranden, sjukanmäler två förkylda barn. Och bakar tonåringens älsklingbröd.
Flingsalt och parmesanfocaccia.

Sen tvättar jag tre maskiner tvätt. Hänger upp, sorterar. Har ordnat så att min lilla danserskas favoritlinne är rent till danstävling i Västerås i morgon.Sms:ar vännen om resan. Leta efter adresser på nätet. Fyllt i nästa veckas alla möten, träningar och sammankomster i min agenda.  Gjorde belgiska våfflor åt Nova, som vi sen kan ha med som matsäck.
Sen efter halvtre vågade jag gå ut och hämta posten. Men bestämde mig för att gå till sängs direkt utan att passera gå.

Nu kan jag inte göra mer för att ordna upp något denna vecka. För att travestera Chris Martin. "I tried my best but didn't succeed....I feel so tired but cannot sleep,  stuck in reverse".


Nu försöker jag tänka på alla ljusen som ska leda mig hem.

08 november 2012

Baudelaire och lite konst

Har gjort mitt bästa med Charles Baudelaires diktsamling Det ondas blommor. Jag säger gjort mitt bästa för poesi, det är inget att leka med. Jag insåg direkt att jag borde tränat mer på min skolfranska så jag kunde få läsa dessa dikter på originalspråket, men jag får ju bara hoppas att den svenska översättaren gjort sitt jobb bra.

När vi snackar Baudelaire, snackar vi rejält mörka dikter med tunga teman som död, sex och religion. Hade jag läst denna som sextonåring så misstänker jag att jag hade gått omkring med boken i skolväskan hela tiden : ) Det är mycket symbolik (dikter går ju ofta ut lite på att maskera det man vill säga så det får man ju ta som läsare), och man får nog ut mycket mer av De ondas blommor om man har lite kontext som hjälper en att ana var Baudelaire vill att vi ska tänka åt för håll.

Bibelhistorier är nog ett måste, samt en smula grekisk-romersk litteratur kännedom. Annars blir syftningar på ex "Lethe, Lesbos eller Litania" saker som inte ger ledtrådar. Men jag tror att man kan få ut en del av den här författarens ångest ändå. Ta de sista raderna på "Litania till Satan":

"Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!

Adoptivfar för dem som Gud, förblindad av vreden,
en gång jagade ut ur en jordisk lustgårds Eden,

Satan, ha misskund med mig i mitt djupa elände!"

Själv tyckte jag att det mest skrämmande var hans dikt till författaren Viktor Hugo, inte ur en makaber synvinkel utan för att den visar på den negativa bild Baudelaire måste ha haft mot ett särskilt folkslag. Dikten heter "De sju gamlingarna" och det jag reagerade på är detta utdrag:

"Han var inte böjd, men bruten: i rät
vinkel var ryggen krökt där han gick
stödd på en käpp, och allt detta lät
honom likna, i haltande gång och skick,

en trefotade jude, ett haltande djur."

Lite osympatiskt i mina ögon, men boken är väl värd att analysers, läsas och kanske förfasas lite av.

Något trevligare var konstutställning Decibels klass hade i måndags. Först måste ni bara få se vad som hängde på dörren på deras klassrum : )
Ett så tjusigt collage med bilder på alla barnen i Halloweentappning.
Alla barn hade sina verk till display på och runt sina bänkar, och in i det sista satt några konstnärer och skapade.

Kreativitet och barn är det bästa som finns, så vad kan vara bättre än kreativa barn.







07 november 2012

Helgen som gick

Helgen har bestått av lite kyrkogårdsvandring, och lite lugna saker.
Men också av firande då maken fyller år 4 nov. Så det är väl lite därför Halloween dekoren alltid sitter uppe då, för har man börjat fest dekorera varför ta ner det när kalas är på G iaf.
Han fick allra det viktigaste - öl, kläder och biocheckar : ) Så han var glad och nöjd.
Nöjd var han också över sina egentillverkade marsipanpumpor. Jepp i år fick han baka allt själv till sitt kalas då undertecknad har tappat stinget lite.
Gästerna verkade nöjda med utbudet. saffranssockerkaka (ja det är faktiskt mindre än sju veckor till jul så det får man baka nu), mjuk chokladkaka, fyra olika smileykakor., man blir lite gladare när kakan ler mot en...då känns det som den vill ätas upp.

Nu är Halloweenpynten nedplockade och vi har hela novembers mörker framför oss. Men det finns en skönhet i det med.