31 augusti 2009

Nova hatar pencillin.

På familjeplanet har Nova dragit på sig urinvägsinfektion igen. Fick jätteont i natt men pappa har ordnat pencillin idag så nu börjar smärtan ge med sig. Det som känns trist är att hon var och testade sig för det här för exakt en vecka sen på lasarettet. Läkaren ville vänta på definitiva provsvar innan hon fick medicin. Jag vet att hon hade kunna sluppit gårnattens plågor om sjukvården kunde lära sig att lita på min föräldraintuition:) Ironin är uppenbar eftersom läkaren hade tänkt ringa oss idag och tala om att hon hade en infektion. (No shit Sherlock!)
Hon ogillar att ta medicinen och gråter när hon ska plåga i sig eländet men vad gör man?

I skolan har det varit fullt tryck. Jag är så tom i huvudet just nu. En tjej kom från Edsbyn, det tyckte jag var mer spännande än att vi läser med iranier, finnar, spanjorer och alla olika sorters nationaliteter. Vilket kanske låter underligt, men jag blir så glad att träffa någon från "min" lilla sommarbarns by.

Bara så ni vet är jag sämst i världen på grammatik och för övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.

29 augusti 2009

The namesake

Läser just nu en skoluppgift, "The namesake" av Jhumpa Lahiri. För er som inte känner till det kan jag berätta att hon är en väldigt snygg, ganska ung indisk-amerikansk författare som vunnit priser för sitt författarskap och blivit filmatiserad. Bl.a med den här boken. Inget jag skulle valt att läsa själv men bra litteratur gör en glad att man öppnade boken i slutändan. Korta versionen av händelseförloppet är att boken belyser en generation två invandrares svårigheter att foga samman sina två världar, föräldrarnas strävan att bevara det indiska arvet och han och hans systers att assimileras in i den amerikanska kulturen. Till hans ilska har han fått det märkliga namnet Gogol (efter den ryske författaren) vilket han ständigt skäms för. Han vill bara smälta in och ni förstår kanske att boken handlar om hans inre resa att få ihop de här två bitarna.

Det lustiga var att jag trodde inte att jag skulle känna igen något från mitt eget liv i boken, men det gjorde jag. För i likhet med Gogols välmenande fader valde jag ju ett ovanligt namn till mitt äldsta barn. Sen slumpar det sig såklart så att vår vegetariska livsstil inte alltid har uppskattats av vår dotter. Det är inte maten i sig hon ogillar utan det faktum att det gör henne olik de andra barnen. Precis som med hennes något ovanliga namn så särskiljer vår livsstil henne från de andra barnen på ett för henne pinsamt sätt. Att smälta in är viktigt och ibland kan man som vuxen glömma bort hur viktigt det kan vara för ett barn att vara som alla andra.

Men precis som Gogol så hoppas jag att Sol en dag förlikar sig med det faktum att man ska acceptera sig själv och sina omständigheter. För i det långa loppet vinner man sinnesfrid på det.

Nu tänker familjen Skeri ha en myskväll tillsammans och se på Kenny.

27 augusti 2009

Ordning i kaos


I början av saker och ting kan förvirring råda. Det är förståeligt, men knappast önskvärt. Om man exempelvis måste pendla åtta mil för att gå på ett tvåtimmars pass lektioner så blir man mindre glad när läraren inte kommer i tid . Tio minuter är tråkigt, tjugo minuter värre , en halvtimme olidligt. När en stressad person sen efter fyrtio minuter dyker upp och komprimerar två timmar till ett sammandrag på tjugo minuter känns det löjligt. Särskilt som att man har åkt in för enbart detta och det var "compulsory". Men fela är mänskligt, förlåta gudomligt. Det har varit veckans trend vad det gäller högskolan dalarna. Mycket oklara besked, ändringar av scheman. Som sagt var förvirring.

Idag intervjuades jag av en lärare från engelska staben det gjorde vi alla. Vi fick göra ett test i förrgår för att kolla på vilken nivå vi låg på. Som tur var trodde han att jag valt rätt. Alla samtal med lärarna sker på engelska (vilket iofs är logiskt) så även intervjun. Skulle nog gett ett bättre intryck om jag inte råkade säga "typ" mitt i min något sånär flytande engelska. Ha, ha där fick jag för hybris. Det är ett sånt rookie-misstag! Glad att ingen annan lyssnade.
Everything at school is sort of confusing at this present stage. The teachers, the organisation well everything. But I'll manage.

24 augusti 2009

English

Ja idag har jag skrivit in mig som student på högskolan Dalarna. Ska läsa engelska i tre år och med anledning av detta ska jag ära mitt "nya" språk genom att försöka skriva lite på engelska också här. En liten sammanfattning av varje inlägg. Men vi får se hur det går med det skrytsamma påståendet. Skolan var trist nog om detta. Nu till dagens ämne. Vampyrer, särskilt såna på film. Jag har en särskild svaghet för vampyrfilmer. Det grundlades nog när jag som åttaåring blev vettskrämd efter att ha sett en Draculafilm. Mitt nästa minne är Roman Polanskis "Vampyrernas natt" som var väldigt intressant men udda. Så kom genombrottet 1987 med min älskade "The Lost Boys". Jag tror jag hyrde den varje helg två månader på raken. Vet inte vad det är som gör att jag är så fascinerad av den här genren. Det sexuella spänningarna som aldrig riktigt uttalas som i all andra filmer. Eller om det är den mörka makten man själv skulle vilja ha. Svårt att säga och varför analysera. Faktum är att jag har sett min beskärda del och vill såklart ge er min tio i topp lista.
This is where I basically declare my love for the vampire genre and give you all my top ten movies ever in this field.

1 The Lost Boys (1987)
2 Nightwatch (2004) Ryssarna kan de med. Säger bara Anton Gorodetsky.
3 Daywatch (2006) Nu väntar vi såklart på Twilight Watch.
4 Underworld(2003) Kate is king
5 Frostbiten (2006) Kul att vi vågat göra något i Svedala åxå.
6 Van Helsing (2204) Jo vissa saker är B men Kate är ju så rolig här.
7 Dracula(1992) Både Gary Oldman och Keanu i samma film kan det bli mer värst.
8 Blade(1998) Något bättre än Blacula!?!
9 From dusk to dawn(1996) Ingen vanlig rulle, men Quentin är helt sjuk i denna.
10 An intervju with an vampire(1994) Hellre boken än filmen, men filmen har ett visst värde

Varför är inte Twilight med på den här listan kan man undra? Jo därför att jag har den i kärleksfilmkategorin. Men jag älskar den ändå fast den inte fick vara med här. Och fast den är skräpkultur. Och stereotypisk.

22 augusti 2009

Är det konstigt att man längtar bort nån gång ?



Hösten är väl nästan här nu. Trots att Sol, Juli och fröken Rosén har badat i Tingsnäs i dag. Det var nog ett trots-bad tror jag. Ni vet "jo det är fortfarande sommar rent tekniskt". Ja ja inte förrens sent i september kommer väl rödnäsa-säsongen igång på riktigt. Men den här rastlösa känslan som infinner sig hos mig varje årstidsskifte kryper i kroppen just nu. Kanske är det allt tal om flyttar som färgar av sig men jag känner att Mora är för litet nu. Som Björk sjunger i "Violently happy" This small town hasn't got room for my big feelings.

Systrarna har flyttat, Maria ska, pappa flyttar från Ansan och en och annan i bekantskapskretsen funderar på nya ställen att bo på. Så jag hakar på trenden mentalt. Vill åka nu. Bort härifrån. Jag vet inte om jag vill resa ifrån något eller till något. Allt känns så överväldigande. Så mycket. Så oöverstigligt.
Tänk er själva, mycket fickpengar och höstshoppa i London sen chilla ned med en iskall G&T på kvällen. Eller New York och bli förvirrad av alla sinnesintryck :)
Frankrike, där är det nog fint nu. Kanske Provence och lavendelfälten.

Men i verkligheten blir det Falun-Mora ett tag framåt. Kanske kommer skolan vara tillräckligt distraherande för att trötta ut mitt sinne så jag slipper längta i onödan. Varför ska jag ens fantisera ? Det kommer dröja eoner innan jag kommer att göra allt det där som jag vill. Pengar, familj och tid är saker som måste ordnas först. Jag behöver vara ifred , i lugn och ro i en vecka minst. Utan att ta hand om allt och alla. Vill bara gömma mig. Men det kommer jag inte. Jag kommer att göra som jag brukar oavsett om det är bra eller dåligt. Det är mycket nu.

20 augusti 2009

Annorlunda


Tja så har det hänt igen, för ungefär miljardte gången.
Någon människa har medvetet sårat en annan. Kalla det trakasserier, mobbning eller översittarfasoner vi vet alla vart jag vill komma.
Av någon anledning vill en del människor inte inse eller bry sig om att ord sårar,dräper och får mottagaren att känna sig värdelös,liten och sårbar.En del personer tror på fullaste allvar att det lilla de säger betyder något för en annan varelse. Jag vill nämligen inte tro att vi vill skada varandra så djupt på riktigt. Men det kanske är så. Att vissa anser att bara för att de mår dåligt är det okej att låta sin egen sorg och frustration gå ut över ett lämpligt offer.

Det är aldrig okej. Vi alla måste ta ansvar för vår del av livet. Alla av oss är en viktig del av universum och när vi dör, och det kommer vi att göra, då borde det kännas som att vi är nöjda för vi tog ansvar själva för att göra det lilla vi kan, för att sprida kärlek och vänlighet till varandra. Vi borde "Di Leva " varandra istället för att sprida hat och rädsla.

Till Elin som det här inlägget särskilt riktar sig till i kväll vill jag säga: De där killarna som ropade emo efter dig är mycket svagare än du, De färdas i grupp, döljer sig själva, men du visar vem du känner dig som nu även om det inte alltid är allmänt accepterat. Kom ihåg det när nordanvinden viner genom ditt hår att du har utvecklats från amöbastadiet vi alla kom ifrån, alla de där som hånar och ropar har inte kravlat upp ur dypölen än."


I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down

16 augusti 2009

En bok är en bok är en bok.....


Okej. Jag erkänner. Det där om att hålla sig från Forks gick inte särskilt bra. Igår kväll läste jag ut "Breaking dawn", Den sista av Stephenie Meyers' böcker om Edward och Bella. Känslan kan närmast beskrivas som lätt depression. Inte för att jag aldrig mer kommer att läsa en bra bok igen men en del är helt enkelt skillnad på bok och bok. Som exempel kan jag nämna att jag läst "The death of a salesman" av Arthur Miller. (Skolbok så jag var tvungen närmast väntar "The Remains of the Day").

 Ett drama som är omtalat och hyllat. Ni vet - fin litteratur. Visst det fanns ett värde i den men jämfört med en böcker i klassen Lotr, Narnia, Potter och Twilight blir en sån bok blek närmast overklig. Jo nog inser jag att det här säger mer om mig än Arthur Millers pjäs. Jag kommer helt enkelt aldrig bli vuxen. Mina ögon kommer alltid vilja tindra, mitt hjärta slutar aldrig att hoppas att alla sagor jag har läst är verkliga någonstans. Någon är en hjälte, omöjlig kärlek är underbar och det goda segrar över det onda.

Mer sånt i verkligheten tack. Men jag vet i alla fall att det finns många fler som jag. Som gråter när huvudpersonerna gråter, som slutar andas när det blir spännande. Annars skulle nätet inte svämma över av bloggar, hemsidor och twittrar som handlar om våra favoritfilmer och böcker.
Nu väntar en grå höst utan någon ljusglimt. Men ska väl erkänna att när jag hade läst ut "The Deathly Hallows" kände jag likadant, samma med isfolket och Narnia. För att inte tala om Lotr. Alla dessa har jag läst med stora mellanrum under mina år. Så jag borde kunna tänka att mer magi väntar runt hörnet. Hoppas det för jag behöver lite sparkling shimmer : )

13 augusti 2009

Pride (In the name of love)

Ibland blir man besviken när man får veta mer om en annan människa. Det kan vara en ny bekantskap, gammal vän eller någon du aldrig träffat förut. Om det är en gammal vän kanske du kommer över det för gammal vänskaps skull. En ny bekant där väljer du och väger. Men någon du inte känner, tja frågan är varför man ens blir besviken. Många tonårsflickor gråter när deras idoler visar sig ha flickvänner, många slutar rösta på ett parti ett tag när någon indiskret politiker visade sig vara människa.

Men slutar vi lyssna på musik, se filmer eller läsa böcker för att deras upphovsmakare visade sig vara allt annat än trevliga? Alla gör inte det men jag känner iaf en person som inte tyckte att det var en dag för sent att Jackson trilla' av pinn. Det är dock skillnad när det är spekulationer i media mot om något är höljt över alla tvivel.

Jo Chris Brown slog Rihanna, Jerry Lee Lewis gifte sig med en trettonåring när han var tjugotvå och Paris Hilton fyllekörde. Ingen av dessa har straffats särskilt hårt för det eftersom amerikanare inte dömmer sina adliga hårdare än vi gjorde med våra förr trehundra år sen. De får en tillrättavisning , böter och en mycket kortare fängelsevistelse än vi skulle ha fått.

Men en del saker är lagliga. Min besvikelse nu är Orson Scott Card. En man som skriver fantastiska böcker. För er som aldrig hört talats om honom så kan jag upplysa om att han klassas som fantasy/sci-fi författare. Jag tycker det är mer än så. När jag har läst hans böcker har jag känt "Wow precis så här är det" många gånger. Han väver in verkliga inslag i vår värld men får det att kännas som magi. Sen kryddar han med övernaturliga drag i lagom dos för mig.
Men han arbetar också aktivt mot homosexuellas rättigheter. Mormoner har lite svårt för att acceptera den sidan av vår mänskliga natur. Om han hade sagt i en intervju att han hade svårt att förstå sig på homosexualitet kunde jag kanske överse. Men att aktivt försöka hindra en minoritetsgrupp att ha samma rättigheter som alla andra det är att gå över gränsen. Tyvärr, jag tror att religion i organiserad form gör människor till hjärntvättade. Ni som känner mig vet att inte tar lätt på den frågan. Om Gud ville att vi inte skulle tänka själva (äpplet i Edens lustgård) så behöver han inte oroa sig, för det gör vi sällan. Vi tänker i grupp. Bra när det gäller kvinnlig rösträtt, ned med slaveriet eller allmänn skola för alla. Men när det gäller könsstympning, kastrera de vi anser vara utvecklingstörda och psykiskt sjuka, mord på homosexuella är det en smula sämre. Jag personligen är övervägande heterosexuell. Jag är övervägande gudstroende men jag är också medveten om att ingenting blir som man planerar.

Man väljer inte att bli hatad, undviken eller förtalad. För det är vad som väntar många som öppet går ut med sin läggning. Inget kan få mig att tro att man vill välja ett svårt alternativ framför ett tryggt. Nej man ska inte undertrycka sin läggning eller leva ett "normalt" liv för att glädja andra. Det gör man aldrig än då. Nej hellre en ärlighet från början som inte gör att ens fru/man och barn står där med en känsla av att ha blivit lurade i x antal år. Ingen annan ska lida för att man lurar sig själv. Många religiösa förespråkar dock detta alternativ. "Tryck ned din läggning, du kan bli botad, lev med det motsatta könet tills din villfarelse går över."

Man är en hel människa när man kommer hit till jorden. Låt inte någon få dig att tro något annat. Vi väljer en del saker det är sant, men inte det här. Det tror jag inte. Man kan inte ändra på vad andra människor tänker och tycker om homosexualitet genom att bara vilja det. Men man kan lagstifta om att våra medmänniskor ska ha samma rättigheter som alla vi andra.

10 augusti 2009

Brusa högre lilla å


I dag har vatten fått läka ihop en liten del av mig. Vatten har tagit sin kyla och strida ström för att skölja bort en del av den skuld jag alltid känner. Den som kommer av att man vet att man kunde ha gjort något på ett bättre sätt men inte valde det alternativet. I dag är en annan dag. Jag har knappt varit hemma.

För att ladda lite batteri följde jag med Malin och hennes bror Daniel till Eldris. Andra gången på en vecka jag har varit där. Men den här dagen brydde jag mig inte om solen hade gått i moln eller om vattnet skulle frysa mitt blod till is.

Det var inte varmt att kasta sig i det virvlande vattnet men betydligt varmare än jag förtjänade efter gårnattens usla föräldrainsats. Jag ville att den lilla ån skulle få mig att frysa, att stenarna på botten skulle skrapa upp min hud tom kanske få mitt röda blod att rinna ut som ett straff. Men naturligtvis klarade jag mig galant utan minsta blessyr. Istället kände jag det där lugnet som så sällan vill hitta mig. Det var mer än jag förtjänar men det kom i alla fall. Så jag fick vara lite avslappnad. Skratta åt Daniel och Malins skojande och stojande. Prata lite engelska med fransmän som lite blygt kom och frågade om vi hade dricksvatten, bli slagen i dart och äta fröken R's goda piroger.

En dag i taget Sol. Timme för timme.

08 augusti 2009

Pojkar,män och killar

Som nån kanske minns gjorde jag en liten lista på förtjusande kvinnor för ett tag sen. Man kan kanske inte säga att en man är förtjusande (min man hävdar att man inte kan säga att män är söta eller liknande epitet) men några goda sidor har de förstås. Lustigt nog när jag har grubblat över en liknande mans lista blir det svårare. Kanske för att när jag ser filmer eller serier så ser jag kvinnorna bakom rollerna. Med män är det svårare. Så jag bestämde mig för att göra en lista på de mest intressanta/attraktivaste karaktärerna gestaltade på film/tv. Oj prettolångt namn på en lista.Känner att vissa eller faktiskt vissa val kräver en förklaring.Ok, här följer.

1. Sherlock Holmes i Jeremy Bretts tolkning. Jo han är för gammal för mig och för död. Men allvarligt en så smart, cool kille borde fått mera ligga än vad som antyds.
2. Dr Gregory House. Konstigt hur otrevliga men smarta killar lockar mig. Jo smart=sexigt.
3.Sirius Black. Gary Oldman kan verkligen vara ful eller hot. Till skillnad från Zorg i "Femte elementet" är han ganska tja spännande...


4.Jack Sparrow. Alltså jag är lite svag för det här med långt hår, men få får det att se så bra ut som JoDe.

Nu ville jag lägga upp lite mer namn men vet inte när jag tänkte efter. För Neo är så snygg men har lite offervarning över sig det inte bra. Legolas så gullig i sitt blonda långa hår, men han verkar mest kär i Aragorn. Constantine är en en slags runnerup men killen röker ju. Sen gillar jag verkligen Carlisle Cullen men måste nog se New Moon innan han får vara på min lista : )

Jag är ju svag för listor och skulle vilja ha en sån där typ "mina kompisar"-bok men där folk fick skriva i olika sorters listor. Tror jag ska uppfinna en. (Man får så bra ideér när hjärnan slutat fungera.)

Som ni ser är det ingen lista på snygga skådespelare utan jag vill betona att det är karaktärerna som är det viktiga.

Släkten


Nu har precis min pappa och lillebror Anton åkt hem efter att varit i vårt alltför varma hus i två dagar. Det är alltid trevligt när folk kommer men på något märkligt vis är det lika trevligt när de far : ) Svårt att springa omkring i trosor eller slöa när man har gäster. Visst det har inte varit trångt. Sol var ju på kalas i torsdags och sen kom naturligtvis bästisen ner från Malung igår och då måste de såklart leka oavsett om vi hade gäster. Men jag vet att om jag hade insisterat på etiketten att man ska umgås med släkten hade Solen gått i moln här hemma. Nu är hon lite orolig och försöker lugna sig efter några hektiska dagar. Min första semestervecka kändes inte som semester direkt. Känns som att det har varit mycket barn, utflykter och saker att hålla reda på.

Nu då. Nu kanske jag kan slappna av. (I den mån det går med en solstorm i närheten) Skulle önska att jag kände att jag hade läget under kontroll men det är sällan he, he. Jag vill ha tid att drömma och fantisera några dagar nu. Vara själv lite. Vädret är på min sida just nu iaf. Skönt med svalka men vill ha värme nog så jag hinner bada i havet innan skolan börjar. Det är en sak på min vill-lista i sommar. Det enda viktiga för min egen skull just nu faktiskt. Siktar in mig på Rullsand i närheten av Gävle för det är närmast.

Men nästa år då vill jag se krabbor och snäckor.....

06 augusti 2009

Kläder


I dag har jag för första gången varit på lager 157. Tur man hade ac i bilen säger jag bara, varmt som f-n. Jag åkte med Isundas svarta Malin och Agneta (Malins mamma ti hi). Det som var bra där i Sågmyra var priserna, det som var dåligt var storlekarna. Jag hittade visserligen en svart hoodjacka för billig peng och två t-shirts åt Nova men.... Hallå vill man inte att folk som drar större än 38 ska kunna hitta roliga kläder. Vad är det för fel på alla djäkla designers. Kom över er förbannade fettfobi och gör vettiga kläder i alla storlekar. Bara för att man inte orkar träna och äta rätt (läs tråkigt) vill man inte ha tält på sig. Ge mig rosa pinup klänningar och svarta ålskinn som sitter åt i rätt storlek. Jag vill också gilla mode men hur ska man bli glad av att klä sig i "fet men fin" kläder jämt.

Ja det finns väl en anledning att man inte kommer i vissa storlekar hrm. Som ni ser har jag efter mycket tjat bakat en barbapapatårta till Nova. Hon såg en bild i sin barbabok men den blev väl inte riktigt som hon hade tänkt sig för mamma hade kaffe på bottenlagret.

Snart ska jag till Malung och hämta Sol som är där på fest. Få se om det blir sova-över-tjat. Men nu är morfar och morbror Anton här så hoppas det drar lite.

04 augusti 2009

That's wonderful news. The readers of Horse and Hound will be relieved.

Har ni sett Notting Hill ? I så fall minns ni i slutet av filmen är Julia och Hugh i Hyde Park och tonerna av "When you say nothing att all" tonar fram. Det ger en bild av lugn och ro. Precis så lugnt och skönt hade jag och svarta Malin i Eldris idag. Jag kan faktiskt tro på allvar ibland att jag aldrig mer ska få uppleva såna stunder och då blir de så mer värdefulla när de kommer.

Inte för att vi sa "nothing at all". Som vanligt gjorde vi det vi är bäst på, pratade. Men också njöt av vattnets suggestiva, hypnotiska viskande. Bäst som vi satt där flög en svart fjäril mot oss och en kort stund efter en vit. Mycket symboliskt inte sant.

Måste koppla bort Edward och Bella på allvar nu så att jag kan koncentrera mig på mina framtida studier. Jag har ju varit pretto och lånat tre böcker ur litt.listan som jag ska läsa i förväg. Inga böcker som jag skulle valt själv men The Remains of the Day har ju åtminstone blivit filmad så något intressant lär den väl innehålla. Oh sen lånade jag ju en grammar så nu blir det pluskvamperfekt för hela slanten.

Moster Elisabet mumlade något om att ev. börja plugga franska hoppas hon gör det. I så fall kanske jag får bussällskap nästa termin : ) Egentligen önskar jag att jag orkade tenta franska så jag kunde läsa det med men min energinivå är sällan i fas med mina drömmar. Well maybe next lifetime.

Snart flyttar mina småsystrar, Pelikan för att plugga i Uppsala och Emsan kommer väl pendla till Leksand, så det är ju inte bara jag som ändrar riktning i studievärlden. Vi tre ska nog fixa det här galant, två flickor och en tant.

Inga bekymmer

Om man skulle vilja kunde man oroa sig. Inte jag alltså, det vore olikt mig. Jag menar bara att alla som ska börja skolan tänker väl lite på det. En del mer andra mindre. Tänk på alla stackars lärare bara. Visst de har ju valt sina karriärer men du kan ju inte välja eleverna. Föreställ dig själv att komma tillbaka till en klass där det inte fungerar särskilt bra. Nej vi kan ju klaga ihjäl oss på allt som inte är som det "borde" vara men man kan knappast skylla allt på lärarkåren ensam. Brist på pengar, brist på nytänkande i själva lärarutbildningen jodå men också vi föräldrar har kanske för lite tid med barnen.

Hinner vi känna av hur våra barn har haft det i skolan ? Vet vi om de har kompisar? Vet vi vad som är viktigt för att passa in i gruppen idag ? Kan vi namnen på deras lärare, vänner eller idoler. Alla föräldrar varken vill eller kan bry sig om sånt. Jag jag menar att det är också vår skyldighet att hålla kontakt med skolan och dess värld. För vi ska ju arbeta mot samma mål. Nämligen det att den tid som spenderas där ska vara lärorik och givande. Då pratar jag inte bara om kvadratroten ur pi. Livskunskap. Hur beter man sig i en grupp. Hur lär man sig knyter man sociala kontakter. Hur möter man varandra, förhoppningsvis med empati-vänlighet-nyfikenhet. Det är saker som man många gånger lär sig i skolan. Om man har bra pedagoger. Jag har mött olika sorter själv under mina skolår.

Nu är det dags igen, 24 augusti börjar jag och Nova ettan. Hon i grundskolan och jag på högskolan. Jo jag kunde oroa mig. Men nu ska jag träna mig i att tänka som en man. Dvs allt ordnar sig väl.Hakuna Matata.

02 augusti 2009

Karin-dagen



Fint väder i dag. Jag unnar er soldyrkare lite chanser att skaffa er värmeslag även om jag helst undviker den själv. I dag har jag dock vistats ute utan solskydd. Sol och jag var på konstnärerna Karin och Carl Larssons gård. Tyvärr får man ju inte fota inne i huset vilket hade varit intressantast. Vi åkte med min svärmor och hennes coola syrra Elisabet. Sol skuttade omkring där ute på gården och gjorde som Ronja. Ni vet aktade sig för att falla i det otroligt höga vatten som omger gården. Jag tyckte huset var mindre än jag föreställt mig. Definitivt mörkare, bara två rum som var så där ljusa som jag hade föreställt mig.
De firade lite där då det var Karin-dagen enligt almanackan. (Jag heter också Karin) Tydligen firade Larssons namnsdagar mer än födelsedagar.
Sen vandrade vi runt i Sundborn, tog oss även till deras söta lilla kyrka. Så fridfull och harmonisk. Hela familjen var visst begravd där. Carl har också målat inne i kyrkan och det syntes.

Väl hemma här bjöd svärmor Maggan på linsbiffar, koriandersås och avslutningsvis hallonpaj och hemgjord chokladglass. Sen ska Sol sova där i natt så det blir nog möjlighet att få somna före halv ett i natt.
Kan inte undanhålla en bild på mina kära vallmor. Så syndfullt sköna : )
Konstigt nog blev jag ingen trädgårdsmästarinna när jag blev med hus men vallmo är ju tacksamt. Min mans salig morfar som ägde detta hus skulle nog bli lite besviken över att vi inte lyckats nå upp till hans nivå av växtmagi. Allvarligt, Arne som han hette hade nog magiska gröna fingrar. När han verkade på den här gården var det ett fyrverkeri av ljuva färger från vår till höst. Allt frodades. Inte nu. Inte under den här mammans fingrar. Ibland är det bättre att drömma om en trädgård än att slåss mot den som D och jag känner att vi gör. Suck. Men nästa år då ni.