Annorlunda

Tja så har det hänt igen, för ungefär miljardte gången.
Någon människa har medvetet sårat en annan. Kalla det trakasserier, mobbning eller översittarfasoner vi vet alla vart jag vill komma.
Av någon anledning vill en del människor inte inse eller bry sig om att ord sårar,dräper och får mottagaren att känna sig värdelös,liten och sårbar.En del personer tror på fullaste allvar att det lilla de säger betyder något för en annan varelse. Jag vill nämligen inte tro att vi vill skada varandra så djupt på riktigt. Men det kanske är så. Att vissa anser att bara för att de mår dåligt är det okej att låta sin egen sorg och frustration gå ut över ett lämpligt offer.

Det är aldrig okej. Vi alla måste ta ansvar för vår del av livet. Alla av oss är en viktig del av universum och när vi dör, och det kommer vi att göra, då borde det kännas som att vi är nöjda för vi tog ansvar själva för att göra det lilla vi kan, för att sprida kärlek och vänlighet till varandra. Vi borde "Di Leva " varandra istället för att sprida hat och rädsla.

Till Elin som det här inlägget särskilt riktar sig till i kväll vill jag säga: De där killarna som ropade emo efter dig är mycket svagare än du, De färdas i grupp, döljer sig själva, men du visar vem du känner dig som nu även om det inte alltid är allmänt accepterat. Kom ihåg det när nordanvinden viner genom ditt hår att du har utvecklats från amöbastadiet vi alla kom ifrån, alla de där som hånar och ropar har inte kravlat upp ur dypölen än."


I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down