Pride (In the name of love)

Ibland blir man besviken när man får veta mer om en annan människa. Det kan vara en ny bekantskap, gammal vän eller någon du aldrig träffat förut. Om det är en gammal vän kanske du kommer över det för gammal vänskaps skull. En ny bekant där väljer du och väger. Men någon du inte känner, tja frågan är varför man ens blir besviken. Många tonårsflickor gråter när deras idoler visar sig ha flickvänner, många slutar rösta på ett parti ett tag när någon indiskret politiker visade sig vara människa.

Men slutar vi lyssna på musik, se filmer eller läsa böcker för att deras upphovsmakare visade sig vara allt annat än trevliga? Alla gör inte det men jag känner iaf en person som inte tyckte att det var en dag för sent att Jackson trilla' av pinn. Det är dock skillnad när det är spekulationer i media mot om något är höljt över alla tvivel.

Jo Chris Brown slog Rihanna, Jerry Lee Lewis gifte sig med en trettonåring när han var tjugotvå och Paris Hilton fyllekörde. Ingen av dessa har straffats särskilt hårt för det eftersom amerikanare inte dömmer sina adliga hårdare än vi gjorde med våra förr trehundra år sen. De får en tillrättavisning , böter och en mycket kortare fängelsevistelse än vi skulle ha fått.

Men en del saker är lagliga. Min besvikelse nu är Orson Scott Card. En man som skriver fantastiska böcker. För er som aldrig hört talats om honom så kan jag upplysa om att han klassas som fantasy/sci-fi författare. Jag tycker det är mer än så. När jag har läst hans böcker har jag känt "Wow precis så här är det" många gånger. Han väver in verkliga inslag i vår värld men får det att kännas som magi. Sen kryddar han med övernaturliga drag i lagom dos för mig.
Men han arbetar också aktivt mot homosexuellas rättigheter. Mormoner har lite svårt för att acceptera den sidan av vår mänskliga natur. Om han hade sagt i en intervju att han hade svårt att förstå sig på homosexualitet kunde jag kanske överse. Men att aktivt försöka hindra en minoritetsgrupp att ha samma rättigheter som alla andra det är att gå över gränsen. Tyvärr, jag tror att religion i organiserad form gör människor till hjärntvättade. Ni som känner mig vet att inte tar lätt på den frågan. Om Gud ville att vi inte skulle tänka själva (äpplet i Edens lustgård) så behöver han inte oroa sig, för det gör vi sällan. Vi tänker i grupp. Bra när det gäller kvinnlig rösträtt, ned med slaveriet eller allmänn skola för alla. Men när det gäller könsstympning, kastrera de vi anser vara utvecklingstörda och psykiskt sjuka, mord på homosexuella är det en smula sämre. Jag personligen är övervägande heterosexuell. Jag är övervägande gudstroende men jag är också medveten om att ingenting blir som man planerar.

Man väljer inte att bli hatad, undviken eller förtalad. För det är vad som väntar många som öppet går ut med sin läggning. Inget kan få mig att tro att man vill välja ett svårt alternativ framför ett tryggt. Nej man ska inte undertrycka sin läggning eller leva ett "normalt" liv för att glädja andra. Det gör man aldrig än då. Nej hellre en ärlighet från början som inte gör att ens fru/man och barn står där med en känsla av att ha blivit lurade i x antal år. Ingen annan ska lida för att man lurar sig själv. Många religiösa förespråkar dock detta alternativ. "Tryck ned din läggning, du kan bli botad, lev med det motsatta könet tills din villfarelse går över."

Man är en hel människa när man kommer hit till jorden. Låt inte någon få dig att tro något annat. Vi väljer en del saker det är sant, men inte det här. Det tror jag inte. Man kan inte ändra på vad andra människor tänker och tycker om homosexualitet genom att bara vilja det. Men man kan lagstifta om att våra medmänniskor ska ha samma rättigheter som alla vi andra.