22 september 2011

22 sep

Jag kan inte låta Bilbo och Frodos födelsedag gå obemärkt förbi. Den 22 september är en dag som måste firas. Ja, jag vet jag borde ha ätit "second breakfast", druckit ale och gått barfota...men så varmt är det inte här uppe i min del av världen.

Sen kan jag inte förneka att jag är en smula nedstämd fortfarande. De senaste dagarna har visat att nästan-tonåringens skolsituation var värre än jag befarade, men den har nu landat hos rektor och lärare. Så hur firar man då dessa nobla hobbits. Man äter glass. Visst jag hoppade tillbaka på mitt nygamla liv genom att för första gången på 10 år gå in på ett gym (och faktiskt använda maskinerna), men hallå? Hur ska jag kunna kombinera ledset mammahjärta med litteratur kärlek på bästa vis...jo glass. Så jag njöt av min "Sundborn Punch".

The Road goes ever on and on...

16 september 2011

Less, stress och mjölkpress

Ja i trend med allt annat som har krånglat så har inte Blogger släppt in mig här , så jag har just krånglat och återställt mitt konto -SUCK!!!!!!

På sista tiden har saker varit en smula hindersamma, allt från skolbekymmer, förkylningar till allmänna missförstånd. Det är ju naturligtvis inte fruktsamt att vara självömkande, eller negativ...men lite tjurig kanske. Just nu har jag så mkt arbete i skolan så att jag undrar hur jag ska hinna med mina andra roller i livet? Jag hinner inte träna, umgås med kompisar eller släkten särskilt mkt. En dags roligheter kostar mkt i arbetsbörda. Så det gör att man får noggrant avväga vad som är möjligt att göra. 40 årskalas ok - men sitta och fika eller gå på bio känns som...neeej det får bli sen nån gång.

Får jag 10 min över orkar jag inte prata i telefon, då läser jag hellre. Böcker, serietidningar eller bloggar, nånstans där jag är ensam med mig. Som idag då läste jag "Underbara Clara". Dagens inlägg var intressant, inte bara för att jag tyckte kantarellsoppa lät gott utan för att hon skriver "istället för att använda dyr grädde tillsatte jag lite bröstmjölk". Ha,ha,ha tror ni att jag hajade till eller? Men det var inte det bästa utan det var alla kommentarer hon fick, för visst var det så att Clara skojade lite- längst ner i inlägget kan man läsa
"*Kornas bröstmjölk alltså. Vad TRODDE NI egentligen?".

En del, eller majoriteten ansåg att hon var nog frisk och sund eftersom att hon skojade. Men som nån sa, varför? Vi är den enda djurarten som hellre dricker ett annat djurs bröstmjölk än sin egen ras. Hur har det utvecklats så att vi tycker att det är så vidrigt, vem bestämde det? Personligen dricker jag inte mjölk alls så för mig är smaken konstant vidrig, men i mat eller te. Helt ärligt kan jag inte tänka mig att använda en människas mjölk, och då ska ni veta att jag själv har hel-ammat mina döttrar länge. Plus att jag tror att det är en bra mjölk som människor smälter lättare än komjölk.

Så långt har jag ännu inte kommit i min fördomsfrihet, men jag vill inte säga att någon annan är äcklig för att de tycker att människomjölk är okej. Att folk har så lätt att uttrycka sina åsikter på internet är både skrämmande och fascinerande. En av mina döttrar har varit utsatt för bloggmobbning, inte för att hon bloggar men hennes namn cirkulerade på en del andra tjejers bloggar. Det var hennes klädstil som diskuterades främst, den uppskattades alltså inte. Så nu när man mobbar nån kan man göra det helt offentligt och dessutom om det är en känd person så får den personen mer eller mindre skylla sig själv. Inte okej i min bok!

Nej nu bara för att bryta av allvaret så får ni se nästan-tonåringens tjusiga nya draperi:

12 september 2011

Katter, kakor och kalas!

Förra veckan var en riktigt underligt vecka, det fanns nog ingenting som jag företog mig som inte gick fel, mer eller mindre. Sjuk var jag, inga skolböcker kom. En massa missförstånd till höger och vänster men nu börjar det ljusna vid horisonten.
Det som gjorde mig mest upprörd var inte att jag hade feber, eller att mitt skolarbete blev lidande eller att jag inte kunde göra hälften av det jag föresatt mig. Utan det värsta var nog det här....

...inte Malins fina lila solfjäder hon gav till Daniel förra året. Utan den råttfärgade korthåriga mollusken bakom! Jag skulle prompt släpa mig till frisören fast jag var dålig och det hela slutade i att min toppning blev avskalning av en tredje del av håret. Vet inte riktigt hur,var eller när jag gick med på denna förkortning men jag vet att jag har haft hårdepression sen dess.

Mitt glada sommarblonda Montessami hår bara klipptes av...för att transformeras till en 39-årig tant. Det här är i klass när jag hade lika långt hår för 14 år sen och färgade det svart och det hela slutade med att jag fick klippa mig kort. Men det här gör att jag ser, inte bara vuxen ut, utan som en svenska lärare utan utstrålning. Nu kan det vara min upptrappande 40-årskris som talar men det är ett hår som kräver terapi. Särskilt i jämförelse med Decibels coola frilla som hon fick på samma ställe, men en annan frisör.
Nåja vad är en bal på slottet. Veckan räddades av att jag fick åka på kalas i Edsbyn. Allra käraste Krimskramsan aka Suzana firade sin åstundande 40 årsdag.
Nu får jag väl bannor men jag vill visa upp födelsedagsbarnet och hennes coola retroklänning.
Som vanligt var det mycket gott fika och många gamla bekantingar att samtala med. Bl a Suz morföräldrar -still going strong- trots sina 85 resp 94 år. De tillhör min barndoms ljusa minnen, getterna på bondgården och att ligga i höet när det fraktades. Inga av mina barn skulle få åka på en bilväg i ett gungande hölass..tur att våra föräldrar inte var lika ordentliga/överbeskyddande ha,ha.

Tja jag försöker att överbeskydda barnen men det går inte bra. Det här kortet tog Deci på storasyster i Edsbyn:
Sol vill gärna klättra,balansera och hoppa. På allt överallt. Ordet farligt har inte samma betydelse för henne som för mig och D. Vad ni inte ser här är att bakom - nedanför henne stupar en stentrapp. Suz minsting har också svårt att inse faran med räckesvandringar...men han är fyra år! Men Sol suckar bara åt sina mossiga föräldrar.
Jag och familjen blev också inbjudna till Suz föräldrars sommarstuga en bit ifrån. Klart vi åkte dit, Hälsingland är nästan lika fint som Dalarna.

Små röda stugor. Den här var alldeles lagom för två. Plus yngsta dotterns otroligt sällskapssjuka hund.
Vilma. Suz har två yngre systrar, och en sak har de gemensamt -  de gillar verkligen djur. Linda, som är mellerst, är lite lagom intresserad. Men Stina, Vilmas matte, och Suz de är lite galnare än så. Som allergiker kan det vara svårt att hälsa på Suz då hon har FYRA katter. Hade hon kunnat skulle hon nog ha ett Zoo. Men Stina och Suz har varit engagerade i Ovanåkers lokal "rädda djuren" förening i omgångar. Själv tycker jag att det är bra att människor fortfarande kan ställa upp ideellt och att något här i världen fortfarande görs utan tanke på egen vinning! Så det är en djurälskande, medkännande och kreativ fyrtiåring som vi har hälsat på. Jag kan bara hoppas att de nästa fyrtio åren bara blir bättre och bättre. Kramar från oss Moringar <3

06 september 2011

Kaffe

Har sovit löjligt mycket idag och vaknade upp med en känsla av mental baksmälla. Tror feberkänslorna sagt hej då, men de har lämnat ett vacuum i min hjärna som gör att allt som ska göras kommer i fel ordning antar jag. T ex beställde jag nu årets nya glöggsort från Blossa istället för att slänga tvätt i maskin eller läsa skolrelaterade saker. Om ni undrar så är den nya Blossa smaken KAFFE. Coolt va : ) Jag som inte kan dricka kaffe men älskar smaken och lukten av den ser med förväntan fram emot detta vågade grepp.
Nu däremot väntas te drickning och sortering av förvirrade tankar!

05 september 2011

September

September

The goldenrod is yellow,
The corn is turning brown;
The trees in apple orchards
With fruit are bending down.

The gentian's bluest fringes
Are curing in the sun;
In dusty pods the milkweed
Its hidden silk has spun.

The sedges haunt their harvest,
In every meadow's nook;
And asters by the brookside
Make asters in the brook.

From dewy lanes at morning
The grapes' sweet odore rise;
At noon the roads all flutter
With yellow butterflies.

By all those lovely tokens
September days are here,
With summer's best of weather,
And autumn's best of cheer.

Helen Hunt Jackson

Ja, jag måste böja mig. Det är höst nu. Förkylningstider (känns i min febriga kropp), kalla mornar och skolstress. Min trädgård förbereder sig för vila även om squashen ger ifrån sig små frukter och indiankrassen blommar.
Vi har mängder av mystiska svampstigar, jag misstänker att det är efter Myrrhen Daniel öste ut mot de ettriga rödmyrorna i somras. Känns inte helt bra.Undrar vad det är för sort?
Inte kantareller i alla fall. Den här månaden gillar jag vanligtvis, men i år är skolkraven så höga att jag inte riktigt hinner njuta. Men så fort febern är helt borta ska jag anstränga mig om att ta till vara på hösten allt jag kan, för jag tillhör ju den där underliga procenten som känner förväntans glädje över den här årstiden. Inget mer pollen. Mindre behov av solglasögon från morgon till kväll. Äntligen får man klä på sig och.....Halloween.