22 sep

Jag kan inte låta Bilbo och Frodos födelsedag gå obemärkt förbi. Den 22 september är en dag som måste firas. Ja, jag vet jag borde ha ätit "second breakfast", druckit ale och gått barfota...men så varmt är det inte här uppe i min del av världen.

Sen kan jag inte förneka att jag är en smula nedstämd fortfarande. De senaste dagarna har visat att nästan-tonåringens skolsituation var värre än jag befarade, men den har nu landat hos rektor och lärare. Så hur firar man då dessa nobla hobbits. Man äter glass. Visst jag hoppade tillbaka på mitt nygamla liv genom att för första gången på 10 år gå in på ett gym (och faktiskt använda maskinerna), men hallå? Hur ska jag kunna kombinera ledset mammahjärta med litteratur kärlek på bästa vis...jo glass. Så jag njöt av min "Sundborn Punch".

The Road goes ever on and on...

Lite avslut då...

Båda barnens skolavslutningar har nu kommit och gått. Igår var det Novas tur. Hon är rolig den här Decibel, jag har förstått att nåt projekt var på gång men inte riktigt vad. Det visade sig att hon och hela tjejgruppen (de är 5 pers) hade bestämt sig för att uppträda med sången Nova och två andra brudar kom tvåa med på skolans talangjakt.  Så där är det lite, damen har hemlisar ibland och man blir glatt överraskad. Nova är den korthåriga danserskan till vänster för den som inte vet.

De små sångerskorna heter Alexandra och Fanny

Bredvid Nova dansar Simone och Rim. Rim kom sist in i klassen för ett par månader sen och jag minns Novas imponerade min när hon storögt förklarade att Rim hade världens coolaste efternamn - Wellday!

Sången är "Kramsången" och Nova har själv koreograferat det mesta av dansen med bidrag av Simone i refrängen.

Sen har jag ju lovar att visa mormor kläderna som Sol hade, som maken påstår ägde ut alla andras på hennes avslutning!

Nu är det så här att de kläder Nova hade var såna hon själv köpt på loppis. Både skorna och klänningen. Sen tog hon en ärvd bolero, så hon är billig i drift Deci. Till skillnad från storasyster som har en outfit från Shock i Sthlm. Den var inte superbillig. Men jättesöt. Svart med full av små körsbär och snörning i ryggen. En sån klänning som inte går att få tag i min storlek (size blåval). Sen hade Sol ett par matchande torghandskar i svart och körsbär. Hon var jättenöjd och det är väl bra.

Annars så händer inte mycket just nu och det är skönt. Slöläser Pratchetts "Guards Guards" samtidigt som Rob Bells "Love Wins" och sista golden compass boken av Pullman. Ska upp och hämta Sol hos bästisen i Malung och njuta av alla vilda lupiner jag ser efter vägen. Juni är en otroligt vacker månad och nu ska jag njuta av den.

Sju år kan gå så fort

Den blomstertid nu kommer och ikväll är min äldsta dotters avslutning. Nu slutar hon sjätte klass för att sedan gå vidare till sjuan och högstadiet i höst. Det är vemodigt att lägga den lite tryggare lågskole tiden bakom sig, eller henne: D

Nu känns det som att allt lite kommer att bli lite hipp som happ när det blir dags för den här delen av livet när mitt barn förväntas ta allt ansvar själv för lappar som ska hem, läxor som ska kommas ihåg och klassföreståndare får inte heta så längre utan nu är de ledsagare, mentorer och gud vet allt! Det ska bli både spännande och förfärligt. Det här är något som jag har fasat för i så många år, och nu blir det svart på vitt om det jobb vi som föräldrar och lärare hon har haft kommer att visa sig varit något att ha.

Det känns som alldeles nyss när jag skickade iväg min dinosaurie älskande fem och ett halvt åring till statens läroverk och förskoleklass i stora Noretskolan : )

Själv tyckte hon att det var för många barn, att de var skrikiga och att skolan var ett kaotiskt ställe att vistas på. Tack vare tid, vissa tålmodiga lärare och blod, svett och tårar har den bilden sakta men säkert ändrats för henne. Nu är kompisarna allt, skolan fortfarande lite stimmig men det är ju där hennes vänner är så det går an

. Nu splittras klassen upp för andra gången sen hon började, men nu känns det som att barnen är veteraner på omställningar.Det har varit en toppen klass och själv tycker jag att det är lite jobbigt att inte ha en del barn i samma kontext längre. Jag har ju sett dem utvecklats i så många år och nu är det dags att gå skilda vägar för de flesta. Livet går vidare.

Nu är det en annan slags början för Sol, in i en värld som kan vara både fantastisk och förfärlig. Schools out for the summer.

Med hopp om en bättre framtid

Känns som år sen jag postade något, men det var i alla fall denna vecka.
Vad jag hade tänkt var att på onsdagen berätta att jag och D. firade vår fjortonåriga bröllopsdag under tisdagen. Han hade köpt en underbar cupcake bok som även hade småkaks- och cheesecake recept i sig.
Till lilla mig.

Meeen när jag åkte och hämtade Decibel så halkade hon på is så istället blev det akuten på eftermiddagen intill kväll. Det var inget allvarligt men misstanken var att hon hade brutit armen, tack och lov icke!
Sen tänkte jag posta på torsdagen om akuten och väntetider men då fick jag ett samtal som kastade omkull mig några dagar. Särskilt den dagen. För att göra en lång historia kort och luddig så gick det ut på att min alldeles egna lilla Decibel blivit kränkt av en kille i sin klass. Han menade inget illa men konsekvenserna kommer att bli långtgående. Tyvärr så är jag oerhört besviken på hur saken hanterades av skola, och anser att om man vill att föräldrar ska engagera sig när något händer så ska det inte bara gälla gemensam korgflätning utan även när otrevliga saker sker. Skolpersonal ska inte bli upprörd för att vi föräldrar har kontakt med varandra och berättar vad vi får höra.
För naturligtvis så fick jag inte höra detta från min lilla danserska utan en klasskompis mamma hann ringa och fråga hur min dotter mådde....före skolpersonalen hade hört av sig. (Det hände en sak på onsdagen och mamman ringde på torsdagen.)
Vilket gjorde rektor och fröken en smula irriterade, i alla fall som jag uppfattade.

Missförstå mig inte. Jag tycker att rektorn är bra generellt, engagerad, omtänksam och vad gäller fröken så tycker barnen om henne.
Men jag vill ha reaktion.
Jag vill se att man inte använder könstillhörighet mellan barn som en ursäkt. "Pojkar är pojkar".
Och jag tycker inte den eller i det här fallet dessutom de som känner sig utsatta och kränkta ska behandlas som "var det verkligen så farligt".
Jag önskar att det här bemötandet från skolan var en engångs företeelse, men det är det inte. I besparingstider så råder djungelns lag och barnen får helt enkelt skaffa sig skinn på näsan om de ska slåss med skolvärldens hyenor och ormar. För det finns helt enkelt inte personal som kan vara vara där......

"Schoolbag in hand..."

Har varit på planeringsmöte för hur lärarna ska handskas med ett så ömtåligt gods som mitt äldsta kött och blod. Som alltid är jag slut och vimsig efter långa diskussioner. Den tanken som snurrar mest i mitt huvud nu är 'hur ska det gå?'. Inte bara med henne utan med allt...alla barn...hela samhället.

Där bakom hörnet ler Fredrik och Mona ikapp och lovar guld och gröna skogar men jag vet att inget kommer att påverka samhällsstrukturen åt helt rätt håll vem som än vinner.
Jag vet att jag kommer att rösta, till regering, landsting och kommun men i grund och botten känner jag mig trött redan innan valet är klart. För pengar och resurser har väl alltid varit ett bekymmer inom skolvärlden. Så länge jag kan minnas har skolan varit en het potatis och nu är den nådda botten ännu djupare.

Varför kan jag inte vara miljardär så att jag kunde donera pengar dit de behöv ?
Nu har jag redan börjat noja över sjuan fast hon går i sexan. Specialpedagogens beskrivning av högstadiet fick klumpen i magen att växa exponentiellt för varje ord hon yttrade. Mitt allra lägsta krav var att alla sexor fick gå på studiebesök till högstadie lokalerna och träffa de lärare som kommer att ha dem. För ni trodde väl inte att de är så pedagogiska att ungarna brukar få det ?

Minns ni den där känslan när man storögt kollade in de tuffa niorna när man klev in till högstadiet första dagen ? Det gör jag. Det finns många barn som oroar sig som inte har minsta spår av diagnoser eller bekymmer och anledningen till det är att det är en stor grej. För det är det! Tänk när man börjar på ett nytt jobb hur man våndas tiden innan och det även fast man vill ha jobbet. Så precis känner sannolikt våra barn.

"Everybody was kung-fu fighting"

Yes jag klarade lingvistik provet och får VG på hela kursen. Så otroligt bra det känns med tanke på hur jag har fokuserat på ämnet.
I övrigt fick jag leka "Mega-mamman" igen och ringa till Sols skola igen för triljardte gången. Den vilda hade blivit arg på en tjej och i linje med hennes oförmåga till att se andras synpunkt blev hon less på att den andra bruden skrek att Sol borde gifta sig med eldfursten för att Sol ville gunga bredvid henne. Sol sa att tjejen var störd, då sa den här flickans special lärare (som har jobbat med autistiska flickor i 12 år) att då var nog Sol störd själv. Så då fick lilla jag ringa och säga att så får du inte göra och hon höll med.! (Jo då hon vet hur det ligger till med Sol men det är lätt att glömma).

Jag antar att det är tufft att vara lärare men det är tufft att behöva gå in på deras område var och varann månad för brister i organisationen. Jag är LESS nu. Så jag tog på mig dräkten och kopplade upp mig to the Matrix för att ställa allt till rätta.