31 december 2012

Johnny Mnemonic: "You can't shoot me." Takahashi: "Not in the head."

"Säg mig en sista sak, sa Harry. "Är det här verkligt? Eller har det hänt i huvudet på mig?" Dumbledore log glatt emot honom och hans stämma lät hög och stark i Harrys öron, trots att den vita dimman sänkte sig och fördunklade hans gestalt.
"Det är klart att det händer inne i huvudet på dig, Harry, men varför i all världen skulle det betyda att det inte är verkligt?"
(Harry Potter och Dödsrelikerna - J K Rowling)

Jag brukar säga att det nästan omöjligt att översätta dikter från ett språk till ett annat. Vissa gånger när jag läser en bok på engelska och senare läser den på mitt hemspråk svenska tänker jag på hur svårt det verkligen är att översätta särskilda saker. Dialekter, pronomen eller kulturella skillnader som betyder en sak i ett land men något annat i andra länder.

Men det verkligt svåra problemet, som jag ser det, är att vi människor alltid översätter ord....även inom vårt eget språk. Ordet "älskling" använder vissa som ett heligt ord enbart riktat mot den partner de älskar, vissa använder det som ett ord för att uttrycka varma känslor mer platoniskt till vänner och bekanta. Vem använder det rätt?

Inte konstigt att gräl kan uppstå när vi människor alltid har känslomässiga kopplingar till alla ord vi har insorterade i vår databank. Vad som känns oskyldigt att säga inuti mitt huvud kan uppfattas som stötande av någon annan.

Vi lever i våra huvuden, och alla har vi vår egen version av verkligheten. Men, det viktiga är att påminna sig om att min verklighet inte är bättre eller sämre än någon annans. Så inför det nya året tänk på det! De allra flesta människor som du irriterar dig på kanske bara behöver en översättare som skulle använda dina ord så att ni lättare förstod varandra, och vice versa.

Gott Nytt År, Happy New Year och up yours domedagspredikare!!!! 2013 kommer att bli ett awesome år för oss allihop, 'cause I said so!

25 december 2012

En synnerligen god jul.

Gårdagens julafton firades i svågerns hus med makens släkt på hans fars sida. Det fanns godis i långa rader, mat så man fick spader och julklappslekar som roade.
Det var en synnerligen god jul, som avslutades med egen klapputdelning i vårt eget hus. Själv fick jag en fin uggleklocksberlock, iTunes-presentkort och lite annat. Men mest rörd blev jag nog av att mina ömma moder hade ordnat en film åt mig som jag förknippar med julförberedelser. "Beatrix Potters Sagovärld", den gick alltid på tv när mamma julstädade och jag försökte koncentrera mig på att höra musiken till de dansande figurerna. Den togs bort från tv när jag blev vuxen och jag har tyckt det varit trist. Men nu, så har jag all möjlighet att återskapa magin : D

Juldagen firades med makens släkt på hans mammas sida. En berest familj, där patriarken T. köpte denna tjusiga skjorta när han jobbade i Ghana för ett tag sen. Så vi har lyssnat på Lars Vegas Trios tribute till olika skoterljud, hyllningssånger från Ghana till Obama och ätit ännu mer god mat.

De två saker som mest förvånat mig under dessa två dagar är 1) att jag smakade en smula rökt älghjärta (jo för en vegetarian så är det en smula konstigt att chansa så...det var svinäckligt), 2) att min yngsta dotter fick en väldigt stark allergisk reaktion med rödflammigt ansikte idag. Tur att resten av oss är allergiker så att vi alltid har med oss medicin.

Det sistnämnda innebär att den enda allergifriska personen i familjen inte är det längre. Så nu blir det kontroll för nöt allergi eftersom att det är det enda vi kunde tänka på som hon hade gjort annorlunda var att äta nötter. (Sånt har vi ju aldrig hos oss eftersom att jag, hrm, kan reagera om nån äter sånt om jag står nära.

I morgon är makens fars annandagbjudning inbokad, och sen tror jag att jag ska sova ett par dygn : )


23 december 2012

Part 2

Årets julgransklädning klar, check. Julfilm med familjen tittad på, check (Arthur Christmas - helt ok). Kokat knäck, check. Trängts med folk på affärer, check. Tvingat motvilliga barn in på deras rum inför natten, check.

Tonåringens nyaste granpynt till hennes egna gran. Fröken A. som jag ibland kallar mig andra mamman åt hjälpte till att dekorera....Decibel rörde i knäckkoket och latade sig mest. Hon hade ju klätt sin gran för någon dag sen redan.
Lillasyster tar julen på stort allvar. Så hos oss står t o m mjölk och kakor framme...i fall att.

Så vi har tre granar, fyra om vi räknar halvmetersgranen i gästrummet där lillebror M. sover nu under dessa dagar.

Det blir jul ändå, fast det inte kändes så ett tag. Klart - saker blev inte som jag tänkt, eller ville i vissa fall. Men vet ni vad? Det är helt ok.



Dan före dan part 1

I dag ska granen kläs. Vår vita som jag tjatade till mig förra året, för att sedan känna lite att grönt hade sina fördelar det med. Så i år bestämmer jag - inget lila glitter i granen. Sorry Daniel och Nova- I år är det opa mamma-style!

Vinter som jag vill ha har jag fått. Glittret behövs inte i granen egentligen, för det finns i snökristallerna som lyser upp vår lilla ort nu. Annat var det förra året, slask och tråk. Ironiskt att första året det känns oviktigt så får jag den här presenten.

Har suttit nu under natten och kompilerat musiklistor. En med utländsk julmusik (98 % engelskt), och en med svensk musik. Men bägge listorna blandade huller om buller med finstämt och sen helt plötsligt dyker Sean Banan upp efter Sissel.

De viktigaste julsångerna är (utom inbördes ordning): Gläns över sjö och strand, Raska fötter springa tripp,tripp,tripp och så Mer Jul naturligtvis. Jag klara mig inte utan Billy Mackys Christmas is all around us, Nat King Coles The Christmas Song och slutligen Let it snow, let it snow, let it snow. Ok, ni kanske inte har sett varken Die Hard 1 eller Love Actually...men gör det då ni hinner ju. Sen förstår ni varför dessa sånger har en plats här.
Avslutningsvis så ska alla ha jul. Medelklassen, rikisarna, alkisar, knarkare och allt annat löst jäkelskap. Det här är allas sång.


21 december 2012

Grattis på födelsedagen

Grattis på 14-års dagen Sol. Vem kunde tro att sista Twilight filmen skulle få dig att bli vampyriserad : ) Så varsågod, Bellas Lullaby.


20 december 2012

Klarvaken

 Sitter ni och väntar på jordens undergång? (Thunder rumbling, castles crumbling*). Ibland behövs inga spådomar för att det ska kännas som att man själv är ett olagt pussel, med alla bitar slängda åt alla håll och kanter. Hela ens liv kan kännas som en undergång. Jag är ledsen men så kan det vara ibland. För vem som helst.

Jag har sett mycket elände bland vänner, släkt och bekanta detta år och särskilt denna höst. Vi fungerar alla olika, själv är jag mottaglig för andras känslor. På gott och ont. Ibland kan jag tom överempatisera. Särskilt med de som står mig närmast. Särskilt mina barn. Lider de, så lider jag. Den här hösten gick jag helt över gränsen för min egen förmåga att fungera som supermamman. (I am trying to hold on*).

Denna vackra stjärnklara natt tränger en slags sanning in i min själ. Jag kan inte ändra på en annan människas öde, eller väg om den personen inte vill det. Jag kan varken bota, hela eller transformera människor, skeenden eller val. Så nu ska jag träna på att inse det lite mer. Att kunna acceptera att livet är ibland sorgligt, att det som jag upplever som negativt inte är jordens undergång. (God knows that I tried, seeing the bright side*).

Så med mycken möda och stort besvär så ska jag göra mitt allra bästa för att se livet, och andra människor som de själva vill vara och inte som jag trodde var bäst om de var. (I'm not blind anymore*).  Jag lovar inget annat än att jag ska försöka. Att acceptera. Att låta livet falla lite som det vill, att inte kontrollera. Nu först ser jag min egen roll i mitt eget drama.

Så den här julen och resten av mitt liv så hoppas jag att jag kommer vara klarsynt. Nu kan man ju undra vem som ska plocka i hop alla pusselbitarna. Det måste var och en göra själv, särskilt våra barn och ungdomar. Som förälder är det vårt jobb att visa dem att vi som vuxna klarar av att lägga våra egna pussel, så att de i sin tur kan se och lära sig hur de själva kan göra det den dagen det behövs. Eller kanske under hela livets gång.

*Wide Awake, Katy PerryTro

19 december 2012

Natt

Ännu en vaknatt med mig själv : D "Alla sova i enslig gård". Utom tossor som jag förstås. Har tillbringat ett bra tag med min tvättmaskin för att inse att den är verkligen trasig. Tyvärr med tvätt inuti sig. Maskiner och jag = osams.

Egentligen är jag inte så arg för att tvättmaskinen strejkar, eller för att en del kläder kan hinna bli förstörda innan jag med våld forcerar luckan i morgon. Mest häpen och trött blir jag av att det allt mer går upp för mig hur beroende jag är av maskiner, el och andras uppfinningar. Jag tror inte de var lyckligare förr när allt skulle handtvättas, eller att det faktum att mörkret föll så var stearinljus allt de hade att lysa upp sina hus med.

Undrar hur det var för de första människorna? Eller som jag nyligen hört sägas, någon fick en dålig idé och gick från varma Afrika till kalla ställen där behovet att skydd från väder och vind var större. Ibland sitter jag och tänker på min vän som vid renovering av sitt kök med självklarhet installerad en smal gjutjärnsspis bredvid den vanliga. "Man kan ju få strömavbrott". Jo, tack. Man kan få avbrott på en sabla massa när man har vant sig vid magin som kallas el.

Jag är glad att jag lever nu. Just här. I mitt fåniga lilla Mora. Trots köld, snö och min typ av kultursvält. Fast jag skulle önska att jag inte behövde alla maskiner för att få kontakt med er därute. Utan dator, iPhone, bärbara hemtelefonen hur hade jag haft det då? Lugnt? Fridfullt? Nej då hade jag grubblat över vad som händer i världen.

Hursomhelst behöver jag ett ekonomiskt mirakel nu, och jag tänker ha positiva tankat om det tills det går i uppfyllelse. Men vem vill köpa nya bilar soda streamers, tvättmaskiner eller hårddiskar, inte jag.

Jag ska köpa resor till hela världen när jag blir superrik. Först tar jag tonåringen och D+Deci till Japan. Sen bjuder jag morsan och svärmor på en spasemester där det är lagom varmt och drinkarna är lika goda som de är i fantasin. Det blir mycket när vi drar till ComicCon ett helt gäng. Halva Rambergsklanen räknar jag med, och andra kära random nördar. Så blir det Etiopien med en kvinna och hennes dotter som ska få uppleva ett hemland hon inte minns....men spökar i bakhuvudet.

Jag gillar inte USA, men de har Harry Potterland där så det är ett måste. Om vi inte ska förnya våra bröllopslöften på ett superromantiskt miljonbröllop, så kan man ju få gifta sig på kommandobryggan till Enterprise. Så ni ser jag har planer jag.

Tänk bara att få abonnera en kryssning med alla tjejer i släkten. De som känner mig vet att jag räknar släkt lite generösare än de flesta andra. Så mina syskon, och deras syskon och bara nån jag känner mig systrig med. Antar att det bara är morsan som vill hänga med till Svalbard.

Jag önskar att jag hade kunnat ordnat oss alla dessa fantastiska resupplevelser i julklapp. Sannolikt blir det mest blogg God Jul, sms, julkort och en och annan present. Men vet att jag hade önskat er bättre upp en så när julkorten trillar in.

Själv önskar jag mig mest att alla får må bra. Lamt va? Men det är verkligen det enda jag kan tänka på. Tänk om varenda varelse vaknade upp med känslan av att allt är som det ska, och småhinder löser sig alltid. Tänk att vakna med känslan av att livet är det mest roliga, fantasifyllda och häftigaste vi någonsin kommer att uppleva...och så kommer vi på att vi gillar den tanken.


16 december 2012

Om censur

Ja. det har väl knappast undgått de flesta som intresserar sig för media att vi får en ändring i årets upplaga av årets upplaga av Kalle Anka och hans vänner. Man har bestämt sig för att klippa bort en sen i "Tomtens verkstad", där en docka speglar tidsandan då filmklippet gjordes. En docka som ser ut som de karikatyrer vita gjorde av svarta.

Min första reaktion blev..neeeeeeeej så här kan de inte göra!!! Jag älskar ju hela den lilla filmen, ta inte bort något. Sen kom tankarna in på all kritik som riktats mot Stina Wirsén, se ex HÄR efter hennes barnbok som nu är film, "Liten skär och alla små brokiga". Jag har också läst svar från Wirsén som t ex DETTA.

Sen kom tankarna in på Tintin, att Pippis pappa är negerkung, och att i min kakbok från början har ett recept på negerbollar. (Själv säger jag chokladbollar, och saffransbullar om saffransbullar istället för kinesbullar.)

Var ska vi dra gränser för censur? När är den rättfärdigad? Hur kan jag som vit, medelålderskvinna någonsin sätta mig in i hur det känns att tillhöra en majoritet av världsbefolkningen som behandlas som en minoritet i många fall. Jag har inget sätt att relatera till detta på ett annat sätt än att jämföra med hur jag kan känna mig diskriminerad som kvinna.

Jag tror inte Wirsén menar något illa, eller Astrid Lindgren. Men varför är det så viktigt för oss att få behålla traditioner som sårar eller befäster undermedvetna fördomar inom oss? Disney är amerikanskt, där har man en historia som vi i Sverige inte delar. I USA finns det en stor del av befolkningen som är ättlingar till afrikanska slavar, dessa människor känner sig nog inte alltid så bekväma till mods när de får se äldre skildringar där de framstår som lite "bonniga", okultiverade eller närmast som apor. Disney äger rättigheterna och har rätt att göra som de vill.

Däremot så blir det fel när man som vi också hört att man bestämt att pepparkakskostym förbjuds pga att man tror att mörkhyade svenskar tar illa upp. Det slår nog helt fel tror jag. Min åsikt är att vi bekämpar rasism genom att rösta på icke rasistiska partier, och uppmanar alla större partier att våga ta upp frågor om invandring och att de slutar behandla frågan som het potatis.

Det är en hårfin skillnad på att vara nationalist och rasist ibland. Det är också konstigt att man inte kan få säga att man tycker att invandringen ska regleras utan att bli stämplad som rasist. Men, att traditioner, ritualer och vanor förändras får vi acceptera.

Tänk på julsången "Raska fötter springa tripp,tripp"......."vem står där i pappas julerock jo det är vår julebock han har säkert klappar". Denna visa från sent 1800tal/tidigt 1900tal talar om för oss att den så självklara jultomten inte är så gammal. Ta julgranen, adventsljusstaken eller läs på om luciatåg.

Men censur, vi har ett problem...för var ska gränserna sättas? Jag vet inte. Hur kan det exempelvis vara ok att människor som är uttalat främlingsfientliga får samlas sista november, men en del skolor varken vågar ha pepparkaksgummor eller sjunga svenska nationalsången? Jag bara undrar.

13 december 2012

Lucia och kallt

Insåg just att jag får mer känsla av att titta på Gina och Kodjo när de kör musikhjälpen än vad jag fick av dagens Lucia. Jag är så förbaskat konservativ att jag bara tröttnar ur på alla dessa märkliga trestämmor på mina favoritjulsånger, och sen är förnyelse kul. Dock inte när det gäller Lucia. Där drar jag gränsen. Själv önskade jag mig Christmas is all around us av Billy Macky. Men frågan är om den hinner spelas så jag får lov att dra mitt eget strå till mig själv.

Hade tänkt visa er mina pepparkakor som jag gjorde efter en förlaga i nån av årets jultidningar. Så fina rumpor med snygga trosor...men jag kommer inte åt några bilder alls just nu så det är lite svårt.

Annars så lästränar jag upp mig till min gamla "klass". Lovecraft tog mig dagar att läsa och äntligen har jag fått läsa om den läskige Chtluhu och lite annat. Han är ojämn som novellist, men när han får till det så blir det obehagligt bra och läskigt. H.P Lovecraft, vilket namn på en skräckförfattare : )

Jag har snöat in på John Ajvide Lindqvist. Till min stora glädje lyckades jag läsa ut Lilla Stjärna på en och samma dag. (Ja, jo det låter kanske inte så konstigt men tro mig det är svårt att inte kunna göra saker som man kunde men vissa dagar så känns det som att jag närmar mig min vanliga läshastighet/förståelse.) Efter att jag nyligen läst Johns novell/sommarprat/småtexts bok känner jag att jag har hittat en författare som slår an precis rätt sträng hos mig. Så jag tog mig an Människohamn före Lilla stjärna.

Att vara förälder och läsa hans böcker kan vara lite jobbigt för det är så svåra teman som behandlas. För ett år sedan tror jag inte att jag hade varit mogen för dem. Men nu känner jag att jag ser förbi skräckelementen i berättelserna och kan fokusera på persongalleriet. De utsatta människorna, de svaga, de starka och de annorlunda. Jag tror att det jag uppskattar mest är att han lyckas lyfta fram det som jag själv vill förstå, det här med att det är svårt att vara annorlunda i en värld som vill stöpa oss i samma form.

 Sen har vi det här med barn. De är söta när de sover, eller hur. Det är väl så man säger. Jag tror att de flesta föräldrar sitter med skuldkänslor för saker de sagt eller gjort mot sina barn, eller tänkt. Nu pratar jag inte om barnmisshandlare eller missbrukarföräldrar. Jag menar hon den trevliga grannfrun, eller din snälla farfar. För det är märkligt att ha barn. Den som inte håller med får stå för det. Jag står dock för att jag själv tycker att det finns mycket litet som är enkelt eller självklart med att ha ansvar för en annan människa som först är helt värnlös och som sen växer upp till en ny vuxen.

Den som har läst Människohamn kan säkert känna igen sig i det här med skuld och förträngning. Den som läst Lilla Stjärna och har barn som, tja vad ska jag säga...har spårat ur eller är väldigt annorlunda kan nog känna väldigt starka känslor efter att ha lagt ifrån sig boken. Mobbning och barns naturliga elakhet (just det inga tecken runt naturliga) är också centrala teman i många av hans verk. Jag blev mobbad. Men främst utstött. Efter fjärde klass svängde det. Inte så att jag blev mobbare, men jag blev mer lämnad ifred och andra barn vågade närma sig mig mer.

På inget sätt är varken jag (eller författaren) unika. De allra flesta jag har träffat har minnen från skoltiden som är plågsamma. Vuxna som blundar, är maktlösa och barn som vill hävda sig på den annorlundas bekostnad. Djur stöter ofta bort artfränder som inte stämmer in i gruppen. (Få mig inte att börja om höns, dessa stentuffa och många gånger grymma typer.) Vi är också djur. I Ajvide Lindqvists böcker känns det mer tydligt. Vi är offer och förövare.

Det är Lucia och kallt. Mörkret bekommer inte mig, tack och lov. Det är mitt element. Men stark kyla. Tur att omtänksamme maken har ordnat åt småfåglarna, för snön är djup. Men för er ljussörjare, snö är vitt och lyser upp och döljer allt.

08 december 2012

Det finns post...och sen finns det POST!

Häromdagen kom jag och maken hem efter en kall och lätt snöfylld promenad. "Kom du ihåg att ta i posten idag?", frågar han. Nej såklart inte, jag minns ju inte så bra som jag skulle vilja längre. så jag går till brevlådan och tar in posten. En försändelse stack ut lite mer än de andra.

Ibland får man brev som gör att man bara sätter sig och slår händerna över ansiktet. Det här var/ är ett sådant.
Jag grät innan jag hann öppna det.
Det var invirat i ett annat brev, kanske svårt att läsa men jag försöker visa det ändå.
"Our deepest apologies!
Due to a faulty owl, the attached letter has not been delivered in time.
I hope the delay did not cause you much inconvenience and we look forward to serving you again.
Feel free to contact me via owl if you have any concerns you wish me to address.
Sincerely
Ulula Strix
Lost Owls Department"
Ja, mitt antagningsbrev från nuvarande rektorn Minerva McGonagall. Nej, det fanns inget frimärke eller poststämpel på brevet. Ugglor är ju smidiga, om de inte är som tex Erroll. Men jag överser med förseningen.

Brevet som vilket barn som helst skulle vilja ha. Jag kommer aldrig bli vuxen, och det är jag tacksam för. Men aldrig hade jag trott att det skulle kunna bli så här bra : D

Jag har fantastiska människor som gör allt för att mitt hjärta ska få mer rött i sig. Jag är djupt rörd och oerhört tacksam för denna obeskrivligt underbara gåva. TACK!!!!!!!




05 december 2012

"Vi undrar vad gör vi nu?"

Var på min brorsdotters dop helgen som var. Vacker kyrka, mosaiker och lyx på ett helt annat sätt än hembygdens vita kala kyrka.

Den här sången spelades och jag har burit den med mig sen dess. Tänker på min lilla brorsdotter på några månader, på min tioåring och tonåringen som faktiskt ibland skriker "jag hatar dig". Sen tänker jag på Linnea som skulle fyllt år i går, och den mamman som satt i kyrkan på det här dopet som förlorade sin tre månaders flicka i somras.

Jag gråter fortfarande när jag lyssnar på den. Jag önskar att jag hade skrivit den här texten själv...attberopå låtar som man själv önskat att man gjort, eller hur Malin. (I mitt fall är det denna och "Fix you").