28 januari 2011

7'59 fredagen den 28:e januari

Har haft en egentligen ovanligt lugn vecka. Inte sysslolös men relativt konfliktfri, få stressande deadlines osv. Hade visserligen min sista "stora" skolsak igår, en opponering mot min vapendragare i skolan, Gamern; men det gick bra. Ingen av oss behövde skriva om allt vi hade producerat enligt vår käre professor Kitty.
Så nu känns det som att jag kan börja koncentrera mig på vårens kurser och det är bra !

Annars har jag läst. Har avslutat Tjechovs novell samling Stäppen som var överraskande läsvärd. Tjechov visar stor insikt i människorna känslor, beteenden och skriver med en torr humoristisk ton. Sen har jag avslutat "Tales of the Tikongs" av Epeli Hau'ofa. Den handlar om livet på en ö utanför Nya Zeeland, och även den är en novellsamling. Den utgår från västvärldens "behov" av att gå in och modernisera och utveckla mindre "utvecklade" kulturer. Man skäms lite när man läser, trots att den är rolig och ironisk utan någon tillstymmelse till "offerkofta" så känns det inte riktigt bra att var västerlänning när man läser vissa av novellerna. Just den här boken är en av kursböckerna ur den litteratur kurs jag kommer att ta i södra Stilla havs floran.
Men den mest spännande boken är den jag inte har avslutat än, The Distant Hours av Kate Morton, vilken pärla. Blev tipsad på Calliopes sida. Jag är helt fast i den : D

Trots allt läsande så har jag hunnit baka lite. Blev lite osams med mitt pubertetsmonster häromdan men fem minuter senare kom hon trippande som om inget hade hänt och frågade om VI inte kunde baka till hennes klassens timme. Så klart att JAG ställde mig och bakade själv, (ja man får skylla sig själv). Men efter att ha bakat de önskade schackrutorna blev jag sugen på att baka mer. Så jag tog fram Decibels "resept på hallongrottor".





Men jag tror inte bilden kan förklara det roliga, pilliga och tidsödande med dem. Jag hade inga passande formar, men knäckformar hittade jag. Så varför inte göra miniatyr grottor ?




Som ni ser i jämförelse med lakrits-singoallorna så är de ytte-pytte-nytte. Sen är de tokgodare än just lakrits-singoalla. Eftersom att jag inte borde äta kakor så lär jag väl donera dem. Till mamma tror jag. Mina flickor ska åka söderut idag, till mormor. Själv ska jag vila tills jag storknar : D

24 januari 2011

Saker som händer

Den här helgen har jag gått från 9 timmars sängliggande under lördagen (yrsel, sjåpighet och klena nerver gissar jag) till snöskottning av ishockeyplan i går söndag. Decibel åkte skridskor och min syster, det 18-åriga kommunalrådet (fniss visst låter det pretto), tränade till kortvasan i skidspåret runt oss.

Idag blev det snopet vid lunch när jag fick besked om att tjejen som vi bokat om vår opponering för hade backat ur. Tråkigt för henne, knasigt för mig och den andra tjejen som "offrat" oss. Men det känns lugnt ändå.

Lite mera chockartat blev det vid middagen när tolvåringen rusar upp från källaren med andan i halsen och hasplar ur sig att hennes ena dvärghamster har dött. Pepper heter/hette hon och vilar numera i skogen här intill oss. Då jorden är genomfrusen så beslöt vi oss för att go back to our roots och skänka hennes kropp och själ till skogen. Med allvarliga miner och ficklampor gav vi oss iväg. Snön är djup här i Dalarna och just nu lite tung att pulsa i, men allt för Pepper. Sen ville S. att vi skulle yla som vargar som avskedshälsning, så jag och Decibel hängde på den idén. Sen avslutade vi allt med att kasta snöbollar upp i luften.
And that's all folks....

20 januari 2011

Nostalgi treat

2003 Flickorna och jag uppe i Spjutmo vid familjen Skeris stuga
2003 Redan här ser man den spjuveraktiga blicken som är så typiskt Nova
 2004 Sol leker grindslanten

Nova 2004 vilar efter Rättviks marknad
Sol och dinosaurierna äter i sommarvärmen 2004

Nova och jag bowlar 2007
2007 Skönt med påsk då slipper häxorna äntligen klä ut sig utan kan bara vara sig själva


Jag satt och lyssnade på "Slipping through my fingers" och blev oerhört gråtmild när jag tänkte på att mina döttrar kommer att flyga ut ur boet nån gång. Så jag fick lov att titta på gamla kort. Insåg att de har växt : D

18 januari 2011

Är vi framme snart ?

Nu vill både jag och Rödluvan att det ska bli vår. Vargen håller med, han vill bara att vargjakten ska gå över och aldrig mer komma tillbaka, så han nickar. I mitt huvud ser jag gröna ängar och känner lukten av havet.
Visst kan man ha picknick ute på vintern, men det är ändå nåt särskilt med att sitta i vårsolen och dricka te när citronfjärilarna svirrar förbi. Vår nu !

15 januari 2011

Once upon a time...

...life was very different. Den här bilden har  Eleanore varit vänlig och lånat ut till mig. Jag vill posta den så att min lillebror Michael ska få en nostalgi tripp.

Den lille tilll vänster är du Michael som springer ifrån tjocka släkten. Den lilla framför pappa är Eleanore och pojken är Danne. Från vänster står Flora, Bosse Blues, Anneli och sen pappa och slutligen the queen of bondbönor farmor Lisa. Som du ser är det gården i Riskitt. Om du sen klickar på Ellans namn däruppe kommer du till hennes blogg.
Fördelen med att ha en sån uppväxt som min är att man känner vansinnigt många människor : D

14 januari 2011

Väder och vind

Just nu känns som att jag har för mycket och för lite. Eller att jag är för vaken eller för drömmande. Inte mitt emellan. Inte lagom.
Jag har för mycket bråte, fysiskt och psykiskt. Andligt och kroppsligt.
Jag har för lite tillit, tålamod och glädje.
Frågan är verkligen vad som känns värst. Jo, jag har ganska mycket passivitet också. Men utan lugn.
Först drömde jag för mycket, nu när de är borta saknar jag dem...de fick mitt liv att kännas mer levande. Nu är mina nätter döda igen.
Idag var det minus 25 grader vid barnens skola när jag lämnade dem. När jag kom hem var det minus 50 grader i min själ.
Borde kanske skrivit eller läst men orden hade ju frusit fast inuti mig.
Sen kom Malin och då blev jag nollgradig. När hon for var det plusgrader.
För Sol var glad när vi hämtade henne. Och Nova skrattade och gömde sig i snön när vi hämtade henne. När barnen ler så ler mitt hjärta ikapp med dem. Och Malin spelade nostalgi låtar och nya pärlor så då ville jag plötsligt sjunga. Men ett gott råd mina vänner...sjung inte högt på Jimmy Nails "Crocodile Shoes" när ni hämtar barn på fritids för känsliga barn kan förskräckas. Och vad ni än gör, om ni utger er för att vara en eskimå håll då fast vid det.

11 januari 2011

I'm always in this twilight...

..och Florence sjunger det ju så bra. Om hur man faller in i skymningen och går djupare in i natten med de man älskar när de går vilse.

05 januari 2011

Jag, Neil och Gud

Har återigen drabbats av en otrolig grubbleri omgång. Jag funderar på allt känns det som. Gud, livet, människorna och planetens öde. Allt detta och min egen lilla värld med barn, relationer och studier snurra i mitt huvud. Hade bestämt mig för att inte tro på något alls. Vara mer ateistisk än ateisterna. Jag kände att inget är värt att tro på och att eftersom all sanning konstant ändras så kan jag inte ha den heller.

Men nu. I dag. Jag vet inte. Läser Neil Gaimans Short Stories och märker till min förfäran eller förtjusning att berättelserna talar till mig. Det känns som att Neil har skrivit dem till mig personligen. Men mitt intellekt skyggar för den förklaringen. Men hur kan Neil annars veta att jag älskar Sherlock Holmes, och hur kan han tajma in Narnia anspelningen så här bara nån dag efter att jag har sett filmen och börjat grubbla på Lewis kristendoms indoktrinering ? Jag förstår det inte. Det är som en spökhistoria varje gång jag öppnar boken. Vad har Neil nu skrivit till mig.


Jag undrar om något spelar schack med våra liv, jag hoppas att det bara är jag som är tokig och att det finns en logisk förklaring till allt. Men så minns jag oförklarliga händelser livet igenom. Dörrar som öppnats, vindspel som spelar av sig själv, skepnader som suddigt skridit förbi min chockade blick. Allt det jag har TROTT att jag sett eller hört är det där ute eller här inne, i mig ?
Tror ni på spöken?

03 januari 2011

Lite kultur

Kan klart konstatera att första lästa boken det här året toppar förra årets första bok som var Macbeth. I två dagar har jag sträckläst Neil Gaimans American Gods och njutit av det. Gaiman, kanske mest känd för Stardust och Coraline här i Sverige, har en ovanlig stil som påminner om Douglas Adams i påhittighet men närmar sig mörkret hos Stephen King i många aspekter. Efter att ha läst Neverwhere , som jag i och för sig gillade, så kände jag att jag ville se om han kunde skriva mer bokaktigt. Detta då min största invändning mot Neverwhere att det kändes lite som att läsa en film, vilket det nästan var (tydligen tv-serie). Jag som läst mycket mytologi kände att det var dels roligt att se dessa inslag lockas till till, men dels tog det bort lite överraskning moment. Men jag är helt nöjd, kommer att fortsätta läsa fler böcker av denne engelsman.

Sen såg jag sista Narnia filmen igår med Decibel, maken och en annan barnfamilj. Jag hade ställt in mig på att den skulle vara otroligt dålig. Men som vanligt när man gör så blir filmer bättre. Ibland får man tänka på att vuxna som recenserar barnfilmer sällan delar barnens åsikter om vad som är bra eller dåligt (lite som med recensenter och oss sci-fi/fantasy fans) och är man lite omogen som jag har man en viss behållning av filmen. Bättre än tvåan var ett omdöme igår. Själv hade jag aldrig (sant) gått på 3D så det var också ganska roligt.

Kritiken då? Jaaa, kan det vara den uppenbara kristna propagandan som lyser igenom? 

Idag börjar allvaret igen, ska skriva lite och fila på uppsatser igen, blä. Vill hellre baka eller pyssla men vad är en bal på slottet ?