Den enda regeln är att du ska ha så jävla kul !

Måndag och att det har varit varmt i helgen är ingen överdrift! Skönt att det är aningen svalare idag då det är Blodomlopps dags! Helgens motionshöjdare var i alla fall Zumba Maraton på Mannes Loge mellan Falun och Svärdsjö.

På scenen syns lite instruktörer, men här ser man mest att det verkligen är en loge vi hoppar runt i. En loge med takfläktar ska tilläggas. Vilket uppskattades. För varmt blev det ändå. Svårt att inte bli varm av tre timmars dansande.

Själv är jag ingen soldyrkare, så jag blev lite glad över att det faktiskt blåste till lite ute i lördags. Vi hade med oss en instruktör, Sandra Hedberg, från vårt gym hemma, Nya Mora Träningscenter, och det var så kul att få "zumbaclubba" till "Shots" med lute mer folk än vanligt. För visst zumbar jag till latino rytmer, men innerst inne är jag ju en pop-danserska : )

Höjdpunkterna var vår egen Sandra, inlednings låten "Staying Alive" och att äntligen få zumba till "Dansa - Pausa". Det var ungefär fem låtar per instruktör, och jag uppskattade verkligen det upplägget. Man hann känna på varje "anda" som de bjöd på.  Angelica Sjöholm, från Angelica's Dance and Style som arrangerade detta event verkar vara en superhärlig instruktör och jag hoppas på fler happenings.

Annars så är det essay reading som gäller. På torsdag ska jag försvara min uppsats och ge konstruktiv kritik till två andra studenter. Det där är alltid knepigt, att diskutera något som någon lagt ner jobb på när man inte känner personerna riktigt. Jag försöker slingra mig undan arbetet men det pockar på : )

Jag hoppades att Metro 2034 skulle bjuda på en lika bra undanmanöver som Metro 2033, men jag blev ganska besviken. Visst, man fick möta någon bekanting från första boken, men karaktärerna kändes platta och handlingen seg. Tyvärr kan jag inte rekommendera uppföljaren.

 Man kan inte ligga på topp jämt, så är det. Men jag vill ligga på topp i kväll så jag kan ta min tid från förra året. Med tanke på att jag gick en bit med Sol då och kom in på föga smickrande 46 min så känns det som att det finns en möjlighet!

It's always darkest before the dawn, just shakin' it out!

Borde sitta med mitt examensarbete just nu. Borde. Fult ord. Tråkigt ord. Tack vet jag vackra ord som t ex avslappnad, eller varför inte nöjd, det är också ett vackert ord.

Tänker mest på alla förändringar som kommer framöver. Båda barnen som ska byta skola, med varandra : ) Av olika skäl men det är ändå en ny ordning. Maken som hotas av uppsägning då de varslar på hans jobb. Min lillasysters student, och hennes flytt till Thailand. Och vad ska jag göra efter 10 juni när jag slutar min treåriga linje på högskolan. Det är ju inte som att jag blir något.

Många gånger har jag fått frågan vad jag blir efter den här tiden. Svaret är: ingenting! Jag tar en kandidat examen i Engelska. Och vad betyder det då? Kan jag jobba som lärare blir oftast följdfrågan. Öh, inte om jag kan hindra det. Finns det någon arbetsplats där man får kämpa dag ut och dag in så är det på en skola. Så neeeej, inte om jag kan hindra det.

Men what to do, what to do? Jag valde att plugga engelska i tre år för att jag älskar språk, och litteratur, vilket jag har inriktat mig på. Men mina planer att bli översättare har kommit på sned, och att flytta till England känns lite omöjligt just nu (vilket var en halv tanke vid starten).

Jag sitter här och hoppas på mirakel eftersom att jag ramlat ned i handlingsförlamnings hålet för tillfället. Precis som Bella Swan sitter jag här och hoppas att någon kommer att rädda mig. Att någon annan ska fatta beslut som jag kan leva med. Det är fåfängt men så är det just nu.

Jag ska försöka göra en Thorsten och resa mig igen. Men först måste jag få wallow in the mire.

Vissa stunder blixtrar dock känslor av möjligheter förbi. Vissa stunder minns jag hur det kändes när jag tog studenten för 22 år sen och trodde att livet bjöd på fler möjligheter än jag kunde få i Mora. Så vill jag tänka. Jag vill känna att nu har jag chansen att börja på något nytt, något roligt. Det kan faktiskt bli så.

Jag tror, jag tror på feér!

Stockholm och Rabarber

Har varit lite borta - i ordets alla bemärkelser. Men nu kanske jag är här igen. Igår kände jag mig väldigt närvarande när jag insåg att vissa ätbara saker faktiskt var skördebara (ok om det ordet inte fanns innan tar jag på mig äran för nybildandet).

Finns det något godare än rabarberpaj?

Nej, det tror jag inte. Särskilt inte när det är gjort av ens egna odlingar : ) Jag experimenterade lite och hade start i smuldegen, riktigt smakligt om jag får säga det själv.

Annars är våren här, och björkpollenet med. Tonåringen är värst drabbad och har eksem precis överallt. T o m lillasyster går och snorar. Men det förstås, vi två var ju ned till Stockholm förra veckan och där hade man svår pollen invasion. Mina bröder pratade om att folk utan allergier kände av årets vårliga fasa.

Men Nova och jag njöt av våra besök på naturhistoriska museet och den Bergianska trädgården,  men mest tror jag att hon njöt av detta:

 jag erkänner, jag är lite höjdrädd. Och tydligen så är Twister, Kvasten och Vilda musen vildare än de ser ut men jag övervann mina rädslor. Så med morbror Michael som uppmuntrande karusell åkare lyckades vi åka betydligt mer än jag väntat mig.

Vi hade sån tur att Dead By April spelade på kvällen, varför jag inte tog kort vet jag inte...kanske för att jag blev distraherad av REGNET. Japp, pröva att höja upplevelsen av dödsångest med att åka berg och dal-banor i regn, en utmaning för fegisar : )

Men Nova lät sig inte nedslås, hon åkte och åkte tills hennes onepiece var en blöt piece. Dagen efter sken solen igen.

Och Nova var helnöjd efter ett besök på Sci-Fi butiken i Gamla Stan och inhandlandet av klubbor på en polkagris butik. Så här fint blommade det i Örby i fredags. Faktiskt var det varmt och skönt. Och jag var varm i hjärtat av att få träffa några av mina syskon, min pappa och andra fina människor. Jag har väldigt fina människor i mitt liv.

Nu väntar revidering av min Stephenie Meyer uppsats, och med lite tålamod så kan jag snart skicka in den för opponering. Suck, grammatik koll och gallring framåt!

King, Roland och Jag

Från spinoffline, Roland Deschaine

Har precis lagt sista touchen vid mitt first draft på min kandidatexamen (visst låter det tjusigt ; P), och ska bara formatera lite i kväll sen åker det in. Sista touchen på Stephen King för ett tag gjordes i går, då jag avslutade mastodont serien Mörka Tornet.

Slutet, som jag inte ska avslöja, påminde mig om att man aldrig ska känna sig trygg med King. Han har en tendens inte vilja skriva sockrade slut, och det ser jag som en positiv sak. Men, jag kände mig ändå lite lurad och det förtjänar jag ha,ha. Jag är så inställd på Hollywood finaler att jag blir lika omskakad av alternativa slut. Så bra, och så nyttigt för mig alltså med ett sånt slut som King gav mig i går.

Har läst att det planeras en HBO serie på Mörka Tornet, och det hoppas jag verkligen på, för den här "sjulogin" förtjänar att filmas. Mest av allt gillade jag karaktärerna som var uppfriskande mänskliga i sina personligheter. Det känns som att det kommer att dröja länge innan jag glömmer Susannah, Jake, Oy, Eddie och Roland.

King har gjort lite postmoderna saker i den här serien som jag både gillar och ogillar, för det är svårt att verkligen lyckas med att inkorporera verkliga människor och platser, samt skeende i romaner. Ibland lyckas han, ibland känns det lite påklistrat. Men hur kan man inte gilla en western, sci-fi, skräck, fantasy bok med en huvudperson som ser ut som Clintan. Helt obegripligt att så många har sågat denna serie tycker jag. visst är det många långsamma passager i böckerna, men för mig som inte tillhör tredje MTV-generationen så fungerar det fint. Det kan inte bli meningsfullt att bara ha action nonstop i flera tusen sidor.

En sak jag alltid uppskattar är när det svämmar över med intertextuality i romaner, här hittar man sitt lystmäte. King refererar till sina egna verk, och klassiska dikter som "Childe Roland to the Dark Tower Came" av Browning. Det är ingen hemlighet att Tolkiens Sagan om Ringen har varit en stor inspirations källa för King.  Författaren har vid upprepade tillfällen sagt att det här är hans livsverk, och jag förstår varför. Jag känner just nu att det känns lite svårt att bara börja läsa något annat, den här läsupplevelsen måste få tid att smältas.

I'm trying to figure out what you are

Den här terminen är det dags för mig att skriva min thesis i literature. När jag fick frågan om vilken bok jag tänkte välja hörde jag en av mina kvinnliga kurskamrater viska till en annan om hur fånigt det var att välja en "teen romance novel". Japp, det är Stephenie Meyers Twilight saga.

Tack vare viss uppmuntran från de rätta människorna så har jag inte blivit avskräckt från att välja just dessa böcker, detta trots att en annan (kvinnlig) kurskamrat tyckte att jag seriöst inte kunde mena att jag skulle skriva om sånt skit. Men vet ni vad, högskolan Dalarna har ingen indelning i fin eller ofin litteratur ha,ha. Jag är i nuläget bara mer sporrad att göra detta.

Jag kommer att titta på hur kvinnorollerna och mansrollerna representeras, och huruvida de fungerar som förebilder. Jo jag vet, "don't kill your darlings". Men jag har alltid älskat vassa knivar.

Meyer är ingen stor författarinna, men jag tycker att hon har lyckats med det hon ville. Nämligen att berätta den här historien för så många som möjligt. Det intressanta är varför? Hur kommer det sig att så många flickor/kvinnor (främst) har fallit för klantiga Bella som förtrollar varenda kille i sin väg, och hennes skimrande vampyr Edward. Är det så att majoriteten av kvinnorasen fortfarande vill bli "swept away". Lite oroväckande i så fall; P

Själv har jag läst böckerna om och om igen. Först helt hänförd och fascinerad. Sen med en mer kritisk blick, och jag kan inte hjälpa det men jag tycker att den här historien är intressant på så många nivåer. Frågan är om en politiskt korrekt, feministisk och självständig kvinnokaraktär som möter en man som bejakar sina känslor och möter kvinnan på halva vägen hade fascinerat lika många tonårsflickor (och deras mammor)? Så snälla, kan inte nån skynda sig att skriva en sån bok så vi får veta det : D