...another manic monday

En intensiv helg som satt sina spår i orken hos oss som lever la vida loca. Påsklovet kändes inte som ett lov, det kändes mer som påskracet. Det avslutades med en hämtning av tonåringen på Arlanda mitt i natten, så vi var väl hemma när solen började stiga igen.

Men jag måste säga att det var en skön kväll i huvudstaden. Maken och jag kom några timmar innan planet landade och mötte upp en av mina systrar. Tyvärr hade jag lyckats missa superblomningen av körsbärsträden i Kungsan.

"Where have all the flowers gone?" Ingen hade väl plockat dem...utan marken var fylld med rosa konfetti av körsbärsblom. Mycket vackert.

Sen föll mörkret, vi var var själva jag och D så vi flanerade runt i staden och njöt av hur levande allt var. Man kunde fortfarande fika sent, sent om man så ville. Men det är ett särskilt lugn en söndagskväll. Jag hade tur för jag är gift med en man som inte protesterar när jag vill gå på kyrkogårdar var vi än är.

Efter att nyligen sett Oliver Twist snördes mitt hjärta åt extra mycket när jag fann denna minnessten. Vad är sorgligast? Att de fick leva så kort och i sannolik misär eller att det inte fanns en pappa eller mamma som kunde vara där. Adolf Fredrik. Liten men vackert skött. Nya blommor överallt, inget skräp utan bara en sorglig liten trädgård som huserar de sedan länge bortgångna. Ibland skulle jag vilja vara alla ensamma barns mamma...men det är svårt nog att räcka till ibland trots att vi är en liten familj.

Den här mamman var lättad att få se sitt stora barn igen i alla fall. Lillasyster var hemma hos farmor, för vardagen kräver att man inte är vaken till soluppgången när man ska till skolan.

En dag i storstaden

Var över till hufvudstaden över dagen med tonåringen, bara för att ni vet. Har knappt hämtat mig än. Åh, vad jag körde vilse både in och ur stan. Och i stan. Så skönt när bilen äntligen var parkerad.
Min frukost den dagen

och lunch också när jag tänker efter. Trots att jag satt ned på tre fik på en och samma dag var det nog det enda jag fick i mig. Men sen ville Sol se om våren hade kommit längre där än hos oss.

Se, i Kungsträdgården hade hennes älsklingsträd börjat få små blommor på några får träd. Hon älskar rosa körsbärsblommor. Jag älskar blommor...så när jag hade lurat in henne på NK hittade vi min drömklänning.

Jag skulle vara snyggast på Ica Maxi hemma i Mora. Helt klart. Fast vi strosade inte bara själva och så utan vi var lite sociala. Först träffade min yngsta lillasyster.

Det blev studentprat, vilka killar som är snygga (neeej ingen av oss hade samma åsikt). Sen mötte vi upp min andra lillasyster, som inte är med min syster uppe på bilden till höger...hänger ni med?

Så började dagen gå mot sitt slut. Jag var någon bok rikare, en underbar mugg tack vare min syster till vänster...och vi kom hem tack vare att Sol lotsade den lätt stressade modern ut ur betongdjungeln.
There is no place like home.

Vad jag har gjort i Augusti, lite grann...

Mest av allt så känns det som att jag har varit i Stockholm eller träffat folk. (Minst av allt känns det som att jag har badat och/eller haft alla de där picknickarna jag ville ha.) Jag trivs i Stockholm, och Stockholm trivs hos mig.

Trots det eländiga skicket på min trädgård i år så blommar åtminstone du kära ros.

Jag har varit på Gröna Lund med glada barn trots regn, jag har gått på Museum trots sol, och det har blivit lite matäventyr.

Farfalle de luxe från Söderhallarna. Goda, men mest tjusiga. (Ja de höll färgen efter kokning riktigt bra). Men godaste matupplevelsen down there i sommar var ändå denna.

Stekt strömming och potatismos med rårörda lingon med en twist av citron. Sen att de hela åts på Fjäderholmarna i strålande sol med min underbara syster Emelie gjorde allt ännu bättre.

Sen att getingar attackerad oss och vi åt de sista minutrarna i lätt stress försvann när vi la oss på klipporna och solade.

En liten rolig sak var att vi bl a besökte Musik och Teater Museet där man hade en utställning om norden näktergal - Jenny Lind. För på Fjäderholmarna växte ett träd där det sägs att Jenny satt och mediterade under. Klart som hon korvspad att hon fick inspiration av det här;

(Men "vi kan ju inte gå omkring och glo på trän hela dan")

Så det gjorde vi inte. Så samtidigt som min svägerska från Örebro (trots att hon födde barn sista juni) gjorde sitt allra första fallskärmshopp, så satt jag i Vilda Musen på Grönan med syrran och trodde att jag skulle dö. Tur att de har motgift där.

Jag vet att det verkar som en strålande ide att beställa typ slush drinkar en halvtimme innan stängningsdags, men dessa är lika kalla som de alkoholfria så ni kommer få hjärnfrys av dessa med...särskilt som att ni glömt att de stänger 22 och tror det är öppet till 23 så ni måste dricka upp fort. Öh nej, vi klarade inte det men de var ju roliga i alla fall : )

Bästa Museet i sommar var ändå Moderna Museet.

Yoko Ono hade gjort i ordning önskelapps träd där man fick skriva in vad man önskar sig. Annars var utställningen om hennes verk och liv riktigt intressant. Om Yoko inte hade dejtat Lennon så tror jag att hon hade fått mer genomslagskraft som konstnär. Men hans berömmelse var bara i vägen för henne tror jag.

Syrran bestämde på stående fot att bästa av allt var en stor genomskinlig plast kvadrat där det låg flytande lera i och bubblade. Nu måste man känna Emelie för att bli oroad, men hon är det där typiska barnet som bröt benet för att hon trilla ur ett träd eller målade sin syster prickig och hävdar att syrrans fått tyfus. Så när hon stod och intensivt stirrade mot gyttjebadet förstod jag att helst vill hon hoppa i.

Det har varit en märklig, intensiv och händelserik sommar. En del har gått åt fel håll medan andra saker varit bra.

Som impulsbeslutet att åka över till Norge och fika i Trysil. Det hade förstått inte hänt om jag inte först fått en impulsingivelse att åka på vigsel i Tandådalen. (Nu låter det förstås märkligt men brudparet påpekade på Facebook att alla som var i området var varmt välkomna till ceremonin, och just de här två...well jag var ju med första gången de gifte sig så jag ville se 2.0 versionen i Fjällkyrkan).

Jag kände mig oerhört rörd under ceremonin. På ett sätt kändes det mer seriöst nu än det gjorde för nitton år sen när de var i tjugoårs åldern. Nu har de verkligen valt varandra, trots alla missöden emellan. Så när Teds "För kärlekens skull" skulle sjungas var det svårt för jag var så gråtmild. Underbart är allt jag säger.

Lite kalas

Har så svårt att acceptera vädret. Jag som avskyr värme och högsommarsol.Nu längtar jag mig sjuk efter badvärme. Efter att varit i Stockholm under helgen där solen faktiskt sken och möjliggjorde samvaro utomhus känns det extra jobbigt att återvända till Mora.
Passade på att fira min lillebrors födelsedag ute på Lyran i Bredäng.

Vacker miljö och stämningsfullt läge. Maken och våra döttrar vandrandes uppför backen till Lyran. En cupcakeballong som muntrar upp är inte fel.

Födelsedagsbarnet med modern och vår Nova med sin nya keps. Önskar att jag hade fotat vårt korta besök på Mälarhöjdens badplats så att jag kunde minnas att jag stått med fötterna i saltvatten i år. Känns som att hösten redan är här.

Nåja, jag har i alla fall varit på Lyran.

Stockholm och Rabarber

Har varit lite borta - i ordets alla bemärkelser. Men nu kanske jag är här igen. Igår kände jag mig väldigt närvarande när jag insåg att vissa ätbara saker faktiskt var skördebara (ok om det ordet inte fanns innan tar jag på mig äran för nybildandet).

Finns det något godare än rabarberpaj?

Nej, det tror jag inte. Särskilt inte när det är gjort av ens egna odlingar : ) Jag experimenterade lite och hade start i smuldegen, riktigt smakligt om jag får säga det själv.

Annars är våren här, och björkpollenet med. Tonåringen är värst drabbad och har eksem precis överallt. T o m lillasyster går och snorar. Men det förstås, vi två var ju ned till Stockholm förra veckan och där hade man svår pollen invasion. Mina bröder pratade om att folk utan allergier kände av årets vårliga fasa.

Men Nova och jag njöt av våra besök på naturhistoriska museet och den Bergianska trädgården,  men mest tror jag att hon njöt av detta:

 jag erkänner, jag är lite höjdrädd. Och tydligen så är Twister, Kvasten och Vilda musen vildare än de ser ut men jag övervann mina rädslor. Så med morbror Michael som uppmuntrande karusell åkare lyckades vi åka betydligt mer än jag väntat mig.

Vi hade sån tur att Dead By April spelade på kvällen, varför jag inte tog kort vet jag inte...kanske för att jag blev distraherad av REGNET. Japp, pröva att höja upplevelsen av dödsångest med att åka berg och dal-banor i regn, en utmaning för fegisar : )

Men Nova lät sig inte nedslås, hon åkte och åkte tills hennes onepiece var en blöt piece. Dagen efter sken solen igen.

Och Nova var helnöjd efter ett besök på Sci-Fi butiken i Gamla Stan och inhandlandet av klubbor på en polkagris butik. Så här fint blommade det i Örby i fredags. Faktiskt var det varmt och skönt. Och jag var varm i hjärtat av att få träffa några av mina syskon, min pappa och andra fina människor. Jag har väldigt fina människor i mitt liv.

Nu väntar revidering av min Stephenie Meyer uppsats, och med lite tålamod så kan jag snart skicka in den för opponering. Suck, grammatik koll och gallring framåt!

Min nya bästis...

...är vit,rosa och blå. Och vi är ganska sams. Bortsett från att jag inte vågat mig ut i hennes sällskap. Särskilt inte sen igår.

Denna lätt surrealistiska vinkel visar åt vilken väg min träning går - uppåt!

Jag har tur som en tok. Min lillebror, en av dem, jobbar just nu på löplabbet. Han ringde mig förra veckan och frågar om jag är intresserad av att testlöpa ett par skor fram till 18 april. Jag får dem gratis bara jag skriver protokoll på alla pros and cons med dem. Klart man blir glad och säger ja : )

Så jag stuvar in familjen i bil och har plötsligt en legit orsak att få se vårsolen i Stockholm. Stackars Nova får dock feber. Så vid en rundvandring på IKEA gjorde hon så här:

Hm, ja man ska göra det bästa av alla situationer.

Med tanke på den korta tiden och förkylning så var det Ikea och Södermalm som vi gick till. Hann in på English Shop (Jelly Beans) och fick mycket vårsol på oss trots allt. Fikade inne vid söderhallarna.
Fast trettonåringen var egentligen sugen på att lyxa loss med skaldjur, fast det var inte ekonomiskt läge för det. Så te-latte it was!

Kalas nummer ett

Kärt barn har många namn, men kärare barn har många kalas ; P Skämt åsido, så hade vi två familjekalas för Decibel i år. Anledningen...hon förtjänade att bli extra uppvaktad eftersom att hon är 'extraordinary'. Vi är en lätt förvirrad, utspridd och stor släkt. I Stockholm bor hennes morfar och många morbröder samt en moster så där skulle morbror Figge ordna överraskningskalas åt madam.

Jag kan helt klart konstatera att hon blev helt överraskad, lite ställd tom.

"Är det mitt kalas?"

Japp, raring, det står ju "Grattis på födelsedagen Nova", så det är din dag : )

Från vänster Tom och Annsan, kusin Filip med fotograferande mamma Tarja och sen kusin Alexander. Står upp gör husets värdinna 'moster' Lotta som ordnat kalaset med Figge.

Att åka 35 mil är helt klart värt det när man vet att det är för en god sak : D

Sista semester dagarna

De sista skälvande dagarna av sommarlovet är här. Barnen jublar inte direkt. Själv är jag kluven. Bu för att gå upp tidigt på morgnarna och leva efter rutiner igen, och hurra för att gå upp tidigt på morgnarna och leva efter rutiner igen. Motsägelsefullt. Ja men det är ju min natur.

I veckan for vi ner till huvudstaden igen. Hade lovat barnen skansen så det var bara att leverera.

Svårt att se men här vilar några vargar till Sols stora glädje. Min varg/varulvsälskande nästan-tonåring stod i djup andakt inför synen.

Själv blev jag gladast över lemurerna. Kung Julien och hans vänner : )

Men mysigast var ändå Dalarö. Lukten av det salta havet. Solen som glittrade och en fin liten stad. Av en slump satt jag och läste Strindbergs Hemsöborna på vägen ner. Inte min favoritförfattare, men den här var ok. Lite roligt att vi skulle till den trakten dan efter.

Sommar,sol och jag vägrar ha kort tight kjol.

Efter en kort men trevlig semester i huvudstaden är jag tillbaka i Min egen huvudstad. Trodde jag skulle få chansen att läsa ut Mrs. Dalloway men ack så jag bedrog mig. När vi kommit hem om kvällarna har vi nästan stupat i säng. Vi har kört klassiker som grönan, shopping på drottninggatan och sedvanliga besök på Heron City och Skärholmen. Sen tänkte vi hinna med Skansen en då blev nästan-tonåringen förkyld och Deci hängig!

Det som var mest spännande var Etnografiska museet (museumet? jag kan seriöst inte böja det här ordet ha,ha hjälp mig alla lärare; P) och i synnerhet vodou-utställningen. Som vanligt blir jag beklämd av att läsa om hur europas kolonisering av resten av världen mest gått ut på att trycka ned och hata andra kulturer. Deci tyckte nog att det var lite obehagligt med de människostora dockorna, tyvärr kan jag inte visa några bilder då det är fotoförbud där. Men de hade även andra intressanta utställningar om många andra kulturer: Japan, indianer, Kongo etc.

Vädret var liiite för vackert för mig och Deci. I torsdags när det var shoppingdagen satt vi två mest på svala cafeér och pustade medan D. och nästan-tonåringen glada sprang in och ut i affärer. I onsdags var vi i Vaxholm. Äntligen fick jag sätta fötterna i havet och Deci kastade sig glatt i. Sol nöjde sig med att klättra på klipporna (hon älskar dem precis som sin mor).

När hösten kommer börja jag längta efter havet. Sen går jag och väntar på en chans att få komma dit hela året. Lite ironiskt då att det råkade vara fel vecka för mig personligen, hrm, så jag måste nog åka till havet en gång till i år.

Det ser så idylliskt och rofyllt ut, men vi var inte själva på stranden.

Man kan knappt urskilja Deci i rosa handduk i mitten av bilden för det var mycket glada barn som ivrigt väntat på solen. Jag avskyr värme, men jag blir så glad när andra är glada så det är svårt att inte ryckas med av människors leenden över att solen skiner.

När vi var på Grönan var det så otroligt mycket folk att folk hade klagat hos personalen över de extremt långa karusell köerna. Men med så få vackra dagar som juli bjudit på får man förstå att varma, vackra kvällar kommer alla andra också vilja åka dit du vill : ) Vi hade det verkligen bra.

Men nu är vi hemma och jag och Deci började med att sprita bondbönor som jag köpt på hötorget.

Alla bär har mognat i min vilda trädgård. Jag får dåligt samvete att se de hänga så inbjudande utan att göra något åt de små skönheterna. Vi får se. Kom ihåg: kittla aldrig en sovande drake!

Två dygn i Stockholm

Ohh vad denna vecka gått fort. Med triljoner arbeten som skulle in och producerades i överljudshastighet, sen skjutsa "nästan-tonåringen" till Sthlm där hon skulle praktisera. Närmare bestämt på Ica St: Eriks. Ja, med oss fick vi hastigt och lustigt Pelikan som hellre hängde i huvudstan än Falun ett par dagar.  Inte för att vi sov särskilt mycket när vi var där men kul hade vi.

Det började med att jag efter mitt seminarium skulle hämta S. men kände inte riktigt igen henne. Peli hade gjort en makeover på mitt barn nu när hon skulle ned.

Men omväxling förnöjer ju. Första kvällen i stan hängde vi på Söder, ett av mina favvo områden. Vädret var alldeles lagom och vi njöt av att se alla glada avslappnade människor som översvämmade uteserveringarna. Själva gick vi på pizzahut.  Dagen efter var det bara att rycka upp en mkt trött S. för att sen försöka sitta och plugga när hon praktiserade. Det gick sådär...vädret var så fantastiskt att till slut gav jag upp och gick ut med Pelikan och gick. Jag tror vi har gått på varenda tvärgata runt Odenplan och St:Eriks området.

Vi hann få ganska ont i fötterna efter att ha vandrat runt i väntan på att få ut och shoppa när S. blev klar.Men vi enades iaf om att det finns underbart mysiga bostadsområden i vår huvudstad. Hursomhelst så hittade S. världens snyggaste examens klänning på Shock, men inga bilder på den än. Brorsan och Ida slutade jobba och vi satt oss för att andas ut på en resturang i väntan på att komma överens om hur resten av dan skulle fortlöpa.

Sushin var god, men S. var inte imponerad hon tyckte att mammas var betydligt godare : D Här satt vi och funderade om vi skulle gå på bio.

Sol och Ida posar med Jack vid hötorgs biografen. Men alltså S. ville se baksmällan två, inte min typ av film. Peli ville inte gå på bio alls och Michael ville på grönan!!!What to do?

De inringade är S och Peli samt Mike nån vagn framför. Här ska de åka Kvasten, S. åkte alla värstinagr. Twister, Katapulten och varenda berg och dalbana de hade. Men när hon och morbror skulle åka Fritt Fall var både jag och Ida skakis vid blotta åsynen.  Nej jag och Ida stannade tryggt på marken hela kvällen.
Och efteråt åkte vi limosin hem

Eller inte, det blev spårvagn och pendel. Det var svinkallt när solen gått ned så icke förvånande vaknade S. upp dunderförkyld. Aningens snopet. Så vi åkte hem en halv dag tidigare. Men hon var nöjd och jag tyckte det var skönt att slippa köra i skymning. Men vi hade det toppen!

Mat eller nåt

Borde antagligen plugga just nu. Ta itu med berget av uppgifter som känns helt o-lockande. Eller kanske städa. Eller nåt vettigt i alla fall. Har nog en handlingsförlamnings period nu. Vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja.

Så jag börjar med att visa att det inte alls är enformigt att äta vegetarisk mat. För ibland får man såna här överraskningar:

Jo den gick att äta. Decibel åt den med två korvbröd.

Sen måste ni få se mina "knappar" jag köpte för två veckor sen på "The English Shop"

Ni får ursäkta blänket, varken jag eller kameran är särskilt ny eller kunnig på fotokonst.

En av de saker jag uppskattar med att resa till andra ställen är det matutbud som kan vara annorlunda. Som icke köttätare är ju Dalarna på många sätt en usel matkultur att vistas i. Men "på min gata i stan" där finns goda saker som t ex halloumisallad. Se bara så glad man blir av nåt annat än ost och skinksallad.

 Sen alla småbutiker med mat från alla jordens hörn. Nu börjar vi visserligen få ganska mycket thailändska varor i min hemkommun, vilket jag tycker är jätteroligt. Fast jag hade gärna sett lite mer kultur representation matmässigt. Visst vi har Ica Maxi med en hylla "exotisk" mat, men aningen mer hade inte skadat.  Just resturanger  med ex libanesiskt, ryskt eller Indiskt skulle inte riktigt fungera här. Här fungerar mest oxfile med bea sås, hamburgare och pizza. Det finns bra kockar i bygden som suckande har fått ge upp alla tankar på konstnärlig utsvävning, och som just nu står och steker black and white istället för att få prova göra storverk. Sen är jag dessutom lite less på "vanlig" pizza. Se bara så harmonisk man blir av ex pizza huts panpizzor som är liiiite roligare än de man kan få i vår del av världen.

Stockholm igen, och mina bröder

Tog med mig Decibel, little miss Sunshine och maken och flydde ner till Sthlm under helgen. Ibland kan det kännas så trångt i vår lilla "stad", och jag måste få andas ny luft. Som tur är så har jag snälla bröder som ställer upp med sovplats. Förförra helgen var det Michael och svägerskan Ida som var gallanta och nu var det Figge och svägerskan Lotta som lät oss sova över. 

Den här helgen har jag fått träffa fyra av mina fem bröder. Minstingen Anton, Michael igen, sen Figge och dessutom min storebror Mikael. Jepp ni läste rätt. Jag har verkligen två bröder som heter samma sak. Vi gillar komplexa system i vår klan.  Det har varit otroligt avkopplande och jag känner att jag har fått chansen att ladda batterierna lite.

Flickorna fick shoppa loss lite. De hade presentkort och snälla föräldrar (hrm) så de fick möjligheten att shoppa både på Shock och The English Shop. 
Igår när vi skulle hem var de nära att flytta ner. Decibel fick separationsångest och grät en skvätt när vi skulle säga hejdå till Ida och Michael som vi åxå hann med att träffa. Ida och Nova provade dock att byta kläder och identitet en sväng så vi fick nästan med oss Ida istället.

Lägg märke till "Novas" buttra min över att hon måste hem.
 Varför jag inte lyckats knäppa ett enda kort på Lotta som dessutom fyllde år eller Figge som var så snäll och gjorde hemlagad pizza är ett mysterium. Men Min storebror lyckades fastna.

Och min man samt min svägerska Tarja med. Här tror jag vi diskuterar vår pappas oerhörda likhet med Allan Svensson i Svensson, Svensson.

 Men nu dröjer det kanske till vi kan åka ned nästa gång : ( Bensin kostar tydligen pengar, och inte såna man har i monopol!