30 juni 2011

Sommardåd eller vem behöver trosor anyway?

Värmen är tillbaka. Som de flesta vet är jag värmeintolerant å det grövsta och är djupt tacksam att jag slipper jobba som parkarbetare eller något dylikt. Men vad gör man då i denna värme? Åker och badar med de förtjusande barnen såklart. Man kan göra sånt när man pluggar för att böcker är tacksamt nog flyttbara : )
Vi har varit och badat sen i måndags. Eller i måndags var det bara Nova som doppade sig, men jag har tagit termometern varje dag för att kolla in framstegen. plus 18 i måndags och redan igår hade det stigit till 22 grader.

Sommardåd nu då...ja första dagen jag bestämde mig för att bada på riktigt var i tisdags. Packar väskan, stuvar in barnen i bilen. Svänger ut på vägen, kommer till första rondellen i vårt köpcentrum, lyssnar på Sol som sjunger. Trevligt, hon nynnar och sjunger på en sång från filmen vi såg dan innan.
Just det, Bortspolad som den heter på svenska. Mycket rolig, vi har sett den flera gånger. Sol sjunger "Och hon har stora underbyxor,whoa whoa whoa". Har ni sett filmen minns ni kanske att Ritas mormor tror att Roddy är Tom Jones och slänger upp sin trosor på "scen".
Sen hör jag ett "Neeeej", från baksätet. "Mamma det kom en kastvind", säger mitt oskyldiga barn. Det förstår jag eftersom att alla rutorna är nedvevade. "Och?"säger jag. "Du förstår inte, jag höll i trosorna från badpåsen och de flög ut!", säger min nästan-tonåring. Nu blir jag lite arg och säger skarpt: "Har dina trosor som du ska byta om till efter badet flugit ut genom fönstret?".
Tystnad. "Nej, jag sjöng ju hon har stora underbyxor". Sen fnittrar hon..."Det var dina trosor mamma"
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så om ni ser ett par beiga, leopardmönstrade urtvättade trosor ligga skräpandes längs vägkanten uppe i Noret vet ni varför. Igår tog jag dock nya tag och funderade på varför jag inte tänkte bada alls i år , jag som älskar det. 85 kg mina vänner är svaret. Ja, trots att jag vill gå ner i vikt så vill inte alla delar av mig det tydligen. Men, nu är det slut med att ställa upp på det moderna kvinnoidealet tänkte jag ilsket i går. Jag badade i min trevliga tant-baddräkt i tisdags, men nu ska jag köpa en bikini bestämde jag. Vilket jag gjorde. I storlek fet är det inte givet att hitta nåt roligt med färg eller så, så här får man ta det som erbjuda. Jag hittade en svartbeige historia som passade och valade iväg till stranden.

Jag var riktigt nöjd med mig själv att jag vågade visa upp min blekfeta lekamen i bikini, och vattnet var superskönt. Efter en timme på stranden kändes det lite konstigt på axlarna dock. Tro ni inte på fan att bikini toppen hade gått sönder. Jepp, både axelbanden hade gått av. Alltså, den var en XLNT bikini från Kapp-Ahl som visade sig vara mindre excellent. Där satt jag, mamma val och hade lyckats med att ha den på mig i mindre än två timmar och den gick sönder. Den hölls uppe av svarta plastringar som helt enkelt hade spruckit upp. Citroner var mer söta än jag, så den bikinin fick de tillbaka med sand och blöt fortfarande.

Idag ska jag nog bada i långklänning, olé!

27 juni 2011

Den midsommar som varit

Midsommar veckan kom och gick. Själva hade vi vansinnig tur som var på släkt-träff i Långshyttan. Inte bara pga alla trevliga människor, men solen sken stora delar av dagen : )
Men före det fyllde min syster Emelie nitton år!
Vi firade henne hos modern i Falun. Hon bjöd på minipizzor och söta bakverk.
Dagen efter var det som sagt midsommarafton. Det är alltid lite pirrigt att träffa människor som man aldrig mött, särskilt om man blir "styvsläkt" eller vad det nu kan heta. Min mammas pojkväns fyra vuxna barn med familjer skulle fira midsommar med vår familj och fyra av mina syskon med respektive. Dessutom skulle min kusin med familj hälsa på ett tag. Väldigt stor soppa om man tänker så. Men det gick förvånansvärt bra.
En del tack vare vår ständiga lekledare Ida. Min svägerska är duktig på att hitta lekar och uppmuntrar alla ivrigt att medverka. Det hjälper till att tina isen när man samarbetar med folk man eg inte känner! Här kör vi ballonglek.
Utsikt från altanen över sjön. Som tur är finns det eka så de som var hågade tog små roddturer i den vackra lilla sjön. Mycket harmoniska omgivningar.
Vi hade ingen majstång, men åtminstone Ida och här Nova hade kransar på huvudet. (I Decibels fall inte i håret direkt, men på kepsen iaf.)
Lite utebilder från långbordet. Sol, Daniel, in bror Michael, Christer och Linda, samt Martin som står lutad mot staketet som tillhörde "den andra" släkten.

Lite avkoppling inomhus. Emelie, mamma och Sol flyr in för lite tystare samvaro. Det blir lätt lite stimmigt av tjugo personer : )
Min kusin Maria med sina barn Felix och Felicia, samt stora kärleken Daniel. (Populärt namn det där)

Som den ständiga midsommar-chaffören fick jag min lilla familj att följa med hem efter halv elva på kvällen. Jag är, och har alltid varit ytterst skeptisk mot just midsommar pga den höga alkohol konsumtion som brukar vara dagens höjdpunkt. När man bor i Dalarna så  firas den här högtiden enormt mycket, och då gärna med snaps i överflöd. Själv tycker jag om vin och har inget stort problem med alkohol generellt. Men.....jag tycker inte riktigt om att barn ska se vuxna bete sig mindre och mindre vuxet, därav min ovilja till den här högtiden. För ärligt talat även vid de flesta majstångsresningar så har man sett nån så full att de knappt kan gå vid tretiden på dagen. Så tack men nej tack.

Det är dock vackert och högtidligt om man bortser från detta.Och framför allt så markerar midsommar porten till den riktiga sommaren för mig. Nu tycker jag att vattnet kan bli badvänligt, smultrona mogna och kvällarna varma : )

22 juni 2011

Bell, Pratchett och lite läsning!

Som en del vet brottas jag ibland av lite religiösa grubblerier. När man väl börjar fundera på hur kan vi finnas och mesta av allt varför kommer det många invändningar hit och dit. Om man sen läser en hel del naturvetenskap, en uppsjö av livsåskådningar plus lite filosofi så blir man verkligen inte klokare!!! Ingenting jag har läst eller upplevt skulle kunna förklara "the big picture". Men jag tror ju faktiskt i grund och botten på att meningen med livet är att göra det lilla man kan för att göra livet bra för sig själv och andra varelser. Jag tror inte på "sköt dig själv och skit i andra"- tänkandet. Jag tror inte på att målet är att samla så mycket pengar och prylar som möjligt. Jag tror inte på att vi människor kan tillverka vad som helst utan att fundera på vad vi ska göra med spillprodukterna. Men, jag tror att alla kan göra någonting.

En annan som hyser samma inställning är Rob Bell, författare, pastor och kontroversiell åsiktsmaskin. Han har skrivit boken Love Wins, där han utmanar de traditionella kristna inställningarna till många värderingar. I USA, där religion är en stor del av många amerikaners vardagsliv, är Bell en het potatis. Han anser bl a att de som hela tiden fokuserar på att de ska komma till himlen lätt blir benägna att strunta i den här planeten.

 Det finns en viss logik i det tänkandet, varför lappa ihop ett ställe man ändå ska bli räddad ifrån. Den här boken är en av de mest fascinerande böckerna jag någonsin har läst om kristendom, helvetet och mannen vi känner som Jesus. Inte undra på att han skakar många rörelser i sina grundvalar. Rob menar att många kristna faktiskt är rädda för gud, inte så märkligt med tanke på hur han framställs i Bibeln. Svartsjuk, favoriserar ett folkslag, dessutom kräver han offer!

Bell tolkar böckernas bok lite annorlunda än många andra kyrkofäder. Personligen hoppas jag att hans version når ut till fler troende, men det finns ingen som är så svår att påverka som någon som redan har bestämt att de VET sanningen. Inget unikt för kristendomen, mina musliska vänner hintar om samma bekymmer från sina hemländer. Skulle misstänka att alla religioner drar åt sig fanatiker. Tack F. för tipset om boken.

Mindre fanatisk, mer glad blir man av Terry Pratchett. Själv ska jag beställa fjärde boken om min favvo häxa Tiffany, men under tiden har jag roat mig med Guards!Guards! Pratchett är duktig på att skriva en viss sorts torr satir. Något jag uppskattar. Ser verkligen fram emot att läsa Good Omens av Neil Gaiman och Pratchett.
Två härliga författare-en bok, låter som en läsfest. Men närmast nu Bram Stokers Dracula. En klassiker från 1897, samma år som min gammel mormor föddes så det är en bra årgång.  Annars tittarjag igenom första säsongen av Buffy, den käcka highschool tjejen som vet hur man spetsar till det.

20 juni 2011

It's just me, myself and I...

I dag började jag dagen med mitt favorit te och rabarber muffins, för det får man när man fyller år. Maken jobbar så han hade ställt fram en present på matbordet åt mig. "Jag öppnar den efter jag har kokat upp tevattnet", tänkte jag. Min kära gamla vattenkokare begick självmord härom veckan, så nu är det spisen som gäller. Lite snopet då när jag satte mig med teet för att öppna paketet, och det visade sig vara en NY vattenkokare : )

Under helgen har jag varit på fler loppisar än jag tidigare varit i mitt samlade liv. Själv är jag personligen måttligt road, men man kan knappast låta bli att bli road när man har en äkta entusiast som vägledare. Kära Suzana har fått mig att åka på små krokiga ställen jag inte knappt visste fanns här i bygderna. Många privata loppisar och de som hade dem var alla glada och trevliga. Men det är skillnad på prissättning vill jag lova. Nån tar te kr för tallrikar och en annan tjugo. Det beror tydligen på om försäljaren sett antikrundan eller inte
: ) Men mest imponerande var nog Öjas vintage/retro samlingar. Spader Madame heter butiken.

Här hade de klädsamlingar från 40,50,60,70 - tal och de var inte hysteriskt dyra. Mest kär blev jag i en liten svart hatt, men finanserna tillät inga utsvävningar tyvärr.

Annars har jag bakat och pysslat inför min lilla kalasbjudning.
Här har vi en deformerad chokladboll, innehållandes 1 liter (!) socker. Men receptet sa så...

Suzana hjälper till med den förbaskade glasyren. För spektaklet skulle ju täckas. När jag vet att barn kommer så vill jag göra någonting alldeles extra.
Möt Hugo! Ja, han har agerat tårta i går när jag bjöd in lite släkt på kalas. För i dag så tänkte jag ta det lite lugnare : ) Men igår kom de, möt min mamma och lillasyster:
En del skulle kunna tro att hon är blyg, men då har de inte sett den här sidan av henne. Hon är som en blandning av galne hattmakaren i Alice i Underlandet och Robert Broberg när hon är som bäst : )
Men lite andra gäster hade jag

Jag är jättenöjd med mina presenter och all uppvaktning. Fick hjälp till nya löpar skor, vattenbälte och biopresent kort, och första säsongen av Buffy the Vampireslayer (av galne hattmakaren). Sen jättefina saker med cupcake/muffins motiv - får visa dem i en separat post sen. Om det var någonting som jag kände som en liten smolk i glädjebägaren, så var det all fokus på hur många år jag fyllde. Sen detta fnittrande om den stora festen nästa år. Men vet ni ? Jag tror att en del av mig börjar försonas med tanken på att jag inte är tonåring längre.
Som Oskar sjunger; "Fy fan vad skönt !"

18 juni 2011

Besök

Just nu har jag storfrämmande från Edsbyn. Sveriges största by. Byn där bandyn är kung och kreativiteten flödar. Bloggerskan Krimskramsan är här för att hälsa på och i dag blir det loppis letningar: )
Bildbevis : )
Hon är ju otroligt pysslig så hon hade gjort en liten födelsedags present till mig.
Passar bra till söndagens kalas, och extra bra eftersom att jag börjar längta efter blått och rött nu. Har haft en grön period, följt av rosa men nu känns det som att jag vill ha basfärgerna.

Men mest rörd blev jag av den här figuren som hon bett en väninna tillverka.
När vi var barn tillbringade vi två många somrar på hennes släkts sommarbetes gård Slåttargården. Många harmoniska barndomsminnen kommer därifrån.
Själva kroppen är en gammal rostig spik. Inte vilken spik som helst utan en Suzana fann där på gården, och hon tänkte att det skulle bli en passande kropp till min lilla flygare. Så rätt hon har : ) Nu bor den ovanför min gullranka, och där ser den ut att trivas!

16 juni 2011

Musik ska byggas utav glädje

I min familj är musik viktigt. Något man inte klarar sig utan. En livsnödvändighet. Jag, min man, och våra två döttrar har en varsin pryl som vi knappt skulle klara oss utan - och det är våra mp3 spelare. Det måste vara en av de bästa uppfinningarna någonsin. Så otroligt smidigt. Själv till hör jag ju den stammen som haft både bärbar cd-spelare och en sony walkman. Ni vet bärbar kassettbandspelare i miniformat.

Men när man nu är så här bortskämd och med en litet klick man välja fram en låt bland tusen på sin lilla ipod så är det lätt att glömma hur nöjd jag ändå var förr. Jag tyckte att bara tanken på att kunna bära med sig en musikspelare var stort när jag var barn. Tänk bara att sitta uppe på kvällarna och spela in musik från radion. Mina favoriter var lördagsbiten där man fick skriva in (bara en sån sak) och önska låtar, sen var det ju tracks som var hitlisteprogrammet numero uno. Tänk idag då finns det ju rena musikradiokanaler, det hade man inte på 80-talet direkt.

Men först av allt var VINYLEN. Minns ni? Dessa (oftast) svarta, stora och små, skönheter som man spelar med ett diamantstift. Häromdagen fick jag ett nostalgi anfall och sorterade min och makens singelsamling. Då slog det mig att dessa skivor är ett stycke historia. Ett märke över den tid som var. Så jag beslöt mig för att fota våra skivor. Nu har jag två kort. Ett med representativt material för mig från vinyl tiden och ett som är Daniels. Nu får ni gissa vems skivor som är vems.

Man får nog klicka upp bilderna så man kan se och läsa vilka artister det rör sig om : )

Minns fortfarande gången när jag träffade en kvinna som inte tyckte om musik. Jag blev alldeles perplex! Inte tycka om musik, är det möjligt? Det är som att säga att man inte tycker om känslor eller upplevelser. Men mångfald är bra och vi är alla olika. Och tur är väl det : )

15 juni 2011

Lite avslut då...

Båda barnens skolavslutningar har nu kommit och gått. Igår var det Novas tur. Hon är rolig den här Decibel, jag har förstått att nåt projekt var på gång men inte riktigt vad. Det visade sig att hon och hela tjejgruppen (de är 5 pers) hade bestämt sig för att uppträda med sången Nova och två andra brudar kom tvåa med på skolans talangjakt.  Så där är det lite, damen har hemlisar ibland och man blir glatt överraskad. Nova är den korthåriga danserskan till vänster för den som inte vet.
De små sångerskorna heter Alexandra och Fanny
Bredvid Nova dansar Simone och Rim. Rim kom sist in i klassen för ett par månader sen och jag minns Novas imponerade min när hon storögt förklarade att Rim hade världens coolaste efternamn - Wellday!
Sången är "Kramsången" och Nova har själv koreograferat det mesta av dansen med bidrag av Simone i refrängen.

Sen har jag ju lovar att visa mormor kläderna som Sol hade, som maken påstår ägde ut alla andras på hennes avslutning!




Nu är det så här att de kläder Nova hade var såna hon själv köpt på loppis. Både skorna och klänningen. Sen tog hon en ärvd bolero, så hon är billig i drift Deci. Till skillnad från storasyster som har en outfit från Shock i Sthlm. Den var inte superbillig. Men jättesöt. Svart med full av små körsbär och snörning i ryggen. En sån klänning som inte går att få tag i min storlek (size blåval). Sen hade Sol ett par matchande torghandskar i svart och körsbär. Hon var jättenöjd och det är väl bra.

Annars så händer inte mycket just nu och det är skönt. Slöläser Pratchetts "Guards Guards" samtidigt som Rob Bells "Love Wins" och sista golden compass boken av Pullman. Ska upp och hämta Sol hos bästisen i Malung och njuta av alla vilda lupiner jag ser efter vägen. Juni är en otroligt vacker månad och nu ska jag njuta av den.

13 juni 2011

Sju år kan gå så fort

Den blomstertid nu kommer och ikväll är min äldsta dotters avslutning. Nu slutar hon sjätte klass för att sedan gå vidare till sjuan och högstadiet i höst. Det är vemodigt att lägga den lite tryggare lågskole tiden bakom sig, eller henne: D

Nu känns det som att allt lite kommer att bli lite hipp som happ när det blir dags för den här delen av livet när mitt barn förväntas ta allt ansvar själv för lappar som ska hem, läxor som ska kommas ihåg och klassföreståndare får inte heta så längre utan nu är de ledsagare, mentorer och gud vet allt! Det ska bli både spännande och förfärligt. Det här är något som jag har fasat för i så många år, och nu blir det svart på vitt om det jobb vi som föräldrar och lärare hon har haft kommer att visa sig varit något att ha.

Det känns som alldeles nyss när jag skickade iväg min dinosaurie älskande fem och ett halvt åring till statens läroverk och förskoleklass i stora Noretskolan : )
Själv tyckte hon att det var för många barn, att de var skrikiga och att skolan var ett kaotiskt ställe att vistas på. Tack vare tid, vissa tålmodiga lärare och blod, svett och tårar har den bilden sakta men säkert ändrats för henne. Nu är kompisarna allt, skolan fortfarande lite stimmig men det är ju där hennes vänner är så det går an

. Nu splittras klassen upp för andra gången sen hon började, men nu känns det som att barnen är veteraner på omställningar.Det har varit en toppen klass och själv tycker jag att det är lite jobbigt att inte ha en del barn i samma kontext längre. Jag har ju sett dem utvecklats i så många år och nu är det dags att gå skilda vägar för de flesta. Livet går vidare.
Nu är det en annan slags början för Sol, in i en värld som kan vara både fantastisk och förfärlig. Schools out for the summer.

12 juni 2011

Pingstafton

Vädret är sannerligen allt annat än stabilt. Ta gårdagens väder som exempel, först var det 29 plus i solen när jag klev upp, klibbig tung värme som inte får små eskimåer som mig själv att jubla precis. För att sedan övergå till regntunga skyar och vassa blixtar. Men sen slänges det in en smula storm som grädde på moset. Nå, jag klagar inte på dagens regn i alla fall.

Men återigen, igår, då hade syster Emme bjudit på buffé-lunch i vackra Leksand där hon vanligtvis bor under studiesäsongen. Utan AC i bilen är sex mil vansinnigt långt men jag överlevde (knappt). Och tur var väl det, för det var en storslagen blandning hon bjöd på. Minipizzor, strömming, chililax, basilika, pasta, couscous, röror och annat smått och gott!




SSU Dalarnas ordförande tar ton, och sjunger ut menyn. Det roar både Deci och mormor.
Nova redo att attackera matbordet



Efter så mycket god mat måste man promenera bort lite överflöd. Men det var olidligt varmt i solen när vi gick längs Solpromenaden vid älvkanten. Vi fick lov att doppa fötterna i vattnet. Här torkar nästan-tonåringen fötterna i solen. Bevisligen fanns det en av oss som inte doppade fötterna, det är min soldyrkande man som aldrig får nog av värme eller solsken.



Tror inte denna stolpe behöver frysa mer i år. Leksingarna har börjat dekorera sin lilla stad lite charmigt sådär......



ett annat bra exempel är kanske svårt att se här, men titta upp ovanför flanörerna så kanske ni urskiljer ett par kängor slängda över en lina mellan husen. Sen kom de regntunga skyarna precis när vi vandrat klart och skulle hem.

Som tur var blev hemresan svalare. Dagens tema med plockmat fortsatte när Svarta Malin kom och vi improviserade lite svensk tapas meny. Middagen blev en salig blandning av inlagda vitlöksklyftor, Cambozola, vinägerchips, ris, tonfisk, röda bönor i vinägrett, nachos, gräddfil, tomatgryta a la Sol och mer plock. Sen kom Malins bror Daniel, och vi fnittrade väl bort nån timme till av dagen. Avslutningsvis kollade vi på en klassiker som Malin lånade ut till manga/Japan influerade Sol - "Starzinger"! Nån som minns den från sin barndom? Cogo, Hakka, Giorgo och prinsessan Aurora på väg till Great King planeten för att rädda universum.
Alldeles finemang avrundning i mitt tycke

10 juni 2011

På allmän begäran

Nej ok, det var lite överdrivet! Men Malin du får ditt svar här. De böcker som hade underlättat mina studier är just nu Anne Rice Interview with the vampire eller Bram Stokers Dracula. Svenska eller engelska spelar ingen roll.
Sen om nån annan, typ släkting eller så tittar in här så önskar jag mig filmerna Dracula från 1992 av Coppola, Interview with the vampire från 1994 av Neil Jordan. Första säsongen av Buffy the vampireslayer,

Today I don't feel like doing anything

Veni,vidi,vici IGEN! Ok, segrade är kanske fel ord. Kom i mål är mer sant : D Ingen tid att skryta med (5 km - 46 min), men till mitt försvar vill jag inflika att som en god moder höll jag nästan-tonåring sällskap sista biten när hon inte kunde springa längre. Men nästa år då jäklar ; D

Det började lite osäkert med världens skyfall med kraftiga blixtrar som fick kära svärmor ur lite balans. Så vi fick krypköra en bit av vägen, men när vi väl kom till BLG så var det fuktigt, klibbigt och - ja varmt som ni anar inte. Men vilken folkfest, och hur bra kändes det inte efteråt när vi satt och picknickade med ICA sponsrad matkasse. Fantastiska funktionärer, och man måste ju bara skratta när åtta-åriga knattar varvar en.

Nu ska jag ägna nån vecka åt kvalitetsläsning, allmänt slappande och batteriladdning. Sen väntar min sommarkurs med Vampyrtema efter midsommar, ska bli toppen.

09 juni 2011

Vi får se

Idag är dagen D, den dag då jag och mina lagkamrater ska springa/gå blodomloppet. Vi har haft ett avhopp, men fått in ett rutinerat kort -svärmor! Sen inväntas nästan-tonåringen från skolresa och vi får se hur pigg hon är.

Vädret är, tyvärr strålande, värmeintolerant som jag är blir detta spännande som tusan. Risken finns att jag efter femhundra meter börjar hallucinera om isglass, vatten och svala pooler. Men målet är att komma i mål : D

06 juni 2011

En stund på jorden

Denna första juni helg har vi haft det ganska bra. I lördags var vi upp till Fagerås skogen och njöt av en soligt, blåsigt väder. Makens släkt har jaktstugor belägna vid mysiga lilla Gopalsjön. Även om vi inte är jägare så händer det att vi åker dit (utom under älgjägartider : ( ). Det är sådär rofyllt och zen betonat att man blir alldeles ett med sig själv.
 Gopalsjön

Att bara sitta på en brygga och tappa bort tiden kan vara alldeles lagom. Att se sin familj sakta glida runt över Gopalsjöns glittrande vatten känns som all terapi som behövs.
Deci, maken, svärfar och galjonsfiguren Sol.

 Mitt skogsrå döljer sin svans

Tillbaka till civilisationen så bestämde jag dagen efter att det var dags att bli lyxig. Varje vecka sitter jag och Decibel och tittar på "Det söde liv", en dansk serie där en konditor visar sina baktips. Deci har länge önskat sig att få baka med riktig vanilj, och nu var det dags!
Vi bestämde oss för att köra med äkta smör också, ska det va' så ska det !

Det kändes som en fortsättning av zen tillståndet att använda äkta, naturliga produkter.

Slut resultatet blev jordgubbsgrottor. Så goooda : D


03 juni 2011

Allt man kan önska sig


I dag satt jag och drack mitt te i skuggan och njöt av att det äntligen är sommar. Samtidigt beundrade jag mitt härliga paradis äppelträ, med sina rosa vackra väldoftande blommor. Helt plötsligt överfölls jag av en tacksamhetskänsla. Jag tänkte på hur lyckligt lottad jag är som får bo här med min familj. Det ledde till att jag började tänka på att jag är glad att jag har min lilla familj. De lär mig så mycket om livet de där tre. Saker som jag aldrig skulle ha fått insikter om annars. Så jag vill tacka dem för att de är i mitt liv.




Tack Nova för att du är så underbar.

Tack för att du sprider så mycket ljus i mitt liv.


Tack Sol för att du får mig att se livet ur nya synvinklar och de är alltid väldigt spännande.
Tack för att du har en sån fantastisk humor, för att du valde mig och för att du är Solen i mitt liv





Tack Daniel för att du vet vad "Bicykle repairman"är, tack för att du alltid kämpar, tack för du alltid försöker, tack för att du är lika tokig i sf och fantasy som jag, tack för att du finns där och tack för allt....

01 juni 2011

Eftersläntrar kort

Har ju nästan hela min familj på annan ort. Eller snarare andra orter. Det gör att det blir mer intensivt när man träffas och samtidigt att man inte träffas så mkt. Det har varit lite kännbart när det har varit särskilda tillfällen. Min pappa och fem av mina syskon bor i Sthlm, mamma och två andra syskon i dalarna, samt en bror i Örebro. Så förr när det var skolavslutningar, uppträdanden eller andra jippon så hade jag lite klanuppslutning. Lite trist för både släkten och oss. Men just därför blir en kamera så viktig. Så man kan visa mostrarna, morfar och resten vad som hänt. Tyvärr är jag ingen duktig fotograf, men barnen fastnar tack och lov ändå : D Så nu laddar jag upp lite eftersläntrare från makens iphone.
Här är minstingen  i mitten av bilden i gul top, dansandes på showen för ett par veckor sen. Simone står till höger, och det är Decis dans/klasskompis.
Tja här har jag försökt rotera bilden men icke. Decis scenklädsel till "Thriller". Det var så att efter dansen på kortet däruppe fick de kuta in för att styla om sig för paradnumret. Jag och ett par mammor till fick rycka in och agera stylister. Jag tror att jag tuperade 10 småtjejers hår medan nån annan sminkade och en tredje sprayade för fullt. Det roliga är att det var riktigt roligt att leka "bakom kulissen".
Här är ett shot från S.historiepjäs om Vasa-kungarna. Här ses hon flankerad av Amandorna. Ska man lära sig historia, så ska man låta skolbarn spela teater. Det här kommer sitta i minnet än en vanlig skolbok.