20 november 2010

Laddar om






Mina nya ruby slippers. Min mamma har lyssnat på min önskan om ett par klar röda skor : ) Tack vare tradera och modern så har jag fått en namnsdagspresent i förväg. Nu ska jag träna att gå i dem så jag kan ha dem på julafton utan att se ut som Bambi på hal is.
Hm, nu behöver jag bara ett par matchande strumpbyxor...helst röda eller randiga, eller prickiga eller såna med bilder av små pepparkakshus på. Va då? Man får väl önska ; b

Annars så har iaf  Sagor För Barn Över 18 År av Tage Danielsson lyst upp min tillvaro en smula på sistone. Jo, det är den där "Karl-Bertil Jonssons julafton" är med i. Tage skrev den här boken 1964 men förordet från honom fick mig att skratt högt i min ensamhet;
"Denna bok tillägnas FARBROR KUNGEN som genom sin blotta existens bevisar attt vi lever i ett sagoland". Tack Marie för denna nostalgitripp !

Sen vet jag inte hur jag ska kunna stå för det här Petter, men jag tycker faktiskt att Septembers version av "Mikrofonkåt" är bättre än din.

10 november 2010

Walking in a winterwonderland

Ända sen igår har den första snön fallit i min lilla hemstad. (Stad kan man väl tvista om, samhälle i alla fall)
Vanligtvis brukar julkänslorna bubbla vid detta högtidliga tillfälle, men jag är för förkyld för att uppskatta det till fullo. Särskilt när man pulsar i snön utan vinterskor för att borsta av en snötäckt bil. Men det finns ju de duktiga barn och föräldrar som inte ens har en bil i det här vädret, heder till er : D

Det som väntar nu mellan hostattacker och självömkan är essay, essay and then more essays. För att trösta mig själv tittar jag på en roliga snöbild från mer sex år tillbaka i tiden. Flickorna som sitter i snötroner grävda av fadern.

08 november 2010

Mycket blir det.

En ny fräsch vecka. Tro vad den ska erbjuda ? Förhoppningsvis bara bra saker. I helgen var det allhelgona afton, och i sedvanlig ordning begav sig familjen Skeri ned på kyrkogården för att tända ljus för de vi saknar. Som vanligt var det oerhört vackert och stämningsfullt. Med oss detta år var systrarna Morell, broder Michael med sambon Ida och lilla svärmor. Nova hoppade som vanligt glatt över gravstenarna och pratade med alldeles för hög röst för att man riktigt skulle komma in i den där vördnaden men det var trevligt ändå.

Innan detta hade vi firat maken då han fyllde år under veckan som gick. Inte för att han ser glad ut över att ha åldrats men alla ska vi den vägen vandra s a s.
Dagen till ära hade den fiffiga Decibel alldeles själv kommit på ett sätt att stava pappans namn på och jag tycker det är förträffligt !

Jag råkade stöta till byrån och försökte ställa upp klossarna igen men det gick inte. Suckande sa Decibel att "Mamma du kan ju inte ,jag gör det jag." Ni vet med en röst som egentligen säger 'Vill man ha nåt gjort får man göra det själv !' Hur som helst hade vi gäster bl a min syster Elin, även kallad Pelikan alias Pelle (mamma när Elin inte hör).




Hon älskar kaffebröd som alla vi andra och här försöker jag fota henne, svägerkan Ida och Sol när de mumsar. Men det var lättare sagt än gjort.
Förstår inte det där med att folk ogillar att bli fotade när de äter ; b Ok, nu blev det bättre !
Mittemot dem satt ett av bygdens kommunalråd, min andra syster Emelie. Hon som kallades blixten som tulta, ni anar kanske varför. Snabbare och klåfingrigare jänta fick man leta efter. Numera fingrar hon i politiska kretsar som en av Socialdemokraternas representanter. Jag ska nog starta ett parti för folk som gillar kakor, pyssel och högtider. Man fokuserar alldeles för lite på det i dag.
Så var ju Michael där, Idas sambo och min lillebror. Han som lämnat hembygden för att söka lyckan i Stockholm. Här med systrarna.
Annars har vi  för övrigt haft spakväll, jag och mina brudar. Nova och D. såg The Last Airbender, de tyckte den var ok men inget mästerverk. Daniel och Sol snickrade ett stall till Sols plasthästar och jag har pluggat,pluggat och sen pluggat. Den där fredagen då vi hade kalas, var på kyrkogården och Nova och D. sen gick på bio var jag och Sol hemma själv med moster Pelikan. Då ville vi leka sminköser. Jag sminkade och Sol blev sminkad. Hon ville se hur hon skulle se ut med sotade ögon, så jag hävde på ett lass sot.

Men sen ville hon testa en annan look så då gjorde jag denna.Sen tyckte jag hon såg så stor ut så vi slutade. Hm, tro om jag inte har något Madicken förkläde som skräpar nånstans. Hon leker i alla fall med plasthästar fortfarande !

04 november 2010

Rustas fina julpynt och svårigheten att överhuvudtaget läsa i det här huset !

Idag fyller min hubby år. Av vänlighetsskäl ska jag avhålla mig från att avslöja hans verkliga ålder (verkar vara en känslig fråga). Men vi kommer att fira mer i morgon då släkten kommer förbi. Av oss närmaste fick han lite presenter dock . Efterlängtade mysbyxor, lila julgranskulor, snygga kallingar och naturligtvis chips.
Att bero på  julgranspynt bad jag min snälla mor att köpa hem 2 hängen från Rusta igår.
Bilden kommer från Rustas hemsida, jag fick en rosa och en blå. Helt underbara. Suckar av lycka. Jag trodde Rusta var en köksinredningsbutik med b-inriktning men tji fick jag. Julpynten i år är så coola.
Kanske vore dessa något för den lätt dataintresserade;




Tro om jag känner några såna : )
annars har jag FÖRSÖKT att plugga idag. Herre min gud vad inte-lätt det är med barn som har lov och vill reta varandra. Det hela påminde mig om när jag förra året försökte läsa Twilight böckerna i lugn och ro. Varje gång när det närmade sig spännande passager (ex Bella kastar sig i vattnet, Edward friar, Jacob har blivit skadad- you name it) så började ungarna grina, nån måste absolut veta var nånting var och det kan bara mamman svara på , eller nån retades. Då kändes väldigt mycket så här;



Klicka på bilden så förstoras den. Finns i en Knasen tidning och jag kan bara säga att det är så här det är att vara mamma.

01 november 2010

It's been a while

I helgen har Suzana, eller krimskramsan som bloggvärlden känner henne, varit på besök. Vi har känt varandra sen vi var fyra respektive fem år. Så det är en lååång tid. Men ni vet att bo på olika ställen, ha familj och allt dessemellan kan göra att man tidvis inte ses. I år har vi dock varit jätte duktiga på det roligt nog.
Suz är loppis gudinna så i hennes släptåg har jag varit på de mest o-Anniga ställen jag varit på länge.  Och dessutom gillat det. Hon har fyndat det ena och det andra. Själv har jag köpt böcker på loppis, fantastiska priser : ) Men det roligaste var nog att se en annan sida av min lilla ort jag inte sett förr.Mora Återbruk har jag varit på förr men inte alla andra lustiga små ställen. På en loppis hittade jag faktiskt Fib Aktuellt från sjuttiotalet. Nyfiken som jag är måste jag ju kolla och snacka om skillnad. Bilderna där var ju närmare konstnärliga om man jämför med modernt stuff. Man kan verkligen hitta allt och lite till.
Så för att hylla Suz och den rätta retro andan ska jag förära er bilder på oss, tagna på Skansen i Sthlm när vi var 14 och femton år. Ladies and gentlemen, introducing 1986;

Karin

I går var det som bekant 31 oktober. Inte bara Halloween utan en annan dag också. 31 oktober råkar vara den dagen min mormor begravdes för tretton år sedan. Jag har väl alltid intresserat mig för döden och allt runt omkring den...men sedan den dagen växte mitt sinne för denna dag och dess mystik.
I år skulle min mormor fyllt 72 år. Jag är född 1972. Så jag är 38 år. Hon var född 1938. Talmagi. Precis som att mitt yngsta barn är född den tionde i tionde, som i år var under år tio. Novas födelse gjorde oktober bättre, lättare. Karin som min mormor hette dog den 12 oktober, av vad är jag egentligen inte hundra procent säker på än. Hon fick ont i magen och det gick aldrig över. Hennes liv gick över. Utan att hon någonsin fick veta av vad.

De första åren kunde jag inte ens sova den där dagen, den 12 oktober. Den var som ett svart hål. Det blev inte bättre av att jag fick missfall den 11 oktober året innan Nova föddes. Då blev jag övertygad om att hela månaden var fördömd.
Men 2002 Föddes min yngsta dotter den 10 oktober och det året glömde jag tom bort den"stora" dagen som förr var en sån mörk dag. Nu är det en av mina favoritmånader. En orange och glad månad. Och numera när jag tänker på mormor är det ljust och skrattigt.
Här är Karin på femtio-talet:
Ironiskt nog begravdes hon på sin mammas namnsdag, Edith. Edith gick ur tiden vid 86 års ålder, hennes dotter blev bara 59 år. Min gammelmormor var för mig en gammal,gammal människa som var snäll men ingen jag hade vardags kontakt med. Hennes begravning var den första jag gick på och den hölls också sent på året i en mörk tid. Jag har alltså känt en kvinna som var född på 1800-talet, otroligt nog. Här är hon på tjugotalet.
 Jag undrar vad gammelmormor hade tyckt om internet ? Om rapmusik och pridefestivalen. Sånt fanns liksom inte på samma sätt när hon lämnade oss 1983. Mormor, hon tyckte nånting om allting. Om man kunde vara säker på en sak så var det att hon hade en åsikt om nånting. Inte sällan en annan en man själv hade.
Men jag älskade min mormor, trots att hon hade sina fel och brister. För det är så kärlek funkar. Man älskar varandra trots allt.