Karin

I går var det som bekant 31 oktober. Inte bara Halloween utan en annan dag också. 31 oktober råkar vara den dagen min mormor begravdes för tretton år sedan. Jag har väl alltid intresserat mig för döden och allt runt omkring den...men sedan den dagen växte mitt sinne för denna dag och dess mystik.
I år skulle min mormor fyllt 72 år. Jag är född 1972. Så jag är 38 år. Hon var född 1938. Talmagi. Precis som att mitt yngsta barn är född den tionde i tionde, som i år var under år tio. Novas födelse gjorde oktober bättre, lättare. Karin som min mormor hette dog den 12 oktober, av vad är jag egentligen inte hundra procent säker på än. Hon fick ont i magen och det gick aldrig över. Hennes liv gick över. Utan att hon någonsin fick veta av vad.

De första åren kunde jag inte ens sova den där dagen, den 12 oktober. Den var som ett svart hål. Det blev inte bättre av att jag fick missfall den 11 oktober året innan Nova föddes. Då blev jag övertygad om att hela månaden var fördömd.
Men 2002 Föddes min yngsta dotter den 10 oktober och det året glömde jag tom bort den"stora" dagen som förr var en sån mörk dag. Nu är det en av mina favoritmånader. En orange och glad månad. Och numera när jag tänker på mormor är det ljust och skrattigt.
Här är Karin på femtio-talet:

Ironiskt nog begravdes hon på sin mammas namnsdag, Edith. Edith gick ur tiden vid 86 års ålder, hennes dotter blev bara 59 år. Min gammelmormor var för mig en gammal,gammal människa som var snäll men ingen jag hade vardags kontakt med. Hennes begravning var den första jag gick på och den hölls också sent på året i en mörk tid. Jag har alltså känt en kvinna som var född på 1800-talet, otroligt nog. Här är hon på tjugotalet.

 Jag undrar vad gammelmormor hade tyckt om internet ? Om rapmusik och pridefestivalen. Sånt fanns liksom inte på samma sätt när hon lämnade oss 1983. Mormor, hon tyckte nånting om allting. Om man kunde vara säker på en sak så var det att hon hade en åsikt om nånting. Inte sällan en annan en man själv hade.
Men jag älskade min mormor, trots att hon hade sina fel och brister. För det är så kärlek funkar. Man älskar varandra trots allt.