Christmaslist, same procedure as last time.

Favorit i repris med listan, dvs jag summerar sista dagarna då jag varit lite för upptagen för att blogga.
Dag 11 - alltså jag kollade inte på listan så bra i förväg så det känns lite overkill att lägga upp knäckbilder för det är mitt favoritgodis runt jul, så jag besparar er det.
Dag 12 - Där måste jag säga att jag hade koll men inget juligt i väskan, skulle ha preparerat den med en mandarin åtminstone. Laddarsladd till telefonen, mediciner och hårsnoddar känns lite ovärt att kalla juligt : )
Dag 13 - Lucia äntligen något handfast att ladda upp. Min dag började väldigt bra, vaknade tidigt och startade dagen med frukost i sängen och lyssnade på luciasånger, sen såg jag på Luciaavsnittet i den här julkalendern för jag ville skratta lite.

Sen är det så att julen är röd men jag ser alltid Luciadagen i gult, för jag tänker alltid på saffran den här högtiden. Så jag väckte miss Decibel med något gult som inte var saffran, men hon var nöjd ändå.

En mkt suddig bild. Men gul paprika fick symbolisera lucia. (Jag är inte så hälsofreaksaktig mot mina barn att de inte får lussebullar på lucia men ärligt talat hade jag inte bakat eller köpt bröd. Första året jag inte ätit något med saffran en Lucia.)

Efter skolskjuts städade jag glatt så som sig bör. I stället för julmusik som ackompanjemang satte jag på tvn och lyssnade/såg vid tillfälle på Musikhjälpen med Kodjo, Sarah Dawn Finer och supermycket gäster. Jag älskar musikhjälpen. Det är jul och Lucia för mig. I år går välgörenhetspengarna till kvinnors rätt att överleva sin graviditet och förlossning. i Afganistan är risken att dö 100 ggr större än i Sverige. Det säger något. Folk är så uppfinningsrika när det gäller den här insamlingen, jag blir varm i hjärtat flera gånger om när Musikhjälpen pågår i radio och tv den här tiden. Det slutar i dag klockan nio!

Kodjo har precis dirigerat en orkester live i glasburen. Jag tog en tepaus i städandet. Senare på kvällen blev det tv 2s Lucia från Örebro, den kyrka min brorsdotter Melina döptes i så det var extra roligt. Vackert också. Sen kom dagens första motgång. Min plan att se Jamie Olivers jul gick i stöpet då Boxer låste sig. Men jag slängde i filmen Polarexpressen istället. Så den såg vi och sen väntade natten.

Dag 14 - Bästa julminne
Jag har som de flesta svårt att välja ut något specifikt. Så jag väljer att skriva om vad som var bäst på julen som barn. Det var morgonen. Kvällen innan jul går man och lägger sig, mamma städar hela dagen och jag försöker se Beatrix Potters julspecial varje år utan att hon dammsuger samtidigt. Men det är städat och fint, hon har satt upp julbonader och granen är klädd och allt ser jättevackert och juligt ut. På julaftonsmorgon när jag vaknar finns alltid en morgonjulklapp, oftast böcker, och man blir omedelbart glad. Sen tassar jag upp. Seriöst, jag vet inte hur hon lyckades varje år men vardagsrummet hade alltid dekorerats mer när man kom upp.Jag önskar att jag hade kort på detta men tyvärr. På bordet hade hon ställt en stor avlång, låg röd korg klädd med vit bomull för att symbolisera snö. I den låg alla slags frukter som fanns att tillgå i affären och över dessa strödde hon ut godis från en Twixpåse. Sen hade hon ställt fram nötter, romerska bågar, Alladin-ask och ibland Wienernougat. Så lukten av jul förstärktes av apelsinchoklad, och allehanda frukt och godisaromer. Det var en höjdpunkt VARJE ÅR. Så tack för det mamma, om du visste hur mysigt jag tyckte att det var och om jag inte har sagt förut så säger jag det nu: tack för all tid, omsorg och planering du lade ner för att vi skulle få det fint och juligt år efter år. Det var precis så det kändes.

Så därför sätter jag in en bild på den personen som ordnade allt det mysiga. Fast den här bilden inte knäppt under min barndom eller ens runt jul så får det vara så.

Dag 15 - Juldrömmar
Många. Bland annat att få fira jul i England något år. Det har jag drömt om länge.

Sen skulle jag mest av allt bara vilja ha en jul då jag själv lyckas välja att göra det som känns bäst för mig själv och håller känslor av otillräcklighet borta. Känna frid. För jag är expert på att känna att alla måste vara glada och nöjda på självaste julafton. Det är, med alla personer i mitt liv, naturligtvis ändå ett omöjligt uppdrag vilken dag på året som helst. Så jag ska träna på det, för det ligger på mig att kunna hantera mina känslor på andra människors förväntningar. Så det är min önskan.

Lucia och kallt

Insåg just att jag får mer känsla av att titta på Gina och Kodjo när de kör musikhjälpen än vad jag fick av dagens Lucia. Jag är så förbaskat konservativ att jag bara tröttnar ur på alla dessa märkliga trestämmor på mina favoritjulsånger, och sen är förnyelse kul. Dock inte när det gäller Lucia. Där drar jag gränsen. Själv önskade jag mig Christmas is all around us av Billy Macky. Men frågan är om den hinner spelas så jag får lov att dra mitt eget strå till mig själv.

Hade tänkt visa er mina pepparkakor som jag gjorde efter en förlaga i nån av årets jultidningar. Så fina rumpor med snygga trosor...men jag kommer inte åt några bilder alls just nu så det är lite svårt.

Annars så lästränar jag upp mig till min gamla "klass". Lovecraft tog mig dagar att läsa och äntligen har jag fått läsa om den läskige Chtluhu och lite annat. Han är ojämn som novellist, men när han får till det så blir det obehagligt bra och läskigt. H.P Lovecraft, vilket namn på en skräckförfattare : )

Jag har snöat in på John Ajvide Lindqvist. Till min stora glädje lyckades jag läsa ut Lilla Stjärna på en och samma dag. (Ja, jo det låter kanske inte så konstigt men tro mig det är svårt att inte kunna göra saker som man kunde men vissa dagar så känns det som att jag närmar mig min vanliga läshastighet/förståelse.) Efter att jag nyligen läst Johns novell/sommarprat/småtexts bok känner jag att jag har hittat en författare som slår an precis rätt sträng hos mig. Så jag tog mig an Människohamn före Lilla stjärna.

Att vara förälder och läsa hans böcker kan vara lite jobbigt för det är så svåra teman som behandlas. För ett år sedan tror jag inte att jag hade varit mogen för dem. Men nu känner jag att jag ser förbi skräckelementen i berättelserna och kan fokusera på persongalleriet. De utsatta människorna, de svaga, de starka och de annorlunda. Jag tror att det jag uppskattar mest är att han lyckas lyfta fram det som jag själv vill förstå, det här med att det är svårt att vara annorlunda i en värld som vill stöpa oss i samma form.

 Sen har vi det här med barn. De är söta när de sover, eller hur. Det är väl så man säger. Jag tror att de flesta föräldrar sitter med skuldkänslor för saker de sagt eller gjort mot sina barn, eller tänkt. Nu pratar jag inte om barnmisshandlare eller missbrukarföräldrar. Jag menar hon den trevliga grannfrun, eller din snälla farfar. För det är märkligt att ha barn. Den som inte håller med får stå för det. Jag står dock för att jag själv tycker att det finns mycket litet som är enkelt eller självklart med att ha ansvar för en annan människa som först är helt värnlös och som sen växer upp till en ny vuxen.

Den som har läst Människohamn kan säkert känna igen sig i det här med skuld och förträngning. Den som läst Lilla Stjärna och har barn som, tja vad ska jag säga...har spårat ur eller är väldigt annorlunda kan nog känna väldigt starka känslor efter att ha lagt ifrån sig boken. Mobbning och barns naturliga elakhet (just det inga tecken runt naturliga) är också centrala teman i många av hans verk. Jag blev mobbad. Men främst utstött. Efter fjärde klass svängde det. Inte så att jag blev mobbare, men jag blev mer lämnad ifred och andra barn vågade närma sig mig mer.

På inget sätt är varken jag (eller författaren) unika. De allra flesta jag har träffat har minnen från skoltiden som är plågsamma. Vuxna som blundar, är maktlösa och barn som vill hävda sig på den annorlundas bekostnad. Djur stöter ofta bort artfränder som inte stämmer in i gruppen. (Få mig inte att börja om höns, dessa stentuffa och många gånger grymma typer.) Vi är också djur. I Ajvide Lindqvists böcker känns det mer tydligt. Vi är offer och förövare.

Det är Lucia och kallt. Mörkret bekommer inte mig, tack och lov. Det är mitt element. Men stark kyla. Tur att omtänksamme maken har ordnat åt småfåglarna, för snön är djup. Men för er ljussörjare, snö är vitt och lyser upp och döljer allt.

Lusse lelle på er alla.

I helgen fick vi lov att prova en 'delikatess' som min ena syster förärat oss från Spanien. Jag och Nova var ganska överens om smakupplevelsen.

Tyvärr syns det inte så bra vad specialitén är med dessa popcorn. Men jag kan berätta att de är gröna.....och sockrade. Jag vet, på pappret låter det som en lysande idé och spanjorerna ska ha all cred för att de är så innovativa att de säljer micropopcorn redan färgade och sockrade men....godare har man väl smakat.

Vårt tredje advents fika kom av sig i söndags så vi körde det igår. Som rött inslag hade jag provat att göra amerikansk jello åt barnen. De var måttligt imponerade av smaken, men konsistensen fick höga betyg. Generellt använder jag inte produkter med gelatin eftersom att jag inte äter kött, men jag har brutit så många personliga överenskommelser i höst så jag bröt en till.

Lucia idag men redan igår var jag och tittade på ett uppträde. Mycket spännande med en tärnas hår som började brinna (ingen fara hon hade sinnesnärvaro och tog lugnt upp handen och klappade bort elden men jag lovar att en hel gympasal vaknade till). Lucia är en underbar högtid och jag gillade morgonens sändning från Göteborg med käre Tomas von Brömssen som mellanakt : ) "Mamma, kolla Herbert är på tv " ropade Deci glatt överraskad. Och visst var han det.