Inga bekymmer

Om man skulle vilja kunde man oroa sig. Inte jag alltså, det vore olikt mig. Jag menar bara att alla som ska börja skolan tänker väl lite på det. En del mer andra mindre. Tänk på alla stackars lärare bara. Visst de har ju valt sina karriärer men du kan ju inte välja eleverna. Föreställ dig själv att komma tillbaka till en klass där det inte fungerar särskilt bra. Nej vi kan ju klaga ihjäl oss på allt som inte är som det "borde" vara men man kan knappast skylla allt på lärarkåren ensam. Brist på pengar, brist på nytänkande i själva lärarutbildningen jodå men också vi föräldrar har kanske för lite tid med barnen.

Hinner vi känna av hur våra barn har haft det i skolan ? Vet vi om de har kompisar? Vet vi vad som är viktigt för att passa in i gruppen idag ? Kan vi namnen på deras lärare, vänner eller idoler. Alla föräldrar varken vill eller kan bry sig om sånt. Jag jag menar att det är också vår skyldighet att hålla kontakt med skolan och dess värld. För vi ska ju arbeta mot samma mål. Nämligen det att den tid som spenderas där ska vara lärorik och givande. Då pratar jag inte bara om kvadratroten ur pi. Livskunskap. Hur beter man sig i en grupp. Hur lär man sig knyter man sociala kontakter. Hur möter man varandra, förhoppningsvis med empati-vänlighet-nyfikenhet. Det är saker som man många gånger lär sig i skolan. Om man har bra pedagoger. Jag har mött olika sorter själv under mina skolår.

Nu är det dags igen, 24 augusti börjar jag och Nova ettan. Hon i grundskolan och jag på högskolan. Jo jag kunde oroa mig. Men nu ska jag träna mig i att tänka som en man. Dvs allt ordnar sig väl.Hakuna Matata.