We are the champions....och så Linus, Salem och Jack förstås.

Gårdagens stora glädje var (det vet redan alla ni som ser mig på FB) att vår Decibel tillsammans med tre andra unga damer vann sin skolas talangjakt. Visst kan det sägas att det är viktigare att validera barn än att bekräfta dem och att alltid "belöna" dem när de nått yttre framgångar.

Till er vill jag säga -  alla människor behöver få känna sig som en vinnare ibland.

Vi har godkänt den här skolans krav att inga barn får visas offentligt på nätet utan föräldrars tillstånd. Så då de är fyra och jag är en laglydig medborgare så visar jag här Deci i rollen som den opålitlige pojkvännen. Önskar jag kunde visa filmen jag tog i skolan,  : ) Inte riktigt min musiksmak med det är i alla fall denna låt som inspirerade flickorna till sitt framträdande.

Nova skulle förmodligen utbrista men det här är ju Astroversionen. (Men mammor förstår ju inte skillnaden riktigt, sen var det svårt att hitta Cher med en bra version överhuvudtaget Deci!)

Själv har jag mest växlat mellan att lyssna på "Why worry" med Dire Straits samt "Det löser sig" med Timbuktu, för att nån timme byta sinnesstämning och lyssnat till "This womans work" av Kate Bush. Men i dag ska jag sikta på Salem al Fakir.

Gårdagens utflykt gick till Edsbyn där en ung Linus fyllde tonåring, men kom jag ihåg att knäppa några kort neeeej. Men den fantastiska presenten som Krimskramsan skickade med till Deci ska ni få se. Mamma är lika avundsjuk som hon blev glad över dessa:

Fråga mig inte varför en del av bakgrunden till texten är vit. Något internt Blogger skämt gissar jag.