Wraaahhgg.... Varför, varför måste jag söka kurser på studera.nu till våren när jag är antagen till ett program på en skola. Vill folk att allt ska vara krångligt? (Djup suck. Slita hår. Vagga fram och tillbaka med ansiktet i mina händer.) And now over to something completely different.
Min äldsta kom hem gråtande från skolan idag. Varför det är störande på så många sätt är svårt att räkna upp men ... vi börjar med att säga att skoldagen inte var slut. Varför inte fröken ringde och rapporterade att mitt barn rymt från en lektion i vredesmod är för mig obegripligt. Om Sol inte hade haft autism spektrumsvårigheter, om hon någonsin gått hem själv, om hon hade varit en svensson unge hade jag fortfarande tyckt att man ringer om en unge försvinner. Men som fröken sa "Du måste förstå att jag kan inte lämna en hel klass för att springa i väg och ringa. " Ni som känner mig vet att ett sånt svar kan jag bara inte acceptera. Jag ska inte tråka ut er med tråkiga detaljer, klagomål till rektorn o.s.v Men jag bara undrar hade inte vem som helst önskat att skolan ska höra av sig om ens barn avviker ?Ja, jag är väl överkänslig men jag tänker inte ändra på det.
Att vara lärare är tufft. Jag beundrar alla som bestämmer sig för att ägna sina dagar åt våra små monster. Eller större. De borde få höga löner, få barn i varje klass och mer cred. Trots detta klagar jag ofta till den här yrkesgruppen. Kanske för att som utomstående är det lätt att se hur organisationen skolan inte fungerar. Skolan som fenomen är som ett snävt schema man har vissa dagar. Ni vet, om allt går som planerat kommer det att funka. Men så ringer nån, man upptäcker en maska på strumpbyxan och man har inga andra. Vad jag menar är att man kan inte leva på marginalen hela tiden. Skolan gör det hela tiden. Och hela tiden går det en maska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar