08 november 2009

What am I, a doctor or a moon shuttle conductor


Vilken vecka! Pontare fick lämna körslaget när alla vet att det borde varit team Ola. Leende guldbruna ögonskånska. I'm abhorred. Nej länge leve Stefans version av Enter Sandman. Så ska en slipsten dras. Här hade vi kalas för Daniel i går för släkten s a s. Trevligt och jag är glad att så många kunde komma.

Särskilt glad att mamma var frisk nog. Ja den här veckan har jag haft två släktingar på sjukhus, en barndoms väninna som kan vara allvarligt sjuk, en bekant som kvaddat en bil, en liten go kompis till Sol som blivit trampad av en häst och sist men inte minst så har ju Nova en väldigt öm tumme. Så vad är temat ? Oro eller tur att vi betalar så mycket skatt att alla har råd att gå till doktorn ! Bådera antar jag.

Svårt att fokusera på phonetics provet i morgon och essän som ska lämnas in också i morgon. Sen blir det tre dagars hemtenta från ti-to under veckan. Translation. Men min hjärna vill inte ta in något just nu. Jag kan inte direkt säga att jag fokuserad. För på tisdag har vi möte med skolpersonal ang. Sol och det oroar mig. Jag vill att alla ska känna att vi strävar mot samma mål. Att hon ska kunna ha de rättigheter som FN deklarerar. Att alla barn har rätt till undervisning. Även de som inte alltid tar till sig traditionell sådan. Alla skolor borde ha en think outside the box person anställd. För lärarna är nog lite för trötta och i många fall cyniska för att kunna se saker från fler synvinklar. Tänk vilket roligt jobb att hitta vägar till inlärning som ingen tänkt på förut.

Dead Poets Society är en fantastisk film om just det ämnet. Det finns vägar och det gäller bara att hitta en sån kompass som Jack Sparrow har så kommer man nog att nå målet. Tänk om debatterna kunde sluta handla om pengar och istället om människans fantasi. För det är där en stor del av resurserna finns.

Såg äntligen senaste Star Trek filmen i går. Mycket bra. Fast för att dra en parallell till skolans värld så måste elevernas kunskapsnivå på Vulcan få en svensk lärare att gråta av avundsjuka. Jag är så övertygad om att vi människor kan lära oss så mycket mer än vad som anses möjligt. Sett ur min synvinkel känns de flesta skolsystem som skämt. Men naturligtvis har mycket att göra med elevernas motivation. Hur kommer det sig undrar jag att när barnen börjar är de förväntansfull och längtar till skolan, två år senare vill de ingenting längre i otroligt många fall. Vore intressant att se statistik på detta. Men då hade man väl inte blivit så glad som Petri skulle ha sagt.

4 kommentarer:

  1. Ännu ett givande inlägg, mycket kloka ord Anna! För övrigt undrar jag om jag har sagt något om abhorrent till dig eller om det ordvalet var ett av universums sammanträffande igen?! KRAM

    SvaraRadera
  2. Och ni kallar mig Nörd?

    SvaraRadera
  3. Nej du hade inte sagt något. Nu blir jag nyfiken, vadan denna frågeställning?

    SvaraRadera
  4. Alltså jag slog nyss upp ordet abhorrent, för nån vecka sen, för jag hörde det nånstans och tyckte det var lite lustigt att du använde det nu när det var på "tapeten" :)

    SvaraRadera