Film

Ja nu har jag sett den film som jag förvägrades i november av snikna filmbolag. Harry Potter and the half-blood prince. Tänker inte skriva vad jag tyckte för det blir lite spoileralert då men som vanligt sveptes jag iväg till filmernas magiska värld. Min mor som var barnvakt höjde ett ögonbryn när hon såg att jag hade klätt upp mig för att gå på bio. Fast jag tycker att det är självklart. För mig är det en högtidstund när jag utnyttjar möjligheten att ändra mitt medvetande till att byta verkligheten mot magi. När jag har sett en film som verkligen fångar mig är det bara så jobbigt när den tar slut och man ska åka hem till allt som är precis som vanligt. Det måste vara en lightversion av hur barnen i Narnia kände när de fick lov att återvända till sitt vanliga liv i England efter att ha varit kungar och drottningar i Narnia.

När jag var barn hade jag världens coolaste grannar tyckte jag. Det var Kurt och Margit Sörman som ägde bion i Mora då. Världens snällaste människor. Och jag hade turen att ha världens snällaste låtsaspappa som älskade film. Som ni förstår borgar en sån kombination för ganska mycket matineér. Det var så underbart att gå in i salongen, klappa träbocken som stod framför duken och sen sätta sig och njuta av "Tarzan" eller vad som nu visades.

En del personer tror jag tycker att jag borde se lite mer vuxenfilmer. Drama, verklighetsbaserade helst. Men det kommer jag aldrig hemfalla åt. Jo ibland ser jag någon enstaka film åt det hållet av en slump. Och jag försäkrar er att det är inte för att jag tycker att sådana filmer är dåliga som jag undviker dem. Tvärtom. Bra att filmer som "Lilja forever" görs men be mig inte att byta min egen vardag mot en hemskare. Jag vet att livet är grymt. Det är därför det hamnar pengar i rädda barnen-sparbössor och jag är medlem i SNF o.s.v.
Jag kanske inte vill ha mer bilder i mitt inre som ökar känslan av förtvivlan, nej jag vill ha hopp och mirakel därför ser jag hellre på fantasy än Lars Norén. Återigen "Magic is might"