Kalas

Ja idag har familjen varit uppdelad på två kalas . Maken och minsta har fikat hos svägerskan Kattis som blev 34 år. Grattis. Och själv tog jag med modern och for på Caspers kalas i Edsbyn. För den oinvigde kan jag avslöja att han är son till min äldsta vännina och då talar jag inte om hennes ålder utan antal år vi känt varandra. 33 år, helt otroligt nog. Skam till sägandes hade jag ännu inte sett sonen trots att han nu blev två år. Men han var ett ljuvligt barn och kalaset var himla spännande för oss två långväga ifrån. Nu fick vi återse Suz lillasyster vilken ni kan se med hennes make Pär och son Willy nånstans här nere. Sen kära mormor Lena och morfar Rune. Åren går insåg jag då. Man minns ju hur det var när man var liten och sprang runt getterna där på deras hemgård eller när man åkte på hölass bakom traktorn. (Var vi den sista generationen som fick uppleva det tro ?)
Sen måste jag ju visa ett kort på födelsedagsbarnet och hans storebror Felix, tror att farbror Niclas skymtar där med. Sen var ju som sagt vänninans ingifta stora släkt där med svärfäder,svägerskor och allt möjligt. Kul också att återse Felix snälla pappa Mats. Måste bara visa Suz superfina egenhändigt dekorerade adventskalenderskåp(19 bokstäver hm.) trots att det är fel säsong. Hon är ju så händig det lilla stycket.

Jag har många nostalgiska minnen från min barndom angående Edsbyn. Jag har Roger och Agneta Strandberg att tacka för många ljusa och glada minnen. Suz föräldrar alltså. Jag var där i stort sett alla lov mellan sex till sexton års ålder. Har tänkt på det ofta att det faktiskt är så. Familjen Alexsson -Strandberg var min familj också i många år. Men som tjejerna i Dixie Chicks sjunger så är det förflutna " A long time gone, and it ain't coming back again".