Bra sammanfattning

Jag har alltid älskat sagor, alla sorters sagor. Det gör jag fortfarande. Antagligen var det en av orsakerna till att jag också alltid älskat att läsa om religioner; huvuddragen i dem, hur den enskilda religionen utövas, gamla religioner som vi gärna vill kalla myter. Det där sistnämnda är intressant. Den grekiska mytologin säger vi, ungefär som att vi kan slå fast med hundra procent att det inte är en religion vi talar om.

Naturligtvis så innehåller begreppen myter och mytologi så mycket mer än vad jag förenklar det hela till nu. I mitt tycke så verkar det som att det finns någon slags koncensus om vad som är myt och vad som är religion. Kan man verkligen bestämma det? Varken Inannas, Odens eller Venus följare lever så att de kan argumentera emot.

Jo, nån nyvariant av de äldre religionerna finns alltid. Men vi har inga säkra bevis alla gånger hur de utövade sin tro för tusentals år sedan. Som ex-troende kan jag se tillbaka och förstå mig själv helt och hållet varför jag ville tro att det fanns en gud. Den ultimata sagan är presenterad, och har man tagit sig igenom hela Bibeln så vet man att den innehåller nästan allt...utom lyckliga slut för samtliga karaktärer.

Så när min man gav mig den här bilden fick jag lov att skratta.

Inte åt att någon annan väljer att tro på något som jag själv inte längre förmår mig att göra, utan att det här en bra sammanfattning av saker som står i Bibeln.

Många blir överraskade när jag berättar att jag varit troende. Precis som de var det när jag aktivt ansåg att Gud faktiskt finns. Följdfrågan många har ställt är "Gick du i kyrkan också?". Inte så ofta som jag hade önskat. För jag är väldigt svensk i det avseendet att jag har aldrig uppskattat organiserad religion. Men jag tyckte om tanken att någon vakade över mig.

Så jag har full förståelse för att många inte vill lämna exempelvis sin hinduistiska tro bakom sig trots att den inte skattar kvinnor särskilt högt, eller kanske sin judiska tro även om vi kan läsa att Lot skickar hellre ut sina unga döttrar för att våldtas av en (intressant nog Gay) folkmassa som vill ligga med änglarna som hälsar på Lot. Man stannar om man känner sig trygg och inte tvivlar alltför mycket.

Mitt problem var såklart tvivlet. Man kan ljuga för sig själv, men jag har alltid varit en dålig lögnare så när jag insåg hur jag kände blev det besvärligt. I dag är jag fortfarande en tvivlare. Många gånger när jag läser att någon ny forskning har visat det ena med det tredje kan jag förhålla mig skeptisk. Även om jag älskar naturvetenskap lika mycket som sagor så vet man väl egentligen aldrig vad som är för evigt sant. För evigt sant kanske inte ens finns.