Mycket läsa blir det.

Jo, jag har inte riktigt haft tillräckligt mycket att läsa på sistone : D så jag bestämde mig för att ta mig an böcker jag länge tänkt läsa men bara skjutit upp. Den senaste "skolromanen" var Dark of Darkness  av Joseph Conrad och den sägs ju vara en klassiker. Men...kriterierna för klassiker kan nog diskuteras ibland för bortsett från den för tiden "nya" berättartekniken blev jag inte imponerad. Här har vi en historia om en ung britt som åker till sina barndoms fantasiers Afrika och finner sig desillusionerad efter resans slut. Afrikanerna beskrivs som ociviliserade vildar och kvinnorna är få och stereotypa, så nej tack den kommer icke läsas om. (Jag misstänker att alla kanoniserade böcker världen runt har blivit det av just män.) Vill jag bli desillusionerad slår jag på nyheterna.

Sen läste jag i dag Ölands deckaren Nattfåk, av Johan Theorin, och blev positivt överraskad. Jag blev glad över hur jag fastnade i historiens övernaturliga tråd så att det tog mig ett tag att misstänka andra möjliga lösningar. Jag rekommenderar den för alla som gillar både spökligheter och skurkligheter. Det enda jag saknade var att utveckla en större känsla för två av de kvinnliga stora karaktärerna men ibland kan jag känna att det är en konst för författare att få fram en karaktär av sitt eget motsatta kön som känns helt äkta rakt igenom. Men det är min egen högst personliga uppfattning.

Veckans höjdpunkt har ändå varit underbara Hanteringen av Odöda av Johan Ajvide Lindqist. Jag vet inte varför jag har dröjt så med just denna. Antagligen har jag dragit mig för båda dessa svenska böcker när jag anat att temat döden sker i nära anslutning till barn för det är något jag skyggar för. Men jag kommer aldrig ångra att jag läst någon av dem. När jag hetsläst mig fram till slutet grät jag. Av medkänsla, av lättnad och med en stark känsla av att ha läst en berättelse om kärlek istället för död. Storyn är i stora drag så här; de person som dött de sista två månaderna i Stockholm vaknar till liv igen. Eller vad man nu kan kalla deras existens.

Parallellt med de dödas uppvaknande följer vi en ung kvinnas vånda av att lida av den tvivelaktiga gåvan att se sådan som i dagens läge räknas som hallucinationer och man räknas nog kallt in som psykotisk. Men när de döda går och någon ser fast de inte vill, vad ska man tro? På regeringen som hävdar att allt är under kontroll, eller en sierskas bilder av det svåra de nyväckta upplever.

Boken tar upp många svåra frågor bl.a svårigheten att släppa taget, kärleken kan övervinna allt och hur definierar vi egentligen liv och död ? 
Själv känner jag mig mer död än levande när jag tänker på nästa fredags stora litteratur tenta.Allt jag kan göra är råplugga in mig på eror, poeter och andra galningar : )