Lätt torsdags filosofisk

Jag är en sån person som gärna vill tro på någonting. Inte vad som helst utan någonting. En del har väldigt svårt för religion och vissa hävdar att man inte kan vara intellektuell och religiös samtidigt. Tja, vad ska jag säga. Det kanske är sant. En sak är då säker, det sås många frön av tvivel ju mer man lär sig om livet. Ju mer man studerar och ju mer man öppnar böcker om människans natur blir man tveksam till både det ena och andra.

Men det ska inte vara något negativt. Varför skulle det vara så hemskt att då och då revidera sina åsikter och livsåskådningar. Det finns de som hellre dödar andra människor än att riskera att nya ideér kommer fram. En sån sak får mig bara att känna att de som skriker högst om "hot utifrån" mot deras tro eller politiska åskådning är de som är osäkrast på om det de tror på är värt någonting.
Jag tycker att många etablerade religioner har många vackra element i sig. Tänk bara på mosaiken i vissa muslimska kyrkor, de ryska ikon bilderna eller Madonna statyer inom katolicismen. Budskap om godhet och öppenhet.

Sen finns det sånt som känns mindre bra. Vi vet alla att övergrepp inom alla religioner har funnits/eller finns. För mig handlar det inte om religionen i sig självt utan om utövarna.
Jag vill tro att det finns en genomgripande kraft, energi eller vad ni nu vill kalla det. För mig hänger allt i hop, vi är sammankopplade med varandra, med historien, med framtiden. allt är en komplicerad väv som vävaren ser mönstret i men vi, vi är fast i väven när vi lever så vi kan inte se helheten då.
Om jag har fel då har jag det. Kanske finns det ingenting. Kanske har hinduisterna rätt, kanske är vi uppkopplade a la matrix. Men poängen är att det spelar ingen roll. Jag tror för att jag har valt det.